torsdag, december 18, 2008

Vikten av personlig framtoning i rätten

Har ägnat en liten stund åt rapporteringen från Arboga-rättegången igen. Det var ett tag sedan nu. Mest för att det faktiskt känns som att inget nytt kommit fram alls sedan tingsrätten. Kan inte låta bli att tänka att det precis som i tingsrätten fortfarande känns väldigt fattigt och inte alldeles övertygande vad gäller bevisföringen.

Någonstans tror jag att om den åtalade kvinnan bara kunde förmå sig att svara lite vettigare eller artigare åtminstone, på frågorna så skulle betydligt färre kanske se henne som klart skyldig. Om hon inte framstod som så weird och otrevlig så tror jag att läget skulle vara lite annorlunda. Jag menar, vem vill ens tro henne?

Personligen känner jag också att jag blir alltmer benägen att se henne som skyldig, och det trots att inget nytt framkommit. Bara hennes attityd har förstärkts egentligen. Sen är jag ingen jurist så jag kan inte uttala mig om bevisen egentligen, men visst hade det varit tacksamt med lite teknisk bevisning på plats osv? Ja, det här är väl ett sånt där läge där man önskar att den åtalade gör nån slags vändning och kommer med ett erkännande efter en tid i fängelset. Men det känns inte särskilt troligt.

5 kommentarer:

Bloggerskan sa...

Å andra sidan räckte ju det som fanns i tingsrätten för fällande dom. Set är det ju inte åklagaren som överklagat till hovrätten. Därför borde det ligga i den i tingsrätten dömdas intresse att förklara sig och komma med sådant som styrker hennes utsagor. Istället för att bete sig som Expressen rapporterar om idag.

Om jag var lite tveksam förut så är jag det inte längre. Jag anser att kedjan av indicier är stark och att kvinnans oförmåga att förklara sig talar sitt tydliga språk om skulden. Sen är hon dessutom utpekad av offret.

På det stora hela så saknas ju faktiskt alternativa möjliga scenarion. Ingen annan har motiv, ingen annan har pekats ut av offret, ingen annan har haft möjlighet att genomföra det hela. Om det nu inte är en helt främmande människa som gjort det av ingen som helst anledning. Men det är nog lite långsökt...

Anonym sa...

Hur skulle teknisk bevisning kunna finnas i ett fall som detta, där mördaren fullt påpälsad genomförde alla morden bara ett par få meter in i hallen?
DNA är en stor hjälp men får inte vara allt. Det finns så mycket annat som talar mot tyskan; alla lögner, att hon inte kan svara, att hon finns på film, var besatt av sitt ex, saknade hammare osv. /Frida

Sara sa...

A-K: Jo, jag håller med dig mestadels. Det enda jag ställer mig emot är det sista du skriver; man kan inte döma någon för att det saknas alternativ. Om det så bara funnits offren och den åtalade i Arboga den dagen så måste man ändå ha mer än så. Tycker fortfarande att det finns intressanta saker i fup:n som inte verkar ha beaktats. Eller så har de det och avfärdats. Svårt att veta som åskådare. Men som sagt; jag har just nu också svårt att se nåt annat än en skyldig tyska.

Frida: Med teknisk bevisning menar jag lite mer än dna. Idag har man inget mer än en försvunnen hammare osv. Det hade varit bättre med motsatsen; att man funnit ett mordvapen, hittat skorna som passar avtrycken (och inte bara konstaterat att hon haft liknande eller likadana), säkert identifiera henne på övervakningsbanden, tågbiljetter köpta på kort som kapar hennes egen historia osv. Inget sådant finns. Antingen väldigt skickligt eller ganska tursamt. Att inget fanns just i hallen är som sagt inte så märkligt.

Bloggerskan sa...

Självklart så kan man inte döma någon bara därför att det inte finns andra misstänkta. Men sammantaget, tillsammans med hela indiciekedjan, så tycker jag ändå att det har betydelse. Det gjorde väl även tingsrätten, om jag inte minns fel.

Sen är det ju bevisat att hon varit i Arboga den aktuella kvällen. Det har hon ju själv erkänt. Då behövs ju inga biljetter. Bara hennes historia om att hon i mörkret vandrat till en runsten som hon själv erkänner idag att hon inte visste något om, och som hon inte ens visste om hon skulle skriva om... Fast det inte fanns tid för detta... Frågan är vad hon gjorde istället, om hon nu inte gått till stenen eller mördat barnen. Det borde hon ju kunna redogöra för om hon vill slippa fängelse.

Sara sa...

Absolut, och just det där är väl en av de mest övertygande delarna trots allt. Man kan inte bevisa att hon varit på platsen, men hon ger inget trovärdigt svar på var hon annars varit.