Sara tänker brittisk romantik

De visar Pride and Prejudice på tv:n. Den är bra, Kiera Knightley gör som vanligt en väldigt bra roll. Men trots allt går det inte upp mot serien från -95. Inte så att filmen är dålig på nåt sätt, men serien är bättre bara. Känns mer genuin och så mycket mer brittisk. Jag har den på dvd, den är nästan 5,5 timmar lång. Fem timmar låter säkert plågsamt för de som inte gillar såna filmer, men i det här fallet är det fem timmar njutning. Det var det -95 och det håller fortfarande. Och jag är långt ifrån ett ohämmat fan av "kostymdramer" annars. Lånade ut den till en arbetskamrat nyligen som också var lyrisk när hon lämnade tillbaka den.

Det är lite vinter med långa kostymdramer (böjs?). Att sitta under filten i soffan och se plågsamt utdragna kärleksmissförstånd och idogt trånande på avstånd. Det känns lite vinter. Kanske skulle sondera terrängen där lite. Och ta fram de gamla Shakespeare-dramatiseringarna igen. Där Much Ado About Nothing (med Keanu reeves i en ganska tidig roll) är en av storfavoriterna, men även Hamlet (med orginalmanus) är underbar om man är på rätt humör. Kenneth Branagh är klart bäst på det området (hur han är som brittisk Wallander vet jag inte). Ikväll visas, på tal om Shakespeare (fast i en mer fiktiv variant), en av mina absoluta filmfavoriter Shakespeare in Love på kanal 5 kl 21. Tips om ni inte sett den.

Ska man läsa Shakespeare på svenska krävs dock att man hittar rätt översättare. Jag köpte på mig en hel del gamla varianter på antikvariat när jag pluggade (jag var i allmänhet en flitig besökare på antikvariatet i Wadköping i Örebro) och märkte att översättningen verkligen var A och O vad gällde de svenska varianterna. Borde kanske skaffa mig några på ursprungsspråket också. Men med rätt översättning är de en fröjd för sinnet att läsa.

Hm. Se där. Den "romantiska" delen av Sara blottas.