Street Kings först. Nån slags ganster-polis-film med Keanu Reeves, Forest Whitaker och Hugh Laurie (aka "House") i huvudrollerna. En inte så väldigt spännande film faktiskt. Reeves och Whitaker spelar på rutin lite, ingen av dem gör en roll man inte sett dem göra förut och Laurie kändes som House förklädd till polis, på nåt sätt. Sen är jag inget fan av filmer där det går ut på att gissa vilka poliser som tillhör the good guys resp the bad guys eller hur olika knarkaffärer hör ihop osv. Det blir mest rörigt, i mitt tycke. Och tyvärr förvånar inget i den här handlingen så pass att nåt större intresse skapades från min sida. Inte direkt dåligt, men mer än tidsfördriv kändes det inte som. 4/10.
In the Valley of Elah däremot lyckades nå mig betydligt bättre. En ex-militär (Tommy Lee Jones) söker efter sin son som kommit hem från Irakkriget och sedan försvunnit. En sargad kropp hittas och en historia ska nystas upp, trots militärens motvillighet. Till sin hjälp har fadern en polis (Charlize Theron) som kämpar för att vinna respekt på sin mansdominerande polisstation.Till en början fick jag en känsla av att det skulle vara en patriotisk film med lite krigsromantik, men den bilden ändras under filmens gång utan att för den saken skull bli ensidigt antimilitärisk. Det bästa med filmen är att den belyser en problematik utan att göra det till en fråga där allt är svart eller vitt. Jag har nog sällan sett en film som ger den gamla klyschan "våld föder våld" en så intressant innebörd. En ganska bra film, men tyvärr lite för långsam stundtals, vilket drar ner betyget. Hyfsat skådespel annars och som sagt bra vinkel på storyn. En film som borde vara viktig i USA. 7/10.
Och så Mamma Mia som jag hintade om att jag sett tidigare i veckan. Ja, vad ska jag säga om den. Abba har funnits med i barndomen och det är väl oundvikligt att känna till och dessutom tycka att låtarna är ok. Men nåt superfan är jag inte, ska jag säga först. Och referenser från barndomen som dök upp i huvudet under filmen pga musiken tog säkert också ner mitt humör lite.Storyn är ibland ganska skojig även om den brister lite i fantasi. Sophie ska gifta sig men vill innan bröllopet ta reda på vem hennes far är. Hon läser sin mammas (Meryl Streep) dagbok och hittar tre kandidater som hon helt enkelt bjuder till bröllopet. Intriger och vissa förväxlingar sker såklart när fäderna (Stellan Skarsgård, Pierce Brosnan och Colin Firth) anländer dagen före bröllopet.
Sångnumren funkar skapligt även om det blir på gränsen till skämsfjantigt ibland. Det är väldigt über-stereotyp-tjejfilmigt (tjejfilm såväl som chick-lit är för mig skumma benämningar btw) stundvis, men ibland också ganska kul får erkännas. Jag var väl lite blandat imponerad av sångprestationerna, där jag nog tycker att Pierce Brosnan var den som kändes allra mest malplacerad. Handlingen haltade lite ibland, inte minst mot slutet där jag trodde att brudgummen ställde in bröllopet, något som ingen annan verkade ta notis om i filmen, vilket var märkligt. Ja, inte superfrälst får jag säga. Kanske hade jag tagit den till mig som jag gjorde med Grease och Sound of Music som barn/ungdom om den kommit när jag var i tonåren eller så. Nu känns den halvkul. Lite för mesig. 6/10.
The Bucket List såg jag, precis som Street Kings och Mamma Mia, på jobbet häromnatten på ett väldigt splittrat sätt (97 minuter film tog väl drygt 3 timmar att ta sig igenom).Två äldre män; miljonären Edward (Jack Nicholson) och bilmeken Carter (Morgan Freeman) delar rum på sjukhuset och får samtidigt veta att de har små chanser att överleva sina cancersjukdomar. De får för sig att uppfylla en "Bucket list" med ganska spektakulära saker att göra innan de dör; som att hoppa fallskärm, se pyramiderna osv. Det går bra tills dess att Carter vill att Edward ska besöka sin dotter som han inte haft en relation med på många år.
Filmen var hyfsat sentimental utan att förmedla sådär väldigt mycket till mig. Den känns inte vidare nyskapande utan mer en film som gjorts på rutin, med ganska rutinmässiga skådespelarinsatser. Carpe Diem- och "hellre fattig och glad än rik och ensam"-grejen har gjorts några gånger förut. Säkert förlorade den här filmen en del på att den sågs i små bitar, men jag tror oavsett inte att det hade blivit något höjdarbetyg. 4/10
Nu börjar de vakna här, så filmerna vi såg igår får jag ta senare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar