Avslutar med godsaker

Trött men nöjd över att ändå ha semester inatt. Vi beslutade till sist att stå över inbjudningar och äta trerätters i huset, M och jag, med världens bästa katt-tanter. Den vita chokladmoussen står i kylen på stelning och vi håller som bäst på att koka in buljongen i svamprisotton som sedan ska få lite västerbottensost i sig och serveras med kikärtsbiffar (med oliver och fetaost). De senare är inte stekta än men jag hoppas att det funkar och att smeten håller ihop. Förrätten gör vi sist; chevrégratinerad rotselleri med honung och rostade solrosfrön. Till det har vi vitt och rött vin och mitt favvo-mousserande står på kylning på altanen.

Vem sa att man inte kan äta lyxig trerätters som vegetarian?

Och jodå, katt-tanterna väntar just nu otåligt på sejfilén som kokas as we speak. Tålmodighet är som vanligt inte riktigt deras melodi.

Gott Nytt År på er alla. Tack för i år!

Nyårslistor

Jag kommer antagligen inte hinna sammanställa en årslista över 2011-filmerna innan i år blivit förra året, men det lär komma en i vanlig ordning. Det är dock många som sammanställer just nu och det är allt lite spridda skurar. Nättidningen Moviezine har sin omröstning igång så är du sugen på att vara delaktig i en årslista är det bara att gå dit och rösta!

Flytt då!

Så ja, vi ska alltså byta lägenhet! Gissar att det kommer att leda till fler frågor kring våra skumma bostadslösningar, men så är det bara. Det finns för- och nackdelar med allt och vi väljer att ha det såhär, helt enkelt. Lite oortodoxt sådär.

Lillasyster tycks då glad i vart fall. Hon får eget rum och mer utrymme för sig själv, samt ett vardagsrum med plats för att vifta framför Kinect. Jag slipper släpa smutstvätt till landet (eftersom jag inte vill tvätta i den nuvarande mögeldoftande tvättstugan) då vi kommer ha tvättmaskin i lägenheten. Två ställen att tvätta på innebär mindre släpande på kläder mellan ställena. Vi får också fräschare lägenhet (nya vitvaror, bara en sån sak) med egen ingång, större förråd, ingen direkt insyn och finare (om än väl mörka, enligt mitt tycke) tapeter. Att det bara är två kvarter bort gör dessutom flytten lite smidigare, inbillar jag mig.

Men alldeles snart är det! Jag måste hinna samla lådor, börja rensa ur och packa. Bra och jobbigt på samma gång.

En kris kommer inte ensam, heter det väl? (nästan)

Oskön dag, struligt, stressigt och allt som kunde strula strulade. Det började med att jag försov mig; vi skulle egentligen åkt hemifrån tidigt för att handla mat inför nyår. "Det löser sig", sa M. Och det fick han säga till mig ungefär fem gånger till under dagen, i olika ärenden.

Igår tackade jag, efter mycket (och då menar jag mycket, mina vänner fick många ångestfrågor av mig igår) vånda bestämde jag mig till sist att tacka ja till en lägenhet jag blivit erbjuden. En större, finare, lite dyrare lägenhet så att vi skulle slippa trångboddheten och otrivseln (jag typ avskyr mitt stadshem) vi har idag. Det fanns några nackdelar med den nya, att hon som bor där nu röker inne var det absolut största. Men efter försäkringar från kunniga vänner att det går att lösa så svarade jag alltså ja.

Imorse hade jag dock inte fått helt bekräftat från nya bostadsbolaget att jag faktiskt fått den, och även om jag stod först i kön och vet med mig att jag saknar betalningsanmärkningar etc så kändes det lite osäkert. Samtidigt fick vi veta att om vi inte sa upp den nuvarande senast klockan tre idag så skulle vi riskera ytterligare en extra månad uppsägning. Så det blev stressigt att försöka få tag i rätt person på nya bolaget, en person som satt i möte typ hela tiden.

Inte nog med det, mitt i allt så ringde en av cheferna på jobbet och drog plötsligt tillbaka min beviljade semester för lördag och söndag, för att det ringts in sjukt och för att hon "inte ville beordra någon". Som att det inte skulle innebära en beordring av mig? Jag bad henne försöka ordna det på annat sätt då jag sett fram emot min semester och inte alls hade lust att ändra mina helgplaner för att jobba. Kollade också snabbt med familjens fackliga jurist och fick veta att de inte alls kunde göra så utan synnerliga skäl, men behövde aldrig börja bråka på riktigt eftersom det ändå till sist löste sig. Jag har, som det ser ut, semester som planerat.

Strax före det fick jag dessutom tag i rätt person och fick veta att det var lugnt med nya lägenheten, fick det nya kontraktet via mejl och hann i sista timmen säga upp den nuvarande. Allt bara löste sig plötsligt! 

Nu ska vi bara försöka få dem att vilja ge lägenheten till en vi vet som vill ha den snart eftersom vi har tillträde till den nya redan i februari och inte gärna sitter med två dubbla hyror. Sen ska allt annat flyttas, sägas upp osv, men det är nästa veckas stresshuvudvärk det.

Och absolut bäst på hela dagen: fika med fab-tjejerna nu på seneftermiddagen. Så himla trevligt och välbehövt. Jag hann nästan bli nedstressad under tiden. Nu dags att ladda för en natts arbete. Puh.

Kvaliteter: beslutsångest (check!)

Märklig dag idag. Huvudet har varit på ett helt annat håll hela dagen ungefär. Var på stan med Simon men hade som svårt att riktigt vara närvarande. Funderade mest på annat. Men vi fick lite gjort iallafall. Jag besökte Applebutiken, eller ja Grafit, och fick en ny skruv till MacBooken som tappat en, vi kikade på nån mixer som S hade tänkt köpa och så anslöt M så att han fick byta tröjan han fick av mig till jul (den var lite liten). Sen blev det lunch på Ronyas innan jag for hem och fortsatte mitt grubblande. (Det är grubblande på den nivån att jag just nu äter middag i form av varma mackor eftersom jag helt enkelt glömt bort det där med hunger efter lunchen...det här med beslutsångest är däremot verkligen min grej.)

Nu har jag kommit till ett beslut men inget är riktigt klart än så jag ska väl inte säga för mycket. Men det kanske blir en positiv förändring här under tidig vår. Jag hoppas det och jag hoppas också att det är rätt. Den som lever får se.

(Sorry för det 'hemlighetsfulla', men snart nog säger jag mer.)

Spinning around

En timme hade jag varit hemma i huset med mitt hittills enda fynd från mellandagsrean på mig (en grå, urskön herrtröja) innan Mina-katten fick för sig att plötsligt akutrusa upp från bröstkorgen på mig där hon låg. Så nu har jag ett väldigt tjusigt hål från en klo i den.

Får se om jag kan hitta en likadan imorgon. Ska ev gå ett varv på stan med Simon. Jag har väl egentligen inte riktigt besökt rean så mycket, kilade bara in på HM när jag ändå skulle handla på Coop vägg i vägg. Reor brukar inte vara min grej med all trängsel men ryktet säger att det varit en ganska lugn rea så det kanske kan vara ok.

Om jag inte snurrar bort mig vill säga. Jag är märkligt yr ikväll, nästan så jag mår illa. Har haft som känningar av det när jag jobbat, lite som att jag fått 'headrush' fast utan att jag rest mig fort. Vet inte vad det är. Sömnbrist kan det väl inte vara redan? Jaja, jag överlever säkert det med.

Och vad var sämst?

Kikade just igenom blogrollen och såg att Mark Kermode, en av mina favoritrecensenter, har lagt ut sin "The Worst Ten Films of 2011"-videoblogg. Helt klart värd en titt, han är skojig på ett torrt, brittiskt sätt Mr Kermode. 

Faktum är att jag faktiskt bara sett en film på hans värsta-lista; The Dilemma (2011), som jag helt glömt att recensera och faktiskt nästan också glömt som film (jag gav den dock en 2:a i betyg på Filmtipset, ser jag). Men jag har velat se ett par andra som också platsar på Kermode's lista. Framför allt den som toppar listan, nyligen lanserade New Years Eve (2011) av samma skapare som gjorde nästan orättvist bespottade Valentine's Day (2010), som jag faktiskt tycker är lite söt (även om det är en klyschig, icke-toppfilm). Nu har även de som tyckte den förra filmen var okej klankat ner på nyårsfilmen så den är väl antagligen ingen höjdare, trots sin gedigna rollista.

Vi får väl se om det blir en värsta-lista från mig med i år. Jag måste rota lite i betygsarkiven och se vad jag faktiskt sett i år först. Men framför allt är det ju bästa-listorna som är kul att se/läsa.

Vad var bäst i år?

Sitter framför tv:n i soffan i brist på ork för annat och hade hoppats bli serverad nåt vettigt att se. Men nu har jag växlat från den dubbade Andra Sidan Häcken (inte särskilt rolig va?) till SOS Sällskapsresan. Den är väl fortfarande okej, trots en del überbilliga skämt, men känns inte riktigt som nåt jag har lust för just nu. Sen verkar inte alternativen vara så lockande så jag får väl börja rota bland arkiven, eller nåt.

Börjar snart bli dags att summera filmåret också. Det är ju alltid så att de stora snackisarna inför filmgalorna i början av kommande året inte är släppta än (i Europa och Sverige) så som vanligt har jag känslan av att jag inte sett "årets film" än. Och i år tror jag den känslan är starkare än vanligt.

En kärlekshistoria

Jag tror att det är nästan på timmen exakt 8 år sedan jag steg av nattåget på Umeå C och flyttade in hos M. Jag kom från Örebro med ett par väskor och blev sedan här. Vi hade känt varandra ganska länge men bara setts en enda gång innan och det ett par veckor tidigare bara.

Och här blev jag kvar. Idag känner jag mig ganska mycket norrländsk (fast jag vet att jag inte är det, att vara norrländsk är så mycket att jag nog aldrig kommer dit). Med ett ben i Östergötland och ett i Skåne, Småland, Närke och lite varstans. Men så länge hjärtat finns i Norrland är Norrland hemma. Här har jag lärt känna så många fina människor. Och M är fortfarande finare än nånsin (jodå, så säger man).

Åtta år. Ibland känns det längre än så, ibland mycket kortare. Jag känner mig gammal när jag tänker att det gått åtta hela år.

Det går över tills du gifter dig, som mormor sa (kan dock dröja länge)

Då var jag tillbaka i stan igen. Fick plötslig och akut separationsångest när jag skulle lämna M, kattorna och huset av nån anledning. Ville inte alls. Men det går över. Ikväll när jag väl är på jobbet känns nog allt som vanligt igen.

Känner mig lite lättirriterad också. Inte på allt/alla utan mer på somliga eller snarare somligt beteende. Vet inte vart jag ska göra av det riktigt. Borde såklart egentligen säga ifrån, men just nu vet jag inte om det är värt striden. Det går nog över det med.

Still here

Jag blåste då inte bort inatt. Inte alls. Visst blåste det, men jag har inte sett att det skulle ha gett några särskilda konsekvenser här på landet. Sist for en större gren från tallen i trädgården och ett drygt 100-årigt träd knäcktes på grannens tomt. Men den här gången ser det ut att ha gått bara bra.

Inatt blir det återgång till jobbet, har jag bestämt. Trots att jag hade nåt som mest liknar kramp i korsryggen när jag ringde och friskskrev mig. Men igår blev det lite bättre under dagen om jag rörde mig lagomt mycket så det hoppas jag på idag med. Samt att det är lugnare på jobbet än för en vecka sen då jag gick på ledighet. Men två nätter ska jag väl fixa. Det där med att vara borta från jobbet är inte riktigt min grej, det känns bara stressande. Sen är väl inte mitt fysiska jobb så väldigt bra för just min rygg, men det är en annan sak det.

Om man får önska såhär efter jul önskar jag att ej blåsa bort inatt. Tack på förhand.

Den lilla snö som kom och la sig som ett fint, vitt pudertäcke i förmiddags här ute vid havskanten regnar bort as we speak. Det blåser även en del och värre ska det ju bli om jag förstått det rätt. Dagmar, eller nåt, är på väg. Jag hoppas att huset står kvar när jag vaknar imorgon, och att taket är kvar. Gärna bilen också, om jag får önska.

Dagen har till största del spenderats som en sköldpadda på rygg i soffan med värmedyna i svanken. Tröttsamt, stundvis i vart fall. Jag har varit lite rastlös. Och så lathet- och skuldkänslan då för att inte vara på jobbet. Imorgon vill jag verkligen, jag har ingen lust att vara hemma. Sen blir det en ryggtilltryckare så snart det finns ledig tid. Får se om det rådet är ett gott sådant.

Nu är det dock dags att lägga sig. Somnade just i soffan medan M såg en deckare av nåt slag. Sånt där halvslummer så att han kan få vilka svar som helst när han pratar med mig. Alltid roande, tydligen. Men nu knyter jag fast mig i sängstommen och hoppas att vi ses imorgon igen. Sov gott.

Ensam Hemma

Satte mig i soffan en stund och bläddrade på (alla 4 kanaler vi har på landet) tv:n lite i brist på annat och fastnade framför Home Alone (1990) på TV4. Jag såg den flera gånger i tidig tonår och sen tyckte jag nog so de flesta andra att den var överskattad och fånig. Men nu, som vuxen, måste jag säga att jag åter såg den i ett bra ljus. Kunde le åt den lillgamla Kevin (Macaulay Culkin), skratta åt hans finurlighet och uppskatta värmen i den försonade grannfamiljen etc. (Och dessutom se sadismen med lite andra ögon än vad jag gjorde som barn, han var rätt grym den där Kevin.) Jag vet inte om jag nånsin sett nån av de tre (?) uppföljarna och om jag i så fall uppskattade dem, men den första var faktiskt rätt mysig som julfilm. Väldigt mycket John Hughes över den. Då kanske The Breakfast Club (1985) också håller för att se om igen?

Många filmer ska man ju annars låta bli att se om och låta minnet av hur man upplevde dem första gången vara det som stannar. Speciellt de med specialeffekter och kanske med moraliserande budskap (som man inte altid uppfattar som barn). The Neverending Story (1984) är helt klart en sån film. En riktig skitfilm i mina vuxna ögon.

(Och när vi ändå pratar gammal film, se om The Princess Bride (1987), med den märkliga svenska titeln "Bleka dödens minut", den är fortfarande underbar.)

Edit: Ser att också Weird Science's Philip har skrivit om Ensam Hemma idag.

Gnäll

Tyvärr känner ryggen inte av att det är julefrid. Den har ju varit ganska okej ett längre tag nu, med bara korta stunder av smärta. Men så lagom till jul eskalerade det. Det började tidigare i veckan när jag julhandlade och sen har det väl byggts på efter hand. På väg till julfirandet igår hade jag så ont att jag hade synbortfall och mådde illa och faktiskt helst av allt ville vända hem igen. Men när värktabletterna kickade igång gick det bättre. Men ont gör det. Inatt har jag vaknat vad känns som tusen gånger och haft ont som tandvärk. Känner mig stel och typ hundra år gammal. Och lite grinig från den bristande sömnen.

Jag tog just, vad jag hoppas var ett förnuftigt beslut, och sjukanmälde mig inför inatt. Det går inte att jobba när jag knappt får på mig kläder själv. Ska prova alla knep jag kan idag och hoppas att jag kan vara rörlig nog imorgon så jag kan friskskriva mig och inkassera ett par dagar med storhelgs-ob i vart fall. Hade suttit ganska bra i januari när nästa del av bilen ska lagas...

Och en God Jul var det!

Så var julafton förbi. Alla glada, alla nöjda, alla mer än mätta. Det summerar väl vår julafton ganska bra. Vi hade en mysig släktjul hos M:s syster. 12 personer med mat för 40; ett 'vanligt' julbord och ett vegetariskt/veganskt. Hur mycket god mat som helst! Och just som jag kände att det var okej att röra på mig igen dukades det fram ett gigantiskt godis- och fikabord så efter det var det samma däst-boa-läge igen.

Fina julklappar fick jag med; läsning x2, fina vinglas som jag suktat efter ett tag, Weledaprodukter som luktade himmelskt, presentkort och hemmastickade sockar. Och jag tror att våra juklappar gick hem också.

En jättefin jul, helt enkelt. 

Svårt att inte tänka på att det inte alltid varit så och på de som inte har samma tur och lycka som jag. Men jag hoppas att fler barn får chansen att byta ut dåliga julminnen mot braiga nya när de blir äldre. En liten tröst.

Edit: Hear hear! Vi hade en väldigt fin, vit jul, som vanligt.

Färdigfuskat!

Sådär, då var båda fusk-skinkorna griljerade och klara. Den innersta är Astrid och Apornas Julsk*nka och den närmast är en kålrot som är förkokad med blandade kryddor och sen griljerad i ugn. Utan att i och för sig ha smakat den förstnämnda så gissar jag att kålroten blir min favorit. Jag tillhör den grupp vegetarianer som inte är så överdrivet förtjusta i de där 'köttsubstituten', där man gör sitt bästa för att efterlikna kött. En av anledningarna till att jag är vegetarian är just att jag faktiskt aldrig gillat kött, så varför försöka eftersträva det?

Kålroten är dock en favorit i repris på julbordet. Den försöker inte smaka kött utan smakar bara väldigt gott!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Dan före dan...

Den sista julklappsshoppingen gick betydligt smidigare än väntat. Och på Maxi hade det inte hunnit bli särskilt mycket kö när vi var där strax före lunch. Vi hann dessutom med att träffa Simon som beklagade sig över att vi inte setts så mycket sista veckan (jag ligger helt klart efter med det sociala på flera håll). Han blev M:s sällskap när det handlades julklapp till mig och jag hade syrran i släptåg för att hitta M:s julklapp. Blev ganska nöjd med det jag hittade även om det inte blev förstahandsvalet. Och alla övriga julklappar gjordes färdigt utan minsta bekymmer faktiskt. Smidigare än vad jag minns att det brukar vara den 23:e på stan. Kanske bidrog det gråa, småregniga vädret till att den värsta folkträngseln uteblev.

Nu gör vi delar av det vegetariska julbordet till imorgon. Vi har gjort två "sillar", har två jul"skinkor" på gång som snart ska griljeras och så ska vi prova ett par nya rätter; vitlök- och honungsfräst brysselkål och smördegsrullar med svamp och vegfärs. Imorgon ska vi göra grönkålspaj och sen har M:s syster gjort en del vegetariska rätter också. Så hungriga lär vi inte gå hem.

Ser fram emot morgondagen och hoppas att den fortsätter lika avslappnat som julen känts hittills. Är väldigt nöjd över att stressen har uteblivit såhär långt. Vi har det bara mysigt, jag dricker fireball, M spelar skum julmusik på spotify, kattorna väntar på sin kokta sej och lillasyster slår in de sista julklapparna. Och så försöker M och jag koordinera ihop julrätterna samtidigt.

Men nån riktigt julstämning har inte infunnit sig än. Börjar tro att det är därför som stressen inte heller gör sig påmind. Helt nöjd med det.

Säsongsavslutning - American Horror Story (spoiler-varning!)

Ah, äntligen lite ledtrådar från American Horror Story's skapare, Ryan Murphy, om vad som ska ske i nästa säsong av serien. Jag har haft inställningen ett tag att historien med familjen Harmon och "the murder house" skulle få sitt slut i och med säsongsavslutningen, men på flera amerikanska tv-sidor jag följer så har det låtit som att det skulle fortsätta även nästa säsong, något jag inte riktigt fått ihop med handlingen. Nu har det alltså kommit ett uttalande som berättar att varje säsong kommer att handla om isolerade 'horror stories' men att vi kan förvänta oss att flera av de skådespelare vi sett kommer att komma tillbaka, men i helt nya roller. Väldigt spännande upplägg, i mitt tycke. Sen att jag har höga förväntningar på säsong två efter den  här strålande första säsongen, det är en annan sak.

Kort omdöme om avslutningen som gick natten som var? Tja, det var många tvära kast. Så fort jag trodde en sak så ändrades historien. Sen fick jag känslan av att det skulle bli ett helylligt "och så levde de lyckliga i alla sina dagar"-slut, men riktigt så blev det ju inte heller (men varför stoppade inte Vivian och Violet hängningen?). Och när man tänker efter, vilket jobbigt, trångbott och svekfullt hus att tvingas leva i evighet i. Huga.

Jag hoppas verkligen att Jessica Lange kommer åter i en ny roll för hon har verkligen varit stjärnan i serien. Sen har jag gillat varje skådespelare, tror jag. Kan inte komma på någon som varit särskilt svag, vilket tyder på god regi, så det finns inget som egentligen talar emot en bra fortsättning. Kul med de två "okända" skådissystrarna också (Taissa Farmiga är lillasyster till Vera, Kate Mara är storasyster till Rooney och var eg den som var känd först, men får väl se sig omsprungen av Salander-syrran nu). Och Frances Conroy, Denis O'Hare... Ja, som sagt det var idel bra insatser i den här serien. Absolut värd att ses. Funderar nästan på att se om den för att riktigt få full koll på allt som skedde. Speciellt efter vad Murphy sa i intervjun:

"It was always our plan all along to [kill] Dylan and Connie and Taissa’s characters. The clues of all of the deaths were always there from the beginning. One of the first things Vivien hears in the pilot is 'You're gonna die in there.' There's several references to hanging and nooses with Dylan's character. It'll be fun for fans to go back and look at all of those things."

Kanske kan jag då också lista ut vart nästa säsong ska äga rum i för sorts miljö. Frågan är mest hur jag ska stå ut med att vänta till nästa höst!?!

Tv-tips!

Det vankas bra film på tv ikväll. Har man ledsnat på Sagan om Ringen (2001) (på Sjuan kl 21) eller bara vill se något annat finns det två väldigt goda alternativ.

Samma tid, kl 21, visar TV3 Definitely, Maybe (2008), en riktigt söt historia där en nyligen frånskild man (Ryan Reynolds, bara en sån sak) berättar för sin 11-åriga dotter (Abigail Breslin) hur han och hennes mamma träffades. Med Elizabeth Banks, Rachel Weisz, Isla Fisher m.fl.

Också samma tid, kl 21 alltså, visar Kanal 9 Things We Lost in the Fire (2007), i regi av Susanne Bier. Halle Berry spelar den ny blivna änkan som bjuder in sin avlidna makes (David Duchovny) bästa vän (Benicio Del Toro) att bo med henne och barnen medan han försöker bli av med ett missbruk. Starkt, välspelat och snyggt drama om sorg, udda vänskap och konsten att leva vidare.

There you go! Bara att välja, ta fram popcornen och ha en mysig dan-före-dan-före-dan-kväll i tv-soffan.

Nu så!

Istället för att som vanligt vänta ut den där enorma tröttheten* som slog till vid 22-tiden igår gick jag och la mig och vaknade sen inte förrän elva (!!) timmar senare. Det var redan ljust ute, jag förstod knappt var jag var. Men så himla skönt att vakna riktigt utvilad! Nu hoppas jag att jag ska känna mig lite piggare några dagar.

Sen slog förstås det dåliga samvetet och latmask-känslan till ordentligt så jag fick ju lov att slänga in en tvätt i maskinen, vika lite ren tvätt och tömma diskmaskinen. Jag menar, nån måtta får det väl vara? ;)

Idag hade jag tänkt baka saffranskorpor för första gången. Lite mormorsstuk sådär.

*Den brukar gå över på nån knapp timme och sen är det full fart halva natten igen, lite nattjobbsfasoner

Julstämning hos fam R-J

M och jag sitter och pratar knasiga/fåniga/udda julklappar medan jag slår in dagens fynd.

J: På coolstuff kan man köpa badrumsbasket och badrumsgolf att spela när man sitter på toa.

M: Kan man köpa fickpingis också?

J: Meh, man behöver ingen utrustning för fickpingis ju.

M: (Försöker verkligen hålla sig för skratt) Gör man inte?? Är du säker?

Lillasyster en bit bort: Men HERREGUD!!

Vissa är känsliga alltså.

Den här tomten har nästan gjort sitt

Hemma från en ganska lyckad shoppingtur på stan. Jag har nu lyckats handla nästan alla julklappar utom just till M, vilket var den jag hade tänkt sikta in mig på. Men jaja, det får väl bli på fredag då. I eftermiddag ska jag hämta ut ett paket och då har jag nog alla julklappar till syskon och syskonbarn klara för att skeppas iväg söderut. 

Jag vet att det finns de som tycker att jag handlar till för många och för för mycket, men då jag så sällan träffar syskonen och deras familjer vill jag försöka att kompensera så gott jag kan när det kommer till jul och födelsedagar. Klart att det inte går att ersätta närvaro med saker, jag vet, men det känns i vart fall som att jag är lite mer närvarande på så vis.

Vi firar annars jul med M:s familj och de är fortfarande inte handlade åt, bara delvis. Förra året tog jag på mig att handla för alla men i år tänkte jag att han inte skulle komma undan så enkelt. Vi har diskuterat idéer så jag tror det löser sig rätt snabbt på fredag oavsett.

Nu ska jag fylla på med lite näring och vila ryggen som tog stryk av strosandet i affärer. Sen blir det paketinslagning och resten är upp till vårt kära postverk.

Till kravallerna!

Godmorgon! Idag ser det vintrigt ut ute. Då passar det bra att ha ett besök på stan inbokat. Tänkte promenera ner och försöka få ordnat nån julklapp och förhoppningsvis hitta uppslag till några fler. Ekonomin tillåter inte att jag handlar färdigt allt idag utan jag måste, som alla år, besöka stan även på fredag/lönedag. Ser väl fram emot det sådär mycket...

Nu återstår bara att luska ut vems julklapp jag gör bäst i att handla idag. Klokast är kanske den till M så att jag kan hänga med honom på fredag och handla resten. Han är den som ivrigt och återkommande upprepar att han inte vill ha något (och verkligen menar det, i år som alltid*), men samtidigt den som jag har absolut flest idéer till. Och en av dem som det känns roligast/mest viktigt att ge till. Min generösa, fina M. Klart han ska ha nåt fint.

Törs man hoppas att det är lugnt och stillsamt på stan idag? Skulle inte tro det, va?

*Till skillnad från M vill jag ha absolut julklappar och har slutat låtsas som att jag inte vill det. I de bästa av världar vore jag lika obrydd som M, men även solen får väl ha fläckar? ;) Däremot behöver de inte vara så dyra, det är mest själva paketgrejen som väcker barnet i mig.

Fler nedlagda tv-serier

Fyra nedläggningsbeslut av tv-serier har offentliggjorts idag, varav jag sörjer ett par. Svenska Starke Man (2010) läggs ner efter sviktande tittarsiffror. Nu ska jag ärligt säga att jag inte hängt med riktigt i andra säsongen, så jag kan inte uttala mig om kvalitén på slutet, men under säsong ett var det helt klart en av de svenska serier jag uppskattat mest de sista åren. Pinsam och jobbig humor, men väldigt rolig. Favoriten var helt klart Gunvor, strålande spelad av Anna Blomberg.

I den amerikanska tablån försvinner två serier jag följt, Hung (2009) och Bored to Death (2009). Den senare tappade jag faktiskt intresset för under den nuvarande tredje säsongen och har därför inte sett den klart. Första säsongen var däremot riktigt bra och annorlunda. Jag gillar Jason Schwartzman och det var kul att återse Ted Danson i en så väldigt passande roll. Men jag kommer nog inte att sakna serien.

Hung däremot med Thomas Jane och Anne Heche bl.a, hade en bra första säsong, en svagare andra säsong men kom igen riktigt starkt i den tredje som alltså just avslutats. Det var definitivt inte ett bra avslut, jag uppfattade inte ens avsnittet som en säsongsavslutning. Jättetrist att lämna en serie på det viset. I need closure!

 På den positiva sidan förlängs en ny dramakomedi, Enlightened (2011) med Laura Dern, som jag inte ännu hunnit spana in men hört mycket bra om. All anledning nu att lägga den till listan.

Säg att det är över efter jul?

Ikväll när det grejats med dator (och tantlurats) har tv:n stått på i stort sett hela tiden. Och allvarligt, den där Fabian? Man ska inte skämta om den horribla kidnappningen, men jag får erkänna att några elaka ord sluppit ur min mun ikväll.
Reklamen går ju h e l a tiden!

Sara bakar

Annars har det varit födelsedag hela dagen idag. Tror att lil'sis är väldigt nöjd med sin dag. Hon har fått present för några år framåt och så bakade jag och M en sån där Leila-bakar-tårta. Hyfsat avancerad sak, men jättekul att göra. Chokladtårta med riktig, smält choklad i smeten där varje nivå gräddats i varsin form efter att ha blandats via ett gäng olika mindre blandningar. Sen toppad med chokladfrosting, gelehallon, nonstop och lite hjärtformat strössel. Jag råkade vända mittendelen fel väg så istället för den där braiga, raka höjden blev den lite plattare och rundare i formen. Men det blev bra ändå. Mäktigare tårta har jag nog aldrig ätit. Lär finnas gott om rester länge (hint hint!).

Sista året som tonåring nu, lillskräpet håller på att bli vuxen minsann.

What's up with that?

Denna trötthet som kommer och går, vad är grejen? Ena stunden känner jag mig überpigg, för att i nästa helt tappa farten. Har varit ledig i flera dygn men släpar ändå med mig en trötthet som kräver tantlurande lite då och då. Som i sin tur gör att jag bara blir ännu tröttare på nåt vis. Ikväll har jag sovit bort halva kvällen i soffan medan M har instruerat lillsyrran hur hon ska bygga ihop sin födelsedagsdator (!). Skönt, men jag har haft svårt att vakna till ordentligt.

Kanske är det så att de här åren av ständig natt-tjänst börjar ta ut sin rätt lite. Har läst på om riskerna med nattarbete och utöver dubblad risk för hjärt- och kärlsjukdomar och bröstcancer verkar det som att någon form av kronisk trötthet nästan verkar 100%-ig efter några år. Det mesta verkar öka på efter fem år och jag har snart jobbat i åtta så... Jag gillar och trivs med att jobba natt på många sätt men i ärlighetens namn finns det få saker som lockar lika mycket som ett vanligt 'tråkigt' 7-16, mån-fre-jobb ibland.

Jamåhonlevajamåhonleva...!

Idag fyller världens finaste lillasyster 19 år!! Jag har redan firat lite genom att sjunga falskt (och så fort jag kunde) och komma med frukost på sängen. Idag ska hon gå första riskutbildningen (alkoholfokus, tror jag, väldigt bra att det finns numera) av två inför körkortet och jag ska försöka sno ihop en tårta hemma under tiden, hade jag tänkt. Sen vad som händer ikväll är lite oklart. Kanske bara blir middag och fika hemma med minifamiljen. Men det är ju inte fy skam det heller!

Födelsedagsbarnet är dock blont numera

Falling Skies

En serie vi plöjt i helgen är Falling Skies (2011). En sci-fi-serie som utspelar sig sex månader efter en alieninvasion. De objudna gästerna kidnappar och gör befolkningens barn till slavar, varför är oklart. Några överlevande grupper av blandat civila och militärer finns utanför städerna och vi får följa en grupp från Boston. Stephen Spielberg står som producent precis som för Terra Nova (2011), som jag dissade för några veckor sedan. Första säsongen består av tio 40-minutersavsnitt som sändes i USA i somras. En andra säsong är beställd och kommer till sommaren.

Jag vill absolut hävda att FS är betydligt mer sevärd än vad Terra Nova var, men där TN iallafall försökte vara lite unik känns FS som en serie vi sett tidigare. Utomjordingarna känns igen, den stridslystne officeren finns med, den vackra läkarkvinnan och så folkets ledare/räddare; huvudpersonen tillika hjälten som förlorat sin hustru men som kämpar för en framtid för sina tre söner. Huvudpersonen i den här serien heter Tom Mason spelad av Noah Wyle, annars känd som Dr Carter i långköraren ER (1994-2009). Precis som Dr Carter är Tom Mason en godhjärtad och intelligent man som utses till 'second in command', även om han representerar de civila i den överlevande gruppen. 

Fördelar: ganska snyggt gjord, jag gillar faktiskt familjeserie-känslan och är glad att det finns vettiga brudar med i serien som kan hantera ett vapen utan hjälp och som inte bara är med som kärleksobjekt eller som offer som behöver räddas. Maggie (Sarah Carter) och den fd kåkfararen (den enda som tycks kunna laga vettig mat) Pope (Colin Cunningham) med sin dystopiska och lite nyckfulla inställning räddar serien från annars ganska stereotypa karaktärer och är kanske de mest intressanta figurerna hittills.

Nackdelar: Det återkommande sentimentala ältandet är tröttsamt och tar alldeles för mycket plats. Det tycks som att samtliga huvudpersoner måste gå igenom nån form av sentimental fas. Jag hade gärna sett att man bytt ut lite av det mot mer underfundig humor á la Firefly (2002). Den där religiösa medicinstudenten gick mig också på nerverna och jag hade önskat mer vetenskapsnerderi och mindre av dumdristigt religiöst tjafs. 

Efter det inledande avsnittet, som var helt okej, följde ganska mycket transportsträcka under några avsnitt där det inte hände så mycket intressant alls. Mot slutet av säsongen började det dock åter bli lite intressant då fokus gick mer åt utomjordingarnas agerande, varför de kidnappar barnen osv. Jag kommer antagligen att börja se andra säsongen när den kommer. Ska jag dra till med ett betyg på seriens första säsong får det bli 2,5/5.

Det blir jul oavsett

Julstämningen tycks fortfarande vara som bortblåst. Men jag vet ärligt inte om jag egentligen saknar den. Jag skulle önska mig lite mer kraft och energi för saker som hör ihop med julen, men i övrigt sitter jag ganska nöjd. Ser fram emot och hoppas på lite trevliga hemmadagar, även om jag nu jobbar majoriteten av mellandagarna och nyårshelgen (jag har dock fått semester nyårsnatten!). Har en lång lista över serier jag borde ta och se under tiden som de nuvarande har uppehåll. Får se vad det blir av det.

Jag har i vart fall kirrat julklappar till fyra av sju syskonbarn (heja näthandel) och vet vad jag ska köpa till det femte. Övriga två kräver en tur på stan, men jag tror inte det blir så svårt heller, jag har en plan i vart fall. Jag har även en halvtråkig plan för julklapp till lillebror utan barn (de med barn får inga).

Imorgon fyller lil'sis år också. Lite oklart vad hon vill hitta på. Hon tycker att det är trist att fylla år när ingen har tid att fira, men hemma blir det lite firande, alltid något.

Tv-tips!

För en gång skull hängde jag framför tablålagd tv ikväll och hamnade av en slump framför en väldigt intressant dokumentär på SVT2; Kapten Nemos Barn. Går i repris och finns på SVTPlay att se (via länken, klicka i vänsterspalten). Som sagt mycket intressant om något som måste ha varit ett ordentligt trauma i två familjers liv.

Söndag

Det blev inte något julgodismakeri idag ändå. Det uppstod nån slags bugg när M skulle installera det där programmet på jobbet, vilket bara skulle ta 'nån timme', så 'nån timme' blev fem (and counting). Men det gör inget, det blir fler dagar. Nu har jag i vart fall handlat så vi kan göra lite olika saker. Det gäller bara att hålla tassarna borta från all choklad, nougat osv som nu står i skafferiet.

Nu hoppas jag bara att M tar sig hem i ett stycke på den slaskiga, mörka E4:an som jag själv körde på för nån timme sedan. Inte mitt favoritväglag. Inte alls.

Lästips

Oavsett om ni gillar Louis CK eller inte tycker jag ni ska läsa artikeln på Weird Science om alternativa distributionsvägar, en debatt som borde höras så mycket mer i dessa dagar då allt från SOPA till FRA diskuteras.

Film 36/11: The Twilight Saga: Breaking Dawn Part 1

Fjärde Twilight-filmen, Breaking Dawn Part 1, inleds med en frustrerad Jacob (Taylor Lautner) som just fått sin inbjudan till det stundande bröllopet mellan Bella (Kristen Stewart) och Edward (Robert Pattinson). Av de långa förberedelserna som finns med i boken samt genomgången av den långa gästlistan med oändligt många vampyrklaner blir det inte så mycket utan bröllopet kommer och går ganska snabbt i filmen. Det är vackert, men inte så överdådigt som jag förväntat mig, vilket var ett stort plus. Fokus i den här första filmen av två av den fjärde Twilight-boken ligger snarare på de nygiftas bröllopsresa och resultatet av den. Resan går till en vacker ö utanför Rio och efter lite övertalan får så Bella sin efterlängtade bröllopsnatt. Den resulterar inte bara i en omfattande kuddvandalism utan även i en oväntad graviditet. 

Och det är där filmen tar fart på riktigt. Barnet Bella bär, som ingen trodde ens var möjligt, suger bokstavligen talat livet ur henne och majoriteten av vampyrklanen vill försöka abortera det för att rädda livet på henne, något Bella ihärdigt vägrar. Inte heller Jacob lyckas övertyga henne. Samtidigt formerar sig  vargflocken när de hör talas om barnet, som de ser som ett nytt hot som måste elimineras, varpå vargflocken och vampyrklanen åter står som fiender. Med bara den ofrivilligt barnlösa vampyrsvägerskan Rosalie (Nikki Reed) på sin sida kämpar Bella för att hålla både sig och sitt ofödda barn vid liv samtidigt som hon försöker hålla den mänskliga delen av familjen på avstånd.

Efter att ha ögnat igenom ett gäng recensioner hade jag ganska låga förväntningar på den här filmen. Men istället blev jag faktiskt lite positivt överraskad. Det är klart att det finns problematiska drag åt det mer politiska och moraliserande hållet, och ibland himlar även jag med ögonen, men man kanske inte måste överanalysera allt. Jag fortsätter att hävda att Bella är en stark och självständig tjej både i böckerna och filmerna. I jämförelse med boken förlorar vi såklart en del av historien, det gäller framför allt sidohistorien om vad Jacob gör medan de nygifta är på bröllopsresan, men den historien klarar vi oss bra utan i filmen. I övrigt tycker jag att regissören Bill Condon (den fjärde i Twilightserien) och manusförfattarinnan Melissa Rosenberg fångat nyckelscenerna från boken bra.

Den största behållningen skulle jag vilja säga fotot står för. Att knyta filmaren Guillermo Navarro till filmen var lyckat. Den är vackrare än någon av de andra filmerna och känns mer 'vuxen' i sitt bildspråk. Förvandlingen av Bella från 'normal' till extremt utmärglad och höggravid är skickligt gjort och slutscenen är riktigt snygg. Även den omtalade födelsescenen var överraskande imponerande.

Nackdelen är framför allt drömsekvenserna, som jag tycker blev lite åt det fåniga hållet och inte tillför särskilt mycket. Jag har också lite svårt för hur man löst vargarnas telepatiska förmågor. Dessutom köper jag inte riktigt Edward och Bella som 18-åringar; de känns båda betydligt äldre, kanske för att Stewart/Pattinson själva (som är i 20-årsåldern) vuxit så pass mycket som skådespelare sedan den första filmen.

 Rent innehållsmässigt är det här inte den bästa filmen hittills men det är absolut den snyggaste och mest välgjorda. Jag vet att det är en film som man ska 'älska att hata' men jag har inga problem med att tycka om den. Sammantaget blir betyget 3/5.

Recensioner: Exp, DN, SvD, Cinema

En slaskig söndag

I 'vår' by vid havet var det blött och grått men ett par kilometer inåt landet var det istället en decimeter slask och så ser det även ut i stan. Märklig vinter det här. Jag hoppas fortfarande på lagomt kallt och lite nysnö före jul. Det vore mysigt. Vi bor ju ändå i Norrland, jag trodde nästan att det var en garant för snö i december.

M behövde jobba lite och syrran hade nåt ärende i stan så jag sitter i lägenheten och slöar framför Harry Potter på tv. Har just varit och handlat en massa choklad- och baksaker av olika sort inför det planerade godisbaket ikväll. Om nu alla blir klara i hyfsad tid, vill säga. Sitter också med julklappslistor till syskonbarnen, en uppgift som tycks svårare ju äldre de blir. De äldsta önskar sig visserligen bara pengar i år, enkelt men ganska tråkigt att ge bort.

Nu snöar det!

God, ledig lördagsmorgon!

Vaknade för en dryg timme sedan och kände mig hyfsat pigg, glad och lite lyckligt lottad. Inte ens en halvt strejkande rygg kunde hindra mig. Det kändes som sådan lyx att vakna med en snosande kattdam vid huvudet och en varm man sovandes tätt bakom ryggen. Mys på hög nivå.

Trots det smög jag mig alltså upp. Dels för att få igång ryggen, men främst för att njuta av att jag kanske lyckats vända rätt dygnet redan. Och så gillar jag att stiga upp när resten sover. Att njuta av tystnaden här ute på landet, dricka te på kökssoffan och kika ut mot havet. Det enda jag hade önskat till den bilden hade varit lite snö istället för den vissna gräsåkern jag försökte tänka bort när jag tittade ut. Men man kan inte få allt.

På tal om julfest....

Riktigt såhär illa var det inte för den bättre hälften igår:

(Kan f.ö rekommendera att följa IGchefen på twitter, för er som hänger där. Skoj och allvar i en lagom blandning.)

Helg!

Hemma från jobbet och precis som de förra två mornarna är jag alldeles för uppe i varv för att kunna somna. Fördelen idag är jag inte måste. Jag är ledig nu, ända till juldagen. Så med risk för att låta som Pippi Långstrump: jag sover när jag vill!

Idag har jag dessutom lyxen att inte sova ensam. M hade julfest med jobbet igår och stannade därför i stan. Och med tanke på att han gjorde sin sista Spotify-uppdatering på fb för två timmar sen gissar jag att han inte har så bråttom till jobbet idag. Bra det, han förtjänar helt klart också lite ledigt. Jag som i stressen på jobbet hade lyckats glömma bort det fick alltså en glad överraskning när jag kom hem. Bakis eller inte, att sova två är nästan alltid bäst. Speciellt som den andra personen tjänstgör som mitt personliga element.

Nu är det helg och en ledig sådan, yeay!

AHS, bäst i år?

Såg just det näst sista avsnittet av American Horror Story, det med titeln 'Birth'. Just själva födelsescenen var nog inte det bästa jag sett i serien. Över lag kändes det som att avsnittet ville engagera mig mer än vad det gjorde. Jag gissar att min tröttma stod i vägen lite, för jag vill inte påstå att det var ett dåligt avsnitt. Lite splittrat kanske, men med ett par egentligen riktigt starka scener.

Läste på nån amerikansk tv-sida att dödsfallet i det här avsnittet skulle ge en hint om vägen till andra säsongen, men det måste jag säga att jag inte alls greppade. Jag trodde dessutom att säsong två skulle bli en ny 'Horror Story' så att säga? Går det att mjölka mer ur det där huset verkligen? Eller är det den/de överlevande som är hinten?

Idag släpptes nomineringarna till den kommande Golden Globe-galan* och det är inte förvånande att just AHS är nominerad till bästa dramaserie, trots att det är dess första säsong.

*Yeay! "Award-season" är igång!

Ork på vift

En natt kvar men helt seriöst vet jag inte hur jag ska hitta orken för tillfället. Känner mig helt manglad och slut. Och ändå har jag sovit idag. Fast det känns inte alls så. Lite te kanske gör susen. Och sen vet jag egentligen att jag brukar vakna till just som jag kommer till jobbet och in i 'lunken' igen. Lite som att min bästa tid numera är 21-07. Då är det full speed.

Efter inatt är jag sen ledig ända till juldagskvällen. Det ska bli skönt och jag ska verkligen göra mitt bästa för att vända rätt dygnet och bli lite mer människa igen. Orka vara social och trevlig. Det skulle sitta fint.

Turn on the lights!

Blev jag just tårögd till slutet av det senaste avsnittet av New Girl när de tände julbelysningen? Jepp. Men jag tror inte det var belysningen, det var den söta vännen. 

(Påminde mig igen om den vän jag tappat bort i år när det tillkom en flickvän. Han fattas mig lite. Bästaste vänner växer inte på träd. Och jag skriver det i liten text eftersom jag egentligen inte vill skriva det alls. Logiskt.)

Den svenska glamouren

Just hemkommen från jobbet satt jag just och slöbläddrade igenom Röda Mattan-bilder från den svenska galapremiären av The Girl With the Dragon Tattoo som ägde rum i Stockholm igår. Nu är ju inte jag direkt nån glam- och modemänniska sådär men jag kan ändå tycka att det är rätt kul att se på Röda Mattan-bilder från galapremiärer utomlands. I jämförelse är de svenska dock väldigt...tråkiga.

Visst kan det kännas avslappnat och vettigt att det inte är samma "who are you wearing"-uppvisning här*, men då jag just suttit och kollat igenom ett antal bilder på kända och okända, rödnästa i typ täckjackor (gärna med tillhörande reflexsnören uppstickande ur fickorna**) och mössa så känns det väl lite som att all befintlig glam for ut genom fönstret. Inte så mycket 'gala' kanske. Kan de inte åtminstone få hänga av sig ytterkläderna först?

Är jag lite gnällig nu igen?

**Tänk att hamna bakom en Lady Gaga-hatt och hur sitter man egentligen bekvämt på en biovisning i en slimmad klänning med släp?

*Man ska såklart ha reflex

Energikick sökes

Har just vaknat efter en väldigt lång middagslur på fyra timmar. Jag sov dåligt inatt så det var behövligt för att orka med den kommande jobbnatten. Nu törs jag inte riktigt titta ut och se efter om det finns någon snö kvar. Det var ju värsta tövädret imorse. Halt och blött, den tristaste varianten av vinter.

Tre jobbnätter på rad och sen är jag ledig fram till juldagskvällen. Ska bli rätt skönt det. Jag har ovanligt dålig styr på julklappar i år, antagligen pga den nästan helt uteblivna julkänslan, så jag behöver lite tid att ta tag i det. Och så skulle jag behöva bli av med den där förkylningen som liksom inte vill ge sig fullt ut riktigt. Känner mig trött och seg mest hela tiden. Lite normal dygnsrytm kanske gör susen på det.

Skum översättning av Breaking Dawn

Förresten, någon mer än jag som sett senaste Twilightfilmen och reagerat på översättningen? Nu minns jag bara två tillfällen som jag reagerade på (det fanns fler) men de var lite skumma. Det ena, och kanske minst skumma, var under bröllopet när de sa "to have and to hold" vilket översattes med "att äga dig". Det andra var under smekmånaden när paret som skulle städa kom. Edward sa "They are the housekeepers.", eller nåt i den stilen, vilket översattes till "De är våra tjänare."

Visst var det lite konstigt? Kan inte låta bli att undra om någon hade en egen agenda när den gjorde översättningen eller om det helt enkelt är någon med väldigt skumt språkbruk som gjort den.

Something new

Ikväll har det satts in en ny kattlucka. Förut satt luckan på den inglasade altanen som har dörr till köket, men nu sitter det även en i altandörren i köket så att de via två luckor kan ta sig hela vägen. Mycket smidigt, tyckte personalen.

Vad kattorna tyckte? 33% tyckte att det inte var något att ståheja om (men tyckte samtidigt att det var allra bäst när det var ett hål rakt ut, utan lucka, innan den kom på plats riktigt). 33% undrar vad den där personalen har i görningen egentligen, vad är grejen? Resterande 34% (hon är lite rund) vill knappt ens vara i köket längre så otäckt och läskigt är det. En ny kattlucka, liksom? Vi kunde lika gärna gjort en stor krater ner till underjorden.

Ledig kväll

Snabbvisit ett halvt dygn ute på landet för att få en ordentlig dos kattkärlek i hjärtat innan det är dags för tre nya jobbnätter. Lillasyster har lagat jättestark och jättegod indisk mat åt oss ikväll, sen har jag, en man och två kattor snoozat i sängen en stund medan 'ungdomen' spelat Skyrim. Jag borde verkligen inte vända rätt dygnet nu så jag försöker hålla mig uppe ett tag till.

Egentligen borde jag planera och beställa de julklappar jag ska köpa till syskonbarnen (som alla bor alldeles för långt bort) eftersom de måste hinna skickas iväg i tid. Men jag kommer mig bara inte för! Huvudet är som potatismos ungefär.

Imorgon är en annan dag?

Det var varmt under täcket, kallt utanför

Vaknade redan vid 6-tiden imorse trots att jag inte somnade förrän halv tre. Min uppfuckade nattjobbshjärna fixade inte att sova längre. Men jag låg kvar i sängen länge. Ända tills syrran steg upp vid halv åtta. Vi har absolut ingen mat i lägenheten så det enda jag kunde göra åt henne var te, men vi fick en liten stund tillsammans vid köksbordet i vart fall.

I sängen spelade jag wordfeud (detta gift) och funderade över Twilight-filmen vi såg igår. Likheter och skillnader mot boken och vad som blev vettigt och inte. Jag tror och hoppas att det mynnar ut nån form av recension idag. 

Nästa, sista filmen i Twilight-serien kommer först i november nästa år, om de inte får för sig att flytta tiden närmare. Lite oförståeligt varför det ska vara sånt glapp. Filmen är klar och merchandise-delen kring filmen är inte direkt i Disney-proportioner så de har inte så väldigt mycket att vinna på att dra ut på det. Och ska jag vara ärlig så tror jag att skådisarna gärna lägger det här projektet bakom sig nu. Framför allt de yngre behöver synas i andra filmsammanhang nu. Den stora frågan är dock varför sista filmen ska visas i 3D. Den är troligen inte inspelad i 3D (den gjordes tillsammans med den som går nu) och som jag minns det finns det inget i handlingen i boken som riktigt inspirerar till det heller. Lite vampyrslagsmål, men mest av allt en massa diplomati; prat och överenskommelser. Märkligt.

Sherlock (BBC) är tillbaka!

Åh! Ännu en säsongspremiär att se fram emot! Och alldeles snart dessutom. Den 1 januari är det åter dags för det första av tre (tror jag?) nya avsnitt av brittiska Sherlock (på BBC One) med Martin Freeman och Benedict Cumberbatch. Yeay!

Bortglömd biokväll

Vaknade av ett sms för ett tag sedan. Hade helt glömt att jag i ett svagt ögonblick lovat att gå och se Breaking Dawn på bio med syrran ikväll. Jag vet egentligen bättre än att boka upp mig samma kväll jag vakat av, jag vet ju hur hjärndöd och trött jag är då, men samtidigt har det inte funnits så många andra lediga kvällar att tillgå. Och jag vill ju se den, så det blir säkert bra. Hade bara ställt in mig på en filmkväll i soffan.

Mest är jag nog rädd att jag ska 'göra en Anna' och somna på bion, hihi... Det vore ju lite dåligt investerade pengar, om man säger så.

Morgonfilosofier

Trött i kroppen men inte riktigt sömnig, så är statusen just nu. Full rulle hela natten nästan, vilket känns i benen nu. Vi är helt klart inne i en rörligare period just nu på min avdelning, men det är bara att köra på. Tur att avdelningen bredvid som jag samarbetar med är lugn istället. Jobbigast är känslan av att aldrig riktigt hinna 'färdigt' allt. Det finns alltid mer att göra, eller saker som måste lämnas halvklart. Men det är ju så, det finns ingen riktig start och slut på mitt arbete. Det rullar bara på, dygnet runt, sju dagar i veckan. Inget ändras för att jag kommer eller går hem, egentligen. Jag tar vid där andra lämnar och tvärtom. Ibland är det dock lite frustrerande.

Det är väl den där känslan av evighetsmaskin jag ibland skulle önska bort. Inatt tog jag mig tid att stryka och lägga på nya juldukar. En timme senare var inte alla längre vare sig strukna eller på plats. Men jag får tänka att de var det, förut en stund. Det är ändå värt det på nåt sätt. Men jag kan sakna att få göra färdigt, lämna och gå vidare. Att utvecklas och använda huvudet på ett annorlunda sätt. Jag vet att jag är bra på mitt jobb (och det är det banne mig viktigt att erkänna och säga till sig själv ibland), men jag vet att jag skulle kunna vara bra på något annat också.

Å andra sidan får jag mycket annat tillbaka. Igår kväll var det tandlösa, charmiga storskrattet med hela ansiktet jag fick av en äldre man (tydligen är det där med Nobelmiddag i Stockholm tokerier av stort mått) som gjorde kvällen. Och det är bra att jag har arbetskamrater som tillsammans med mig ibland kan se det roliga i egentligen väldigt frustrerande lägen. Utan mina fina arbetskamrater vore jobbet mycket mindre trivsamt.

Nä, lite frukost, en liter vatten och sen sängen kanske ändå.

Kvällens tv-tips!

I brist på annat kan jag bjuda på två tv-tips inför kvällen. Först ut (men ganska sent) är Funny Games US (2007), en film i den så kallade terror-genren, regisserad av tysken Michael Haneke (kolla gärna andra filmer av honom också). Det är en amerikansk remake av Hanekes egna tyskspråkiga film Funny Games (1997), med exakt samma manus etc, men med amerikanska skådisar. Istället för att låta en amerikansk regissör göra om den, gjorde han det helt enkelt själv. Den amerikanska versionen med bl.a Naomi Watts och Tim Roth visas på Kanal 5 kl 23.35 ikväll.

Är man lite åt det lättskrämda hållet kan man istället vänta en timme och se Hamlet (1996) kl 0.35 på Kanal 9. En av mina favoritfilmer, helt klart. Det är Shakespeare's Hamlet och den är gjord helt efter hans manus, dvs den är inte omskriven eller förkortad på något vis. Oerhört vacker, med en av mina stora favoriter Kenneth Branagh samt även Julie Christie, Kate Winslet, Billy Crystal, Robin Williams etc. Absolut sevärd om man orkar sitta i 242 minuter...

The Iron Lady

Det här däremot, det kan bli riktigt bra:

Fredag? Njaa

Helg, säger de som vet. Men jag vet annorlunda. Jag har två nätter kvar innan jag får lite ledigt igen. Men det känns rätt ok, även om det hade varit mys att sitta i huset med snöstormen vinande utanför och med en tekopp (läs: några cl fireball) i ena handen och en katt-tass i andra. Med M förstås. Men det kanske får bli på söndag det.

Jag har ändå hunnit med att vara lite social idag. Hade en after work- (eller between work för min del) dejt på stan med the bitches. Och Leo. Det var trevligt och efterlängtat. Vi tycks ju vara så busy i december plötsligt och har haft svårt att hitta tid att ses. Men det kanske lugnar ner sig lagom tills någons födelsedag i januari...

Nu är jag i vart fall hemma en timme och vänder. Sitter och gäspar framför datorn i väntan på att det ska bli dags att fara till jobbet. Passar på att uppdatera lite spelpatchar och annat på speldatorn. Fancy stuff.

Ruggigt bra Horror Story

Har just sett det senaste avsnittet av American Horror Story och blir allt mer övertygad om att det är det bästa nya som gjorts på evigheter. Creepy, välspelat, snyggt och creepy (sa jag det?). Svaren kommer allt eftersom slutet närmar sig nu, men varje svar kräver ett tänk tillbaka i tiden/serien för att riktigt få koll på tidslinjer, relationer och vem som är död och levande i det där hemska huset. Börjar nästan önska att jag fört anteckningar från seriens början...

"Me and a couple of dead kids"

Idag fick jag en teori bekräftad, men hur det ska lösa sig är en helt annan fråga.

Definitivt säsongens must-see-serie! Ser med spänning (och kanske med lite för höga förväntningar) på vad nästa säsong av American Horror Story kommer att handla om. För den som hunnit med att se nattens avsnitt kan jag rekommendera den här intervjun (innehåller spoilers om du inte sett det senaste) med en av skaparna, Ryan Murphy*. Intressant sätt att skapa historien och hålla författarna ifrån lösningarna.

*Jag kan fortfarande inte fatta att samma personer skapade Glee, jag menar, seriöst?

Back on track

Om man med uttrycket 'sova som ett barn' menar stötvis sömn om ca 2-3 timmar i taget, ja då är det så jag har sovit inatt. Det låter ju bra i vart fall; "jag sov som ett barn inatt", så vi kör på det. Men det passar rätt bra, då kanske jag blir trött i eftermiddag så jag hinner lura lite före jobbet. Min lediga vecka är över och nu är det dags för lite jobb igen. Tre nätter på rad först, sen två lediga. Det blir bra det. 

Weirdest love scene ever

Jag skrattar till tårar medan M ligger gömd under två skämskuddar och en katt. Vi har just kollat på senaste New Girl-avsnittet. M:s ständiga skämsreaktioner när vi ser den gör en hyfsat kul serie jättekul.

Indeed!

Film 35/11: The High Cost of Living

Nathalie (Isabelle Blais) är gravid i åttonde månaden när hon blir påkörd av en bil utanför sitt hus. Föraren larmar ambulans men avviker sedan från platsen. När Nathalie vaknar upp på sjukhuset får hon veta att barnet hon väntade dog av olyckan, men att hon själv är fysiskt okej. Redan före olyckan tycks Nathalie ha känt sig ensam i sitt förhållande med barnets far, Michel (Patrick Labé), en situation som bara förvärras av deras olika sätt att hantera situationen på.

Samtidigt får vi följa hur föraren av olycksbilen, Henry (Zach Braff) våndas över att inte veta hur det gick med kvinnan han körde på. Han är amerikan, bor i Montreal med ett utgånget visum och livnär sig som låssmed och knarklangare. Till sist möts de båda just som Nathalies liv håller på att gå i kras och hon saknar en väg ut. Henry blir vägen ut då han erbjuder henne sin ovillkorliga vänskap, utan att berätta vem han egentligen är.

Man ska hålla muggen med två händer

The High Cost of Living (2010) är en kanadensisk indiefilm av debuterande Deborah Chow (som även skrivit manus och som vunnit pris i Kanada för bästa debut). Det är en välspelad historia som berör utan att bli ältande. Jag gillar att Chow låter de fransktalande vara just det och att hon lyckas gestalta moraliska dilemman utan att bli moraliserande eller se allt ur ett svart/vitt perspektiv. Efter en något överdramatisk inledning lyckas historien fånga mig snabbt och håller mig kvar under resten av filmen. Om jag skulle önska något, förutom en kortare inledning, skulle det vara att Chow inte envisats med att utveckla vidare den relation som var mellan Nathalie och Henry. Det hade räckt som det var.

Jag håller fortfarande Garden State (2004) som en av mina absoluta favoriter och har sett fram emot något liknande från Zach Braff. Nu är det här inte hans regi men hans rolltolkning är väldigt bra och visar åter att han kan så mycket mer än att vara Dr Dorian i Scrubs. Också Isabelle Blais insats bör nämnas som riktigt bra; scenen där hon först träffar Henry efter olyckan samt den i badrummet längre fram i filmen känns nästintill genuina. Trots de ovan nämnda skavankerna (enligt mig) har jag svårt att inte ge den här filmen 4/5, även om det inte är ett självklart betyg.

The High Cost of Living har inte lanserats i Europa men finns på iTunes. Här är (en som vanligt lite lite för avslöjande) trailer till filmen:

"På min tid"-varning

Syrran håller på att beställa studentmössa inför avslutningen om 6 månader. Själv är jag något i chock efter att ha suttit med som smakråd och hjälp. Alltså på min tid (yes, I said it!) dög det bra med en vanlig mössa med plastskärm. Det gjorde inte heller så mycket att den dagen efter plötsligt hade en fläckvis, misstänkt ölfärgad, look. 

Idag ska den helst vara i kashmir med läderskärm, ha "sommardoft", landskapsvapnet broderat uppepå (for your tall friends??), all jäkla utsmyckning du kan tänka dig (inkl en kamera med inspelningstid om max 40 min) och dessutom kosta så mycket att jag tror vi måste uppgradera hemförsäkringen och eventuellt anlita en säkerhetsvakt den aktuella kvällen.

Alltså seriöst, varför kom inte jag på det själv? Hade lätt kunnat skinna gymnasiestudenter (alt deras föräldrar) på mindre förmögenheter för något de i bästa fall har på sig en dag och skrattat hela vägen till banken. Or not.

Not: Och det är bara själva mössan. Sen ska du gärna köpa specialmärkta tutor, kondomer, korthållare, glas, pennor, plastförkläden (?) etc etc också.

Tv-serier veckan som gick

Tack vare thanksgiving (höhö) förra veckan var det lite skralt med nya avsnitt på tv-seriefronten men jag får ändå säga att det jag såg var över lag riktigt bra. Bäst var nog faktiskt Whitney som jag tycker håller en allt högre klass och så smått börjar komma ifrån "stand up"-skämtläget som Whitney Cummings annars så gärna tycks fastna i (även i intervjuer). Även Hung håller en fortsatt bra nivå nu när det fått upp farten lite i tredje säsongen och har helt klart blivit en serie jag väntar på.

Homeland fortsätter däremot att förvirra mig lite. Vem är egentligenv ad och varför? Den är fortfarande inte den där toppserien för mig som den tycks vara för så många andra, men jag gillar den helt klart.

American Horror Story börjar närma sig slutet av sin första säsong och vi får nu allt fler svar, varpå även skräckkänslan avtar lite. Men det gör mig faktiskt inget alls. Den är fortfarande välspelad och jag hoppas fortfarande på att säsongen ska avslutas med att någon placerar lite dynamit i det där huset...

Parenthood, mitt kärleksbarn, hade ett välkommet 'mellanavsnitt' förra veckan, dvs ett som inte engagerade sådär jättejättemycket som det brukar. Ibland är det skönt med mer avslappnade avsnitt och med tanke på att den nu har uppehåll en hel månad är jag glad att inga superkritiska trådar hänger i luften.

Det gjorde det däremot i HIMYM efter avsnittet för två veckor sedan men idag är det äntligen dags att se fortsättningen på den vändningen. Can't wait!

Och här är en trailer för nya The Exes som hade premiär förra veckan. Kan inte säga så mycket om den än, men den har en ganska intressant cast-uppsättning:

God morgon

Klev upp kvart i sju, stängde av väckaren en kvart i förtid och gjorde frukost på sängen åt M som jobbade till efter midnatt igår. Nu känner jag mig lite snällare än den gnällspik och lessmonster jag kände mig som igår, i förrgår....osv. Så win/win, får vi väl säga. Men det finns å andra sidan inga osjälviska goda gärningar.

Borde kanske göra samma sak för syrran vars 'bristande framtidsengagemang' (snyggt uttryckt) jag klagat på en del senaste tiden. Men något säger mig att hon mer skulle uppskatta sovmorgon på sin lediga dag så jag tror jag låter det vara.

Film 34/11: Cowboys & Aliens

Vissa filmer har gjorts oändligt många gånger i olika varianter varför det alltid är kul med film som testar nya grepp, tekniker, stories osv. De senaste åren har det kommit olika typer av mixar och igår såg jag en utav dem; Cowboys & Aliens (2011), baserad på en serietidning. Nytt grepp eller inte, det var med bristande förhoppningar jag satte mig framför filmen, men ett litet hopp om att bli överraskad fanns allt.

Det är 1873 då Jake Lonergan (Daniel Craig) vaknar upp i öknen, skadad och med ett märkligt metallarmband om ena handleden. Han har inga minnen alls och vet inte vad han heter. Han tar sig till en by där han genast hamnar i trubbel med den enda rikemanssonen. Strax därefter upptäcks det att han är efterlyst för en rad brott och han blir satt i en diligens för transport till federala polisen. Just som han ska till att åka attackeras byn av flygande aliens som inte bara bombar sönder allt utan dessutom kidnappar delar av befolkningen, däribland rikemanssonen. Det visar sig att armbandet som Jake bär är någon form av automatvapen som aktiveras när aliens är i närheten. Rikemanssonens far Woodrow Dolarhyde (Harrison Ford) samlar ihop ett gäng överlevande, däribland Jake, och beger sig ut på jakt efter de kidnappade och för att ta kål på de invaderande utomjordingarna.

Quite the hangover

Idén att blanda just cowboys och aliens i en förgången tid är absolut lite spännande, men tyvärr måste jag säga att det inte görs så mycket spännande av det. Jag hade hoppats på en långt mindre stereotyp och tråkig westernfilm än vad det faktiskt var. Regissören Jon Favreau lyckas inte hålla vare sig tempot eller intresset uppe och när det väl kommer till utomjordingarna är det en ogenomtänkt historia som lämnar många frågor obesvarade. Syftet med invasionen är att utomjordingarna är ute efter guld, lite oklart varför. Med sin överlägsna teknologi och styrka; varför var de alls intresserade av människorna? Varför inte bara ta guldet och dra?

Upplösningen blir en enda stor smältdeg av cowboys, indianer, korkade banditer och några enstaka mexikaner, plus ett gäng aliens. Lite kärlek blir det också och den enda kvinnliga huvudrollen, Ella (Olivia Wilde) får både räddas och vara lite hjältinna innan eftertexterna rullas. Rollprestationerna är godkända även om jag stundtals funderar över varför Bond och en åldrad Indiana Jones jagar aliens i öknen. Det spelas en del på rutin nämligen, men det är vad man kan förvänta sig av ett skralt manus. Det är ingen dålig film, men riktigt bra är den inte heller. Se trailern istället, den är bättre. Betyget blir godkänt; 2/5.

Recensioner: DN, Exp, SvD

Snö!!!

5 december, det måste vara nåt slags seghetsrekord för Norrland. Men nu är den här, snön. Yeay! Knde mig som ett barn på julafton när jag vid tretiden inatt tittade ut genom fönstret och hojtade till en nästan sovande M att "det snöar!". Än ligger det kvar, ett litet lager av kritvit, yvig snö. Hoppas det håller i sig nu. Nu får det vara vinter och slut på det toksvarta.

Vi väljer att se det roliga i det

M sitter och ser en Attenborough-dokumentär om nån flygande dino-ödla och typ samtidigt drar vi oss till minnes en gammal kollega till honom (på ett universitet) som på allvar trodde att fossiler var människoskapade genom strålning från rymden för att misskreditera kristendom och 'intelligent design'. Får oss alltid på så gott humör av någon anledning.

The Muppets

Alltså, jag älskar Jason Segel och Amy Adams (Enchanted 2007 gjorde verkligen tricket), och som barn älskade jag the Muppet Show (jag spelade vhs-kassetterna om och om igen och sjöng högt till dem när jag fick chansen). Därför hoppas jag verkligen att den nya filmen The Muppets (2011) kommer till Sverige snart. I want to see it.

Edit: Enligt IMDb har den svensk premiär den 16 mars 2012. En evighet tills dess ju.

Zzzznark!

Vaknade just till efter att ha somnat liggandes i soffan framför Cowboys & Aliens (2011). Inte för att den var dålig (det var den inte, eller vi hann inte så långt innan vi båda somnade, 30 min kanske, just när aliens:arna gjorde entré) utan för att det tycks vara det nya nu. Vet inte hur många filmer jag somnat framför den här helgen. Trött tycks bara vara förnamnet. Jag vill inte somna men så snart jag lägger mig (eller sitter, för den delen) bredvid M i soffan framför något är det som att jag landat i nåt slags oemotståndligt sömnludd som däckar mig snart. Måste vara årstiden eller nåt. Hur mycket sömn kan man behöva liksom?

Sociala medier som konfusionsrisk

Jag känner mig lite splittrad inför alla sociala medier. Ett tag tyckte jag det var svårt att inte lägga ut/skriva samma saker på samtliga ställen. Nu är det mer som att inget riktigt passar helt bra. 

Motvilligt konstaterar jag att det är på facebook det mesta händer. Där får jag kommentarer på bloggen mest hela tiden (det hade ju varit splendid om de hamnat på bloggen istället för att slippa förvirringen). Där inleder jag också diskussioner på artiklar som jag egentligen borde/vill ta på bloggen, men eftersom jag fått för mig att jag inte längre kan formulera mig så att nån bryr sig så lägger jag det lite blasémässigt på fb istället. Och visst blir det diskussion, men fb är som begränsat i den meningen ändå. Eller så känner jag mig begränsad i formatet snarare.

På bloggen skriver jag ibland saker som jag inte vill ha på facebook, mest tror jag för att mottagarna här är mer anonyma för mig. Jag vet inte vem som läser. På fb vet jag och ibland vill jag inte veta, eller så vill jag bara inte att alla ska läsa (sicken paradox att lägga det på en blogg då). Bloggen känns, som jag tidigare skrivit, lite splittrad och är inte det jag vill att den ska vara. Men jag tänker att det kommer tillbaka när jag landat bättre i huvudet. Och fått tillbaka känslan för att skriva utan att tänka på att någon annan ska tycka om det. Bloggen är liksom det som ligger mig själv allra närmast och varmast. Här är det jag.

Twitter läser jag mest bara på. Och jag följer mestadels bara amerikanska och brittiska kändisar/skådisar så den kanalen har för mig blivit en form av inofficiell kändisnews-kanal. Känns helt ok utom de dagar då jag önskar att jag var mer en del av twitter, 'som alla andra' (då menar jag de svenska tweetisarna jag följer). Samtidigt tycker jag ibland att svenska twitter är väldigt mycket av en tröttsam ankdamm.

Google+ är absolut mest avslappnat. Jag kan lägga upp vad jag vill när jag vill och styra det som jag vill. Jag gillar det. Men ibland känns G+ som ett fb med okända människor. Jag har plötsligt fått en bit över hundra följare där, varav jag känner en bråkdel 'på riktigt' (jag tror att jag förekommer i nån svensk cirkel som cirkulerar som add-förslag) så det är lite som att publicera för okända. Och det är ett brus som är lite svårt att ta sig in i ibland och känna sig riktigt hemma i.

Jag antar att min ohemma-känsla är en del av decemberbluesen och att det kommer en ljusning när jag känner mig mer fokuserad, mer tågad och mindre hämmad av alla andra igen. Jag är inte särskilt orolig men hade gärna känt den där lusten och skrivarglädjen igen just nu. Jag vill hitta ut och känna mig hemma och bra på något snart.

Det är snart vår va?