En företeelse som repriseras årligen torde inte vara en större överraskning ändå tar det varje år ett tag innan jag lyckas identifiera den. December-bluesen. För en sådär tre veckor sen bara konstaterade jag för mig själv att jag mådde riktigt bra och var hyfsat nöjd med tillvaron, även om allt var långt ifrån perfekt. Men sedan dess har jag tvärtom känt mig negativ, trött och less. Trodde det berodde på höstförkylningen, tungt på jobbet, mycket jobbande osv, men jag tror inte riktigt det. Igår när jag blivit ledig landade jag i nån slags dysterhet som hänger i lite.
Varje år är det så. Trots att jag gillar hösten, vintern och att kura i mörkret (men ogillar julen, förvisso). Varje år känns det lite tungt. Varje år börjar jag grotta i de där delarna som inte är riktigt som jag vill om det så är bitar av mig själv eller mer externa saker. Och jag får väl göra det ett tag då. Att motarbeta det brukar inte bli bra.
Jag behöver nåt kul att se fram emot. Nån liten pytteförändring nånstans. Jag vet inte vad.
Edit: Läser ikapp på blogrollen och inser att jag nog inte är alldeles ensam.
Edit: Läser ikapp på blogrollen och inser att jag nog inte är alldeles ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar