Stalker eller inbillning?

Jag var med om nåt mycket skumt på centralen idag. Jag tror att jag blev stalkad. På riktigt. Jag var tidigt på plats och hade gott och väl en timme att slå ihjäl. Jag gick direkt till stora tavlan för att kolla förseningar och upptäckte plötsligt att en man i arbetskläder och neddragen mössa stod alldeles intill och tittade rakt på mig på ett väldigt genomträngande, skumt sätt. Jag tänkte inte så mycket mer på det just då, men när han ett par minuter senare dök upp bredvid mig på Pocketshop och började plocka upp samma böcker som jag (utan att eg titta på dem, han tittade mer på mig, kändes det som) tänkte jag att han var lite konstig. Samma sak på Pressbyrån en stund senare och sen när jag stod vid utgången mot cityterminalen åkte han upp och ner i rulltrappan där rätt många gånger under tiden jag stod nedanför och väntade. Jag tittade bort men kände hans blick hela tiden. Creeps!

Jag tog min väska och gick runt lite istället, men var jag än var så dök han upp och stirrade konstigt. Vid det här laget tänkte jag fortfarande att jag inbillade mig och att det nog bara var en tillfällighet. Centralen är bara så stor, liksom. Och att jag får kalla kårar av skumt folk är inte alldeles ovanligt.

Det blev läskigt på riktigt när jag sen väl gick till tåget. Då hade jag inte sett honom på några minuter och var klar över att det inte varit något. Jag gick till mitt tåg och såg att det inte var öppet än. När jag stått och väntat vid min dörr kanske en minut dök han plötsligt upp och ställde sig 2 meter bort och tittade på mig. Inget bagage, inget sällskap och han verkade inte vänta på nån (ingen klev ju av tåget heller). Då började hjärtat slå lite hårdare så jag sms:ade och ringde sen upp J för att han skulle säga att jag var galen. Vilket han inte gjorde. I samma stund öppnades tåget och jag klev på. Men inte mannen. Istället stod han utanför fönstret och fortsatte titta på mig. När de ropade ut att tåget skulle gå gick han plötsligt. En sekund tänkte jag att han skulle komma på tåget, men det gjorde han inte.

Kanske har jag blivit galen, men det där var riktigt skumt. Oerhört obehaglig känsla. Och obeskrivbart mörk blick. Jag var ju på ett ganska folkfyllt ställe hela tiden så det var väl ingen risk för något, men trots det kändes det ganska läskigt. Känns skönt att fara hem nu.