13 rätt av 24 möjliga. Det blev det slutgiltiga resultatet av mitt Oscarstippande. Inte jättebra, men det var inte alldeles enkelt heller. De flesta trodde nog att Avatar skulle bli galans mesta vinnare, inte minst i de tekniska kategorierna, men The Hurt Locker tog hem dubbelt så många Oscarsgubbar, sex stycken. Jag är som bekant inget jättefan av Avatar, men frågan är om jag skulle gilla The Hurt Locker mer. Troligen inte, men jag ska försöka ta reda på det snarast möjligt. Nu såg jag inte hela galan live eftersom jag jobbade samtidigt, men det finns gott om klipp utlagt här och var och det här är min sammanfattning av galan:
Värdparet: Steve Martin och Alec Baldwin må vara "funny guys" men på galan var det snarare gubbtråkiga. Jag ser gärna att man väljer någon vassare och rappare nästa år. Istället för att låta Neil Patrick Harris göra ytterligare ett inledande shownummer med skojigt rimmande om de närvarande kunde de låtit honom få fungera som ett alternativ till de andra två under galan.
Roligast: Ben Stillers utdelning av pris för bästa makeup var roligare än värdparets alla skämt tillsammans. Enkelt, men faktiskt väldigt roligt. Nattens skratt.
Politik: Som vanligt omgärdas galan av politik, men det börjar kännas tråkigt att det läggs en politikstämpel över varje Oscar som delas ut till en svart amerikan. Klart det fortfarande är politik bakom det till viss del, men ibland känns det bara som det. Kan vi inte passera det nu så att vi kan erkänna talang istället? Troligen inte.
Politik 2: Vi kunde fått se en Oscar gå till en svart amerikan för bästa regi gör första gången (Precious), men istället fick en kvinna, Kathryn Bigelow, regi-Oscarn för allra första gången. Roligt och på tiden såklart, men jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker att det är sorgligt eller koolt att det krävdes regi av en krigsfilm innan det hände.
Självklarast: De två priser jag hoppades allra mest på gick igenom. Både Mo'Nique (Precious) och Christoph Waltz (Inglourious Basterds) knep varsin birolls-Oscar. Absolut välförtjänade båda två! Kanske de mest välförtjänta av alla.
Svenskt: Patrik Eklund och Mathias Fjellström fick ingen Oscar för bästa kortfilm. Men när The Hurt Locker började vinna ljud-Oscars var det svenskt på scenen. Paul NJ Ottosson (med den hemska frisyren...) gick hem med två gubbar i händerna. Ny bekantskap för min del.
Förbättring: Dels var inför-programmet lite roligare än förra året, även om det snackas alldeles för mycket av de 7-8 (!!!) väldigt amerikanska programledarna. Jag vill se och höra besökarna på väg in på röda mattan, inte deras tråkiga analyser. Men, som sagt, lite mer av den bra varan i år än förra året.
Förbättring 2: Istället för att låta orkestern spela upp de nominerade till bästa musik hade man i år dansnummer till varje låt istället. Absolut roligare även om det är svårt att undvika att det blir lite av "dagens pausfågel" över det hela.
Förbättring 3: Tacktalstiderna tycktes ha utökats, åtminstone på de större priserna. Skönt, får jag säga. För även om det inte är kul med långa malande tal som bara består av uppradande av personnamn så finns det inget tråkigare än när bra talare stoppas halvvägs mot poängen av irriterande musik.
Hang-up: Producenten måste ha varit en kvinna/man med en gigantisk crush på George Clooney. Den stackarn fick inte vara ifred en sekund. Jag tror knappt värdparet fick så mycket kameratid som Clooney. Nästan förståeligt att han såg lite putt ut mot slutet (eller var det kanske pga de uteblivna statyetterna för Up in the Air?)
Fundering: Jag hoppas att det är ett sparprojekt inför en kommande film (eller hoppas jag det egentligen?), annars finns det inget som förklarar den konstigt långa och platta frisyr som just nämnda George Clooney bjöd på under galan. Han såg ut som en 7-årig buspojke från 50-talet, vars frisyr mamma rättat till genom att diskret slicka sig på handen innan hon plattade till lockarna...
Frånvaro: Vi är vana att se Jack Nicholson på sin vanliga plats längst fram, men inte i år. How come?
Frånvaro 2: Oscargalan har de senaste åren till viss del bestått i en medialt påhittad rivaltävling mellan Angelina Jolie och Jennifer Aniston med Brad Pitt i mitten. I år såg jag inte någon av dem. Åtminstone Pitt och Aniston har ju gjort filmer 2009? Nån som såg dem?
Huvudroller: Jag har inte sett Crazy Heart än, men tvivlar inte en sekund på att Jeff "the Dude" Bridges gjort sig förtjänt av en Oscar. Det var, om inte annat, på tiden. Kanske lite så även vad gäller ssandra Bullock, som kanske inte har en lika rak karriärutveckling bakom sig. Jag gilalde The Blind Side och den var lite utöver det hon brukar göra så jag opponerar mig inte mot hennes vinst alls. Sen är hon charmig och höll ett ganska bra Oscars-tal.
Huvudroller 2: Jag vet däremot inte om jag gillade den lite påklistrade sentimentala metoden att presentera de nominerade i huvudrollskategorierna genom att mer eller mindre närstående skådespelarkollegor berättade hur stora skådisar var och en är. Långt ifrån alla lyckades göra det intressant nog. Stundtals lät det mer som att de var nominerade i kategorin mänskliga rättigheter än för en välbetald huvudroll i en Hollywood-film.
Allt som allt: Jag håller med om att det var en ganska tråkig gala. Jag har sett betydligt roligare. Men så var väl filmutbudet något sämre än tidigare år också, så kanske gick det hand i hand. Oscars är ändå alltid Oscars och jag ser redan fram emot nästa år.
Värdparet: Steve Martin och Alec Baldwin må vara "funny guys" men på galan var det snarare gubbtråkiga. Jag ser gärna att man väljer någon vassare och rappare nästa år. Istället för att låta Neil Patrick Harris göra ytterligare ett inledande shownummer med skojigt rimmande om de närvarande kunde de låtit honom få fungera som ett alternativ till de andra två under galan.
Roligast: Ben Stillers utdelning av pris för bästa makeup var roligare än värdparets alla skämt tillsammans. Enkelt, men faktiskt väldigt roligt. Nattens skratt.
Politik: Som vanligt omgärdas galan av politik, men det börjar kännas tråkigt att det läggs en politikstämpel över varje Oscar som delas ut till en svart amerikan. Klart det fortfarande är politik bakom det till viss del, men ibland känns det bara som det. Kan vi inte passera det nu så att vi kan erkänna talang istället? Troligen inte.
Politik 2: Vi kunde fått se en Oscar gå till en svart amerikan för bästa regi gör första gången (Precious), men istället fick en kvinna, Kathryn Bigelow, regi-Oscarn för allra första gången. Roligt och på tiden såklart, men jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker att det är sorgligt eller koolt att det krävdes regi av en krigsfilm innan det hände.
Självklarast: De två priser jag hoppades allra mest på gick igenom. Både Mo'Nique (Precious) och Christoph Waltz (Inglourious Basterds) knep varsin birolls-Oscar. Absolut välförtjänade båda två! Kanske de mest välförtjänta av alla.
Svenskt: Patrik Eklund och Mathias Fjellström fick ingen Oscar för bästa kortfilm. Men när The Hurt Locker började vinna ljud-Oscars var det svenskt på scenen. Paul NJ Ottosson (med den hemska frisyren...) gick hem med två gubbar i händerna. Ny bekantskap för min del.
Förbättring: Dels var inför-programmet lite roligare än förra året, även om det snackas alldeles för mycket av de 7-8 (!!!) väldigt amerikanska programledarna. Jag vill se och höra besökarna på väg in på röda mattan, inte deras tråkiga analyser. Men, som sagt, lite mer av den bra varan i år än förra året.
Förbättring 2: Istället för att låta orkestern spela upp de nominerade till bästa musik hade man i år dansnummer till varje låt istället. Absolut roligare även om det är svårt att undvika att det blir lite av "dagens pausfågel" över det hela.
Förbättring 3: Tacktalstiderna tycktes ha utökats, åtminstone på de större priserna. Skönt, får jag säga. För även om det inte är kul med långa malande tal som bara består av uppradande av personnamn så finns det inget tråkigare än när bra talare stoppas halvvägs mot poängen av irriterande musik.
Hang-up: Producenten måste ha varit en kvinna/man med en gigantisk crush på George Clooney. Den stackarn fick inte vara ifred en sekund. Jag tror knappt värdparet fick så mycket kameratid som Clooney. Nästan förståeligt att han såg lite putt ut mot slutet (eller var det kanske pga de uteblivna statyetterna för Up in the Air?)
Fundering: Jag hoppas att det är ett sparprojekt inför en kommande film (eller hoppas jag det egentligen?), annars finns det inget som förklarar den konstigt långa och platta frisyr som just nämnda George Clooney bjöd på under galan. Han såg ut som en 7-årig buspojke från 50-talet, vars frisyr mamma rättat till genom att diskret slicka sig på handen innan hon plattade till lockarna...
Frånvaro: Vi är vana att se Jack Nicholson på sin vanliga plats längst fram, men inte i år. How come?
Frånvaro 2: Oscargalan har de senaste åren till viss del bestått i en medialt påhittad rivaltävling mellan Angelina Jolie och Jennifer Aniston med Brad Pitt i mitten. I år såg jag inte någon av dem. Åtminstone Pitt och Aniston har ju gjort filmer 2009? Nån som såg dem?
Huvudroller: Jag har inte sett Crazy Heart än, men tvivlar inte en sekund på att Jeff "the Dude" Bridges gjort sig förtjänt av en Oscar. Det var, om inte annat, på tiden. Kanske lite så även vad gäller ssandra Bullock, som kanske inte har en lika rak karriärutveckling bakom sig. Jag gilalde The Blind Side och den var lite utöver det hon brukar göra så jag opponerar mig inte mot hennes vinst alls. Sen är hon charmig och höll ett ganska bra Oscars-tal.
Huvudroller 2: Jag vet däremot inte om jag gillade den lite påklistrade sentimentala metoden att presentera de nominerade i huvudrollskategorierna genom att mer eller mindre närstående skådespelarkollegor berättade hur stora skådisar var och en är. Långt ifrån alla lyckades göra det intressant nog. Stundtals lät det mer som att de var nominerade i kategorin mänskliga rättigheter än för en välbetald huvudroll i en Hollywood-film.
Allt som allt: Jag håller med om att det var en ganska tråkig gala. Jag har sett betydligt roligare. Men så var väl filmutbudet något sämre än tidigare år också, så kanske gick det hand i hand. Oscars är ändå alltid Oscars och jag ser redan fram emot nästa år.
2 kommentarer:
Jag gillade Avatar rent visuellt och som en lagom-för-mitt-humör-film i fina färger och med en hyfsad handling även om det egentligen bara handlar om en snyggare variant av Pocahontas.
Absolut. Ser man till utseendet är det absolut en spec film. Men handlingen sög ordentligt i mitt tycke och jag vet inte om det andra lyfte upp just det tillräckligt... Den var inte årets film, men frågan är om jag kommer att tycka att The Hurt Locker var det heller.
Skicka en kommentar