Miss J och jag spenderade en del av söndagskvällen på bio. Vi charmades av trailern till The Wolfman och for iväg. Med duktiga skådisar som Benicio del Toro, Anthony Hopkins och Emily Blunt; vad kan gå fel?
Det är slutet av 1800-talet och Lawrence Talbot (del Toro), en kringresande teaterskådis råkar vara tillbaka i sitt hemland England samtidigt som hans bror Ben försvinner. Bens fästmö (Blunt) skriver till Lawrence och ber honom komma hem och hjälpa till. När han väl anländer till den gamla familjegården har Bens kropp redan hittats och han får veta att det inte är det enda mystiska dödsfallet den sista tiden. Flera personer har dödats av något som verkar overkligt bestialiskt och byborna diskuterar vilt vad som kan ligga bakom; best eller människa?Lawrences far (Hopkins) välkomnar honom hem varmt men med visst avståndstagande. Familjen har en tragisk historia bakom sig som är orsaken till att Lawrence inte varit en naturlig del av familjen på många år och hans återvändande drar upp gamla komplikationer. Och en kväll när han liksom många andra är ute och söker efter odjuret som härjar i trakten tillkommer ytterligare komplikationer då Lawrence blir svårt skadad av det som härjar i området.
Skådespelarna gör mig inte på något sätt besviken. De gör absolut sitt jobb och det med ett godkänt resultat. Själva filmen i sig är också snyggt gjord, med vissa referenser till Tim Burton, och med bitvis riktigt snygga specialeffekter. Att flytta den ursprungliga filmens 1940-historia ett halvt sekel bakåt i tiden är också ett bra grepp; det är en mystisk tid rent utseendemässigt och det finns mer att leka med rent scenografiskt.
Men, dessvärre faller filmen ganska platt och jag kan inte känna annat än att jag sett filmen
förut. Flera gånger. Utöver specialeffekterna och tidsförflyttningen har inget utvecklats vad gäller historien i sig. Manuset innehåller inga överraskningar, man fördjupar eller utvecklar inte själva varulvsmyten och vågar inte låta fantasin påverka den klassiska filmen. Och det är en stor miss. Hade regissören Joe Johnston vågat sig på samma sak som man gjort med vampyrklassikern (som Twilight och True Blood där den traditionella vampyren fått nya egenskaper och ett nytt sammanhang) så hade det här kunnat bli en höjdare. Nu blev det istället en tråkig film som visserligen inte är dålig, men som inte heller är särskilt bra. Och framför allt inte särskilt otäck. Betyget blir en stark 2/5, bra skådisar och snygga miljöer räcker inte längre än så tyvärr.(Du hittar fler recensioner bl.a här och här.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar