Nu gick tankarna ändå igång på det här med etiketter. Det är ett spännande område, inte minst när det gäller just Fi. Jag känner nästan aldrig igen mig i beskrivningarna som finns i media på olika håll av just Fi, dess anhängare och/eller dess "kärna". Så jag kanske är fel ute, helt enkelt. Jag känner mig sällan som ultrafeminist, aldrig som manshatare, knappt som kulturtant och ganska lite lesbisk faktiskt. Jag har aldrig tyckt att det är okej att sälja sina döttrar, är som bekant inget fan av någon som helst världsreligion och ja, den så kallade karriärplattformen lyser verkligen med sin frånvaro för min del. Om något så tror jag att jag försakat mina ev karriärmöjligheter just på grund av att jag varit och är ett namn (bland många) i Fi, inte minst lokalt och inom den "bransch" som jag skulle vilja finnas förvärvsarbetande i. Det är inte bara en gång som jag hört argumentet att man inte kan/törs vara medlem/aktiv i Fi pga karriären när medlemmar aviserat sitt utträde. Så ja, antingen lever jag i min egen bubbla eller så är viljan att beskriva Fi och etikettera dess medlemmar större än vad verkligheten ger plats för.
1 kommentar:
Jag känner helt och fullt igen mig i din beskrivning, Sara!
Skicka en kommentar