Veliga Vera

Jo jag klippte ju av mig håret. Jag vet fortfarande inte helt vad jag tycker, men känslan är "överhängande god" kanske vi kan säga. Fast jag har mer än en gång sträckt mig efter spännet i håret. Spännet som inte finns, för håret är inte (kan inte) uppsatt. That's freaky.

Det var inte riktigt enligt planen att klippa av det även om jag mindes från gången innan att min frisör (som jag gillar massor btw) redan då hade velat klippa av det. Det krävdes en extra frisör in i förprojektet innan jag var till 70 procent övertygad om att det kunde vara en bra grej. Och så kände jag mig extra less och drastisk den dagen så då var det ju bara att köra.

Just nyfriserad fick jag, som brukligt förstås, en hel del glada tillrop, inte minst när jag kom tillbaka till jobbet. Min chef sa att jag såg "romantisk och söt" ut. Nästa dag försökte jag ivrigt motverka detta genom att inte låta lockarna vara lika mycket och många som frisören gjorde. Det funkade sådär. Men jag vill varken se söt eller romantisk ut av någon anledning.

Tredje dagen, igår, fick jag rusa till jobbet och hann därmed vare sig duscha eller reda ut den röra som blivit av projektet anti-romantisk dagen innan. Det blev lite snabbt tillrättaläggande bara och sen spenderade jag hela dagen på jobbet med önskan om att jag passat i keps.

Idag blir det ett nytt försök. Vi ska på möte och en byafest så då får jag väl försöka anstränga mig lite. Men jag har hoppet uppe och tror att det kanske var en bra grej ändå. Prognosen är hyfsad, så att säga. Vi får väl se.

*Edit: Lägger till ett foto efter lite påtryckningar. Känns iofs som att mina Cruella-färgade naglar är mer i fokus än själva frisyren, men det är vad ni får. Inte så överlockigt just idag.

Ändrade planer

Knappt fem minuter innan mörkret la sig över byn kom de in, seglarna. En kvart tidigare ringde jag och eftersökte dem. M tog semester idag och fick med sig Uffe ut på havet igen. Sju, åtta timmar var de borta. Perfekt seglarväder hade det också varit, sånt där mysseglarväder med precis lagom vind för att kunna softa en massa. Förutom nu på slutet då havet var alldeles kav lugnt (också en anledning till att jag började undra).

Tanken var att jag med skulle ta ledigt och följa med, men tidigt imorse kom ett meddelande att min kollega som var schemalagd i telefon- och sjukvikarieservicen idag var hemma sjuk. Så jag fick speeda på och skynda mig till stan istället. Det blev en hektisk morgon, men samtidigt har det varit en ganska skön och bra dag på jobbet. Det behövdes efter den här veckan jag har haft. Tro mig.

Hektisk jobbdag, trängsel på Ica Maxi och rusningstrafik hem till köksstädningen känns ändå som ett nerköp mot en fin seglardag. Men det blir ju fler dagar, det är jag säker på.

Nu ska jag utfodra min seglarmake med lite experimentell mat (...) och sen krypa upp i soffan med densamma (låtsasmaken, inte maten). En kvalificerad gissning är att det inte är jag som däckar först ikväll.

För kännedom

Idag har jag klippt av mig håret på ett lite oväntat (kort) sätt. Imorgon ska jag återkomma med huruvida det var ett lyckat drag eller inte.

Slut på meddelandet. As you were, och så vidare.

*Yeah right

Lång dag idag på nåt vis. Huvudet är överfullt, så pass att det dunkade när det var dags att gå hem. Ställde in de trevliga kvällsplanerna med bästtjejerna och for hem med låtsasmaken istället, åt god mat (upptinat från förra veckan, men still good) och drack ett glas vin halvliggande i soffan. Och där är jag kvar. Just nu väntar jag på att nämnda man ska bli klar i duschen så att vi kan fortsätta vårt lilla maraton av den ypperliga serien Broadchurch (2013) som visats på TV4 (finns på play för ett tag till). Så ovant att se Olivia Colman i en så allvarlig roll, men hon gör det bra. Annars har jag bara sett henne i knasroliga brittiska komediserier som Peep Show, That Mitchell and Webb Look, Look Around You osv. (Åtminstone den förstnämnda finns på Netflix btw)

Ikväll ska jag ge vika och lägga mig tidigt...*

Vegburgeriet

Igår stekte M vegburgare för glatta livet. Jag har ju lovat återkomma med utlåtande om de recept på Vegoriket som vi testat och quinoaburgarna har blivit en riktig favorit. Vi testade först helt efter receptet en gång men den här andra gången gjorde vi inte bara dubbel sats så att frysen fylldes upp lite extra, utan vi la även till en hackad chilifrukt och lite chili flakes för ökad styrka i burgarna. Och det blev inte alls tokigt. Ruggigt goda! Tipset är att inte ha för bråttom; det är väldigt bra om smeten kan få stå i 20-30 min så att den sätter till sig ordentligt.

Och medan M stekte burgarna så bakade jag bröden. Jag läste i helgen att de bästa bröden är de som serveras på Flippin' Burgers, och det internet säger ska ju vara sant (?), så då återstod ett sökande efter receptet. Och det var inte alldeles lätt, men till sist fann jag det här. Självklart var det ett recept där saker skulle vägas noga (det har jag ju sett på tv att man ska göra...) så det var bara att skrida till verket och hoppas att det skulle vara värt det.

Och det var det! Luftigare hamburgerbröd har jag sällan ätit. Det blev jättebra! Vi åt dem igår kväll till burgarna och samtliga i minifamiljen var nöjda. Nu ligger resterande i påsar i frysen så jag hoppas att de är lika goda upptinade sen.

Varsågoda för tipsen!

Pensionärshemmet

Iallafall så är vi lite ledbrutna idag, M och jag (ungdomen i huset verkar opåverkad). Han har ont i en fotled och har en svullen muskel i ryggslutet och jag är allmänt öm i ryggen (sedan tidigare i veckan förvisso) och jobbigt yr i huvudet (vilket beror på ryggen, försöker jag övertyga mig själv om för att inte gå spinn på allehanda andra diagnoser, i vanlig ordning). Så vi får se vad som blir gjort idag. Vi skulle ju bygga det sista i hallen, dammsuga, fixa matlådor, klippa gräset osv. Och det har blivit till måsten efter ett par dagar av "vi gör det imorgon" så det är väl bara att bita ihop och övertyga gammkroppen om att det fungerar.

När jag får bestämma

Vi var ju ute och seglade igår igen, för att Lil'sis skulle få en trevlig segelupplevelse igen efter den där gången då allt gick fel. Prognosen sa att det knappt skulle blåsa, kanske bara 2-3 m/s.Riktigt så var det inte utan det gick rätt bra med vågor på havet när vi kommit ut från hamnen. Sådär så att det stundtals sköljde in vatten över båten. Men det gick bra, vi hade ett litet missöde men det klarade vi upp ganska bra ändå. Jag önskar dock att det hade varit sådär lugnt och trivsamt som det var dagen före, då man mer eller mindre kunde luta sig tillbaka och lapa lite sol en stund då och då, och bara ha trevliga konversationer ombord.

Argumentet "Det är ju som gratis karusell", som M sa, biter inte riktigt på mig då karuseller tillhör något av det värsta jag vet. Nä, spänning och lite väta i all ära (det ÄR faktiskt lite kul, så länge det känns under kontroll), men jag tror att jag har hittat min favoritsegling och den är inte alls särskilt dramatisk.

Vicious

Det börjar väl bli dags att ta bort skygglapparna och sondera terrängen av nya tv-serier nu när hösten snart gör sitt intåg. Jag vill se nytt men samtidigt finns det så väldigt mycket intressant att jag skulle kunna avvara motsvarande en heltid bara på att se tv-serier. Och så kan vi ju inte ha det.

Anywho, jag trillade över det här klippet idag, ytterligare en intressant serie från ITV. Den sändes, vad jag förstår, redan i våras men kommer alltså till SVT nu i höst. Ser lite gammal-brittiskt ut på trailern och det gillar jag. Vicious alltså, med Ian McKellen (Gandalf, Magneto etc) och Derek Jacobi:

Vädergissningar

Ibland är det bra att väderprognoserna inte stämmer. Det är förvisso strålande sol idag som det 'lovades' igår, men vindstilla är det inte, så det blir nog en liten segeltur ändå. Lil'sis har inte seglat sen den där gången då allt gick fel och verkar lite spänd för att göra om det, så det blir nog extra bra med en tur nu när hon är här ute på landet. Bara så att hon återfår den där roliga och mysiga känslan av att segla.

Men före seglingen ska här vändas lite pannkakor till lunch som ska serveras med den hemmagjorda svartvinbärssylten. Det blir nog bra det!

Fredag

Sitter uppkrupen i soffan framför The Cable Guy. Minns att jag såg den på bio, och att jag inte gillade den. Jag får nog hålla kvar i den åsikten, även om det är lite kul att återse den. Jag har annars, något motvilligt, svårt att motstå Jim Carrey faktiskt. Men som med många andra komiker är han nästan bäst i seriösa roller. Man On the Moon är min Carrey-favorit.

Jag är trött ikväll, som vilken fredag som helst, trots att jag varit ledig idag. Säkerligen på grund av seglingen. M och Uffe hade planer på att segla och jag hängde på, trots lite bråkig rygg idag. Och det ångrar jag inte, det var en väldigt mysig seglartur. Inte så mycket vind till att börja med, men det gjorde inget. Det var tillräckligt och med tiden ökade vinden något. Med Uffes vägledning seglade vi dessutom både ut ur och in i hamn, tidigare har vi säkrat och gått för motor och hissat segel först då vi tagit oss ut förbi skäret. Men det var mycket trivsammare såhär. Så några timmar segling blev det, tiden går så fort när man är ute. Vi får se om det blir en tur imorgon också. Det ser dock lite för stilla ut om vi ska tro väderprognosen.

Annars väntar virket på oss i hallen, så vi lär inte stå sysslolösa även om vinden uteblir.

Done. Next week please?

Mitten av veckan säger ni, jag säger snart är det långhelg. Jag är ju ledig fredag som alltid efter jobbhelg och det ska bli helt okej. Av någon anledning har jag en hemskt seg vecka, som att jag inte får fokus utan smågrejar med många saker samtidigt. Både hemma och på jobbet. Och använder hjärnan på exakt samma sätt. Till allt och inget. Och känner mig konstigt uttråkad.

Har märkt att jag är ett dåligt sällskap när umgänget har hakat upp sig i samma återkommande diskussioner. Då vandrar jag iväg, antingen rent fysiskt eller bara mentalt. Med en uppmärksamhetskvot av en tvååring ungefär. Inte en jättebra egenskap kanske, men ibland tror jag det är en bra strategi för överlevnad. Eller så är det jag som har låg tröskel för uttråkning just nu. 

The winner takes it all

Då och då dyker Abbas The Winner Takes It All upp på Spotify radio (don't ask why), men sedan jag sett den smått underbara miniserien The Trip sker det inte utan att ge upphov till ett fnitterframkallande tv-minne;

Senare i serien löpte de linan ut, och det kan hända att man måste ha sett hela serien (alt filmen som klipptes ihop av serien senare) för att se det roliga, men jag tycker det är både briljant och roligt.

Höstromantiker

Efter jobbet idag stannade jag i stan och åt middag, drack ett glas rött och inhalerade en espressoshake till efterrätt med bästtjejerna Ulrika och Anna. Som vanligt så trevligt det kan bli. Jag promenerade sen hem till lägenheten och slogs som så ofta av hur vackert Umeå är när det vill. Som en känsla som växer med tiden, eller så är det jag som blir allt mer sentimental med åren.

Vy från gamla träbron över Umeälven

Men just ikväll var det en sån där ofantligt skön och fin sensommarkväll, perfekt att vandra hem i. Det märks helt klart att min favoritårstid är på ingång. Jag smyglängtar lite efter hösten faktiskt.

Falafel-schmanafel

Alla seglare kom hem. Vissa lite mer blöta än andra. Men alla verkade nöjda i vart fall. Bra det.

Själv känns det som att någon klubbat mig i huvudet med något, jag blev alldeles toktrött efter middagen. Vi gjorde för övrigt falafel men det blev inte helt bra. De höll ihop när jag tryckte till dem som biffar, men inte annars. Lyckades inte hitta det recept jag haft tidigare, nu var det mest recept med ägg eller maizena i, det vill jag inte ha. Tahini ska det ju vara. Så jag chansade lite och då blev det inte helt perfekt. Smaken blev bra, och lite extra spicy då jag hackade ner en chili i smeten, men rent konsistensmässigt var jag lite onöjd.

Så mycket mer mat blev det inte lagat idag, trots ambitionen att göra lite fler grejer till matlådor i veckan. Eller ja, en stor kastrull krusbärskräm blev det i och för sig också. Syrlig och god, jag snålade lite med sockret. Det blir bra till kvällsfika i veckan.

Jag ska ta mig ut för en kort promenad i byn tror jag, så jag får ork att sitta uppe en stund till. 

Söndagssegling

Nu har jag vinkat av ett litet seglarteam nere i hamnen och kan nästan inte vänta tills de kommer tillbaka igen. Jag tror att jag skulle vara en dålig sjömanshustru. När jag inte själv är med så sitter det ett litet sting av kontrolloro. Men det går säkerligen bra idag också. Även om det blåser ganska duktigt här ute just nu.

Jag skulle egentligen själv varit med men jag stod över i slutändan eftersom vi blev fyra och det är nästan trångt att segla bekvämt då. Tre är rätt lagom, även om det är fullt möjligt att vara fyra. Så M, Uffe och Simon är ute själva och jag fick istället tid att göra lite annat. Ganska bra det ändå, jag har en del på listan som jag inte kommit till än i helgen. Och jag kan ju segla när som egentligen, vi pratar redan om att eventuellt ge oss ut nästa helg. Vi får se. Det är väl bäst att passa på nu medan säsongen är.

Samtidigt har renoverandet stannat av, och det stressar mig lite. Men vi pratade om det igår och har bestämt att vi ska försöka avsätta vissa kvällar och helgdagar för det, dagar vi bestämmer i förhand så att vi inte skjuter på det sen. Vi är ju inte långt borta med att få klart väggar i hallen, källaren och köket. Och sen kan vi få upp listerna ganska snabbt efter det. Det är bara att ta tag i det igen.

Lördag!

Det blev inte så mycket till soffhäng här inte. När låtsasmaken vaknade hade han siktet inställt på att fara till Skelleftehamn och hämta båtvagnen som ingick i båtköpet. Det var ju lite på tiden så att säga, även om jag kanske inte hoppade jämfota över idén. 

Vi for först till Skellefteå och strosade en kort stund på jakt efter ett hyfsat matställe. Det var inte så där väldigt mycket att välja på för vår del så vi landade till sist på en vanlig pizzeria. Vi beställde rullfalafel, som i Ske-å tydligen heter falafelsandwich (i södern där jag kommer ifrån gissar jag att falafelrulle är det vanligaste). "Ni får välja dressing från listan över pizzasåser", sa tjejen vi beställde av och jag såg genast vad M:s ögon fastnat för; "Bearnaise, det måste ju vara en utmaning."

På frågan en stund senare om hur det smakade så svarade han diplomatiskt att det nog inte var något han skulle beställa igen...

Sen hämtade vi vagnen och körde hem den i bitvis ösregn i de 30km/h (ish) som den får framföras. Det tog en stund, men vana av att sitta länge i bil tillsammans hade vi en rätt trevlig roadtrip ändå. Nu står middagen på spisen/i ugnen och en flaska rödtjut är öppnad så snart får jag äntligen dimpa ner i den efterlängtade soffhalmen.

Trevlig kväll på er!

Blött

Kattorna ligger alla tre i det som det här året lite oplanerat blev deras rum; den inglasade verandan som vi mest använt till att förvara återvinning och saker som inte riktigt får plats just här och nu. Överst på allt (de gamla trädgårdsmöblerna som vi borde kört till tippen) ligger några gamla dynor, högt nog för att bli exemplariska kattbäddar. I vart fall tyckte de det och vi protesterade inte. Man ser snart inte dynorna för all päls, om man säger så, det är ett populärt kattrum. Men där ligger de idag alla tre ganska tätt inpå varann. Inte riktigt inne, men inte heller ute i ovädret. När regnet piskar i som värst mot rutorna kan jag från köket se tre par spetsade öron sticka upp och liksom trött fundera över om de ligger säkert eller inte.

För oväder är det. Regnet kommer för närvarande ner nästan horisontellt, som det ser ut, och träden i fårhagen mittemot viker sig djupt för vinden. Man kan väl säga att den önskade seglingsturen inte blir av idag i vart fall...

Jag ska jobba färdigt nån timme till och sen ska jag nog fylla termosen med te, göra frukostmackor åt min snooze:ande låtsasmake och tvinga med honom in under ett täcke i soffan framför nån trevlig film. Sen kanske det blir lite städning. Senare. Kanske.

Saftprojektet klart

Ganska mycket jobb för ganska lite resultat. Lite så blev det med saftprojektet. Fast det var faktiskt roligt ändå. En knapp liter svartvinbärssaft, en halv lite röda vinbärssaft och en stor burk med svartvinbärssylt (jag kunde ju inte slänga bärmoset när saften var silad) blev det ändå. 

Snygg färg och snygg smak :)

Sylten blev syrlig och godare än jag hoppats på och röda vinbärssaften blev en riktig höjdare, om jag får säga det själv. Jag hade en vanlijstång hemma så jag slängde i halva i saftkoket och det blev en riktigt bra kombo. Svartvinbärssaften har jag inte smakat på än, det får bli till fredagsmyset (?) imorgon.

Krusbären har jag inte hunnit med än, det får också bli imorgon. Lil'sis har önskat kräm så det får det bli. När jag väl var klar med saft och sylt och köksstädningen (det var liksom kladdigt saftgojs överallt) så var orken slut och middagen färdig. De överlever nog natten.

Långsamt åt rätt håll

Och jo, jag satt ju i telefonkö hos distriktsveterinären också för att få veta om de fått några resultat på blodprovet, och det hade de. Varför de inte ringt oss vet jag dock inte men jag tycker att det är lite snurrigt där numera faktiskt, och det är synd, för annars har vi varit väldigt nöjda.

Anyway så var värdet 72 den här gången, vilket är en nedgång från förra värdet 92 (som i sig var en större nedgång från ett värde som översteg 140). Inte så mycket nedåt och definitivt inte i närheten av de max 14 som det ska vara, men ändå en minskning. Och det är vi såklart glada för.

Nu hoppas jag att remissen sätts igång bara. Vi trodde att så redan var fallet men hon som gav mig provsvaren kunde bara läsa sig till att vi skulle höra av oss om vi ville ha en remiss. Vilket var precis vad vi gjorde för två veckor sedan då de ville att vi skulle komma in en extra gång för ett blodprov för att de skulle ha ett uppdaterat värde till remissen. Så ja, snurrigt. Jag får väl dubbelkolla om nån vecka att det verkligen gått iväg en.

Rosa själv tog provsvaren med ro. Hon har legat ute och sovit och kom sen och pratade och höll mig sällskap när jag plockade bären. Fast mest gäspade hon. Att vara hemma dagtid här är nämligen mest en snoozefest. De sover i princip från 9-tiden till 16-17-tiden. Så det är under viss protest de följer med om jag ska hitta på något som verkar spännande. Tröttdjuren mina.

Trött bärplockare

Vart tog farten vägen? Jag som skulle göra så mycket på min lediga dag har nästan fått piska min egen rygg för att få upp någon som helst fart. Jag steg förvisso upp med M vid 7-tiden men efter att han farit så somnade jag i soffan framför ett morgonprogram på tv. Och vaknade inte förrän kl 12 (!). Tung i huvudet, seg i kroppen och allmänt hängig. Det känns nästan som att det börjar bli dags för att bli sjuk. Och det har jag då verkligen ingen lust med. Så i brist på bevis som stödjer den tesen bestämmer jag att jag bara är trött efter en ovan första halvvecka på jobbet.

Jag piskade dock mig ut i trädgården så snart den überkorta regnskuren lagt sig (vi snackar 4-5 minuter kanske) och bosatte mig vid bärbuskarna ett tag. Det som såg så mycket var inte riktigt det, inte när det kom till röda vinbär i vart fall. Men det räcker till något. En liter röda vinbär, två liter svarta och nästan en liter krusbär blev det. Alltid något. Nu ska jag bara piska mig till att göra något av dem också.

Att se andra jobba

Lil'sis har sin pojkvän på besök från södern så vi passade på att bjuda ut dem på middag idag efter jobbet för att få en chans att säga mer än 'hej'. Så det var trevligt, mycket så. Han verkar inte så lättskrämd direkt och det är ju tur... Han har nån slags reparera-iPhones-talang också och hade tagit med en ny startknapp till M:s som varit trasig ett tag. Så efter middagen for vi hem till lägenheten och såg på medan han gjorde ett försök. Och han lyckades byta den! Tre miljarder smågrejer skulle monteras bort först och jag var lite impad av hans strukturerade tillvägagångssätt. Såklart.

Mindmap

Imorgon är jag ledig vilket känns helt okej. Jag har varit seg på jobbet idag, i vart fall på eftermiddagen. Det blir så instängt på vårt kontor men eftersom de fortfarande (sedan drygt ett år) bygger gågata just utanför våra kontorsfönster går det inte att vädra direkt. Så det ihop med allt oljud från gatan tror jag medverkar till att trötta ut huvudet.

Imorgon ska jag plocka och safta bären från trädgården, njuta av lite 'me-time', dammsuga och försöka hitta botten av tvättkorgen. Och kanske se lite tv-serier. Girls andra säsong t.ex. Den måste jag ju se. Bland många andra.

Nu blir det ett SNL till innan sängen. Sov gott!

Skrän

Jag halvligger i soffan framför SNL med vår lilla skränkatt som just lagt sig ner och somnat vid mina fötter. Sjukkatten är inte så nöjd ikväll. Väldigt påstridig och jamig. Lite som innan vi fick ner värdena med dieten. Gav sig på min tallrik med hårdbröd med smör på i iver att få mat annat än sitt foder. Vet inte om det betyder nåt dåligt, vi får väl se vad proverna visar. Vi har inget hört än så jag ska ringa imorgon. 

Bla bla, något om översvämning och nyhetstorka, bla bla

Imorse hade jag den äran att vakna redan vid 05.10 av att jag trodde att taket höll på att falla in. Vi har sovrummet på övervåningen och när hällregnet kom till byn (hihi) gjorde vårt plåttak undergångsljud. Nästan på riktigt. Så jag klev upp och hittade en nyss uppstigen M i soffan med tre halvskärrade kattdjur. Klockan skulle liks ändå ringa strax före sex så jag såg ingen större mening med att försöka somna om. Regnet gick dock hastigt över. Här. Inne i stan var det översvämning (vilket gav feta nyhetsrubriker på riksnivå till och med) och M blev omdirigerad för att kunna ta sig till universitetet efter att ha släppt av mig.

Så, med tanke på den arla morgonen kanske det inte är helt konstigt att jag känner mig smått knockad ikväll. De tokgoda veburgarna vi teamworkade ihop (jag läste recept, M utförde) för ett par timmar sedan gjorde säkert sitt också. För övrigt ett av nyrecepten från vegoriket jag skrev om i helgen. Nu har vi testat alla tre, utvärdering kommer imorgon.

Nu ska jag bara hålla ögonen öppna länge nog för att smörsteka upp den andra laddning med kantareller som mamma kommit förbi med. Lyx var ordet!

Och nä, än har det inte blivit nåt saftande. Tiden har bara inte räckt till. Jag är ledig på torsdag så jag håller alla tummar för att bären inte ska ha blivit övermogna vid det laget.

Åter

Så, då var första jobbdagen avklarad och som väntat (jodå) löpte den på bara fint. Ni vet väl vid det här laget att jag uppskattar ordning när jag jobbar (annars också kanske, men speciellt då) och jag kan säga att jag nästan blev tårögd när jag hittade mitt skrivbord i total ordning, med ett brev från min underbara vikarie med all info jag kunde behöva. Alla papper, räkningar och annat prydligt sorterade i markerade mappar. Sicken stjärna!

Sen att min datoranvändare tycktes ha nollställts, alla mina inställningar var borta och konton oinstallerade, det vet jag inte vem som rår för. Märkligt, men inte så värst förvånande. Och lätt ordnat (det har hänt förr, jag kan snart göra det i sömnen).

Så då var vi igång och det känns bra. Den här sommaren har jag känt mig långt ifrån och ganska avkopplad från jobbet, vilket jag tror varit väldigt bra. Det kändes som att ha varit i hypnos (inbillar jag mig) och att någon knäppte med fingrarna och förde mig åter till medvetandet så snart jag klev genom kontorsdörren. Det är väl kanske så det ska vara.

Husmors/-farssysslor

Som tur är har vi inte alldeles för mycket ätbara saker i trädgården, för i sanning så är vi lite dåliga på att ta rätt på det. Jordgubbarna har jag försökt plocka allt eftersom de mognat och de har varit väldigt goda. M vill annars gärna ha bärbuskar och whatnot med ätbara saker på* men är kanske ingen påivrare när det kommer till att göra något av det, om jag ska vara ärlig. Så arbetsledaren, dvs jag, rycker in igen och bestämde just att vi måste plocka bären imorgon.

Jag var just ute i trädgården och plockade de hallon som blivit på dels våra egna planterade plantor och på de vildhallon som jag kom åt utan att bränna ihjäl mig på nässlorna. Det kan hända faktiskt att det inte blev några hallon med in. Någon åt upp dem, jag vet inte riktigt vem....

Kvar är ett par buskar krusbär, en svart vinbärsbuske och en med röda vinbär. Krusbären såg det glest ut så de tror jag att vi kanske bara gör nån god kräm av. Vinbären tänker jag däremot göra saft av. Det lär inte bli kopiöst med saft men det gör inget, vi dricker inte det särskilt ofta ändå. Jag hittade ett saftrecept med röda vinbär och vanilj som lät väldigt gott, annars är ju rårörd saft aldrig fel heller.

Imorgon alltså, efter första jobbdagen för undertecknad, då hon säkert är trött som en tok, ska detta ske. Fantastisk fin planering. Å andra sidan måste det göras nu om inte bären ska bli övermogna. Vi får väl se om jag står fast vid mitt beslut eller om det flyttas på någon dag...

*Körsbärsträd t.ex. men då jag vet vilket kladd det blir på marken med getingar och annat och då han faktiskt är allergisk mot stenfrukt så la jag in ett, kanske inte så lagligt, veto där som gick igenom, åtminstone för stunden.

Seriestarter

Först nästan ingenting, sen ingenting och sen kommer den 27 september. Är det då vi ska konstatera att tv-bolagen gjort höst och äntligen börjar leverera oss den mer dagsfärska underhållningen igen?

Det verkar så. Inte så att jag direkt haft någon brist på tv-serier ändå nu under sommaren. Jag/vi har slukat rätt många faktiskt och det är ju tur att det finns lite tid att ta igen just de där man missat innan. För listan på borde-se-serier är ganska lång. Men ändå känns det som att 27 september förtjänar en liten guldkant i kalendern, visst?

Jag vet knappt om jag borde börja sondera terrängen med de nya serierna som drar igång i höst, men det är ju så himla svårt att låta bli.

Separationsångest

Är det okej att känna lite tillbaka-till-jobbet-ångest även om man faktiskt gillar sitt jobb och saknar sina kollegor? För så är fallet med mig. Hela helgen har jag haft den där gnagande känslan av skav, vilket jag bara kan anta kommer från att semestern tar slut idag. Samt en märklig känsla av att gå bakåt, om det kan låta vettigt. Jag tror jag vet vad huvudet surrar om.

Men, av erfarenhet så vet jag att det brukar ta ett par timmar på jobbet så är allt som vanligt igen. All jobbångest som bortblåst och vardagen tillbaka som den ska igen. Jag utgår från att det kommer kännas så redan en stund före lunch imorgon. Och jag ser fram emot att få träffa mina trevliga kollegor igen, det gör jag verkligen. Det lär bli en händelserik höst på jobbet, och tänker jag inte bara på att vi ska byta lokaler i början av september. Det lär bli spännande.

Matlådornas återkomst

När Lil'sis ändå ville tillbaka till civilisationen i eftermiddags passade jag på att storhandla lite på maxi. Tänkte att det var dags att bli lite ordentlig nu, inte så mycket halvfabrikat och inte så mycket ute som det blivit under semestern av olika skäl. Dessutom skulle det sitta fint med lite matlådor när det är dags att förtjäna sin lön igen från och med måndag.

Vegoriket är sedan en tid tillbaka en av mina absoluta favoritbloggar. Mycket blandad vegetarisk/vegansk kost; vissa har många och halvovanliga ingredienser, andra är snabba och enkla. Allt är inspirerande, i vart fall i mina ögon. Jag har ju testat lite därifrån förut med gott resultat, bland annat carnitas, men läst om långt fler spännande rätter. Så jag skrev inköpslista på tre för oss helt nya rätter. Det ska bli väldigt spännande att testa och jag lovar försöka uppdatera om resultatet.

Jag presenterade de tre rätterna som möjliga att tillaga nu ikväll när jag kom hem. Men så gjorde jag misstaget att säga att jag även köpt veg-chorizo med tillbehör för en oinspirerad kväll i veckan. M tyckte att det var ikväll. Så inget nytt just ikväll, men det kanske kan räknas som en insats bara att ha handlat för nya saker? Vi säger så...

Fredag

Ikväll har vi varit hela minifamiljen hemma i huset, vilket varit väldigt mysigt. Vi gjorde kantarellpaj och fruktsallad och har hittills soffhängt oss igenom två Lewis-avsnitt. Lil'sis lär överge oss gamlingar för roligare folk över nätet nu, men jag skulle tro att både undertecknad och M kommer att somna till ytterligare ett avsnitt. Teet som drar nu lär inte räcka för att hålla oss vakna. Kanske blir det även en efter semestern förbjuden senkvällsmacka av det otroligt väldoftande filmjölksbröd som M bakade här tidigare ikväll. Det blir nog svårt att motstå. 

Hoppas ni har en trevlig fredagskväll ni också!

Sluttampen

Semestern börjar lida mot sitt slut och jag har börjat räkna ner, i nån mening. Mixed feelings det där. Men oavsett vilket är det dags att förtjäna nästa års semester från och med måndag igen. Det blir nog bra det. Lite trist att vi inte hann längre med renoveringen än vi gjorde, men så är det väl alltid. Semestern räcker inte riktigt till, inte till allt. Nu blir det kvällar och helger och ett lite långsammare tempo. Men nån gång kommer vi väl till målet. Skynda långsamt osv.

Igår fick jag spendera dagen med bäst-Simon som varit borta från stan hela långa semestern ungefär. Det var trevligt. Hösten brukar ju passa bra till att umgås med vänner, ha spelkvällar och middagar och what not. Det ser jag fram emot. Många hängarkvällar med tjejerna.

Så ja, semestern är slut och snart är hösten här, men det är min favoritårstid så jag ska egentligen inte klaga alls. Bara lite ingen-mer-ledighet-sentimentalitet som farit över mig.

Guld!

Jo och så hade jag förstås besök av mamma idag. Fick varma tofflor till vintern, blommor i både bukett och i kruka, samt flera liter styckfrusna hallon och en stor skål med färska kantareller. Bra hallon- och svampår i år, säger de som törs gå ut i skogen utan att dö ormskräcksdöden. Väldigt snällt av henne, vi åt smörstekta kantareller på rostat bröd till middag/kvällsfika här ikväll. Väldigt gott. Så nu känner jag mig sådär bortskämd igen.

Onsdag

Idag har det varit en ganska tyst och lugn dag. M har ju börjat jobba den här veckan så jag har varit själv hemma. Ganska ovant, måste jag säga efter att ha nästintill suttit ihop i tre veckor av gemensam semester. Idag har jag inte gjort några större projekt, mest småpysslat lite och gosat ner mig i soffan framför x antal avsnitt av Mike & Molly från säsong 3 som jag inte sett klart än. En väldigt kul serie bitvis faktiskt. Jag hade nästan glömt det.

När M kom hem hjälptes vi åt att sätta upp en barngrind ner till källaren i det här barnlösa hemmet. Helt normalt. Vi skojade lite om det när vi mätte, borrade och skruvade och M hävdade bestämt att katten Smilla muttrat nåt om "Fritzl" när hon gått förbi. Jag vet inte det jag, men syftet är i vart fall snarare att hålla andra små varelser från källaren, som våra tre fyrfotingar. Någon eller några har nämligen fått den omöjligt dåliga vanan att kissa på betonggolvet där nere. Lite oklart vem eller varför men förhoppningsvis har vi nu stoppat tillgången så att vi kan påbörja saneringen på riktigt där nere sen. Sen ska det på sikt bli vårt gästrum och så ska 'skrubben' få bli tvättstuga så att vi får ut mer av badrummet på nedervåningen. Många projekt är det.

-Marco? -Polo!

Veterinärbesöket gick inte så smidigt som hoppats. Eller själva besöket gjorde väl det, det var ju bara in och raka tassen och ta ett blodprov (under vilket hon alltid är snäll och lugn och låter dem hållas). Men resan in var hon orolig under. Jag skulle väl säga att det gick bättre än första besöket men något sämre än andra. Hem var det bara hon och jag i bilen och då var hon lugnare, i vart fall sedan vi kommit ut på E4:an och jag kunde köra så jämnt som möjligt. Då blev det mer "Marco Polo"-lek av det hela. Hennes bur satt fast på platsen bakom förarsätet så nån gång ibland gjorde hon nåt ljud som för att kolla att jag var kvar, som jag fick svara på. Sötmojen min.

Svaren har vi inte fått än, men det kanske dröjer några dagar. Jag hoppas att det blivit ännu lite lägre värden än sist, men jag vet inte om jag tror det.

Återbesök

Idag är det återbesök hos veterinären som gäller. Det är bara ett blodprov som ska tas så på ett sätt känns det lite overkill att behöva utsätta vår inte så reseglada tjej för så mycket påfrestning, men de vill ha ett nytt blodvärde för remissen till Uppsala som vi nu bett om. Inför förra återbesöket hade jag preppat buren med feliwell, vilket jag tyckte hade åtminstone lite effekt. M var mer tveksam och menade att det likväl kunde vara att det var tätt inpå förra besöket och inte riktigt lika läskigt den gången. Kan så vara.

Den här gången har vi även efter råd av veterinären lagt till Zyclene, en receptfri långtidsverkande tablett som ska verka lugnande. Vi började i söndags kväll, vilket kan vara lite sent, men förhoppningsvis får det någon effekt. Nu på morgonen har hon fått dubbel dos av det i hopp om att det ska hjälpa lite. Just nu sitter hon här bredvid och gäspar och mjauar som lite förstrött och undrar varför personalen inte förstår att det sedan länge är dags att öppna kattluckan så att hon får gå ut...

Det guldiga i det hela var att det gick så bra att ge henne tabletterna. Vi såg skrämt på varann när vi insåg att det var väldigt stora kapslar det handlade om. En av våra vänner på kalaset i förrgår tipsade om att det kanske kunde vara lättare att röra ut innehållet i vatten och försiktigt hälla i henne än att få ner en så stor kapsel. Hon äter ju bara sitt dietfoder och vi hade inget annat att blanda med. Så jag rörde ut första kapseln i söndags på en matsked med vatten och skulle bara visa henne för att få henne med på banan. Då började hon försiktigt lapa i sig direkt från skeden! Försiktigt antagligen för att hon numera är så medveten om att hon inte får lov till mer än vanligt vatten och det där tråktorrfodret, men när jag berömde så fortsatte hon dricka. Nu fick hon något extra och då var det en bra grej.

Låt oss hoppas att själva äventyret idag också går lika smidigt.

35

Som om inte gårdagen var god nog så har dagen, födelsedagen, fortsatt lika bra. Frukost på sängen, lite födelsedagsshopping till mig själv (en efterlängtad ssd-disk), middag på Båten med M, Lil'sis, Anna, Tor och Ulrika, följt av efterrättsglass på Café Göteborg med M och syrran.

Litet moln på den annars klarblåa himlen uppstod när jag vid bytet till ssd-disken på min älskade MacBook upptäckte att dess batteri inte verkar vilja vara med och leka längre. Helt dött. 100$ på nätet, verkar det vara som gäller för ett nytt men det får nog bli en annan månad. Planen var ju att den nya disken skulle hotta upp datorn tillräckligt för att den skulle få fortsätta som favorit nåt eller ett par år till. Vi får väl se.

Nu sitter jag i vart fall uppkrupen i soffan med ett kallt glas vitt på bordet och har en lugn och trivsam avslutning på födelsedagen. Imorgon är jag närmare 40 än 30 och det känns nästan...okej. Eller nä, det gör det inte alls men vad ska jag göra? Tills nån uppfunnit tidsmaskinen på riktigt får jag jag väl helt enkelt finna mig i det och försöka göra lite av allt det där jag tänker att jag borde ha gjort. Så får det bli.

Tack igen alla som fått mig att känna mig lite bortskämd de här dagarna. Ni är bäst!

Fint!

Jag tror vi måste ha fler såna här tillställningar hemma för oj vad vi har städat och fejat och haft oss i helgen. Nu har vi inte längre nåt virke liggandes rakt över hela vardagsrummet utan det är ommöblerat och jättefint. Visst är inte allt klart än, men det hindrar ju inte att man får det lite hemtrevligt? M jobbade hårt på det igår och resultatet blev väldigt bra. Städat, rent, logiskt möblerat och öppet blev det. Ett nytt soffbord och (längre fram) en kamin på det så blir det toppen.

Och Lil'sis har varit en klippa i köket. Hon både städade det och bakade sen allt fikat till idag. Jag stod för recept (sort of, utifrån egna varianter som vanligt) och support, men i övrigt var det mest hon som gjorde allt. Smörgåstårtorna hjälptes vi åt med, men jag var så tacksam för hennes hjälp där. Det där med att dekorera saker är kanske inte min starka sida, men tillsammans fick vi till ett bra resultat. Hon är guld värd min lillsyrra, så är det.

Nu är det förvisso lite lugnet före stormen. Tanken är att vi ska ta fram kofoten och riva ut bröstpanelen i köket nu i veckan och sen sätta upp ny, heltäckande panel. Då lär det inte längre se lika fint och städat ut, men på sikt lär det bli bättre igen. Jag är väldigt taggad på det kan jag säga.

Men att ha ett vardagsrum utan virkeshögar eller halvtrasiga datorer i, det är inte fy skam det heller. Tänk så mycket man vänjer sig vid och tittar bortom ändå efter ett tag. 

Sicken dag!

När M frågade mig för en tid sedan vad jag önskade mig till födelsedagen svarade jag att jag allra helst ville ha ett riktigt kalas med goda vänner hemma i huset. Och så blev det!

Tanken var att ha nån form av öppet hus under dagen och till en början lät det som att alla gäster skulle komma med lite lagom tidsavstånd. Men så ville sig saker så annorlunda att alla nästan kom på en och samma gång ändå. Så det blev verkligen fullt hus! M:s syster med familj, Ulrika-vännen, Anna med familj, Iréne med familj och Veronika med sambo dök alla upp vilket innebar att vi hade 15 gäster plus oss tre 'ordinarie' i det här lilla huset. Jag tror att alla fick en plats att sitta på till sist.

Vegetariska smörgåstårtor som Lil'sis och jag la ner en del
energi på. Men de verkade gå hem, även om vi har en hel
kvar i kylen. Mycket mat blev det. Och så fikat på det då...

Enda nackdelen med så fullt hus är att det nästan är omöjligt att hinna sitta och prata med alla så mycket som man önskar. M och jag delade upp oss på varsin våning så jag hann helt enkelt inte riktigt med alla. Och då hann jag ändå knappt fika själv ens, så jag gjorde allt mitt bästa. Men trevligt hade jag och det tror jag att de övriga hade med. Några av oss hann dessutom med en liten promenad och sightseeing ner till hamnen efter att ungefär halva gänget åkt hem.

Känner mig bortskämd efter så fina presenter. Nya vantar,
en vacker ljusstake med ljus, en mini-kånken (!) och en jättestor
lavendel (en trädgårdsfavorit!)

Lite extra roligt (om man får säga så) var det att Iréne och hennes make och barn kom förbi. Som av en händelse var de på besök här uppe i Norrland just idag. Vi konstaterade att det var 12-13 år sedan vi sågs sist. De tillhör så att säga en tidigare del av mitt liv men har hakat på (eller kommit åter kanske) och det är jag väldigt glad för. Det var så roligt att se dem, att få se deras små tjejer också. Kul också att Iréne kom ihåg att jag nämnde för henne i vintras att mina favoritvantar som hon virkade till mig för ännu lite längre sedan just hade börjat gå hål på (imponerande bara det, de är flitigt använda). Nu fick jag ett par alldeles nya igen, bättre kunde det inte bli!

Lil'sis mindes att jag hållt i det där fina fotoalbumet och velat ha.
Nu har jag all anledning i världen att börja framkalla lite foton.

En fantastisk dag, finfina presenter och precis just en sån födelsedag jag ville ha. Och då har jag inte ens hunnit fylla år än! Tack snälla ni för en jättefin dag!

Sherlock!

Jag vill minnas att säsong 3 inte drar igång förrän i slutet av oktober i UK men redan nu börjar BBC One ge oss teasers för att bygga upp förväntningarna inför kommande avsnitten av Sherlock (2010). Jag har inte kollat så mycket på vad som komma skall under hösten än, men det här är definitivt en av de säsongsstarter som jag ser fram emot mest. Så synd att det liksom tidigare säsonger bara erbjuds tre avsnitt, jag hade gärna haft den som en längre följetong när höstmörkret kryper närmare.

Några solhälsningar kanske gör susen?

Och så bara för att jag bjudit ut vänner till landet imorgon med tanken att vi ska sitta ute i trädgården och ha trevligt så börjar vädret se ostadigt ut. Typiskt! Men det får bli som det blir, inomhus får vi inte riktigt plats oavsett. Det såg ju ut att bli fint enligt rapporter tidigare i veckan men så var det väl nån vädergud som hörde mig tänka ut mina planer och så blev det ändring på det. Det verkar inte ska bli regn, men inte heller så väldigt varmt.

Jaja, det blir nog bra oavsett. Jag ser fram emot att ta emot lite gäster här ute, vi har ju i stort sett aldrig det. Jag tror att M hade velat ha allt klart först, men han liksom jag inser att vi inte lär vara där på ett bra tag, så vi suckade typ i kör och sa "kör". Så de vännerna som fixar att besöka en stökig byggarbetsplats och ett icke renoverat badrum får komma ut och hälsa på ändå.

Så idag ska här städas, klippas gräs och göras smörgåstårta. Och så ska vi möblera om i vardagsrummet, få upp tv:n på väggen till exempel. Jag ska bara hitta den där arbetsledarorken i mig så kör jag igång. Jag blev lite senare i starten idag än vad jag tänkt, men dagen är lång, inte sant?