Rec: Orange is the New Black (2013)

Vi började igår eftermiddag och vid lunch idag hade vi sett igenom de 13 entimmesavsnitten av Netflix-serien Orange is the New Black (2013). En helt okej tv-serie, med andra ord. Eller ja, bättre än så var den absolut. Bäst i serien är nog personporträtten, och då framför allt när det kommer till birollerna, även om de kunde ha varit en aningens mer nyanserade. Verkligen alla verkar ha hamnat bakom lås och bom "som av en händelse" nästan, och riktigt så enkelt kanske det inte är. Men samtidigt gillar jag förmänskligandet av internerna, säkerligen en aspekt som inte kan skada att lyftas i hemlandet.

Huvudrollerna, Chapman (Taylor Shilling), Vause (Laura Prepon, äntligen i en vettig tv-serie igen) och Larry (Jason Biggs) är faktiskt hyfsat störiga bitvis, sådär att jag ibland ville att de skulle glömmas bort en stund och istället fokusera på de övriga.

Annars känns serien hyfsat realistisk, bortsett en del saker som säkerligen är där för själva storyn. Mycket antagligen för att den baseras på en självbiografisk bok av Piper Kerman. Jag tycker mig känna igen väldigt många olika företeelser och beskrivningar från Annika Östbergs självbiografi om hennes år i amerikanskt kvinnofängelse som jag läste förra året.

Välspelat är det över lag. Vissa gestaltningar är riktigt, riktigt bra. Som tokreligiösa Doggett (Taryn Manning), Crazy Eyes (Uzo Aduba) eller Miss Claudette (Michelle Hurst), för att nämna några.

Nu slutade det 13:e avsnittet riktigt spännande och en andra säsong lär ha beställts redan innan serien hade haft premiär så förhoppningsvis får vi inte vänta så länge på en fortsättning. Hur länge det går att hålla i liv i en serie om ett 15 månader långt fängelsestraff är dock lite oklart, men det kanske bara är bra att det inte är en långkörare vi ser starten på. Det finns så många tv-serier i farten ändå som vi borde sett slutet på för flera säsonger sedan. Men en säsong till av Orange vill jag absolut ha!

Betyg: svag 4/5.

Regn och rastlöshet

Regnigt och trist ute. Ingen möjlighet att handla nytt virke i stan med andra ord. Och jag blir rastlös utan dess like. Samtidigt säger kroppen att dammsuga inte är tänkbart och att jag nog egentligen borde ta dagen i soffan framför tv-serier eller film tillsammans med låtsasmaken. Men det kliar i mig, jag vill att det ska fortsätta hända saker med renoveringen. Nu nu nu! Så jag gör mitt bästa för att inte upplevas som en besvärlig ångvält just nu.

Visst blir det sol, eller åtminstone lite uppehåll med regnandet imorgon?

Amatör, tydligen

Trött jag: Åh, vi behöver tvätta, jag har inga rena underkläder.

M: Amatör, varför tror du jag köpte nya kallingar i Piteå idag?

J: F-n. Amatör.

Så jag har tvättat. Fun.

Post roadtrip

Det blev en lång dag, men en väldigt trevlig sådan. Med semesterfeeling. Skojig roadtrip, lite sightseeing i ett PDOL-bakis Piteå, libanesisk lunch (fattas i Umeå!), och så lite stress när det visade sig att vi skulle ha förbokat ett envägssläp. Inte riktigt läge för "I told you so"-dansen den här gången heller, och det löste sig ju oavsett. Vi fick bara fara lite (ganska många) extra mil innan vi till sist kunde anlända till Sikfors där vi som planerat köpte med oss ett fint slagbord med åtta stolar. Lite jobb behövs på stolarna för att få rätt feeling, men sånt är svägerskan expert på så det blir nog bra.

Vi hann med lite sightseeing i Sikfors också. Lite memory lane för M som gjorde sin värnplikt på kraftstationen där. Så det var kul att få del av. Jättevackert är Sikfors. Och jag som är lite begeistrad i just vattenkraft (och ställverk av nån märklig anledning, f.ö.) var extra impad. Och det är nåt särskilt med de här norrländska älvarna, det är då säkert.

Nu har vi plockat ihop bordet vi så snällt hade fått till låns till köket innan och ställt upp det nya. Bild kommer när vi fått röja till det lite. Men tro mig när jag säger att det kan bli väldigt bra vad det lider.

Roadtrip

Imorgon beger vi oss ut på en liten roadtrip, låtsasmaken och jag. Vi ska åka norrut till Piteå, eller snarare Sikfors verkar det som, och förhoppningsvis köpa med oss ett köksbord. Jag har letat ganska länge efter ett fint slagbord men har inte hittat något som varit sådär riktigt fint förrän nu. Och då fanns det såklart i Piteå. Men vi tänkte att det blir en liten kul semestertrip. Jag har ju faktiskt inte varit så mycket norrut egentligen. Jag var i Luleå för säkert 15 år sedan, men i övrigt har det bara varit Skellefteå för min del. så det blir lite spännande. Och för M blir det kanske en nostalgitrip också; han gjorde sin vapenfria militärtjänst i Sikfors. Så lite sightseeing kanske vi hinner med också, inte bara affärer. 

Jag hoppas att bordet är lika fint som vi tror nu bara. Vi får väl hålla tummarna.

"Pay no attention to that man behind the curtain"

Ännu en fin sommardag till ända. Men idag har det inte varit riktigt lika produktivt som de tidigare. Jag var ganska trött idag och värmen tog ut sin rätt ganska snabbt där jag stod och målade andra varvet med linoljefärgen. Men några timmar blev det.

Vi fick sen anledning att fara till stan så då passade vi på att äta thai-middag med Lil'sis och se film hemma i soffan. Oz the Great and Powerful (2013) blev det eftersom Lil'sis inte sett den än. Men det var en kul omtitt, det är helt klart en ganska mysig film. Nästa steg blir att se The Wizard of Oz (1939) med Lil'sis, hon har nämligen inte sett den heller. Och det måste man ju nästan ha gjort, den är inte bara en viktig del i filmhistorien, det är en bra film också. Och jag gillar hur den här nya, som alltså utspelar sig före den gamla, knyter ihop historien på ett bra sätt.

Klassisk sommardag

Nu börjar sommarvärmen komma även här upp i norr! Jag har förstått att det varit högsommar söderut ett bra tag nu men här tycker jag nog den har lyst med sin frånvaro. Men både idag och igår har det varit tokvarmt och alldeles molnfritt.

Kanske inte optimalt då att ställa sig ute i solen (i svarta jeans och svart t-shirt dessutom) och måla hus. Men det är vad jag gjort idag. Medan M och hans svåger ställde sig på byggställningen och började måla stora huset tog jag tag i tillbyggnaden som satts upp mellan gårdshuset och ladugården.

Den obligatoriska "före"-bilden

Jag tror att det gick åt mer vatten i flaska åt mig än vad jag fick färg på huset, men roligt var det. Och fint blev det. Imorgon ska jag dra en omgång till med den vita linoljefärgen och så ska den delen av baksidan som jag inte nådde till utan stege då den var upptagen på förmiddagen målas klart med den röda slamfärgen. Och så ska vi fortsätta med det stora huset förstås, där är det mycket kvar.

Och "efter"-bilden. Tjusigt värre!

Vi hann också med en tur till svägerskans får. Hon hade en lurifax-bagge som fick alla att tro att han var en tacka till en början så hon fick plötsligt ett dräktigt får såhär lite off season. Och hon fick alltså två lamm nu i veckan som vi skulle fara och se på. Väl där var det tre lamm. Lurifax-baggen hann visst med mer än en dam innan han blev påkommen så när vi kom hade det just fötts (hyfsat just, det hade fortfarande blod kvar på bakhasorna) ett litet lamm till som just försökte lära sig hitta till sin mammas spenar när vi kom dit. Hur sött som helst.

Nykläckt!

En del av mig skulle definitivt vilja bo med möjlighet till lite fler djur. En sur get och några yra höns åtminstone. Det vore lite trivsamt. Nån gång i livet kanske, vem vet?

The progress

Inte helt oväntat startade dagen med kramp i korsryggen. Men trots det känns det faktiskt bättre än vad jag var rädd för att det skulle göra efter gårdagens bravader. Mestadels har jag nog träningsvärk i ryggen och armarna, och det är ju faktiskt inte helt fel.

Idag väntar nya äventyr. Vi ska bege oss hem till M:s syster på en liten stund där vi ska greppa penslarna och hjälpa till att måla huset. Jag tycker ju det är rätt kul att måla, jag målade ju om vår lillstuga förra sommaren och det blev egentligen inte trist förrän just mot slutet. Så det blir säkert bara bra. Trevligt att hjälpas åt på det viset också.

Nertill färdigt, upptill snart färdigt

Här hemma har vi slut på material för tillfället, så vi måste köpa in mer panel. Nästa vecka ska jag och M börja riva köket och sen sätta panel där. Vi är lite i valet och kvalet över hur mycket vi hinner göra av de förändringar vi vill få till, men vi får väl köra på så mycket vi hinner. Sen blir det ju mer efter tid och ork när vi börjat jobba igen. Den här gången är jag dock fast besluten att vi ska få upp tak- och golvlister i huset också. Jag har inte lust att ha vardagsrummet som en brädgård en höst-vinter-vår till. Det vore ju trevligt att kunna möblera upp det som det är tänkt också nu. Och just lister gör dessutom hemskt mycket för "färdigt-känslan".

Och jo, vi måste försöka få till lite "semester" också. Det finns med i planeringen men jag vet inte riktigt vad jag har lust med. Några dagsturer ska dock hinnas med i vart fall.

Dagens dagsverke

Före; sneda gatan

Idag fick jag för mig att göra färdigt uteplatsen som M påbörjade häromdagen. Det sluttar ganska mycket i vår trädgård, som mest sluttade det 22cm på de dryga två meter som uteplatsen är bred. Det gick så att säga knappt ha ett glas på bordet utan att hålla i det.

M hade börjat ta bort gräset för att jämna ut under och jag tog vid idag. Slitsamt arbete verkligen, men det gick bättre med ryggen än vad jag förväntat. Än så länge, får väl se hur det känns imorgon...

Under; grävarbetet just påbörjat

Sen tog jag Lil'sis till hjälp att frakta bort all jord, göra finjusteringar och slutligen lägga tillbaka grästuvorna och se till att det blev jämnt och bra. Låter enkelt men tog ett antal timmar totalt sett. Bea var en uppskattad hjälp, om än en något motvillig sådan... Efteråt kändes kroppen som att jag hårdtränat hela dagen. Öm och som spagetti. Men jag var nöjd med resultatet! Får det bara regna lite nån natt så kommer resterande jord fara ner från gräsytan och så blir det fint igen.

Efter; tjusigt som tusan!

Underkänd personal

Kom hem, öppnade bakdörren vid köket för att gå ut och vattna och möttes av kattljud i panik. Däruppe satt hon, en mycket upprörd katten Smilla, utestängd på balkongen. Jag har nog aldrig hört henne så uppjagad.

Vi brukar alltid titta innan vi stänger men M glömde när vi for i lite hast kanske 2,5-3 timmar tidigare. Stackars sötfjompen. Nu lär vi bli straffade för det här ett tag framöver. Smilla är drottning över surhet och straff när hon vill. Och nu har hon i sanning skäl. Illa.

Fortsättning...

Inte så mycket nytt under solen idag. Vi har fortsatt med panelen. Vi steg upp tidigt och började ganska på en gång. Jag handsågade och M skruvade upp den. Det är så roligt att vara en del av det, tidigare har jag mest funnits i periferin av olika anledningar. Men nu får jag bevisa att jag är min pappa byggnadsarbetarens dotter... Väldigt kul att se det växa, hur varje bräda gör hallen alltmer hemtrevlig, på nåt sätt. Och att jag är med och gör det.

Vid lunch blev jag avbytt av M:s svåger så kunde jag fara till stan, hämta Lil'sis och köpa lite isolering och annat som behövdes. När vi kom åter var hallen i stort sett klar från källaren och upp till entrén. Eller till och med. Inte mycket kvar nu, bara vägen upp i trappen, till i höjd med golvet på övervåningen. Sen ska det såklart till lister, det ska kvistlackas och målas. Men det tar sig! Jag kunde inte vara nöjdare.

Jag tror att jag står på lite nu, men det behövs kanske. Och så har jag varit så less på att bo i sågspån som sipprar ut från väggar, med synlig isolering, inga lister och halvfärdiga väggar på ett par ställen. Nu tycker jag det börjar bli dags att vi bor in oss här på riktigt. Får till det så att vi kan få lite ordning och känna oss mindre obekväma med att ta hem gäster. Klart att allt inte går på en gång, renovering tar tid men framför allt kostar det en halv förmögenhet. Så vi får göra vad vi kan, slå våra smarta ihop. Men jag tror att det kan vara bra med lite Sara-driv i det hela. Om jag får säga det själv.

Det går framåt!

Idag har här byggts för fulla muggar. Hallen nere har nästan fått all sin panel och imorgon fortsätter vi med den och uppåt i trappen. Sen är planen att riva bort det som idag finns i köket och börja sätta ny panel även där. Jag tror att det kommer att bli väldigt bra. Vi har börjat kika runt lite på nytt kök och mirakulöst nog verkar vi vara eniga om att vi vill ha ett 50-talskök, antagligen ett blått. Ni vet med enkla dörrar, metallhantag och vit bas runtomkring. Sånt som slängs ut i renoveringar på andra håll, gissar jag. Men vi såg i en katalog att de faktiskt även nyproduceras idag, så vi kanske är rätt i tiden ändå (inte för att det spelar så stor roll). Men ett sånt kök skulle passa bra här. Och M:s enda riktiga krav är att han får inreda med en Smeg-kyl, och jag tänker då inte säga emot...

Många planer, med andra ord, men allt i sin tid. Vi lär inte hinna halvvägs med allt vi vill just i sommar, men det som går det går. Och nu har vi gyllene hjälp av M:s syster och svåger (samt systerson) som var här idag och hjälpte till en massa. Och då gick det undan. Det känns som att väggarna kan bli färdigt ganska snart i vart fall, och det gör en himla skillnad. Redan nu känns hallen mer "hemma" än förut. Jag ska lite bilder imorgon och visa hur fint det blir!

Imorgon fortsätter vi och till helgen far vi till medhjälparna och ger extra händer till deras husmålning. Perfekt upplägg, om du frågar mig.

Lewis (2007)

Som jag alltså tjatat om förut så måste ni ju bara se Lewis (2007) om ni gillar brittiska deckare det minsta. Vi har just sett färdigt samtliga avsnitt som finns på Netflix (tom säsong 5, vet inte varför de två sista inte finns där) och jag har redan lite abstinens.

Nu var det ganska länge sedan jag såg något av Inspector Morse (1987) men upplägget är ganska detsamma. Kommissarie Morse (numera avlidna John Thaw) forna kompanjon "DS Lewis" (Kevin Whately) är numera "DI Lewis" och vid sin sida har han den forna präststudenten DS Hathaway (Laurence Fox), en briljant och nutida (för den här typen av krim-serie) kriminalare med en humor som utvecklas och blir alltmer charmig under seriens gång. Brotten de tar sig an är mestadels mord alternativt brott kopplade till mord, och de är hyfsat spektakulära allihop. Vilket man förstås få ha lite överseende med, det är inte direkt några realistiska mordfall. Och samtliga sker i Oxford, en stad i storleksordningen Umeå, så jag vet inte om jag satt min fot utomhus om jag bott där. 3-5 mord per avsnitt snittar det väl på, så de är ganska upptagna, de där poliserna. Oxford utgör för övrigt en väldigt vacker miljö i serien, en väldigt historisk och akademisk plats.
Långfilmslånga avsnitt är lite av en dröm imo, så har du inget sett finns det många timmar kvar med andra ord. Jag har förstått att serien lades ner efter sjunde säsongen, och hur mycket jag än gillar den så kan jag förstå att det inte går att hålla på i evighet. Men bra så länge det varar, betyg 4/5, mest för den mysiga brit-krim-feelingen!

Vissa är lättare att glädja än andra

Saltgurka verkar ju inte riktigt vara norrlänningars grej. När jag först flyttade hit var det nästintill stört omöjligt att få tag på västeråsgurka att salta in själv. Numera är det lättare, men det känns alltid som en lyckovinst om jag råkar hitta BÅDE gurkan och färsk krondill i en och samma affär. Som idag. Så självklart blev det en stor burk snabbsaltad gurka som blev kvällens lilla projekt. Sjukt gott, en smak som verkligen tar mig till barndomens mackor som serverades återkommande som kvällsmat (eller kvällsfika, som det heter här uppe).

Om ett par dagar alltså, då ni!

En av fyra avklarade?

Söndag är det visst. Jag blev dagavill rätt fort efter semesterstarten, vilket jag antar är en bra sak, så jag har knappt koll längre. Precis som låtsasmaken som fick p-böter då han misstog fredag för lördag. Dyrt misstag.

En trevlig söndag har det i vart fall varit. En trevlig helg generellt. Ett väldigt lyckat biobesök igår (mer om det senare säkerligen), och gott sällskap i huset idag. Först M:s syster med sambo och son. Vi planerar lite tjänsteutbyten och de hjälpte oss med lite funderingar kring renoveringen, mycket tacksamt. Imorgon ska jag handla lite material och på tisdag ska här spikas panel, nåt vi kommer göra en del då vi just bestämde oss för att göra panel i hela köket (idag är det halvvägs upp och det är osmidigt och inte alldeles snyggt gjort). Jo, och så mitt i det besöket kom Ulrika-vännen förbi, vilket var lika oväntat som roligt. Jag hoppas det blir fler gånger i sommar. Vi slängde ihop lite glass till kaffet, men jag borde kanske baka ett gäng bullar att fylla den nyavfrostade (och halvtömda, det fanns mycket gammalt gömt där) frysen ifall vi får fler besök under semestern.

Vi hann påbörja en utjämning av uteplatsen också, innan gäster och sedermera regnet kom emellan. M grävde och jag putsade till rosenbuskarna som omger platsen. De växer verkligen som ogräs och behöver hållas efter lite. Men fina har de blivit sen de sattes som små plantor för ett, eller om det var två år sedan.

Nu ska jag och M se ett sista avsnitt av Lewis för dagen, sen ska jag försöka somna till funderingen om det här var första eller andra semesterveckan som just gick? Första va?

Lördag

Om jag igår var nyttig på en "I carried a watermelon"-nivå så har jag varit betydlig mer produktiv idag. Och arbetsledaren kom dessutom fram så nu kan jag nöjt konstatera att M med assistans av undertecknad äntligen har rensat ut sin garderob och gjort den ungefär 60 procent mindre. Samma garderob, plus min del, har dammats av (att ha öppen garderob med tre kattor i hushållet är inte supersmart, men det finns en idé som får komma till skott i höst kanske) och parallellt med det har frysen också frostats av. Ja och så ett par omgångar tvätt (tar det aldrig slut?) och städning av bron, där det tycks kunna samlas saker nu när det står under tak.

Produktivt så det står härliga till alltså. Och då har vi ändå hunnit med ett 1,5-timmars avsnitt av Lewis. Vi vaknade redan strax efter sju och det första M sa var "Ska vi göra mackor och lägga oss i soffan och se ett avsnitt?". Han är också hooked på Lewis nu alltså, my work here is done...

Nu ska vi snart fara till en stan en sväng. Vi behöver handla "roliga" saker som en ny såg till byggandet som återupptas imorgon, och specialmat till sjukkissen. Sen blir det troligen tidig bio en sväng också, yeay!

Tröttmojar

Jag vet inte vem utav oss som är tröttast idag; jag eller kattfamiljen. Jag kan bara inte få någon fart. Steg upp vid 8-tiden, gjorde frukost med mannen som sen förtärdes i vardagsrummet framför ett avsnitt av Lewis (2007), min senaste addiction. Och där blev vi, på nåt vis. Ömsom sovandes, ömsom tittandes på fler avsnitt. Med enstaka avbrott för tepåfyllning eller kisspaus.

Men så vid 14-tiden fick M speed och ville städa, vilket vi i och för sig bestämde redan igår att dagen skulle ägnas åt. Så det gör han, fast utomhus/i förrådet just nu. Medan jag mest har orkat starta disk- och tvättmaskin, plockat undan lite och tittat på allt grus som dragits in på nedervåningen av våra fyrfota äventyrsdjur. Tittat på, alltså. Mer än så tycks jag inte förmå kroppen att göra för närvarande.

Annars har jag det bra på semestern, utan tvekan. Mycket häng har det blivit hittills. Mest med varandra men även med Lil'sis när hon varit ledig och med M:s kompisar. Till helgen ska vi försöka fixa till det där småfixet som behövs ordnas med min bil så att jag äntligen kan besiktiga den. Eventuellt finns det ett biobesök inplanerat också. I övrigt blir det nog ganska lugnt. Det börjar så att säga märkas i börsen att semestern har börjat och att det är en vecka kvar till lön.

När rädslan står i vägen

Igår när jag och M var på möte med avloppsföreningen här i byn (det är så vi roar oss på landet ;)) började det plötsligt pratas om "tillgången" på orm häromkring i år. Håret i nacken reste sig på mig när det skickades runt en mobilbild med en ihoprullad huggorm... Jag vet ju sen tidigare att det finns en del orm i skogen en bit upp bakom husen här, men jag vill inte höra hur de stundtals setts på gårdsplanen hos en av grannarna. Att det varit fler än på länge just i år häromkring. Verkligen inte.

Jag börjar på allvar fundera över om det inte är dags att ta tag i det där. Jag skulle verkligen vilja vara ute i skogen och ta del av det, tydligen, generösa hjortronår som är. Men jag kan inte tänka mig det längre, och det är ledsamt. Jag gjorde det för några år sen så rädslan har helt klart eskalerat. Samtidigt är jag nog lite rädd för att ta tag i det. Jag är på nåt sjukt sätt nästan rädd för att inte vara rädd längre. Då skulle jag plötsligt kunna vara i närheten av ormar och det får det nästan att svindla. Knasigt, yes.

Prinsessan på ärten

Som ett oönskat paket på posten har ryggen börjat göra sig ordentligt påmind igen nu lagom till semester. Det var visst inte okej att försöka ta sovmorgon och ligga kvar till efter klockan åtta en semesterdag (i söndags). Jag antar att det också är den som bjuder på lätt yrsel med start igår. Så roligt har jag det. Försökte dammsuga lägenheten med den för dagen nyinköpta dammsugaren (den andra var en riktig ryggdödare, så när Lil'sis bestämde att hon ville äga en sa jag inte emot något alls) men se det blev en svettmatch av dess like. Ont som tok så en del av dammråttorna i vårt sovrum och under Lil'sis säng överlevde oturligt.

Jag har nog förresten kommit på varför sängen i huset är en sån ryggdödare. För x antal år sen var det en ofrisk katt som kissade på den varpå vi fick kasta ut själva mellandelen på sängen. Och vi skulle köpa en ny, men sen försvann det. DET kom jag på typ nyligen. Inte undra på med andra ord, vi ligger på en tunn bäddmadrass direkt på grunden. Det är väl inte superbekvämt, speciellt inte då sängen har mer än tio år på nacken. Jag kanske får skrota min dröm om en resa den här sommaren/hösten och köpa en säng istället. Alternativt fuska och bara köpa en ny mellandel och hoppas på det bästa.

Whitechapel (2009)

Den senaste veckan har vi slukat samtliga avsnitt av den brittiska kriminalserien Whitechapel (2009). Dessvärre finns det inte så många avsnitt, de första två säsongerna innehåller bara tre var (och sträcker sig över ett fall var) medan den senaste säsongen har hela 6 avsnitt (3 fall). Jag hoppas att trenden håller i sig så att det kommer ännu fler avsnitt framöver.

Serien handlar om DI Joseph Chandler (Rupert Penry-Jones) och hans lite omaka team av äldre och yngre kriminalare som gemensamt ska lösa brott, ofta av rätt bisarr karaktär, i stadsdelen Whitechapel i London. Första säsongen handlar om en Jack the Ripper-copycat, under vilken en sk "ripperologist", Edward Buchan (oftast perfekt spelad av Steve Pemberton) en kommer in som en extraresurs i gruppen, något motvilligt av mottagarna. Det här spåret hänger kvar och under resten av serien så får vi se och höra om fler paralleller till gamla mordfall via Buchan.

Den är inte lika udda och smart som Sherlock, men inte heller lika småmysig som Midsomer etc. Det är definitivt en serie som står på egna ben så jämförelsen är egentligen överflödig. Bitvis känns den hur briljant som helst, för att i nästa sekund plötsligt bli långsökt och nästan tafflig. Över lag håller dock serien en hög nivå, enligt min åsikt och jag kan varmt rekommendera den till alla som gillar brittiska deckare. Karaktärerna är välspelade och kemin mellan den unga tvångsneurotikern Chandler och den äldre ruffigare DS Ray Miles (Philip Davis) driver serien framåt. Min favorit är annars Dr Caroline Llewellyn (Claire Rushbrook), som är evigt långt ifrån de högklackade rättsläkarna i de amerikanska kriminalserierna.

Tredje säsongen lär ska börja visas på SVT snart (13/7) men samtliga säsonger finns att se på Netflix.

Rec: Wonderland (2003) och Alpha Dog (2006)

Det finns inget som fascinerar mig så mycket som verkligheten. Livsöden, kriminalfall, you name it. Får jag nys om nåt intressant kommer det fram en nästan läskigt fokuserad och utredande sida hos mig. Jag slukar allt. Inte i den bemärkelsen att jag tror på allt jag läser, men jag läser det jag hittar.

Inte minst uppstår den där företeelsen efter att jag sett en verklighetsbaserad film. Och i helgen har vi sett två; Wonderland (2003) om porrstjärnan John Holmes och hans eventuella inblandning i de så kallade Wonderland-morden 1981 samt Alpha Dog (2006) om kidnappningen av Nicholas Markowitz år 2000. Ingen av dem var väl egentligen toppfilmer, även om Alpha Dog var den som kom närmast, åtminstone bitvis, men historierna bakom filmerna var absolut intressanta. Wonderlandmorden i sig var kanske inte så väldigt spännande, men det fanns personligheter i historien som lockade mig. Dock var det inte helt enkelt att hitta intressanta saker att läsa, men ett par timmar fastnade jag säkerligen på internet igår kväll.

Vad gäller Alpha Dog fanns det däremot betydligt mer att läsa, inte minst för att det var en händelse som inträffade "efter internet". Det gick lätt att hitta rapporteringar från de olika rättegångarna osv. Väldigt intressant, och så oändligt tragisk historia som kunde ha slutat betydligt mindre spektakulärt. Jag ska nog inte säga hur länge jag fastnade i artiklar kring det där, men det var ett antal timmar som rusade förbi utan att jag knappt märkte det. 

Emile Hirsch och Justin Timberlake

Som film var den också intressant just för att den inte handlade om det där vanliga gangster-gäng-USA utan istället om ett antal ungdomar på villovägar trots att nästan samtliga växt upp i ett område med flotta villor med pooler på baksidan. Det är en tacksam kontrast ibland, tycker jag. Knark, våld och problem är inte enbart ett "white trash"-fenomen. Och ibland kan konsekvenserna bli lika allvarliga oavsett vilken bakgrund man har. De vältatuerade kroppsbyggartyperna som spelade huvudrollerna i filmen återfanns dock inte riktigt på bilderna från den verkliga historien. Mer halvvuxna pojkar med rädda ögon.

Dylan McDermott och Val Kilmer

Jag kan ändå rekommendera båda filmer, speciellt för den som liksom jag gillar just verklighetbaserad film. Wonderland var lite ojämn med ett skådespel som ibland kändes lite tveksamt. Val Kilmer i rollen som John Holmes var väl i och för sig bättre än det mesta andra jag sett med honom, men Dylan McDermott i rollen som MC-snubben David Lind var stundtals nästan löjeväckande.

Alpha Dog var betydligt mer välspelad och Emile Hirsch, Justin Timberlake, Anton Yelchin, Shawn Hatosy och inte minst Ben Foster gjorde alla väldigt bra ifrån sig. Ibland blev historien lite långrandig, men det köper man (jag) lätt när det handlar om att återge en verklig historia. Jag hade lite svårt att se motiveringen till Sharon Stones fatsuit i slutet, den tog liksom blicken från själva storyn. Och även om man anar upplösningen på filmen på ganska lång väg så var den faktiskt ganska spännande ända till slutet. Om du letar efter en upplyftande historia ska du däremot leta någon annanstans. Annars, se!

Betyg Wonderland: 3/5

Betyg Alpha Dog: 4/5

Vardagsspänning?

Det är ju i sanning ett häftigt trick som säkerligen vore användbart ibland, men att just kattfångade möss kan spela döda i flera minuter på köksgolvet innebär ändå i slutet ett lite för stort överraskningsmoment för undertecknad.

Och vad ska jag göra med svansen som blev kvar?

Att överraska sig själv

Och ser ni? Jag firade de första semestertimmarna i klänning! Vi var på kalas hos M:s systerson med resten av hans familj och jag fick för mig att gå utanför lådan. Så klänning, ett lån från Lil'sis för övrigt, dock med jeans under men ändock klänning. Det var nästan så att jag kände mig fin där en stund faktiskt. Kanske kan bli mer än en engångsföreteelse under sommaren om jag hittar flera jag kan känna mig hyfsat bekväm i. Vore kanske inte så tokigt.

Semester!

Veckan har rusat på och det har inte funnits mycket tid över för datorsittande, vilket varit både bra och trist. Eller ja, på jobbet sitter jag förstås hela dagarna nästan och just den här veckan har jag ansträngt mig för att hinna klart och förbereda så mycket som möjligt så att min vikarie (en mycket pålitlig tjej vid namn Josefine) ska få en så soft inledning som möjligt. Jag for till och med in några timmar på förmiddagen idag, trots att jag egentligen var ledig redan efter gårdagens arbetspass. Men det var skönt att kunna gå hem med vetskapen om att det mesta var förberett redan och att kunna efterlämna uppdaterade checklistor osv. Mer av orosfri semester till mig därmed.

För så är det; jag har nu semester! Ifrån måndag egentligen, men efter idag väntas jag enligt mitt autosvar på jobbmejlen inte åter förrän den 12 augusti. Skönt faktiskt, även om jag tror att jag kommer sakna det lite också. När jag är tillbaka ska jag förhoppningsvis ha hunnit slappa en del, umgåtts med goda vänner och den kära familjen, gjort promenader och myst med den finfina låtsasmaken, renoverat, seglat en massa, blivit ett år äldre, våndats över detsamma, kanske rest nånstans (om så bara nästgårds) och hunnit bli rastlös nog att se fram emot jobb igen.

Det ska väl inte vara så svårt? Facit kommer i mitten av augusti med andra ord.

"...och stora havet"

Jag skulle ju dra gårdagens äventyr lite kort. Vi gav oss av, M, Lil'sis och jag, från hemmahamn vid 10 på förmiddagen med kurs mot Sikeå Hamn några mil norrut. Det var en jättemysig resa och vi tog en extra omväg utåt havet, för att få känna på lite mer vågor och verkligen få känslan av att vara på "stora havet". I Sikeå Hamn bor M:s storasyster så hon stod med familj och väntade i gästhamnen när vi la till ett par timmar efter avgång. Vi gjorde en tur till loppisen, tog en fika och strosade runt lite i allmänhet och pratade strunt. Väldigt trevligt.

Navigeringsteamet

Sen skulle vi hem på eftermiddagen. Vi kände att det blåst upp lite men det verkade inte värre än att det skulle bli lite mer 'segling' av det. Så vi for iväg. Och ganska snart radade misstagen/oturen/problemen upp sig. När vi skulle hissa segel en bit ut fick vi först inte loss bommen, väl ute var det ganska ordentliga vågor och vinden blåste åt sämsta möjliga håll för vår del. Så hur vi än försökte kryssa så kom vi inte direkt särskilt mycket längre söderut. Vågorna blev allt större sköljde över båten och gjorde oss dyngsura. Sen lossnade främre seglet, focken, på nåt märkligt sätt så M fick klättra ut och försöka få fast den. I blåst med vågor över båten. Väl tillbaka lossnade storseglet från bogen (tror jag det heter, kom ihåg att jag är rätt mycket rookie...) genom en usel bult, så det bara for runt och vi hade svårt att hålla koll på det, rodret och se till att alla satt kvar i båten. Att ha M klättrande där i fören på båten under de förutsättningarna, utan säkerhetslina, var ingen fröjd kan jag lova. Nu tar han inga större risker än han tror han klarar, men man vet ju aldrig.

Ja, det hände fler grejer och även om det egentligen inte kändes okontrollerat så var det allt annat än den mysiga upplevelse vi haft på förmiddagen. Det, plus att vi inte tog oss söderut nåt nämnvärt, gjorde att vi till sist tog det förnuftiga beslutet att hala seglen (i den mån det gick, som sagt; allt strulade till sig som kunde) och gå tillbaka till Sikeå för motor.

Där mötte familjen upp igen och erbjöd genast en varm välkomnande famn och ett mål oändligt god middag på torpet innan vi lånade bilen och for hemåt. Dock inte som några nedslagna hjältar; vi lärde oss en massa och kom ju hem helskinnade. Übertrötta, men vid gott mod. Det blev ju om något en spännande historia att berätta...

En liten (med betoning på liten) filmsnutt från 'den behagliga utresan':

Snart semester!

Så var sista arbetsveckan påbörjad. Känns lite märkligt att jag om mindre än en vecka ska ha semester plötsligt. Men, det är väl bara att beta av "att göra innan semestern"-listan jag gjorde på jobbet förra veckan och sen gå hem glad i hågen på torsdag eftermiddag. Jag klagar då rakt inte!

Vad som sen ska ske under själva semestern är väl lite mer oklart, men jag lär göra en lista för det också... Några saker måste jag ju helt enkelt pricka av då också.

Seglaräventyr

En händelserik dag på så många sätt. Mest har det varit smått underbart faktiskt, med en liten skopa halvpanik och läskigheter också. Men allra mest underbart. Vi for vid tio imorse med båten och har egentligen ganska just kommit oss hem. Fast utan båt, den står i en annan hamn under natten.

Jag ska berätta mer imorgon, nu ska jag krypa ihop med mannen i soffan en liten stund innan vi somnar så det dånar, troligtvis, av utmattning efter en lång dag.

Förutseende

Skön dag, behaglig kväll. Resten av familjen sitter vid varsin dator och själv har jag jobbat lite. Såg att det kommit jobb att lösa och tänkte att det var lika bra att ta det nu som imorgon bitti. Lättare att få tag i vikarier ikväll än klockan sju en söndagsmorgon. Då kan jag sova lugnare och får förhoppningsvis en enklare morgon. Hoppas just på en sån eftersom vi planerat fara med båten så snart jag jobbat färdigt. Så har jag tur kommer det inte in fler klurigheter att lösa nu. Men det vet man aldrig, nu har jag åtminstone en klurighet mindre. 

Nu blir det film! Trevlig lördagskväll på er!

Sommar-lördag

Äntligen blev det lite riktig sommarfeeling igen! Idag har det varit underbart väder hela dagen. Och jag inledde den redan strax före sju, eftersom det är jobbhelg. Trots den sena timmen igår var det hyfsat enkelt att stiga upp. Jag vaknade före klockan, i vanlig ordning, och kunde smyga upp utan att väcka M.

Direkt efter jobbet vankades det byaloppis här. Vi hann hämta Lil'sis i stan innan vi började vår promenad genom byn för att kika på alla loppisbord som ställts upp i trädgårdarna. Ett jättekul initiativ från ett par tjejer här i byn. Intressefrågan gick ut för ganska länge sen och det var många som hakat på. Vi hade lätt kunnat ha några bord med saker men vi har inte riktigt lagt tiden på att fixa till det. Men då fick vi möjlighet att gå runt i lugn och ro istället. Och det tog sin tid. Inte bara loppis utan även många trevliga samtal blev det, med grannar som vi kanske inte byter så mycket mer än artiga hälsningar med annars. Och många intresserade icke-bybor hade lockats hit som shoppade, vad jag kunde döma av den ström av människor som gick längs med bygatan under dagen. Väldigt kul!

Vissa hade lyxat till med bord inomhus,
här i Ratans gamla skola, ett av de finaste gårdshusen
i byn, enligt mig

Här i den 'nyare' delen av byn, här kunde
man fynda leksaker i massor

Vi kom hem med en burk hjortronsylt, en vindjacka till Lil'sis att ha på båten, en hiking-rygga och en picknickkorg. Sen tittade vi in i hantverksboden på vägen hem och så fick både syrran och jag med oss varsin ring hem. Jättefina handgjorda av en lokal hantverkare.

Fika på Tullgården hann vi förstås också med

En jättemysig dag, med toppenväder som synes. Imorgon är det tänkt att vi ska ge oss ut med segelbåten på lite äventyr. Det ska bli väldigt kul!

Eljest fredag, men alltjämt fredag

Då har vi testat lite halvakut vårdsökande också och efter några turer gick det ju bra. Bra att vi hade bilen iaf. M ringde mig på jobbet då han satt i bilen på väg in till stan nu i eftermiddag, med en astmaattack som inte gav med sig. Och när han vill träffa läkare, ja då vet jag att det inte är bra. Så från vårdcentral till primärjour till akuten och tillbaka till jouren, men sen var det löst och medicin för en månad fanns på recept. En start, hoppas jag.

Lite oväntad och rappt avslut på jobbveckan. Eller ja, jag jobbar ju i helgen med men hemifrån då. Å andra sidan var det en extremt lugn dag idag, och nästan alla hade redan flexat ut när jag gick så det gick bara bra.

Nu tänker jag slöa i soffan resten av kvällen, vid sidan av min utsluta söt-man.

Winter's coming?

Idag har jag ägnat dagen åt lite shopping med Lil'sis. Eller ja inte hela, vissa sov ju bort halva dagen (inga namn nämnda) medan jag vaknade tidigt like a tant. Och blev dessutom ganska omgående biten i tån av en överpeppad katt som väntat länge på att nån skulle stiga upp, som det verkade. Tacka vet jag mina egna morgontrötta gammkattor...

Jo, men i vart fall så for vi runt i lite butiker och i stort sett överallt reades det ut sommarkläder, -möbler och whatnot. Det, tillsammans med det grådaskiga vädret ute fick mig i höstläge nästan. Det kändes lite som att jag blivit snuvad på sommaren. Semestern har ju inte ens börjat än? Är det verkligen dags att fundera över höstjackor och lövkorgar? Eller är det bara handlarna som gett upp hoppet om en riktig sommar? Tja, kanske. Känns lite trist bara.

Sårad manlighet på E4:an

Nu vet jag förstås inte om det stämde det som sas om olyckan vid Gävle där en kvinna hävdade att hon prejats av vägen efter att ha kört om en bil med manlig förare i. Men fenomenet med sårad manlighet (eller vad det nu ska vara) känner jag väl igen. Män som blir omkörda, hajar till när de inser att en kvinna sitter bakom ratten på den andra bilen och försöker sen köra om igen eller gasa på så att den först tänkta omkörningen inte blir av.

På väg ut till huset ikväll körde jag om en man som hajade till just precis så. Han låg strax under 80 på 90-sträckan då jag körde om. Han hann inte köra om direkt eftersom det blev enfiligt men han körde upp alldeles bakom, på 70-sträckan var han så nära bakom att jag nästan kunde se märket på hans skjorta banne mig. Sen blev det 110 och tvåfiligt men jag var snabbare ut i andra filen och passerade långtradare men han gjorde sitt bästa att försöka passera mig flera gånger. Helt galet. Vad är grejen?

Ofas

Det känns för övrigt i allmänhet som att kroppen och huvudet är lite i ofas med varann just nu. På ett väldigt onöjt sätt. På flera sätt. Som att jag vill kliva ur. Och som ett brev på posten har den där nästan ständigt närvarande oron/känslan av att något ska vara fel (gärna nåt jag inte riktigt vet om) ökat en del. Nojjigt, alltså. Så vid minsta krämpa känns det som att ångesten är nära till hands. Och i sin tur skapar  den (gissar jag) yrsel eller andra diffusa symptom att nojja vidare på. Hopplöst dåligt sätt att ta vara på livet.

Och det hjälper inte direkt till att det skrivs/radiopratas/pratas om folk som dött, eller ska dö osv precis hela tiden och överallt för tillfället. Jag är inte bra på att tackla sånt. Så sluta dö och bli sjuka, är ni snälla. Egocentriskt tänkt, jag vet, men dessvärre ruskigt verkligt.

Snart semester

Jag hade på nåt vis lyckats glömma att jag har ledig dag imorgon, men det slog mig under dagen. Jag jobbar ju helgen så självklart är det ledig torsdag. Och det känns ganska lagom för jag är lite sliten såhär mitt i veckan faktiskt. Jag insåg även idag att jag går på semester nästa torsdag eftersom jag har långledig helg på schemat nästa vecka. Måste säga att denna första semesterperiod verkar ha gått väldigt fort. Hoppas de som är lediga inte känner samma sak. Nu är det visserligen 1,5 vecka kvar, men ändå. Visst har tiden rusat på lite?

Nåt har gått knas i min nacke eller axel dessutom för oj vad ont jag har haft idag. Och dement som jag verkar vara har jag ideligen glömt att jag inte kan böja eller vrida nacken åt höger utan att det gör ganska sådär ont, så det har jag pysslat med återkommande idag. Aj, har jag sagt högt ungefär lika många gånger. Smart. En väldigt snäll kollega masserade lite under lunchen och det knäppte och värkte ända ut i armen. Jag får väl se hur det känns imorgon, men oturligt nog är sjukgymnasten jag annars brukar gå till på semester. Jag är inte superbekväm med att okända händer* tar i mig, det är jobbigt nog med den vanliga sjukgymnasten, så att behöva hitta en ny känns lite besvärligt. Det vore mycket smidigare om kroppen ville fixa till det här självt, gärna under natten tack.

*Typ alla utom familjen, i det här fallet

Tisdag

Och så blev det sådär sent igen. Men det har varit en bra dag. Soft på jobbet, ute i god tid med uppgifter osv. Sen äntligen en middagsdejt med bäst-Simon, som det känns som att jag aldrig ser längre. Måste se till att han skaffar sig ett 7-16-jobb, tror jag... Han, jag, M och Lil'sis träffades på stan, åt middag på Vezzo och gick sen för en kaffe på Costas. Väldigt trevligt och efterlängtat.

Så det blev en del senare hem från jobbet än vanligt. Och nu måste vi ju tydligen natta båten om kvällarna också så det blev en skön promenad ner till hamnen innan vi gömde oss hemma på varsin våning med varsin dator framför samma nerdiga spel... Jo och så har jag legat i blöt i badkaret en stund med förhoppningen om att den plötsligt onda axeln/nacken skulle mjuka till sig lite och sluta göra ont. Det fungerade inget vidare. Det känns som att nåt har hamnat i kläm, jag kan inte riktigt böja huvudet åt höger sida utan att det gör ont just där, och stundtals under dagen har fingrarna liksom domnat bort. Jag låg väl tokigt natten som var, får väl försöka ligga tokigt åt andra hållet inatt då och se om det jämnar ut sig :)

Godnatt båten!

At the movies

Det surras en hel del om Johnny Depps senaste film, The Lone Ranger (2013) som går på svensk bio as we speak. Men jag vet inte om det lockar så vidare värst för min del. Känns det inte väldigt mycket som att Jack Sparrow från Pirates of the Caribbean bara bytt kostym och miljö en snabbis? Depp bjuder på samma mimik, samma humor och regissören, Gore Verbinksi, är den samma som i tre av de hittills fyra (en femte är visst annonserad) Sparrows-filmerna. Och såklart med samma Jerry Bruckheimer som producent.

Nej, själv väljer jag nog hellre att försöka gå och se den senaste filmatiseringen av den vanligtvis lite hatälskade Stålmannen; Man of Steel (2013). Jag har egentligen ingenting emot att en superhjälte också är lite fånig och kanske inte så macho, något som Stålmannen ofta brukar få utstå som kritik, men jag lockas definitivt av den, av trailern att döma, lite mörkare och djupare bild som Zach Snyder verkar måla upp i den bioaktuella filmen. Förutom att jag sett honom sporadiskt i The Tudors så är Henry Cavill i rollen som Stålis ett okänt kort för min del, och det är också ett grepp jag gillar faktiskt. Amy Adams, Michael Shannon, Kevin Costner och Russel Crowe är däremot mer kända och känns som en spännande blandning.

Måndag

Lika obligatorisk som fredagströttheten verkar måndagströttheten ha blivit. Självförvållat, då jag kom i säng sent igår. Sen att jag vaknade ett par gånger av en skruv i form av låtsasmaken som låg och vred sig för att han inte kunde somna, det gjorde kanske inte saken bättre. Varmt var det, ett myggfönster verkar vara ett måste.

Det fina vädret passade på att gömma sig så snart jag lämnade kontoret, verkar det som. Under dagen var det strålande sol och tokvarmt, men nu ikväll känns det mer molnigt och lite blåsigt här vid kusten. Det ska bli kuling imorgon, fick vi veta av en bygranne då vi var nere och tittade till båten. Jag börjar verkligen se fram emot en segeltur, även om det samtidigt känns lite läskigt faktiskt. Det var länge sedan jag seglade och då var det inte riktigt under samma förutsättningar. Det var mer skärgård, här är det öppet hav alldeles utanför skäret nästan. Men spännande ska det bli. Vill det sig väl kanske det blir en trevlig dagstur eller två under semestern. Eller varför inte en övernattning? Det vore mys!