Molnigt

Vissa dagar går det smärtfritt, andra inte. Jag har just legat på golvet bredvid en arg Rosa Katt som själv låg på sidan med ryggen mot mig och svansen hårt svingandes i golvet. Före det gick hon runt i köket och mjauade bestämt och visade med all tydlighet att den framställda matskålens innehåll inte var vad som önskades. Hon hittade en liten bit okokt spaghetti på golvet som hon missnöjt tuggade i sig, som demonstration över hennes eländiga situation. 

Efter en stund liggandes där på golvet fick jag lov att klappa henne lite. Sa att jag ville hon skulle vara frisk, att jag gör vad jag kan. Hon spann lite försiktigt och sen reste hon sig och gick och åt ur matskålen. 

Jag vet att det "bara är en katt", men det är svårt att se en tidigare ständigt nöjd och glad familjemedlem sedan 12 år tillbaka förändras så. Utan att kunna förklara varför. Som sagt, vissa dagar går det utan problem, andra inte. Men hoppet om att allt ska bli som vanligt igen finns kvar.

För balansens skull

Med tanke på förrförra (och förra, för den delen) inlägget får jag väl lov att tillägga att den kära låtsasmaken lika snabbt får mig att sucka djupt när det är han som ska välja film och jag tvingas se nåt gammalt elände om gigantiska jättespindlar som tar över världen med flimrande specialeffekter, eller nån av alla "Thumbs-filmerna", bara för att. 

Hittills i helgen har jag dock haft hyfsad tur, även om ingen av oss riktigt prickat in nån riktigt bra film än. Men vi har nog snart varvat netflix.

Filmhelg

Sex filmer har det hittills blivit sedan igår kväll. Och minst en till blir det ikväll. Imorgon får vi nog ha tv-förbud här. Så att det blir städat i huset och gräset blir klippt. För såhär kan vi ju inte ha det. 

Fast tok så skönt det har varit!

När man vet...

Ibland känns det bara så uppenbart varför. Inte sällan i de små, kanske fåniga eller obetydliga stunderna. Som nyss när vi körde hem från stan och M stannade bilen på landsvägen, öppnade dörren och fräste för att "lära en igelkott att inte vara på vägen". Bedårande omtänksamt men säkerligen inget som alla skulle se guldet i. Men för mig var det en sån självklar påminnelse om varför jag vill vara hans och han ska vara min. Ett tillfälle att känna lite tacksamhet. För inget i livet är egentligen självklart.

Fredag

Så var arbetsveckan över. Körde ut till en dimmig och molnig kust för ett par timmar sedan men tycker faktiskt att det ser ut att spricka upp lite. Vi får väl se vad det blir av den här helgen. Vi skulle verkligen behöva klippa gräset t.ex. så om det blev sol åtminstone en stund vore det tacksamt.

Annars är planerna lite halvosäkra, vilket faktiskt känns ganska skönt. Eventuellt ska vi in till stan imorgon och äta middag med en kompis. Det beror lite på. På söndag kommer Lil'sis hem med flyget till stan, antagligen helt utslut efter en vecka borta varav de tre senaste dagarna på festival i Norrköping. Avundas henne lite, det verkade vara ett mycket bra, och blandat, startfält på Bråvalla. Och blött tycks det ha varit på startdagen igår, fick sms inatt att hon kommit hem med lera upp till knäna typ. Som det ska vara på festival, med andra ord.

Själv känner jag mig ganska trött och mör av okänd anledning faktiskt. Det är väl lite smårörigt på jobbet nu när semesterperioden dragit igång, så även om det kanske inte är full speed så finns det att göra. Av blandad natur. Så ska jag välja helt fritt, baserat på hur det känns precis just nu, så skulle jag allra helst vilja tillbringa hela helgen inne, liggandes i soffan framför en kavalkad av filmer. Sån är jag.

Båt-blogg

Idag var dagen för premiärturen med M:s nyligt inköpta segelbåt (eller 40-årskrisen, som jag elakt kallar den när han är på rätt humör...). Mycket spännande! En resfebrig man i förnekelse hämtades upp före klockan sex imorse av sina föräldrar och sen for de norrut till Skelleftehamn för att segla hem den. M, hans pappa och en annan segelkunnig släkting teamade sen ihop sig och fick på köpet ett perfekt seglarväder.

Jag följde dem via gps-sändaren på båten och förvånades över hur snabbt det gick. De startade halv åtta på morgonen och trodde före avfärd att de skulle väntas hem vid 19-20-tiden som först. Och jag hade planer att stå på bryggan och kanske få fota eller filma när de gjorde hamn för första gången. Istället kom de fram just före kl 17 och jag som efter en gps-uppdatering försökt skynda mig hem efter jobbet satt istället fast i ett vägarbete på E4:an och kom hem retsamma 20 minuter för sent. En liten besvikelse faktiskt.

"Den nya kärleken"

Den slutkörda mannen sover redan gott på soffan sedan en timme tillbaka och kommer garanterat ångra att han inte följde klok-Annas goda råd som hon delade med sig av igår; han ser nu istället ut som en kräfta i ansiktet. Han verkar i vart fall väldigt nöjd och jag har varit ombord på underverket och drabbats av ruset litegrann iallafall. Jag ser fram emot att följa med ut, det ska bli jättekul!

Post bio

Så var det plötsligt onsdag, även om det känts som tisdag hela dagen. Det känns som att veckan svischar förbi och jag har kanske inte varit riktigt så produktiv som jag hoppats på. Men än är det ju ett tag kvar.

Igår var det biokväll med bästbrudarna. Vi såg The Great Gatsby (2013) och jag lyckades gå dit nästan helt utan förväntningar. Jag hade inte fått samma självklara vibbar från trailern som så många andra men när eftertexterna väl rullade så var det en mycket nöjd Sara som log i biosalongen. Att den visades i 3D övergår fortfarande lite mitt förstånd, det var inte riktigt en sån film som behövde det, även om det gav det där lilla extra vid några få tillfällen. Filmen var oerhört snygg ändå. Och välspelad. Leonardo DiCaprio har verkligen bara växt som skådis sedan han kom ur sin lilla drogdipp där i ungdomsåren. Otroligt skådespel, och snyggare än någonsin. Han tillhör med säkerhet de där männen som kommer peaka utseendemässigt vid 50 års ålder, om inte senare. Väldigt orättvist.

Bortsett det ytliga (...) så var det alltså en film jag kan rekommendera. Nu ska jag verkligen ta mig i kragen och börja skriva lite mer om film jag sett igen. Inte för att jag vet om det är saknat av ev läsare, men av mig är det det. Det är som en utdrivningsprocess som känns behövlig varje gång jag sett något intressant, bra som dåligt.

The murder of a fly -Live!

Kanske kvällens roligaste klipp. Från talkshowen Graham Norton, med sötnosarna Steve Carell, Kristen Wiig och Chris O'Dowd. Och en fluga.

Tv-/filmtips!

Om du gillar brittisk humor när den är sådär lite långsökt och pratig så kan jag varmt rekommendera The Trip (2010) med Steve Coogan och Rob Brydon i huvudrollerna som sig själva (sort of) på en resa som syftar till att recensera några finare restauranger i Storbritanniens landsbygd (mestadels) i tidningen The Observer. Pratigt som sagt, och så mycket imitationer att jag ibland vill kasta något på tv:n men samtidigt så läcker humor att det inte går att sluta titta. Som jag förstår är majoriteten av dialogen helt improviserad och det märks absolut och det är just delarna som känns som mest improviserade som är de riktiga guldkornen.

Vill du ha den nedklippta versionen är det filmen som gäller. Vill du se det uppdelat, eller mer i sin ursprungliga helhet är det tv-serien du ska se*. Finns på Netflix för övrigt.

*Jag såg den som serie och kan eg inte uttala mig om hur den nedklippta filmversionen är

Redo för ny vecka

Helgen är snart över och jag får säga att det känns som att det varit en lång helg samtidigt som det känns som att den susat förbi. Lite dubbelt sådär. Helgen har då varit trevlig och bra, det har hunnits med både familjeaktiviteter och en hel del mys på tu man hand. Tre och en halv* film har jag sett hittills, samt nästan en hel tv-serie. Rätt bra resultat. Och ja, självklart har jag känslan av att jag borde lagt mer av den där tiden på att städa, pyssla eller annat nyttigt, men jag får försöka vila i att vi faktiskt inte legat på latsidan helt och hållet. 

Man kan alltid göra mer, är det inte så det känns varje söndag kväll?

Till veckan blir det mer ensamtid som det verkar. Lil'sis är bortrest så jag behöver vara i stan en del och samtidigt ska M ta ut semester en del av veckan för att greja med huset samt segla hem sin nyinköpta båt. Mycket spännande! Det är inte utan att jag är lite nervös för just den där sista delen, men det kommer säkert gå bra. Vad jag vet kan han segla sen barnsben men då det var ett bra tag sen han gjorde det så har han smart nog bjudit med sig en mer van seglare. Så det blir nog inga problem.

Själv vet jag med mig att jag kommer att ha en del att göra på jobbet. Det lär nog inte bli några tidiga eftermiddagar just den här veckan. Inte till att börja med i vart fall. Och så hoppas jag dessutom kunna hinna med att besiktiga min gammbil så att jag tar mig ut på landet när så önskas. Vi får väl se vad som hinns med.

*Fem och en halv om man räknar med de två som inte var nya; Ocean's Eleven och Pulp Fiction

Veckans Skyll dig själv #2

Och när jag ändå är igång. Visst har ni nu alla förstått veckans lärdom av James Gandolfinis tragiska bortgång? Tidning efter tidning vrålade dagen efter ut att Gandolfini minsann hade druckit shots och ätit friterad mat bara timmar före det att han segnade ihop och dog av en hjärtinfarkt på hotellrummet i Italien. Vi får ingen information i artiklarna om det var något han gjorde återkommande under sin vardag, om han faktiskt hade hjärtproblem osv men lärdomen är att vi ska förfäras för tjocka människor får inte lov att äta onyttigt, inte ens om de är är på semester i Italien med familjen!

Manipulativa satmaror förtjänar lite offentliga strupgrepp, det vet väl alla

Som min vän skrev på facebook; jag kan inte släppa den här midsommarkrönikan av Cecilia Hagen på expressen. Det var faktiskt något av det mest upprörande jag läst på länge. Mest kanske för att det är just Cecilia Hagen som skrivit den, jag hade nog högre tankar om henne än så. För tugget har vi hört förut, att det släpps fram på en av Sveriges största kvällstidningar är inte heller förvånande.

Jag läste den just högt för sambon och då lät den, om möjligt, ännu värre och han hade svårt att inte avbryta mig flera gånger för att välla ur sig irriterade kommentarer. Redan under inledningen, där Nigella Lawsons tv-gestalt beskrivs som nån slags porrikon (jag kan inte minnas att jag någonsin tänkt på att hon putar med vare sig det ena eller det andra, och oavsett ser jag inte kopplingen till det som kommer senare i krönikan) är det lätt att opponera sig. Sen fortsätter hon med att säga att Lawson minsann har fått framgången gratis med välbärgade föräldrar och utbildning (fel utbildning dock) i Oxford.

Kanske är det största övertrampet i Lawsons liv det som beskrivs näst; hur hon hade mage att flytta ihop med en gammal bekantskap redan två månader efter att hennes fd make dött efter en tids kamp mot strupcancer. Det verkar vara det som sedan gör att Hagen tycker att Lawson mer eller mindre får skylla sig själv att hon nyligen blev misshandlad av sin nuvarande make på en restaurang i London. Dels av orsakerna beskrivna ovan men också för att denne make, Charles Saatchi, ser ut som en buffel. Ja, och så för att Lawson antagligen (baserat på egen kännedom förmodar jag?) är en manipulativ satmara förstås.

Den här krönikan borde gå till historien som en lektion i klassiskt kvinnohat.

Mer viktig info:

Internets bästa kattstjärna, japanska Maru, har fyllt sex år. Marus personal har således sammanfattat ihop det femte året på det bästa sättet:

Känner du inte till Maru sedan tidigare så kan jag varmt rekommendera att spana in mugumogu's youtubekanal och titta gärna på de tidigaste klippen så kanske du förstår Marus storhet ;)

Genisar igen!

Åh, Gengångare (Les Revenants, 2012) har börjat visas på Svt igen! Själv missade jag de två sista avsnitten när den gick på play i vintras, men det ska jag ta igen den här gången. Inte missa alltså!

Lite florsocker anno 2006 kanske?

Återkommande skurar ute gör att trädgården får sköta sig själv den här helgen, som det verkar. Och med Lil'sis borta och M som tog den längsta tantluren (gubbluren?) i mannaminne så blev undertecknad lite rastlös. Jag gav mig på de där skåpen som vi mest bara stuvar in saker i. Skåpet med köksmaskiner i, tex, som numera fått samsar med lite blandade mjöler och annat eftersom mjöl- och bakskåpet varit fullt av saker som borde ha rensats. Så nu är det gjort. Jag hittade mjölsorter längst in som gick ut 2008. Oops. Jag fortsatte till det andra skafferiskåpet och hittade ungefär lika gamla saker längst in och på de översta hyllorna. Och vips fanns det hur mycket plats som helst över i de tre skåpen och den stora lådan som också fick sig en genomgång. Plötsligt behöver vi inte ha så mycket stuff på bänken. Hur skönt som helst. 

Det är nåt med rena och tomma disk- och köksbänkar och jag. Jag vill ha det så, helst inget framme alls. Medan M mer lastar på saker och tycker att de kan stå där "så länge". Jag tycker å andra sidan att det är okej med nagellack och hårklämmor i hyllan på vardagsrumsbordet, det tycker inte han. Det är väl tur vi kompletterar varandra...

Nu ska jag bara övertyga honom om att rensa ut sin garderob den här helgen också så är det lite av mission complete, tror jag. Då skulle det kännas helt okej att gå på jobbet på måndag, när färre saker är in progress och fler saker är utförda.

Trevlig lördag på er /strukturmarodören!

Vissa ränder går aldrig ur, sägs det ju

Som den hönslåtsasmamma jag är gick jag ut från avgångshallen på flyget med tårar i ögonen efter att ha försäkrat mig om att Lil'sis kommit sig igenom säkerhetsgenomgången och börjat gå mot gaten. Vet inte vad det där är, men jag har alltid ett sting av oro när hon far iväg. M greppade min hand på väg mot bilen och bröt tystnaden med att säga "Det kommer gå bra." Och jag vet att han har rätt. Men jag undrar om det kommer vara sådär även när hon är 30 eller 40 år gammal. 

Hon kommer antagligen vara min lillfjant för evigt.

Midsommar

Det har annars varit en väldigt trevlig dag idag. Jag startade min hyfsat arla och satt på trappen i morgonrock en lång stund och tittade på dimman över havet. Sen kom grannen förbi och frågade om jag hade tid att plocka blommor till byns majstång vid Tullgården. Vilket jag såklart ville. Vi brukar ju fira där tillsammans med M:s familj men i var planen annorlunda. Så jag gick upp till den sötsovande mannen och meddelade min utevaro för en stund och passade på att fråga om närvaro av ormar i hästhagen på andra sidan vägen. "De försvinner i så fall innan du sett dem", mumlade han. Men jag hade knappt bytt morgonrocken mot luvtröja och dragit på mig stövlarna förrän han dök upp och sa att han ville följa med, för att jaga bort ormarna. Sötfjomp. Sen plockade vi, de två hästarna och två av våra nyfikna kattor en gigantisk hög med hundkäx och smörblommor i den daggvåta hagen. Alla kanske inte plockade blommor i och för sig, men sällskap hade vi.

Eftermiddagen spenderades sen i en väldigt myggtät skärgård hemma hos M:s föräldrar. God mat och många skratt blev det. Långa stunder kändes det som att jag satt mitt i en Klungan-sketch. En riktig knasfamilj, på ett bra sätt. Underligast var det kanske när svärfar plötsligt kom fram till soffan, ursäktade sig och drog fram ett gevär från bakom soffdynan där jag satt. Det visade sig dock vara ett luftgevär, men rätt udda var det.

Kort och gott en bra och lagom midsommar! Imorgon skjutsar vi Lil'sis till flyget, hon ska iväg till pojkvännen en vecka. Kommer sakna ihjäl mig efter henne.

Utklädnad

Hemma från en trivsam midsommarafton. Sitter ensam uppe i soffan framför Snuten i Hollywood på tv (svt hade för mycket störningar, annars hade nog Stolthet och Fördom varit förstahandsvalet) med ett litet glas konjak och en kopp te framför mig. De övriga två hänger framför datorer i köket. Förvånande nog har jag fortfarande klänningen/tunikan på mig. Det ÄR skönt och behagligt med klänning men som jag ser ut känner jag mig mest som en elefant i clowndräkt. Tyvärr. 

När jag var yngre och smal som en sticka istället undvek jag det också, men då för att jag ogillade att bli kallad "söt" och för att jag skämdes lite för mina knotiga knän. Verkar oerhört dumt idag med mer vuxna ögon, men frågan är om jag nånsin kommer känna mig hemma i mig själv på det viset. Det kanske vore ett mål att jobba för.

Anyway. Leggingsen har då åkt av iaf. Inte ett behagligt (eller snyggt?) plagg. Precis som strumpbyxor. Åtminstone inte de där nylonvarianterna. Efter fem minuter hänger grenen halvvägs till knäna. Läckert.

På plussidan med dagens outfit; de nyinköpta sandalerna. Riktigt sköna trots att de kanske var väl platta. Lär bli välanvända i sommar!

The only gay in the village

Premiärsurfar lite på iMac:en som numera, åtminstone delvis, blivit allmän familjedator sedan den tydligen inte längre är maxad för spel. Gillar den enorma skärmen verkligen. Passar mig ypperligt så att jag kan ha alla tusen rutor uppe samtidigt. Däremot kan jag, trots att jag är ägare av 4 apple-produkter själv, inte alla tricks riktigt än. Som att hitta on-knappen, tydligen. Not one of my proudest moments. Till mitt försvar stod just den delen av skärmen mot Lil'sis skärm, men ändå... 

Daffyd Thomas - the 'only' gay in the village

Min kärleksfulla låtsasmake har satt ingen mindre än Daffyd Thomas som profilbild på min användare. Sött va? Jag kan definitivt se likheterna. Tilläggas bör kanske att han själv valt en annan av Matt Lucas' underbara karaktärer, Vicky Pollard, som sin egen. Lil'sis är Emily Howard...

Och på tal om ingenting alls så har jag upptäckt att jag har old-looking hands.

Star Trek-bio

Vi var för övrigt på bio igår, minifamiljen och jag. Vi såg äntligen Star Trek Into Darkness 3D (2013). Jag måste erkänna att jag var sjukt trött (vi gick på sen bio, det enda som erbjöds) så jag kanske inte var fullt uppladdad för just den filmen egentligen. Och jag blev inte direkt golvad, som vissa andra nästan tycks ha beskrivit det. Vare sig av filmen i sig eller av 3D:n, även om jag för kanske första gången under en 3D-film faktiskt duckade i stolen ett par gånger. Men det var absolut bra, spännande och välspelat. Framför allt gillade jag Benedict Cumberbatchs evil genius Khan. Riktigt, riktigt bra gestaltat.

Men jag ska fundera och återkomma, förhoppningsvis, med ett mer uttömmande omdöme.

Midsommar och busdjur

Till helgen är det midsommar. Det är kanske inte en helt korrekt benämning på tiden egentligen. Sommaren har väl knappt börjat? Eller ja, här i norr hade vi sommar i några veckor i maj, sedan dess har det mest varit nån form av moln- och regnblandat kvalm som man fått gå runt och klibbat i. Inte direkt ultimat och rätt svårt att klä sig för tidigt på mornarna.

Men midsommar blir det oavsett. I år bryter vi traditionen med att delta i byns trevligheter och firar istället hemma med M:s familj. Det blir alldeles säkert trevligt, bara vädret håller så vi kan njuta av att vara havsnära.

Ikväll var vi för övrigt på blixtvisit hemma hos M:s syster. Hon behövde lite datorhjälp så vi for efter jobbet. Plötsligt blev det ett himla liv på hennes får på gården och när vi kikade ut såg vi ett par rymmare som tyckte att gräset var grönare på andra sidan. Medan svägerskan fick in dem i hagen skulle M göra en tillfällig fix av gärdsgården som de klurat sig ut igenom. Han knöt ett rep först en gång och skulle sen sätta fast det på ett annat ställe, men han hann inte så långt innan ett av rymmarfåren direkt var framme och försökte tugga upp den första knuten. Väldigt smart, men hon skulle ha väntat tills fixarfolket gått kanske...

Mysdjur. Själv skulle jag nån gång vilja bo så att jag kunde ha en sur get. Det, förutom katt förstås, vore helt klart det ultimata Sara-djuret. Jag gillar djur man inte kan styra över allt för mycket. Med egen vilja.

Dagens näst-bästa:

Om man typ skakar av upphetsning över att få komma tillbaka till sitt eget skrivbord efter några dagar i exil på annat kontor (om man nu kan kalla det för det, jag har knappt haft tillgång till dator halva tiden) kanske det bara är att acceptera vanans makt och hissa kontrollfreakflaggan högt och stolt?

Idag gick jag tillbaka till mitt kontor, tidigare än vad vi egentligen ska, vi ska troligen få tillgång from imorgon bitti, men jag kunde inte vänta längre. Glädjen var stor i den här trygghetsmänniskan som genast började lägga upp anteckningblock, post-its och pennor på den plats där de ska vara. Och fingrarna skakade faktiskt lite... Ibland tänker jag att jag har lite Sheldon Cooper-ism i mig när det kommer till vissa saker. Jag ser t.ex på en bråkdels sekund om någon suttit vid mitt skrivbord* när jag varit iväg. Det var väl delvis därför kollegornas "byta plats på tangenterna"-bus i höstas fungerade så dåligt på mig. Ett ögonkast och jag såg att något var fel.

Säkert inte helt sunt men jag älskar min ordning och mina rutiner på jobbet. Det är ett vaccin mot stress, imo. Märkligt att jag inte är riktigt lika noga med allt hemma... Men det är väl bra annars skulle jag ägna halva jobbdagarna åt att leta reda på saker jag förlagt.

Så glädjens dag en gång till med andra ord. Och då ignorerar jag det faktum att det visade sig att min dator drabbats av akut separationsångest medan jag varit borta och behövde avancerad HLR för att återfå puls igen. Jag hoppas att ominstalleringen som startades när jag gick har visat sig göra susen imorgon bitti.

*Jag är alldeles tvärsäker på att någon ändrat höjden på min stol medan jag varit borta. The horror!

Dagens bästa:

Äntligen har vi fått provsvaren från veterinären. Och det braiga är att värdena var avsevärt mycket bättre än sist. Tydligen sa veterinären nu att de förra var över det som visas som maxvärde, alltså de vet inte exakt hur högt, det var mer än vad de mäter. Den här gången, efter tre veckor av dietfoder, låg det alltså på ca 90. För högt fortfarande, det ska ligga under 14, men det är ändå bättre.

Och då ignorerar vi det faktum att vi tyckt oss se en ökad aptit igen de senaste dagarna. Åtminstone idag gör vi det. Och gläds åt provsvaren!

This is what you get today...

Fredag in retrospect

Jobbdag ett av två den här helgen avklarad, och gick alldeles smärtfritt. Stort plus också att min kära låtsasmake kom in till stan sent igår som liten överraskning och fortsatte sitt plusbeteende genom att stiga upp och handla och göra mysfrukost till mig strax efter sju imorse. Ett uppskattat sällskap!

Igår var det utekväll med bästtjejerna efter jobbet. Ulrika och jag åt middag, drack drinkar och hade trevligt och sen anslöt Anna efter några timmar och så fortsatte trevligheterna ett tag till. Men det blev en tidig kväll, jag var hemma redan vid 22-tiden. Men så skulle jag alltså upp tidigt idag också så det kändes läge.

Kvällens start; för min del en inte helt
perfekt Strawberry Daiquiri

Det är ruggigt gott med drinkar btw. Även om det är lite som att betala hutlöst många penningar för läsk. God läsk. Vi beställde in en hel kanna med jättegott drinkblask och jag hade faktiskt nästan förväntat mig åtminstone en liten känning när jag klev upp efter att ha delat den med Ulrika under ett par timmar. Men icket. Inte för att det gör något, jag klarar mig som bekant väldigt bra utan rus, men då kan man å andra sidan lika väl beställa virgins.

Och så kvällens kanske finaste; presenten från U som varit i London på hysterisk shoppingresa (yeah I'm a bit jealous actually). Min alldeles egna Audrey Hepburn-kattväska! Film, katt och väska i ett, hon kan allt den där Ulrika!

Hur fin!?

Perfekt förvaring; inside my head

Jag hämtade ut mina nya linser igår och idag startade jag dagen arla med att drälla bort en direkt. Den dyrare av de två dessutom, den med korrigering för brytningsfelet. Jag tror eventuellt kanske fortfarande lite (!) att den sitter och ugglar på baksidan av ögat, det känns lite så, men det kan också vara att jag gick bananas med fingret på ögat när jag letade efter den.

Duktigt Sara.

Torsdagsledigt

Ledig dag idag alltså. Och ändå ville kroppen inte ligga kvar i sängen och sova särskilt länge. Trots att jag sovit halvkasst senaste veckan och trots att jag inte somnade förrän en bit efter midnatt igår. Sicka tantfasoner man har för sig.

Lil'sis hade också ledig dag idag vilket var ett trevligt och ovanligt sammanträffande med min. Så jag väckte henne vid lunch (...) och sen hämtades i upp av M och for till stan och åt lunch tillsammans. Väldigt trevligt! Efter att vi släppt av M på jobbet igen blev det en lite shoppingrunda på ställen i utkanten av stan när vi liks hade bilen. Eller shopping; förutom lite underkläder och ett par skor till Sis så blev det mest fönstershopping och fika. Men det var trevligt det med.

Och nu sitter jag och fördriver tiden med lite dataspel i väntan på att jag ska agera fyllechaffis åt kärestan. Det är nån slags sommarfest på hans jobb idag. Jag hoppas väl att det inte blir alltför sent eftersom jag har jobb imorgon, men det vill jag minnas att det inte brukar bli. Han har på sig kavajen han fick av mig på födelsedagen och såg alldeles förträffligt stilig ut när han släpptes av tidigare idag. Lyckad present, med andra ord!

Äventyrsonsdag

En trött onsdags-Sara är på väg att logga ut för idag. Jag har haft en lång men bra dag på jobbet. Om man bortser de sista två-tre timmarna. Jag upptäckte vatten i vårt förråd, ringde efter fastighetsvärden som i sin tur skickade efter ett företag som skulle fixa det. Innan jag till sist kunde bege mig hemåt var det vatten i halva kontorslokalen. Eller ja "vatten"; "Det är lite gott och blandat i det där vattnet", sa ena avloppskillen (bästa smeknamnet...) när han grejade runt i det nästan svarta avloppsvattnet.

Med tanke på stanken och att det lyckades ta sig in under lister och genom väggarna (!) in till angränsande rum så gissar jag att det kan bli ett tag av evakuering. Om inget mirakel skett. Man vet ju aldrig vad som kan fixas, ibland är det enklare än man tror, men jag tvivlar starkt faktiskt. Och just det känns väl lite jobbigt, att behöva vara kontorslös just som vi trillar in i första semesterperioden. Men vi fixar nog det också.

Personligen är jag ledig imorgon så jag kan hänga hemma i lugn och ro. Frågan är vart jag 'hänger' på fredag. Återstår att se.

Godnatt sweeties!

Regn hos mig

Tro det eller ej men jag tyckte faktiskt att det var rätt skönt att promenera hem i regnet. Det var inte särskilt kallt utan snarare...mysigt. Och så skulle jag ju hem, med möjligheten att ta av mig det blöta. Hade nog inte känts lika mysigt om det var på väg till jobbet som det regnat.

Vid sidan om

Det blev en del gjort i helgen i vart fall, det borde jag kunna gotta mig i. Allt jag tänkt göra blev inte helt klart, delvis pga vädret, men blir det nånsin det? Jag hann lägga timmar både på trädgård och Lil'sis (ibland samtidigt), så det får jag vara nöjd med. 

Och bredvid fortsatte M och svärfar att bygga och det liknar allt mer nåt riktigt bra. Även om jag tycker det går lite långsamt. Den strukturerade kontrollmänniskan i mig hade velat gå in och agera projektledare åt de där två, men jag håller mig ifrån det för allas vårt bästa. Jag skulle vilja påstå att hur bra de än är på det mesta så är vare sig far eller son särskilt strukturerade, men kanske är det därför de båda har partners som är det...för så är det definitivt. Där är vi absolut lika, M:s mamma och jag. Än är jag dock inte lika bra på att gå in och styra upp utan försöker göra det lite från kanten istället, med blandat resultat. Men det vore lögn att säga att det inte kliar lite i strukturarmen när jag beskådar dem. Det har varit mycket farande fram och åter mellan ställen för att plötsligt fixa grejer de inte visste de behövde, istället för att göra upp dagsplaner tex. Och däremellan kommer plötsligt ett ev båtköp in mitt i allt (!), men ja, det är en annan historia.

Hursomhelst så blir det väldigt fint det de gör och jag tvivlar inte på att slutresultatet blir alldeles väldigt bra, så det känner jag mig trygg i och försöker därför stå utanför. När semestern börjar ska jag däremot hugga in och ta målarpenseln åtminstone, precis som förra sommaren. Fast den här gången blir det inte fasadmålning utan den nya bron från förra året ska få färg, listerna som ska sättas upp inne likaså osv. Det blir roligt.

Måndag

Inget nytt under solen, det känns verkligen som att jag är i en sån period nu. Samtidigt som jag oroar mig för saker som kan eller inte kan komma att ske. Dumt. Men allt ordnar sig väl till sist? Jag är nog bara inne i en gungig period just nu då inget känns säkert, trots att jag borde kunna landa i några trygga saker egentligen. Men ja, så är det lite med mig tror jag. Om jag får höra 3 stärkande och betryggande saker så fastnar jag ändå i (den ibland till och med antagna) tveksamheten på den fjärde grejen. Och förstärker just det. Så är det mycket just nu, jag vet inte varför. Jag är i enormt behov av förstärkning och trygghet. Antagligen för att det känns osäkert på sina håll.

Veckans första dag på jobbet löpte på bara fint. Jag gillar fortfarande mitt knasiga gäng av kollegor. Men jag känner mig lite energilös även på jobbet. Lite osocial sådär. Ibland kan jag önska att jag hade mer av projektinriktat arbete, så att jag kunde gräva ner mig mer i tillvägagångssätt, planering och ett tydligt mål. Men allt blir ju lite trångt till sist, så är det ju. Jag tror och hoppas att energilösheten med vänder snart i alla fall. Lite semester hade dock inte suttit fel. Nästa vecka går första gänget och om fyra (?) veckor är det min tur. Det blir skönt det.

Sicken neggo-blogg det här kändes som då! Riktigt så är det ju inte egentligen. Men ja... Imorgon blir det bättre :)

Lördag

Sitter i soffan med en lite kantstött, öm kropp ikväll. Resten av minifamiljen har just övergett mig (nåja) och gått till varsin dator, men själv ids jag inte gå nånstans. Vi har haft en trevlig kväll tillsammans, även om vi fick skippa grillandet i sista stund då det lägligt nog började regna (tacksamt ändå då vi slipper vattna). Vi lyckades ändå äta och dricka gott och såg om The Dark Knight Rises (2012) som nyligen släpptes på netflix. Bättre än jag minns den, även om jag gillade den skarpt då jag såg den på bio också. Annars är min favorit filmen före. Men slutet på den här; flirten med en möjlig fortsättning är så rackarns inbjudande att jag får gåshud banne mig.

Den ömma kroppen kommer för övrigt från fortsatt trädgårdsarbete. Idag har jag bl. a. puttat gräsklipparen framför mig för första gången i år (för min del alltså) och det var jobbigare än jag minns. Just då önskar jag alltid att vi hade mindre trädgård. Eller att vi inte väntat så länge med att klippa. Men ja, bra träning kanske jag får se det som... Imorgon ska jag (om jag inte kan övertala Lil'sis) ta sällskap av trimmen en sväng samt förbarma mig över det försummade örtlandet. Och kanske göra nåt av all rabarber som kommit.

Och så ska jag se om jag kan övertala nån om bio på kvällen. Jag har ju inte sett Star Trek än!

Osympatisk gnällfia

Själv känner jag mig inte direkt top notch, fast jag har å andra sidan inget jag borde beklaga mig över heller. Känner mig mest som ett cykelnav i behov av lite omsorg och kärlek. Poetiskt va? Jag vet inte, jag är trött och saknar medvind och har hamnat i ett skov av funderingar igen, samtidigt som jag känner oro för både djur och människor omkring mig. Lite semester långt borta hade inte suttit fel antagligen (så var vi där igen). Alternativt en karta över vart jag borde ta vägen. I livet. En sån period har jag.

Jag brände till och kapade ett gäng fb-kontakter för några dagar sen också. Kontakter som jag kände tog så mycket mer energi än vad de gav. Jag fick spel och bara gjorde det och ångrar det nästan inte alls. Jag är absolut duktig på att gnälla själv (läs ovan) men det finns människor som knappt syns kapabla att göra annat alls och jag tycks inte ha någon ork för överseende alls i mig för tillfället. Osympatiskt av mig på nåt sätt, men samtidigt inte så värst väl?

Veterinärbesök no 2

Veterinärbesöket idag gick ganska bra. Resan och allt gick, enligt mig, bättre än sist. Jag vet inte om det var feliwellsprayandet av buren eller att hon hade i färskt minne att det inte var så farligt sist trots allt.Men ändå mycket bök och mycket otrygghet bara för att ta ett blodprov i tassen. Nästa vecka får vi resultatet av diethållningen och då ska vi även diskutera alternativa lösningar lite mer. 

Tycker faktiskt inte att vi riktigt fått möjlighet att göra det än på det viset som jag kanske önskat. Och idag kändes lite som att vi blev bemötta med förvåning när vi sa vad vi funderat på efter att ha läst på lite på nätet. Nog för att det vore topp om det var en snabbfix med kosten (vilket iofs är allt annat än smidigt med tre katter i hushållet, believe me), men man behöver inte söka länge för att hitta kritik emot det och bristfällig forskning som talar för det. Jag förstår att alla djurägare kanske inte lägger ner den energi som vi valt att göra men när den väl finns där borde det finnas ett intresse från "den andra sidan" också, kan jag tycka. M säger att jag sett för mycket på program som Djurakuten på tv. "Det är säkert regisserat så att det ska verka sådär."

Men ja, vi får väl se hur det blir. To be fair så var det då inga problem alls att få en remiss till Uppsala, om vi väljer den metoden. Så det är inte så att någon sätter käppar i hjulet heller.

Önskas: positiva äventyr

Faran över, ingen åska över oss. Men jag kan fortfarande höra mullret från den.

På fredag är det dags för återbesök hos veterinären med lillkissen. Jag är mest orolig för resan och hur hon ska må i allt det. Ikväll har jag skrubbat transportburen, lagt in ny filt och sprayat den ett par gånger med feliwell. Just när buren kom fram blev Mina-katten platt mot marken och skyndade med likheter av en bandvagn upp i trappen undan det otäcka. Rosa var nästan lika snabb ut genom luckan. Efter sprayandet är det mig veterligen bara Smilla som varit nära den. Hon strök sig och gick en kort runda in i den. Men hon har å andra sidan alltid gillat äventyr och inte riktigt skrämts av att åka. Så hon är ett dåligt mått på hur det funkar.

Vi får väl ge det lite tid och se. Jag hoppas innerligt att hon ska må bättre än sist. Både vad gäller själva resan iväg men även det centrala; T4-värdet. Vi hoppas på det bästa. Vi vet vad vi vill nu och hoppas att vi är ense med veterinären.

Åska...

Satt just på trappen och njöt av lugnet och kikade på det tunga åskvädret som blixtrade över havet. Nöjd över att beskåda det på avstånd. Nu en stund senare har jag tagit min tekopp och gått in och stängt dörren, inte alls lika övertygad om att det stannar till havs. Ljuset har blivit sådär åskgult och de ordentligt mörka molnen kändes nästan hotfullt nära. Det går tungt och mullrar i en evighet efter varje blixt. Känns som åska som kan vara hela natten.

Jag är alls inget fan av åska, som ni hör. Har aldrig varit det. Jag minns hemska åskoväder från när jag var liten, speciellt starka är minnena från de som inträffade under flertalet av våra somrar vid västkusten. I Norrland blir det sällan lika kraftiga åskväder, åtminstone är det min uppfattning. En av många fördelar här uppe.

Så just nu känner jag mig ungefär lika entusiastisk som Andy i Little Britain gör till det mesta; "I don't like it!"

Född den tredje juni

Idag har vi firat födelsedag, om än något stillsamt. Men den obligatoriska frukosten på sängen blev det åtminstone. Och paketöppning på det. Och jag tror att kavajen jag köpte till M gick hem. Även om han provade den utan något under (ja utan skjorta alltså) så såg det då ut som att det blev bra i storlek. Och färgen blev bättre än jag ens tänkt mig. Så jag är nöjd och jag tror och hoppas att min stilige man också är det.

Man tager vad man haver-frukost; varma mackor, te,
vitaminbrus och en handplockad blomma från
den morgonvåta trädgården

Nu ikväll blev det födelsedagsöl på bron. Jag köpte en flaska (à 750ml så vi delade på den...) lite dyrare belgisk ale som var helt okej. Det fick bli det istället för tårta, den tar vi på lördag när Lil'sis är ledig och kan vara med.

Sen lagade vi mat tillsammans och spenderade ett par, tre timmar i soffan framför lite blandade avsnitt tv-serier. En mysig, lugn och trivsam kväll med andra ord. Helt i enlighet med önskemålet. Imorgon är det arla uppstigning som gäller så jag ska snart snubbla ner i sängen.

Hyfsat stillsam söndag...

Just saying...

Välkommet regn

Regnet började redan igår och även om det är lite uppehåll med några kämpande solstrålar utanför fönstret just nu så verkar det som att det ska fortsätta ett par dagar till. Helt okej med mig faktiskt. Vi har ju haft väldigt fint väder i flera veckor nu här uppe i norr. Och nu tror jag både växtligheten och pollenallergikerna behöver lite nederbörd. Igår efter första korta skuren var marken alldeles gulstrimmig efter all pollen. Så det lär väl sköljas bort lite.

Nu ligger M och vilar (han hade två nöjda svansdjur i sängen när jag nyss tittade in) och jag tänker mig en söndag med kanske bara lite tvätt och städ och sen resten dataspel och film/tv-serier i soffan. Det är förhoppningen i vart fall.

Det går framåt!

Det har då satan i gatan varit en produktiv dag idag. Vi vaknade redan före sju och insåg att det inte var läge att försöka somna om så vi drog på oss lite kläder, kokade te och bredde mackor och satte oss på en filt på gräsmattan en stund. Redan då var det varmt ute.

Sen kom M:s pappa, som är en riktig klippa och hjälper till med renoveringarna av huset. Han har ett kunnande som är ovärderligt. Lite utanför kan jag allt känna mig ibland, men fördelarna väger verkligen upp så jag är glad att vi har möjligheten att få så bra hjälp. Och det är verkligen skönt att det är igång igen. Jag hoppas att det ska kännas mer färdigt, mer ombonat och inte så mycket plankhög-i-vardagsrummet när det blir höst och vinter igen.

Just idag rev de ut dörrvalvet (eller vad det heter, en sån där stor, ful, rundad dörröppning) mellan hallen och köket och byggde ny vägg och dörrpost istället. På så vis får vi mer vägg i både hallen och köket så att vi kan utnyttja det förhållandevis lilla utrymmet i framför allt hallen bättre. Nu kan vi bygga hatthylla och få lite mer ordning och slipper ha allt i ingången i köket. Nästa steg är att göra färdigt panelen som ska upp i hallen och i trappen ner i källaren och upp till övervåningen. Det tror jag också kommer göra stor skillnad. Jag ska se om jag kan få till lite bilder sen. Vi har varit dåliga på det på sistone.

Jag för min del rensade istället trädgårdslanden och rabatterna. Flyttade lite blommor och grejade på i allmänhet. Och jag har till och med lite kvar att ta tag i. Jag räfsade större delen av gräsmattan, vilket kanske inte var den bästa uppgiften för nån med känslig rygg, men det gick faktiskt bra (heja yogan?). Imorgon, om det nu inte regnar, tänkte jag sätta lite i odlingslådorna och ta itu med örtlandet.

En underbar sommardag har det varit. Och jag är både lite bränd i skinnet, öm efter närkontakter med nässlor och myggbiten. Låter rätt mycket sommar över det, inte sant?

"Alltså ursäkta, men vad ska man med en sån till?"

Den frågan, om man nu vill kalla det för det ens, fick jag idag efter att jag förklarat att vi inte bara har de två katter som syntes till ute för stunden utan även en till, som dock är lite nervös och inte gärna visar sig bland folk hon inte känner.

Det är stunder som den som jag har lust att fråga tillbaka vad de ska med barn till. Eller nästan vad som annars. Om de verkligen anser att individer, oavsett art, bara ska finnas till så länge de är till fullkomlig nytta för just hen. En inställning som åtminstone jag har extremt svårt för. Nu stirrade jag mest som svar och en annan person, som antagligen fattade hur konstigt det var, styrde om samtalet något lite snabbt.

Vår Mina katt må vara orolig vid utevistelse (hon gillar skymningstid) och håller sig undan människor hon inte känner, men hon är i sanning en lika underbar katt som de andra mer sociala svansarna. Hon är dock becksvart och svår att få med bra på bild. Men vad vi ska "ha henne till"? Tja, vad har man familjen till?