Som den hönslåtsasmamma jag är gick jag ut från avgångshallen på flyget med tårar i ögonen efter att ha försäkrat mig om att Lil'sis kommit sig igenom säkerhetsgenomgången och börjat gå mot gaten. Vet inte vad det där är, men jag har alltid ett sting av oro när hon far iväg. M greppade min hand på väg mot bilen och bröt tystnaden med att säga "Det kommer gå bra." Och jag vet att han har rätt. Men jag undrar om det kommer vara sådär även när hon är 30 eller 40 år gammal.
Hon kommer antagligen vara min lillfjant för evigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar