Själv känner jag mig inte direkt top notch, fast jag har å andra sidan inget jag borde beklaga mig över heller. Känner mig mest som ett cykelnav i behov av lite omsorg och kärlek. Poetiskt va? Jag vet inte, jag är trött och saknar medvind och har hamnat i ett skov av funderingar igen, samtidigt som jag känner oro för både djur och människor omkring mig. Lite semester långt borta hade inte suttit fel antagligen (så var vi där igen). Alternativt en karta över vart jag borde ta vägen. I livet. En sån period har jag.
Jag brände till och kapade ett gäng fb-kontakter för några dagar sen också. Kontakter som jag kände tog så mycket mer energi än vad de gav. Jag fick spel och bara gjorde det och ångrar det nästan inte alls. Jag är absolut duktig på att gnälla själv (läs ovan) men det finns människor som knappt syns kapabla att göra annat alls och jag tycks inte ha någon ork för överseende alls i mig för tillfället. Osympatiskt av mig på nåt sätt, men samtidigt inte så värst väl?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar