Satt just på trappen och njöt av lugnet och kikade på det tunga åskvädret som blixtrade över havet. Nöjd över att beskåda det på avstånd. Nu en stund senare har jag tagit min tekopp och gått in och stängt dörren, inte alls lika övertygad om att det stannar till havs. Ljuset har blivit sådär åskgult och de ordentligt mörka molnen kändes nästan hotfullt nära. Det går tungt och mullrar i en evighet efter varje blixt. Känns som åska som kan vara hela natten.
Jag är alls inget fan av åska, som ni hör. Har aldrig varit det. Jag minns hemska åskoväder från när jag var liten, speciellt starka är minnena från de som inträffade under flertalet av våra somrar vid västkusten. I Norrland blir det sällan lika kraftiga åskväder, åtminstone är det min uppfattning. En av många fördelar här uppe.
Så just nu känner jag mig ungefär lika entusiastisk som Andy i Little Britain gör till det mesta; "I don't like it!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar