Återkomsten till yoga-land ikväll känns i vart fall lyckat. Som den medföljande pelikan-vännen skrev så kändes hållningen bättre nästan på en gång.
Och det var faktiskt som jag hoppats att det skulle vara. Även fast alla moment inte var med på det här prova-på-tillfället. Jag kom nästan läskigt fort in i samma känsla som jag minns att jag hade när jag gick den där kursen några gånger för ett antal år sedan. Som nån form av muskelminne nästan, lugnet bara injicerades när jag kom in. Till min glädje var det också samma ledare som tidigare. Hon är, i mitt tycke, otroligt bra. Jag blir lugn av bara henne.
Jag skulle tro att ryggen kommer att kännas imorgon, men förhoppningsvis inte bara på ett dåligt sätt. Det är mycket ryggövningar i yoga och det är bra. Jag behöver de där lugna rörelserna utan prestationskrav. Att få sträcka ut ryggen utan att det känns obehagligt. Att få känna mig vig och rörlig utan att vara det. Att få stänga ute bruset för en stund och bara medvetandegöra mig själv.
Jo det låter lite hokus pokus och det skulle säkerligen uppfattas så av vissa. Men det funkar på mig. Oavsett pelikansällskap eller ej kommer jag hoppa på kursen när den startar i april.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar