Prime (2005); Jag brukar säga att Meryl Streep aldrig är dålig och det är hon väl inte här heller, men hon går allt lite på rutin. Streep gestaltar en judisk psykolog som uppmuntrar sin nyskilda patient (Uma Thurman) att fortsätta träffa en nästan 15 år yngre 'flirt' bara för att senare upptäcka att flirten är hennes egen son (Bryan Greenberg). Den ska ha cred för att den inte drar ut på det och låter allt explodera på det där klassiska filmsättet, men i övrigt är den inte särskilt underhållande egentligen. Roligast är kanske bifigurerna i form av den judiska familjen. Betyg: 2/5 (Svensk titel: Nära & Kära)
Punch-Drunk Love (2002); I mitt tycke är Adam Sandler (precis som Jim Carrey f.ö) bäst när han hålls tillbaka lite och inte spelar den "snopp-skämtfixerade roliga killen". Här spelar han en lite svårmodig och, på sätt och vis, underliga Barry Egan. Hans sju systrar beter sig allt annat än respektfullt men det är via en av dem som han träffar Lena (Emily Watson). Just före det att han upptäcker Lena ringer han en sexlinje som drivs av personer som ser en möjlighet till utpressning.
Det här är en film jag tänkt se länge och som av många nästan fått lite kultstatus. Men jag ser nog inte riktigt det magnifika. Det är en positivt udda film, absolut, men den tappar lite tråden ibland och blir lite spretig. Betyg: 3/5
Winter Passing (2005); Ytterligare en film som stått på min se-lista väldigt länge. Helt klart bästa fyndet i helgen!
Reese (Zooey Dechanel) är en av många som försöker sig på en skådespelarkarriär i NY. Hon lyckas väl sådär och och mår ungefär detsamma. Hon tar droger som nån slags självmedicinering och har sex med killar hon egentligen inte gillar. Hon kontaktas av en bokagent som är intresserad av Reeses kända författarföräldrar. Mamman har just dött och pappan (Ed Harris) har inte gett ut någon bok på flera år. Bokagenten har dock fått veta att det ska finnas kärleksbrev som skickats mellan föräldrarna och erbjuder Reese en stor summa pengar om hon kan ordna fram dem. Väl hemma hittar hon sitt barndomshem i ett ganska annorlunda skick än när hon lämnade det. Dessutom har det flyttat in två udda figurer i pappans hus (Will Ferrell och Amelia Warner) och relationen till fadern har många sår som sakta kommer upp till ytan.
En egentligen väldigt eländig film men som på något vis ändå lyckas bli en riktig feelgood. Dechanel gör en väldigt annorlunda roll än vad vi är vana att se henne i och jag gillade det! Bortsett från kattunge-scenen så var den här filmen perfekt för mitt sinnelag idag. Betyg: 4/5
Waiting... (2005); Komedi om personalen på en halvsunkig restaurang, kort och gott. Jag tror säkert att väldigt många tycker att jag har fel nu och tokgillar humorn i den här filmen, men nä, det här var inte riktigt min tekopp. Kanske hade jag skrattat mer åt den om jag sett den 2005, men nu kändes det sällan särskilt roligt. Äckel- och snusk-skämt radas på varann och den enda som verkar något sånär sympatisk är Justin Longs rollfigur. Uppskattar man American Pie-filmerna så gillar man antagligen det här. Med Anna Faris, Ryan Reynolds, David Koechner m.fl. Betyg: 1,5/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar