Vi såg färdigt alla avsnitt av House of Cards (2013) också i helgen. Jag var ju som sagt lite tveksamt positiv till serien till att börja med och såg bara ett avsnitt i taget, med rätt mycket mellanrum. Men så började vi sträckse i fredags och plötsligt blev det svårt att sluta. Vi till och med somnade i soffan under avsnitt nio (eller vilket det nu var) i fredags natt och när vi vaknade fick jag på riktigt övertyga M om att det var bättre att gå och lägga sig än att se om det.
Därmed inte sagt att det är rakt igenom toppklass, för riktigt så tycker jag nog inte. Men jag gillar att karaktärerna är så osympatiska på ett sådär väldigt välbalanserat sätt att jag ändå finner dem lite sympatiska. Om nu det verkar vettigt alls. Inte så att jag helt okritiskt hejade på Francis Underwood (Kevin Spacey) och hans agerande i alla stunder, men jag sträckte helt klart lite på mina värderingar ibland. Och även om jag faktiskt börjat känna väldigt mycket mera med hustrun Claire (Robin Wright) så har jag fortfarande ganska svårt för hennes iskalla uppenbarelse. Men jag är tacksam för att vi fått se andra sidor, framför allt mot slutet av serien, för annars hade jag faktiskt kanske dumpat den helt. Nämnas bör också förstås Kate Mara som spelar journalisten Zoe, och med den äran. En ofantligt duktig skådespelerska som plötsligt syns mycket mer (åtminstone känns det så) än det spådda stjärnskottet till syster Rooney Mara faktiskt har gjort sedan Salander-rollen.
Och ja, jag lyckades faktiskt komma över det där "prata-in-i-kameran"-grejset á la Carrie i första säsongen av SATC som Francis envisas med att göra. I det här fallet kanske det till och med lyft serien pyttepyttelite i vissa fall (sa hon högst motvilligt...).
Så se! Finns på Netflix (en av få fördelar med Netflix, men det får bli ett annat inlägg det).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar