Det kostade på lite att slappa loss i helgen och ta segmornar i sängen, tantlurar på dagarna och sennätter på...eh ja nätterna. Igår hade jag lite svårt att somna på riktigt (inte minst för att det var kallt och ensamt i sängen; ingen kamin-man och inga pälskatter) så det blev knappt fem timmar sömn innan klockan ringde i morse. Segt värre.
Just före lunch kände jag mig faktiskt lite smågrinig, sådär att det var lite av en utmaning att fortsätta vara glad och trevlig när det kom klagomål via telefonen som jag var alldeles oskyldig till. Men så tio minuter före lunch kom det ett sms som nån form av trevlighetsmirakel från bästaste Anna som var i stan och ledig för lunch. Lite halleluja-moment faktiskt. Även om jag nog inte riktigt lyckades uppbära nån form av sprudlighet under lunchen så var det oerhört trevligt med en paus. Vi har setts på tok för lite de senaste veckorna.
Sen sprang eftermiddagen på med en betydligt lättsammare känsla. Så lite som krävs ändå. Men värt så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar