Dagen började lugnt och skönt. Nästan för bra. Vi sov länge, inte ens kattorna kom och klagade över att vi inte stigit upp och låst upp luckan (sen visade det sig att frosten låg kvar till lunch, det kan ha varit förklaringen). Ryggen fick upp mig ett par timmar före M så jag halvlåg uppkuddad i soffan och läste på mobilen tills dess att det plingade till i den med ett erbjudande om senlunch i stan.
Vi skulle ju ändå in, M skulle jobba och jag på personalfest, så vi tog bilen till stan och senlunchade med vår väldigt bakfulla (visade det sig) vän innan samma vän snabbt ville tillbaka hem till sängen. Gott så långt.
Men redan innan hade jag på känn att det inte var en toppendag rent fysiskt. Huvudet malde lite, nacken var stel och svarade inte på M:s massage alls. Och hur kul är det att fara på galej när man helst bara vill gömma sig, äta muskelavslappnande och klä in överkroppen i värmeflaskor- och dynor? Så jag blev hemma, med viss vånda. Jag ville iväg, hade planerat för det och såg fram emot att träffa nykollegorna utanför kontorets väggar. Men det får bli en annan gång det.
Nu önskar jag mest att jag stannat i huset och soffan och haft min egen kattfamilj som sällskap medan M jobbar sent på universitetet. Får väl se hur sen han blir och om jag ids fara hem till huset på antagligen ganska hala vägar ikväll. Eller om jag ska göra ett försök att sova bort huvudvärken istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar