Jag brukar leka kurragömma* med äldsta och läskigt brighta katten Smilla. Hon springer iväg, jag letar, hittar henne, busar och sen byter vi. Oftast brukar jag se en svans röra sig av spänning bakom nån stol eller så, men ikväll fanns hon inte på nåt sånt ställe. Istället såg jag ett par öron sticka upp över badkarskanten när jag smögkröp in i badrummet för att leta. Sötsvans! Helt nytt grepp från hennes sida. Smart.
*Det har dock inte blivit lika mkt av det sedan hon nu är ute. Men mina snofssvansar är inte ute så mkt när det är kallt, så då får man roa sig inomhus.
*Det har dock inte blivit lika mkt av det sedan hon nu är ute. Men mina snofssvansar är inte ute så mkt när det är kallt, så då får man roa sig inomhus.
4 kommentarer:
Haha! Smart katt. Såg du lejonet Christoffer hos Skavlan igår. Jag skulle velat ha svar på hur katterna kan veta att man skall komma innan man dyker upp. Vår hund var sådär, men det berodde på en extremt god hörsel. Men i det här fallet kände ju lejonet på sig att hans hussar skulle komma redan kvällen innan, och katten på Torpet prickar in oss med kuslig precision...
Ja, jag vet inte. Måste läsa på. Det är ett magiskt djur, helt klart. Såg inte Skavlan, var det ank-fritt nu? Då kan jag se...
Haha, ja nu har ju Public Service i P1 släppt en 16-tons vikt på Anna Anka så nu skall hon väl vara borta?
Det har jag också missat?
Skicka en kommentar