Boktips

Måste tipsa om en bok också. Jag började ju i den på resan hem från förra styrelsemötet och till en början var den väl bra, men inte sådär hysteriskt bra. Men vid sidan 122 (av nästan 600) några dagar senare när jag hade tid att fortsätta kunde jag konstatera att jag började fastna rejält. Sista dagarna ville jag inget annat göra än sitta med näsan i boken. Jag vaknade tom kl 06 en morgon (vilket inte är jag riktigt...) och typ flög upp efter boken för att fortsätta... Nu är den klar i vart fall och den var så jättebra att jag köpte uppföljaren inbunden på stan igår. Har precis börjat i den nu och hoppas att den ska vara lika bra.

Boken är då såklart "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson, den första i en triologi som kallas för Milenniumserien.

Sara som the first lady?

Helgen snart över. Tillbaka på jobbet igen. 30-årsfest igår som väl löpte ok. Första timmarna fanns det med en 9-månaders isbrytare vid namn Doris som höll alla glada och engagerade. Sedan följde god mat och ganska trevligt umgänge. Inte jättekul sen att vara enda nyktra, speciellt inte då jag satt och lyssnade på en del jobbhistorier, hur lätt det varit att få jobb etc, och kunde konstatera att lägenheten verkade vara fylld av framgångsrika 30-something people.

Dagens höjdpunkt var nog ändå när Mattias och jag före festen skulle handla hallonsoda till mig på Konsum på Haga. Vid kassan kom en äldre man som just betalat fram till Mattias och förklarade hur lik Fredrik Reinfeldt han tyckte att han var... Hehe.. "Det tar jag inte som en komplimang" svarade han varpå mannen försökte förklara sig med att Reinfeldt allt är en ganska stark man, ibland iaf. När mannen hade gått sa tjejen i kassan lite tyst "Jag ser inte likheten om det är nån tröst". Humor.

Idag har jag annars mest bakat. Ett par långpannor mockarutor/kärleksmums/snoddas (kärt barn har många namn) till valborgsfirandet i byn imorgon. Åt ett par också så jag fick lite ont i magen. Är ganska mycket ägg i sånt och orkade inte hitta på ett eget recept. Har inte varit på humör riktigt idag igen. Lite bipolär numera tydligen.

Styrelsemöte till helgen, i Borlänge, och jag har inte alls gjort så mycket inför det som jag hade tänkt. Har inte hunnit med riktigt. Känns inte jättebra, men det kanske ordnar sig. Tre jobbnätter nu först på raken. Årsmöteshandlingarna ska vara klara till onsdag. Sen kanske.

Recension

Naturligtvis har den stora tidningen i länet ingen recension, vem hade väntat sig annat? Men det fanns med en i den mindre s-märkta tidningen som ger showen igår fyra av fem möjliga.

My great day

Magnus Betnér igår; jag säger bara OMG vilken avslutning på kvällen! Helt underbart. Jag är så nöjd.

Dagen började för mig vid 13-tiden då Mattias föräldrar ringde på hemtelefonen och väckte upp mig. Hade tänkt ligga till halv tre i vart fall, men strunt samma. Mattias var hemma, han hade jobbat hemmifrån istället. Strax därpå kom ett försynt sms från Fanny som undrade om jag var vaken. Hennes kissekatt var sämre igen och kissade en massa blod och ev behövde hon skjuts till veterinären. Sure. Ingen fara. Mattias blev, av någon anledning, smått hysterisk och tvingade in mig i duschen omedelbart och hojtade att "VI MÅSTE SKYNDA OSS". Jaja. När vi kommit iväg i bilen (M insisterade på att åka ens innan vi visste något mer) och åkt en mil ungefär ringer Fanny igen och säger att veterinären sagt att det var lugnt och gett henne en tid på måndag. Ingen idé att vända hemåt direkt så vi bestämmer snabbt att det får bli en heldag på stan. Känns okej då det var hyperlänge sedan jag var där alls.

Så vi gick i affärer, sökte present till den kompis vars 30-årsfest vi ska på ikväll, utan resultat. Sökte något att ta på Sara till samma fest, med samma dåliga resultat. Mattias försökte få mig att tro att det var lugnt. "-Du kan ju ha den där...eh..den t-shirten du har på dig idag? Eller...eh...den andra..." Hm.. Just så står det till i min garderob. Jag har den t-shirten jag har på mig och så den andra. Faktiskt ungefär så. Resten är urtvättat, håligt, för litet, från -92 eller något annat diskvalificerande. Men det är fan svårt att handla kläder när man inte ser ut som det är tänkt (?) att man ska göra. Antingen ser jag gravid/fet ut eller så får inte boobsen plats. Hur ovanlig kropp kan man ha? Tycker inte jag har det egentligen, så jag antar att det finns ett gäng till med samma bekymmer. Skit samma, jag ska försöka jaga något idag igen.

Vid fem-tiden gick vi på Lottas krog och åt mat. Det är väldigt god mat där för hyfsade pengar. Mycket trevlig personal och mysig atmosfär. Även om den tillfälligt var satt ur spel då vi råkade hamna på bordet intill ett visst kommunalråd som inte tillhör mina favoritmänniskor på jorden.
Vi blev klara ganska tidigt så efter maten gick vi till Schmäck, stans trivsammaste fik och drack rättvisemärkt te, läste DN och tittade på Umeås trendigaste småbarnsfamiljer.

Halv åtta var det då dags. Föreställningen inleddes av en annan komiker; Mikael Koppelman i ca en halvtimme. Han var sådär kul, måste jag säga, och jag blev lite orolig för att det kanske var jag som var på fel humör eller att det var något annat som var fel. En del hade jag hört av honom tidigare, och en del var liksom inte roligt. Att han är andra generationens invandrare då hans pappa kommer från Estland är halvkul. Men sen försöker han hitta på någon väldigt absurd historia om hur han försöker smälta in bland Stockholms kurder i någon slags gemenskap med blingbling-fälgar...ja, det blev inte riktigt kul. Men han var lite charmig och småkul emellanåt.
Efter en 10-minuterspaus gick då Magnus Betnér upp på scenen och omedelbart blev det annat ljud i salongen. Stämningen var så på topp att det kändes euforiskt. Och han verkade njuta varje sekund. Han är klockrent rolig hela tiden, berättar saker som man vet är sanna (vilket enligt mig gör det än roligare), är vass politiskt utan att försöka vara korrekt, och har en stor portion feminism i sin humor som folk som säkert inte skulle drömma om att rösta feministiskt bara sväljer totalt och nickar instämmande till. Han ger kängor till allt ifrån "Cykel-på-köpet-Doggelito" till TV4:s nollrasism-vecka, dödshotande nynazister och Uffe Larsson. På ett väldigt ärligt och intelligent sätt. Så underbart. Jag tänker inte försöka återge något för det blir bara fel, men jag önskar att det fanns på film. T.o.m Mattias som brukar vara den känslomässigt återhållsamma norrlänningen personifierad skrattade högt och applåderade spontant. Det var skitkul! I wish you've been there.

Magnus skriver om giget själv i sin dagbok och han verkar vara just så nöjd som jag tolkade honom. Han drog över tiden en hel del och när han gick av scenen strax efter kl 22 (efter över 1,5 timmars stand up) fanns det nästan inget syre alls kvar i den fullsatta lokalen och jag tror att vi nästan lyckoberusat gick till parkeringen och körde hem. Jag kraschade som en koltrast (?) i sängen nästan direkt. Grejt day, precis vad jag/vi behövde! Mer sånt. Känns som att jag fick tusen gånger mer för mina 185kr igår kväll, än om jag hade gått på bio för 105 spänn (såg att vissa filmer kostade det nu, helt hutlöst dyrt!).

Idag; mer försök till shopping (blä) och 30-årsfest i stan.

"Naken, blästrad och skitsur"

Jag är trött, less och sur! Det sken nog igenom redan i gårdagens blogginlägg att mitt humör inte är på topp, men idag är det än värre. Vet inte riktigt vad det egentligen grundar sig i, men till viss del känns det som att jag har fog i att vara lite sur. Datorn håller på att pajja ihop, bara en sån sak kan vara skäl att vara sur. Kernel panic både igår och idag med följden att nätverkskortet inte fungerade ett tag båda gångerna. Vet inte riktigt vad som är problemet, men har tolkat det som ganska allvarligt iaf. Har inte direkt råd med en ny. Jag måste börja (alldeles försent) spara pengar så att jag har råd att ta min semester i juni som planerat. Utan ob-tillägget består nämligen inte mycket i lönekuvertet, och det utgår ju som bekant mestadels under semestern varpå jag blir allmänt fattig sen. Och CSN m.fl. vill ha pengar oavsett hur fattig jag är.

Fast egentligen är jag nog mest sur på mig själv. Jag är lite dum och naiv som återkommande tror att allt ska bli bra.

Idag har jag varit i Umeå inte mindre än två gånger. Skjutsade Mattias till jobbet i morse eftersom vi skulle ha fi-möte under eftermiddagen och jag då behövde bilen. Nu blev mötet inställt så istället fick jag hämta Mattias på jobbet och sen åka till hans föräldrar. De har köpt en platt HD-TV som de inte förstår hur den fungerar riktigt. Jag tror by the way att en definition av pensionärer kan vara att man har kvar klisterlapparna av plastfilm som sitter frampå TV:n som nån typ av reklam för vad TV:n har för funktioner... (Förutom den kanske mest självklara att man inte har några apparater med fungerande högtalare hemma då man haft sönder i stort sett alla dessa, trots att man inte alls har något problem med hörseln.)

Stand up

Om bara några få dagar ska Sara roa sig. I can't wait! Känns som att jag så sällan gör sånt längre. Jag kommer knappt ihåg när jag var på bio sist, våra filmkvällar hemma brukar numer mest bestå i film på laptop i sängen (vilket faktiskt inte är samma sak som att halvligga i soffan med popcorn), jag går typ aldrig ut, framför allt går jag och Mattias aldrig ut tillsammans eftersom vi då inte tar oss hem om inte en är nykter (guess who), äter vi ute är det i stort sett alltid pizza numera, jag har inte varit på teater på över ett år eller mer (senast tror jag var "Elling" med Rolf Lassgård och Johan Ulvesson i Umeå) etc etc. Jag längtar nog lite efter att göra mer ambitiösa skojiga saker. Bara för att 30-årsdagen närmar sig (nåja, 15 månader kvar) behöver jag kanske inte agera 50?

På fredag ska vi i vart fall gå på Sagateatern och se Magnus Betnér, ståupparen med den vassa tungan. Jag köpte biljetterna för kanske 2 månader sedan utan att ens kolla om det passade i kalendern, eller om Mattias alls ville följa med. Jag var bara tvungen att se till att göra något. Och hade han inte velat hade jag tvingat med någon annan alt faktiskt gått själv. Jag hoppas att det ska bli kul. Man hade gärna toppat det med en middag ute innan, helst på något ställe som inte serverar pizza då... Men vi får väl se. Jag kanske inte ska behöva ta tag i allt själv? Hint hint. (Lönlös hint eftersom Mattias inte ens läser min blogg...=)

På tal om stand up så var det en annan stand-up-show i stan i helgen. Med bl.a Schyffert, Glans, Babben och Lennie Norman. Läste recensionen efteråt, som inte var enbart positiv. Hon sågade Lennie Norman vid fotknölarna, vilket jag applåderar. Hans humor når inte ens upp till buskisnivå. Jag hade dock gärna sett showen, flera av namnen hade säkert allena gjort det värt pengarna.
Schyffert bloggar ju som bekant, och skrev följande inlägg efter besöket. Hm..man undrar ju var de åt?

VM i dam?

Ursäkta men jag måste bara få fråga; vad f-n är "Dam-VM" som det står som stor rubrik på expressens hemsida? VM i brädspelet dam? Eller VM i att vara dam? Vem vinner, den med kraftigaste gallon-handväskan och stabilaste pjucken? Irriterad...

Gör om, gör rätt

Läste att Fp fått någon slags släng av jämställdhetsiver igen och föreslagit kvoterade vab-dagar. Impressive! Men det hade varit än mer impressive om man börjat i den änden där det kanske är mest ojämställt; föräldraförsäkringen. En gissning är (fast jag har inga belägg för det just nu) att det blir mer jämställt uttag av vab-dagarna om själva föräldraledigheten varit jämställd. Då har man ju så att säga redan grundat ett jämställt ansvar, man har troligen samma kontakt och goda relation till sitt barn varför det blir mer självklart att dela på sjukdagarna också. Det är min gissning i vart fall. Känns som ett fegsteg av Fp.

Tillbaka till jobbet ikväll. Känns som att det var länge sedan jag var där nu. Det är den enda fördelen med mitt jobb; att jag har intensiva arbetsperioder för att sedan vara ledig nån vecka var sjätte vecka. Jag tror också att det är sist helgen med vikarie, min ordinarie arbetspolare kommer igen om en vecka, har jag för mig.

Våren som kom av sig

Man skulle kunna säga tji fick jag som tog ut våren i förskott. Vaknade när Mattias skulle till jobbet i morse och på hans uppmaning tittade jag ut genom fönstret...bara för att möta en syn av tätt snöfall och ett par centimeter snö på marken...
Nu har det mesta smält undan igen, men vårkänslan försvann. Tillfälligt förvisso, men det gjorde den i vart fall. Lite deppigt faktiskt.
Smilla (mästaren på att sura) satt på altanen med bara huvudet ut genom en dörrglipa i säkert 45 minuter. Som i chock eller något... Stackaren.. Jag berättade här igår att hon inte gillar hästar, well hon gillar inte snö och blöta heller. Eller Mattias pappa. När hon gett upp sin staring-contest med snön kom hon in, hoppade upp på skänken och började putta ner saker från den med tassen. Mästaren på att sura alltså.

På tal om kissar så är det här en av mina största rädslor... Usch. Tur att det gick bra för kissen.

Har bakat bullar både igår och idag. Så nu ska det väl räcka ett tag. Ska stå för fikat på arbetsdagen i byn på söndag eftersom jag inte kan vara med. Det ska fällas träd och samlas ris till valborgselden. Jag är ingen hejare i köket, ska erkännas, men börjar bli hyfsad på bullar. Idag tog dock bullpappret slut så jag använde muffinsformar istället. Same same, trodde jag. Men tydligen inte för de fastnade på undersidan av bullarna. Skumt.

Vårtecken

Jo, såg det ultimata norrländska vårtecknet igår förresten! E4:an har gått från 90-väg till 110-väg igen. Super, då går det lite snabbare till jobbet. Jag skulle tro att halkrisken är i stort sett borta nu så vinterdäcken ska väl av bilarna de närmaste dagarna. Bra vårtecken.
Lite läskigt att havet nu är öppet här utanför. För bara två veckor sedan var det pimpeltävling här. Det har varit en kort vinter i år och våren kom ganska fort när den väl bestämde sig. När isen nu släppt så blir det varmare även här vid kusten, det är bra. Trivs i vårvärmen. Inget fan av tokvarma somrar, men vårvärme är skönt.

Smilla kom precis in med ett surt uttryck. Funderade på varför men såg sedan att Olivia (tonåring i byn) var ute med sin häst igen. Smilla gillar inte hästar.
De andra två kissarna trynar mest inne fortfarande, men Smilla har definitivt ökat på sitt äventyrsschema. Man skulle vilja fästa en liten kamera på hennes huvud och liksom följa med en sväng.

Känns som att halsen svullnar allt mer. Ska nog överge fi-arbetet en stund och lägga mig i sängen med min Stieg Larsson-bok.

Jo, antingen är detta ett mycket väl uttänkt pr-trick eller så har kanal 5 verkligen inte förstått vilken trendsetter och (gratis) reklampelare internet (och bloggar i synnerhet kanske?) är. Humor.

Vilse i min egen trädgård

Ser att min ena granne är ute och pysslar i sin trädgård. Jag borde nog också göra det. Det är ganska trivsamt och avslappnande. Men det är som att det tar emot att ta sig för av någon anledning. Men jag borde börja i tid i år. Förra året blev det som mest ingenting och jag var nästan rädd att grannarna skulle börja klaga, men all tid inkl semestern gick till valrörelsen med Fi. I år ska jag försöka göra bättring.

Grejen är att jag inte kan någonting alls om trädgårdar eller växter egentligen. Jag önskar att jag kunde. Undrar var/hur alla andra lär sig. Okej, grannen jag refererade till är utbildad örtterapeut och ska väl ha både intresse och kunskap om sådant så hennes trädgård kanske jag inte ska jämföra vår med, men ändå. Jag kommer inte ihåg vad saker jag planterat heter (de små skyltarna blåser ju bort!) och ibland vet jag ärligt talat inte vad som är sk. ogräs (som kan vara så vackert, paradoxalt nog?) och vad som är det jag betalat dyra pengar för. För det lärde jag mig när vi flyttade ut hit; du kan göra av med en mindre förmögenhet på lökar, plantor, frön och annat som ska vara i din trädgård. Odd.

Nä, stop wining and do some work, damn it!

"-Hey, Perry? I've got a cousin named Perry. Or, actually he isn't my real cousin and his name isn't Perry, it's Jeff."

Lite halvskröplig Sara idag. Har ont i halsen och känner mig lite trött och hängig. Igår hade jag major ont-i-magen-dag. Förmiddagen och kvällen var värst. Kändes som att jag hade svalt knivar eller nåt. Något bättre idag, men då startade jag min dag med ett glas samarin...

Det har varit några stressande dagar. Styrelsemötet i helgen med allt vad det innebär i stress inför en ny situation. Sen skulle det ut en rapport från mötet som jag och Helena ansvarade för. Själva rapporten var klar i söndags i stort sett, men sen skulle det synkas med andra saker och en hel massa andra personer i och utanför styrelsen skulle som in i det hela varpå det blev en ganska stressande situation då jag kände att allt blev lite omständigt och tog för lång tid. Men det är väl så innan man fått in en bra arbetsordning i en ny grupp. Jag tror att det är viktigt att flera har befogenhet och möjlighet att göra samma saker för att undvika att något blir upplåst på en enda. Så länge vi är en ideell förening måste det nog fungera så. Men det är på gång. Jag har stort förtroende för viljan i den nya styrelsen. Det känns verkligen som att det kan bli riktigt bra.
Iaf så blev slutresultatet inte helt och hållet det jag hoppats, vi hade gjort en html-baserad rapport med en del fiffiga funktioner men som tydligen inte gick att skicka via vårt centrala register. Så nu blev det en gammal god pdf-variant. Men det blir nog bra. Html-mejl är väl inte guds gåva till datoranvändarna oavsett... Ska fundera ut något annat. Tror att just den här rapporten blev ganska stor i mitt huvud eftersom det var mitt första uppdrag i styrelsen och jag verkligen ville att det skulle bli bra.

Snart är det årsmöte i Ume-gruppen också. Lite jobb att göra inför det med förslag till stadgeändringar, verksamhetsberättelse etc. Det är faktiskt roligt arbete (yes, I'm weired), men det tar lite tid i anspråk trots allt. Vi hade ett väldigt långt, bra fika-och-prata-möte igår i Ume-gruppen som gjorde mig än mer övertygad om vilket bra gäng det är jag umgås i. Vi är inte många, men vi är rätt tajta och har kul, och mitt liv skulle vara så mycket tråkigare utan dem. Så jag är tacksam så länge alla orkar.

Vår biologiska last

Läste en intervju med Kristina Axén Olin, finansborgarråd i Stockholm, i aftonbladet på väg hem från styrelsemötet i lördags. Idag hittade jag den även i nätupplagan. Hon säger tex inte bara att ingen i Sverige tvingas tigga för mat och husrum, vilket jag tycker är ett anmärkningsvärt uttalande, utan även följande finns med i intervjun:

Varför inte ställa högre krav på männen?
– Det är inte så enkelt. Vi kvinnor har svårare än män att stänga av matsäckar, gympapåsar och dammråttor.
Varför då?
– Jag tror det är genetiskt, att vi är födda så.

Hur går man vidare i en politisk fråga om man har den grundinställningen? Och är men medveten om vad man faktiskt säger och hur många kvinnor och män man stänger ute med den fördomen? Hur ser man på de män som är hemma och tar allt det ansvar som traditionellt sett varit kvinnors, en grupp som jag tror och hoppas faktiskt ökar i Sverige idag; är de några slags genetiska mutationer? Jag blir allt mer sällan uppeldad av såna här frågor, men när framträdande personer visar tecken på en så utpräglad biologism, då kan jag inte annat än bli irriterad.

Språkbegåvning

Jag önskar att jag vore bättre på språk. Jag har svårt för språk, är inte alls språkbegåvad på något sätt. Blir väldigt nervös av att behöva prata engelska, som jag ändå läst i skolan sedan jag var 10. Måste säga att jag är lite impad av folk som exv han Daniel på tåget som jag berättade om igår, som bara slänger sig ut och pratar med folk i en blandning på engelska och det helt nya språket svenska. Eller far till England, Bryssel eller Spanien för att jobba bara sådär. Vet inte om jag skulle våga det. Jag hoppas att jag aldrig tvingas byta land för jag skulle aldrig klara av att lära mig ett nytt språk. Tror jag.

Jag läste franska på högstadiet och gymnasiet och 6 års studier till trots så kan jag nästan ingenting. Jag kan hänga med hjälpligt i enklare texter kanske, samt säga grammatiskt inkorrekta meningar, men att höra vad någon säger går totalt bort. Efter 6 års studier...

Kanske är det lite beroende på hur man lär sig också. Mattias är urduktig på engelska, vilket alltid impat på mig. Igår fick jag ju se hans gymnasiebetyg när jag skulle vidimera kopiorna och såg att han hade en femma i engelska. Inte helt överraskande. Själv hävdar han att det till stor del beror på att han hållt på med datorer sedan kanske 12 års ålder, och kanske har han rätt. Alla databöcker, manualer och program har ju varit på engelska. Så kanske är det så, att om man befinner sig i miljöer där det krävs så lär man sig. Men jag vet inte om det skulle gälla för mig...

Finns det något som kan kallas för "språkbegåvning" egentligen?

Om jag fick välja så skulle jag vilja vakna upp imorgon och kunna prata magnifik engelska och spanska och ryska flytande...

Studier till hösten?

Det blev en ganska händelserik dag igår ändå. Fanny ringde igår förmiddag och behövde skjuts till en veterinär med sin ena kisse; Rizzla. Hon hade haft urinvägsinfektion några dagar men börjat kissa blod och mådde inte så bra. Jag skulle ändå till stan med Mattias och ordna kopior på några intyg han behövde inför hans ev studentpremiär (han ska läsa 5p i höst om allt går som det ska) så vi fick göra en liten extra tur till Vännäs distriktsveterinär. Det gick i vart fall bra, kissen var duktig och veterinären verkade snäll och bra och gav sprutor och skickade med medicin hem. Jag hoppas att hon blir bra igen snart nu. Hon verkade väldigt glad över att komma hem igen i alla fall...

På kvällen skulle jag vid sidan av lite Fi-arbete, försöka få klart min egen ansökan till universitetet till hösten. Jag vet inte riktigt hur jag har tänkt hinna, men planen är att försöka studdera 50 procent till hösten. Vid sidan av jobb och uppdrag. Hade först tänkt gå ner något i tjänst och kunna ta studiebidrag som utfyllnad, men det verkar inte riktigt fungera helt som jag hoppats så det får nog bli uppepå min vanliga tjänstgöringsgrad ändå. Vi får se hur det går. Om jag nu kommer in. För på studera-sidan där man numera ska göra alla ansökningar finns inte en enda merit registrerad på mig, vilket verkar högst märkligt. Jag har tagit det för givet eftersom jag vet att jag finns med i ladok sedan tidigare och studera plockar meriterna från ladok, men det är helt blankt. Vore ju kul och 10 terminers studier bara är borta sådär... Nu lär det väl inte vara så, men lite panik fick jag ändå igår en stund. Det finns ingen tid heller att försöka hämta intyg från Örebro och Kristianstad där jag pluggat, eftersom den sista ansökningsdagen är idag.

Tidigare hade jag full koll på hela student-köret. Efter en lång studietid samt ett heltidsuppdrag som vice ordf på studentkåren hade jag väldigt bra koll på alla möjligheter, kryphål och fällor. Nu med den delvis implementerade Bologna-processen (som jag aldrig varit helhjärtat förtjust i, den diskuterades redan då jag var aktiv student) och nya sätt att söka på känner jag mig lite vilsen. Och det blir jag irriterad av. Jag vill ha koll. Kontrollfreaket Sara.

Vi får väl hoppas att det går bra. Det skulle vara bra att alla dessa terminer kunde resultera i en examen, även om jag inte tror att det kommer att hjälpa mig få jobb. Känns ganska kört på nåt sätt. Men jag vet inte annars vad jag ska hitta på. Jag har inte råd att sluta jobba helt för att studera något praktiskt på två terminer för att sedan kanske inte få jobb inom det heller. Det funkar inte.

Mattias verkar bättre by the way. Var nog inte magsjuka, alt en väldigt snabb version av det. Han var hyfsad på dagen då han liksom fick lov att följa med på veterinärutflykten. Sen fick han feber på kvällen och verkade vissen, men vaknade i morse som en pigg, jag vet inte vad, och for iväg till jobbet. Det är ju mycket där nu och väldigt oklart över hur det blir med it-tjänsterna framöver så han vill väl inte vara hemma om han inte är halvdöd, antar jag.

Helgrapport: 20 timmar tåg, styrelsemöte och kräksjuka

Oh my, är den här helgen redan över snart? Hur fort gick inte det?

Har varit på mitt första styrelsemöte i Sthlm i helgen. Det var ju hur kul som helst! Jag hade nog trott att det skulle vara betydligt segare, lite torrt och kanske en något ojämn diskussion, men det kändes inte alls så. Det var en trevlig, nästan hjärtlig stämning, med ganska högt i tak och bra diskussioner. Inte särskilt svårt att ta plats, vilket jag var lite orolig för innan. Känns jättekul! Har fått lite blodad tand nu, tror jag. Hoppas att jag kan smitta av mig på resten av Ume-gänget också. Nu känns det mesta med Fi kul igen, det är bra. Speciellt eftersom jag kanske tagit på mig nästan många ansvarsområden, men det var roliga områden och jag kunde inte riktigt låta bli...

Det som inte var lika kul var resan. Med risk för att göra om den här bloggen till en rese-gnäll-blogg (hem från Oskarshamn var det ju faktiskt inte så illa) så måste jag säga att nattåget egentligen kanske inte är någon hit. Det beror på hur man ser det förståss.
Jag hade sovvagn på vägen ner, tänkte att jag behövde vara utsövd inför mötet. Men det var inte helt enkelt att sova. Det skakade en massa, ibland lutade det så att det kändes som att jag skulle trilla ur min mellanslaf, likaså när tåget fick för sig att tokbromsa helt plötsligt. Jag vaknade varje gång lokföraren lekte (kanske inte) med tutan och vi var fyra i den minimala kupén (kvinnan under hade en halvstor son med sig) vilket gjorde att det var kopiöst varmt hela natten. Hade fönstret lite öppet första timmarna, men det gick inte riktigt att sova då för allt oväsen. Gnälligt va? Men, det var bekvämt att bara fälla ut en brits som var färdigbäddad, det fanns handdukar och dusch (i korridoren), och man blir väckt på morgonen. Och lite sömn får man ju trots allt. Tror att den främsta störningen var min egen ångest för att försova mig och vakna upp halvvägs till Göteborg...
Steg upp vid sex och gick sen till restaurangvagnen och försökte pilla i mig lite frukost. Det var nog ganska bra det med. Så jo, resan var ok.

Jag har nog börjat lära mig åka tunnelbana också. Nu går det hyfsat bra, speciellt efter att ha lyssnat på Gustens råd om att inte försöka förstå hur systemet hänger ihop logiskt. Nu försöker jag med bara gå, följa någon skylt och inte bli rädd för folk som knuffas. Fast det kändes lite skumt i lördags morse när jag gick den där tunneln (eller vad det är) mellan centralen och t-banan och jag var typ den enda som gick åt t-banan. Mot mig kom istället som en stor hord av människor, varav ganska många rent av sprang med någon slags halvpanik-stress i ögonen. Då kändes det lite som att jag vandrade rakt in i ett eldhav eller en katastrof eller nåt. Det känns liksom lite mot ens natur att inte vända om och springa tillsammans med de andra.

På vägen hem igår/inatt hade jag tagit det (trodde jag) smarta beslutet att bara ta sittplats eftersom jag skulle stiga av mitt i natten. Yeah right. Vid 21-tiden var jag hur less som helst (gick på kl 17) och skulle gjort nästan vad som helst för att ha haft en säng/brits att lägga mig på och kunna läsa eller nåt. Intill mig satt fyra "koola" (jag höll på att skriva ungdomar nu, damn I'm old) 20-åringar som verkade vara på väg till norra Sverige på semester eller nåt. Killen bredvid mig verkade inte riktigt förstå var hans säte slutade så det kändes som att jag ständigt hade en armbåge eller halva hans lår på mig. I vilken ålder slutar killar vara så bredbenta?

Efter Sundsvall blev ett helt tresäte ledigt varpå jag flyttade mig i hopp om att kunna sitta lite bredbent jag med. Fick då en ny kompis: "Can I come over and sit and talk to you?", vad ska man säga? Nej, låt mig vara ifred med min bok? Såklart inte. Han hette Daniel och var från Jamaica. Han hade en svenskabok med sig och jag fick hjälpa honom uttala ord och förklara vad de betydde. "Klara och Bosse. Klara ler. Bosse förstår Klara." Ja, ni vet. Efter fem minuter var jag "his best kompis" och han ville absolut ha mitt telefonnummer. Jag är skitdålig på att ljuga (och ännu sämre på att vara ärlig i lägen som denna, vilket såklart hade varit allra bäst) så jag sa "this is my workphone, sorry" och pekade på telefonen. Jag hade minuter innan sagt att jag jobbade på ålderdomshem, varför skulle jag ha en workphone liksom? Jaja, han godtog det iaf och gav mig sitt nummer. "So we can be best kompis". Missförstå mig rätt, han var korrekt och trevlig och verkade snäll, men jag blir alltid lite misstänksam och drar mig tillbaka när främmande människor vill ha mitt nummer efter två minuters kallprat. Vilket faktiskt händer mig oftare än man kan tro.

När han gått av i Ånge så fick jag i vart fall mitt tresäte för mig själv. En kort stund senare kom min bredbenta fd sätesgranne och tog det mittemot i besittning. "Fan, vad jag ska duna", sa han. Eh, jaha, ok. En stund senare somnade jag med min nyinköpta bok, Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor" i handen.

Mattias stod och väntade i Vännäs strax före halv fyra i morse. Snällt. Och sen var vi hemma vid halv fem. Hur mycket längtade jag inte efter sängen? Somnade nog på två sekunder.
Vaknade vid nio idag av att Mattias kräktes på toan på nedervåningen, samtidigt som hans föräldrar ringde i telefonen. Han tycks ha fått magsjuka och är nu ganska emlig, stackaren. Men det får man lov att vara när man kräkts. Jag var inte så stursk under mina dagar av vinterkräksjuka. Jag har iaf gått loss med handspriten lite överallt i hopp om att slippa kräksjuka. Enda gången jag vet att jag haft det var just nämnda tillfälle i vintras. Jag brukar slippa. Vi får hoppas.

Nattlig påringning

Jo, jag glömde ju nästan berätta! Något skumt och lite komiskt hände mig inatt! Jag låg vaken sent och såg, såklart, på film (A beautiful mind med gorgeous Paul Bettany, en underbar film by the way) så jag hade kanske bara sovit i en dryg halvtimma när telefonen ringde kl 03.15. Både Mattias och jag halvt studsade upp. Mattias svarade och kom sen in i sovrummet med telefonen i handen och sa "Det är någon där, men det låter bara konstigt, ingen svarar". Jag blir, of course, orolig och frågar vilket nummer som står på displayen. Han läser då upp Joakims hemnummer! Innan jag hittat min mobil och slagit hans mobilnummer hinner jag tänka tusen saker, inte minst funderar jag på varför han ringer just mig som bor 100 mil bort om det är en akut kris? En inte riktigt vaken Joakim svarar efter en stund och efter att först ha påstått att jag typ drömt allt medger han tveksamt att han nog ringt upp mig i sömnen. Luren låg fortfarande av bredvid sängen... Hur kul var inte det? Jag har somnat när jag pratat med folk i telefon (ring inte mig på förmiddagen efter en jobbnatt och förvänta er annat) men jag har då inte ringt någon i sömnen. Jag bara måste ringa och mobba honom för det senare idag.

Dagens filmtips?

Jag har hamnat i något slags mellanläge, där jag får saker gjorda som i skov, och resterande tiden spenderar jag med att se film samtidigt som jag gör något halvviktigt eller halvnödvändigt. Jag borde fokusera mera, men det går inte just nu. Jag ska på det första riktiga styrelsemötet i helgen och det känns konstigt nog som att jag är lite spänd. Vet egentligen inte varför, men det är nytt och då är jag gärna lite sån. Och så resan då. Jag är inget fan av att sova i samma rum/kupé som främmande människor. Jag tycker det är obehagligt. Ännu en nut-grej jag bär med mig; människor som sover är lite läskiga.

Steg upp halv åtta med Mattias i morse, drack te och läste tidning och gjorde en to-do-list för idag. Mestadels började varje grej med "mejla..." eller "svara på". Ligger lite efter med det. Speciellt kompisbrev. Som jag ju så gärna vill svara på, men som jag undviker lite för tillfället. Vet inte varför riktigt, men av någon anledning har jag ingen lust att dyka in i mig själv och känna efter just nu. Samtidigt har jag (såklart) lite dåligt samvete. Men, Mia och Andreas; you are on my list!

En annan grej jag ligger efter med är fotograferingen. Eller snarare att sortera, se till att framkalla och albumera (?) fotografier. Före jul gick jag igenom min dator och noterade över 600 foton som jag vill framkalla och sätta i album. Jag måste ta mig råd och tid att göra detta. Vet inte när. Måste också snart hitta ett bättre backup-system för mina fotomappar. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om de försvann! Jag har nästan 14 Gb bilder i min laptop. De är kopierade på allehanda skivor och lösa hårddiskar och det känns inte säkert. Egentligen skulle jag flytta över allt till min stationära dator i källaren med den fina flat-screenen som är tänkt för bildbehandling (som jag då inte hinner med, jag har inte ens provat skärmen!), men då måste jag först ta mig tid att göra färdigt fotolabb-rummet i källaren så jag har någonstans att vara. Och jag vill ju det, det blir bara inte riktigt av.

Igår, under tiden som jag förberedde lite inför styrelsemötet med byalaget, såg jag på You, me and Dupree. Bad movie. Den var inte ens lite söt, handlingen var helt skum och avslutningen var som en tvärvändning och så blev alla lyckliga... Jag brukar tycka att de flesta filmer är värda att vila ögonen på en stund, men den här var inte det. Om man älskar Owen Wilson möjligen.
När vi la oss såg vi på en kanske ännu kassare film; Plane dead en zombiefilm som utspelade sig på ett flygplan. Jag är ingen zombie-filmsfantast, men eftersom Mattias är det har jag sett en hel del, och det här var nog den sämsta. När han hade somnat stängde jag av...

Idag har jag istället spenderat min tid med två braiga filmer (under tiden som jag skrivit ut handlingar till mötet imorgon, svarat på mejl, gosat katt och ätit etc) som jag redan sett; Friends with money och underbara underbara Garden state som alla bara måste se. Innan jag såg den idag tänkte jag att den kanske inte alls var så bra som jag kom ihåg den, men så var den nästan ännu bättre. Den är skruvad, varm och rolig. Jag lånar gladeligen ut min dvd till dem som vill. You'll love it!

Jag kanske skulle ta jobb på filmkrönikan? Fast jag har nog inte riktigt rätt smak för det... eller den rätta bildspråkskompetensen, men kul vore det säkert.

Enough! Jag måste sätta fart med protokollet från byarådsmötet igår så det blir gjort. See ya.

Påsklunch och psykofilm

Så, sista påskdagen snart till ända. Det har varit en lugn, bra helg. Som en behövlig uppladdning.

Idag har vi varit på "påsklunch" (=4-rätters) hos Mattias föräldrar. Det var trevligt och med ovanligt få kollisioner, men jag blir alltid ganska trött och slut efteråt. Iaf när det är fler än bara de och vi. Idag var även Mattias äldsta syster, hennes sambo, hennes tre barn samt pojkvännen till hennes dotter med. Hans familj, liksom min, har en tendens att skapa "Norén-tillställningar", men idag gick det ganska bra. Av någon anledning tar jag gärna på mig lite av en medlarroll i dessa lägen, för att undvika bråk. Idag var jag därför den goda svärdottern (läskigt ord) och diskade och plockade undan i köket för att undvika att Mattias mamma fick ytterligare ett anfall på hans pappa för att han smällde för hårt i tallrikarna (finporslinet). Jag var ganska nervös för att jag skulle slå sönder något... Det hände vid någon sammankomst i somras då Mattias pappa skulle diska att en assiett gick i tu och hans mamma är fortfarande helt upptagen av det... Men det gick bra. Inget trasigt finporslin idag.

Jag gillar hans familj ändå. Ganska många vitt olika personligheter, men det finns en värme på något sätt. De är en familj. Säkert som många andra.

Iaf så löpte det hela ganska bra. Som vanligt väldigt mycket mat. Fyra rätter alltså inkl en ganska stor huvudrättsbuffé. Jag har dock lagt märke till att vi, Mattias och jag, sällan eller aldrig får vara med och laga maten. Om det beror på att någon av oss/båda lagar dålig mat, om det bara är döttrarna som hjälper till med sådant eller om de bara inte vill besvära deras son (han tycks ha någon slags yngsta barnet-, enda sonen-särställning) vet jag inte riktigt. Men det känns lite konstigt. Vi kommer bara dit och äter medan andra har med sig mat som de planerat och lagat i evighet. Fast jag är rätt tacksam ändå.

Vi har sett en film till. Vi började sent igår kväll, men såg om nästan hela i morse istället eftersom vi somnade ifrån igår. Den hette Stay med bl.a Ewan McGregor och Naomi Watts. Den var bra och ganska spännande. Snygg på nåt vis. Men jag skulle bli väldigt glad om någon annan har sett den eller vill se den, för själv sitter jag fortfarande med tre tusen frågor i huvudet. Det var en sån där psykologisk film där man måste räkna ut en massa, och jag måste erkänna; jag är inte så smart som jag vill ge sken av. Definitivt inte när det kommer till film. Det är verkligen en brist som jag har svårt att acceptera. Läste en recension som menade att slutet nästan på ett övertydligt sätt förklarar allt, men det kan jag då inte hålla med om. Ulrika är smart och gillar att se film, ska banne mig försöka tvinga henne att se den och sen ge mig alla smarta svar.

Vet inte varför jag har så svårt att förstå allt när det gäller film. Jag kan uppskatta en film för vad den är, men när det finns en massa utrymme för filosofi eller djupa referenser eller alternativa underförstådda meningar, då blir jag konfus. Jag gillar Matrix, jag gör verkligen det, och på ett visst plan förstår jag vad den handlar om. Men alltid när man hamnar i diskussioner själv eller hör andra prata om den så känns det som att de pratar om en helt annan film än den jag sett. Jag förstår verkligen inte alla underfundiga betydelser. Och jag blir jätteirriterad på det. Jag känner mig så korkad, och det kan jag inte med.

Nej, jag uppskattar filmer med tydliga slut. Inte övertydliga så att det inte finns något att fundera över såklart. Och de får gärna vara svåra och psykologiska, men jag vill inte känna mig som ett spån när filmens eftertexter rullar. Kanske ska se senaste filmen om Mr Bean eller nåt istället...

Det dåliga samvetet

Låter ju som att jag inte gjort något vettigt av påskledigheten alls och plötsligt så satte det dåliga samvetet in. Men så kom jag på att jag har ju tex hjälpt till att sota lillstugans skorsten, rensat avloppet till handfatet i badrummet där det var stopp, lagat mat x flera, svarat på mejl, läst ifatt lite tidningar, vikt tvätt m.m. Idag har jag dessutom varit husmoderlig och gjort våfflor och kokat jordgubbssylt. Och varit iväg med sopsorteringen. Hm. Ja, helt slö har jag kanske inte varit. Måste verkligen bli av med det där dåliga samvetet jag alltid får/har för allt och inget. Undrar hur man blir det? Man kan ju alltid göra mer, jobba mer, städa mer, ägna mer tid åt folk etc. Det tar aldrig slut.

Såg i min kalender när jag kollade veckans planering att jag inte kommer att vara hemma en enda kväll i veckan förutom söndag. Bra planerat. Måndag och tisdag jobbar jag natt, onsdag har vi F!-möte, torsdag har jag styrelsemöte med byaföreningen med planering inför valborgsfestligheter etc, på fredag kväll åker jag iväg till Sthlm med nattåget för styrelsemöte där, lördag kväll åker jag tillbaka med nattåget och söndag ledig.
Fast då kommer jag nog sova en del. Tåget hem på lördag natt stannar i Vännäs kl 03.24 och sen är det tänkt att man ska invänta en buss kl 05.50 till Umeå. Men Mattias är snäll och hämtar mig i Vännäs istället. Har som ingen lust att sitta där mitt i natten i ett par timmar.

Jag tror att målet för i år måste bli att kunna flyga själv.

Nu ska vi göra tacos med qornfärs och marinerade qornbitar. Och se nån mer film. Det ni!

Påsk=film

Okej, jag har lyckats se lite film under påsken. Och mer hoppas jag att det ska bli. Hittills har jag tagit mig igenom (viss spoilervarning kanske):

1. Madagascar, den amerikanska versionen. Helt okej, bra röstskådespelare (?), Schwimmer och Rock nog allra bäst. Bästa stunden i filmen var pingvinernas reaktion när de äntligen kom fram till Antarktis: "Well, this sucks". Hihi. Gillar att de animerade filmerna ändå är hyfsat politiska. Sedan verkar det försvinna lite hos publiken. Efter Hitta Nemo (som kanske var något bättre, där Ellen gör den perfekta rösten till Dory/Doris) skulle tydligen alla äga en clownfisk...
2. The full monty. Den hade jag redan sett några gånger innan, men det var länge sen så det var kul att se om den. Den är bra. Om man nu ska göra politik av allt så är den också lite intressant politiskt. Inte minst om man funderar över hur reaktionerna hade varit om den istället handlat om ett gäng arbetslösa kvinnor som beslutar sig för att strippa för pengar...
3. 50 first dates. Jag gillar faktiskt nästan alltid Adam Sandlers humor. Visst ibland blir det för sexistiskt och tråkigt, men ananrs tycker jag den har som en underfundig botten som tilltalar mig. Älskar The wedding singer (med samma huvudrollsinnehavare) som jag sett tusen gånger. Den här var också ganska bra. Söt och rolig. Absurd historia som alltid.
4. The last kiss. Med och delvis av Zach Braff. Såklart. Kändes ganska mycket som hans förra film (Garden state ytterligare en favorit), även om jag nog tycker den var mer överraskande bra än denna. Lite plågsamt nära ibland. Man kände igen sig i en hel del, både historier och våndan över att bli 30 (nähä?). Mattias skruvade på sig och gjorde små kommentarer under hela filmen, så jag tror att även han tyckte den var lite för mycket under huden ibland. Vilket nog var bra. Intressant slut. Lite synd att det alltid ska vara det vackra folket som är med i filmer som denna.
5. Pusher. En dansk film med bl.a. Mikkelsen som jag faktiskt inte hade sett innan. Den var bra. Ganska realistisk känsla i den, men jobbigt att jag faktiskt inte fattar ett enda ord danska nästan. Man blir som bunden till texten (som var på engelska), precis som i alla dessa japanska och koreanska filmer vi sett. Det är lätt att missa något och sen inte hänga med. Iaf om man är mig.

Sen somnade vi igår natt till Star Wars episod IV, men det räknas nog inte. Dessutom har jag lyckats se kanske 16-17 avsnitt av Sex and the city. Ganska bra filmresultat hittills ändå. Nu såg jag iofs Madagascar och 50 first dates på jobbet i torsdags natt. Jobbade med Linda, en av de yngre tjejerna som jag känner ganska väl, och hon hade med sig lite film till jobbet. Det tog oss nästan hela nattpasset (10 timmar plus) att ta oss igenom filmerna så lite avhugget blev det kanske på sina håll. Men vi hade tur och fick en relativt lugn natt. Vi jobbar bara ihop var tredje torsdag och brukar då svulla i chips och godis, se film om vi hinner och prata en massa strunt. Rätt hyfsade nätter. Behövs som avbrott ibland.

The first lady

Småkikar på Stina på Svt där Fredrik och Filip, samt Filippa Reinfeldt är gäster. Fråga: hade det blivit så mycket fuzz kring Filippa om hon inte varit så "vacker"? Eller var det bara dags för en mer såpabetonad svensk statsministerfamilj nu? Jag tror att Filippa är att betrakta som Sveriges första "first lady". Vad kommer härnäst?

Vintern har kommit tillbaka

Först var det sol och fint vårväder. Sedan kom det hysteriskt hagel, stora hagel. Sedan ett stort muller, jag tror att det var åska eller så föll taket osynligt av. Mattias tror att jag hallucinerar. Sedan toksnöade det i en evighet. Nu är det stilla, men det ligger mer snö på marken än i morse. Då fanns det kala fläckar där gräset kunde titta fram. Nu är det vitt. Jag gillar verkligen vintern, men nu kändes det som att det var läge för våren.

I had a dream

Vaknade nyss ur god nattlig (nja) sömn med en lite märklig dröm. Alltså, jag drömmer väldigt ofta och väldigt skumt. Så skumt att jag inte ens längre brukar reagera. Men delar av dagens dröm var mer som...oväntade. Inte otroligt på samma sätt som det alltid brukar vara i mina drömmar. Min första tanke när jag vaknade var typ "I really didn't see that coming". Eller ja, inte första. Min första tanke var "Vad f-n är det som låter???". Vaknade nämligen med ett ryck när en fläkt i Mattias laptop gick sönder. Han låg bredvid och såg på film.
Iaf så var det en skum dröm. Den innehöll både människor jag omger mig av nu och människor jag nästan glömt. Huvudgrejen var att några ur Fi-gänget; Anna, Ulrika, Samuel, Fanny och Jenny skulle åka på en dagstur till yttre rymden. Jag skulle inte med eftersom jag inte gillar att flyga. Men det var alltså inte den delen som var det skumma. Det följde det vanliga Sara-dröm-mönstret. Det var något annat, som i drömmen var så självklart, men som var något jag aldrig ens tänkt på som en möjlighet. Hm.. Ja, jag kan inte förklara bättre än så utan att berätta hela grejen. Och det kan jag nog inte göra, det skulle bli väldigt konstigt här då... Fast nu blir det nog konstigt när jag skriver halvvägs, men ja, skit samma. Det är min blogg =)

På tal om det så funderar jag lite över bloggen just nu. Om jag kanske a) borde sluta blogga såhär, b) om jag borde flytta mitt nuvarande bloggande någon annanstans eller c) börja blogga på två ställen. Känns ibland som att besökare kanske skulle kunna förvänta sig en långt mer politisk blogg än vad som är fallet idag. Mer djupgående politisk, feministisk analys. Visst, bitvis är det sådant också, men mestadels inte kanske. Kanske jag borde öka på den delen på något sätt. Samtidigt tycker jag det är skönt att inte alltid alltid vara politisk på det sättet.
Att sluta blogga såhär helt och hållet är nog egentligen inget alternativ. Jag har väl aldrig haft så billig (och så bra, till viss del) terapi någon gång. Jag tror att det lufthålet behövs för att minska på the crazy-ness in real life för min del. Hm. Ja, det tål att tänkas på.

Annars har påsken kommit med storm. Har sett bilar under träd, flagstänger som vikit sig som ingenting, det är soptunnor och andra lösa husattiraljer överallt. Vi var strömlösa i förrgår mest hela dagen. Fast jag sov huvuddelen av det så det gick ingen nöd på mig. Kan vara ganska mysigt tom. Och vi har ju järnspisen i köket så inte hungrar vi ihjäl då heller. Men det varade bara kanske 5-6 timmar så det var lugnt.

Ledig fram till måndag kväll nu. Känns bra. Ska försöka se en massa film, har jag tänkt. Får se hur det går. Ska försöka jobba lite med foton som jag släpar efter med. Kanske kan jag lägga upp lite här. Från kongressen m.m.

Snabbtåg Umeå-Sthlm nu, tack.

Okej, det blir inget "projekt: få Sara att våga flyga själv" inför styrelsemötet i Sthlm nästa vecka heller. Följande länk talar för sig självt.

"I'm try-sexual, I'll try anything once"

Varit ledig två nätter och vad har jag fått gjort? Inte mycket. Mest tack vare den underbara sajten som Gusten rekommenderade... Har börjat från säsong ett i Sex and the city av någon anledning, och kan nu inte sluta. Har aldrig följt den tidigare utan bara sett sporadiska avsnitt. Från allra första början tyckte jag nog den var mest fånig, men har med tiden lärt mig att uppskatta det roliga i den. Okej, ibland får man verkligen anstränga sig för att se problemet, som avsnittet där Carrie råkat fisa högt hos sin pojkvän och hon därmed tror att hela deras sexliv, ja hela deras relation har blivit förstörd eftersom hon då inte längre är miss perfect... Ja, iaf så har det varit min sysselsättning i ett antal timmar.

Vi hade F!-möte igår också förståss, inte att förglömma. En rätt späckad dagordning eftersom det nu är lite att göra framöver. Vi måste ha årsmöte här, jobba på att öka antalet medlemmar, försöka hitta den ekonomiska möjligheten att bjuda hit någon föredragare etc etc. Jag borde verkligen sätta mig en stund med kallelse-brevet och förbereda prop om stadgeändring och lite annat.
På tal om F! så har vår nya talesperson Stina Sundberg haft sina första media-framträdanden sedan kongressen. Hon var med i Lantz i P1 förra måndagen en kort stund (allt är ju en kort stund nu i det alldeles för korta programmet) och igår var hon med i SVT:s Argument och debatterade försvunnen feminism. Jag tycker att hon gjort bra framträdanden, kanske allra bäst i radion då hon fick möjlighet att visa att hon har ganska underfundig humor. Bådar gott.

Nu får jag väl skynda mig att försöka få något gjort innan Mattias kommer hem från jobbet så det inte ser ut som att jag bara legt hemma i sängen och glott på nån gammal serie på datorn.... Sen iväg till jobbet två nätter. Ser fram emot min första på länge, och enda lediga helg på ganska så länge framöver.

I övrigt behöver jag ganska akut en duktig studie- och/eller framtidscoach ASAP!