Vår biologiska last

Läste en intervju med Kristina Axén Olin, finansborgarråd i Stockholm, i aftonbladet på väg hem från styrelsemötet i lördags. Idag hittade jag den även i nätupplagan. Hon säger tex inte bara att ingen i Sverige tvingas tigga för mat och husrum, vilket jag tycker är ett anmärkningsvärt uttalande, utan även följande finns med i intervjun:

Varför inte ställa högre krav på männen?
– Det är inte så enkelt. Vi kvinnor har svårare än män att stänga av matsäckar, gympapåsar och dammråttor.
Varför då?
– Jag tror det är genetiskt, att vi är födda så.

Hur går man vidare i en politisk fråga om man har den grundinställningen? Och är men medveten om vad man faktiskt säger och hur många kvinnor och män man stänger ute med den fördomen? Hur ser man på de män som är hemma och tar allt det ansvar som traditionellt sett varit kvinnors, en grupp som jag tror och hoppas faktiskt ökar i Sverige idag; är de några slags genetiska mutationer? Jag blir allt mer sällan uppeldad av såna här frågor, men när framträdande personer visar tecken på en så utpräglad biologism, då kan jag inte annat än bli irriterad.