Sara gör reklam för: Kunskapskanalen

Från mitt liggläge har jag snubblat in på en del program på Kunskapskanalen hemma hos M. Häromdagen såg jag en dokumentär om "CIA:s hemliga experiment". Kanske inget som jag höjde på ögonbrynen åt egentligen (jag har läst ett par liknande böcker för en del år sen) men inte ointressant för det. Den visas även ikväll (kl 23), på söndag (kl 22) och finns att se på SvtPlay fram till 4 maj.

Igår zappade jag in ett par minuter in i ett program om David Ogilvy, en framgångsrik och känd reklamman från verklighetens "Mad Men" . En lite torr dokumentär men absolut sevärd. Jag blev för första gången faktiskt lite sugen på att börja se Mad Men-serien som jag hittills varit lite sval inför (trots idel lovord från alla håll). Framför allt kände jag kanske att dokumentären snuddade vid saker runt omkring Ogilvy som jag blev mer intresserad av. Programmet om Ogilvy visas även imorgon (kl 17). Tips för alla Mad Men-människor!

Film 15/10: 4x Kristen Stewart

Jag har av någon anledning sett en del film med Kristen Stewart den senaste tiden. Innan en del av dem helt glöms bort tänkte jag dra dem lite kort här.

The Safety of Objects (Suburbia, 2001): En stillsam film som kretsar kring några grannfamiljer i ett medelklassområde. De är alla på kanten av någon form av tragedi. Det är sorger i det förflutna som lever kvar, oförmåga att gå vidare och så de som försöker men gör det på de märkligaste sätten. Låter kanske tråkigt, men den är faktiskt helt okej. Ingen film man minns så mycket av, men en sevärd film om konsten att leva vidare och att våga gärna förändringar i sitt liv. Inte så dyster som det kanske låter, trots allt. Med bl.a Glenn Close, Dermot Mulroney, Joshua Jackson och Patricia Clarkson. Kristen Stewart spelar Sam, dotter i en av grannfamiljerna. Betyg svag 3/5.

Speak (2004): När Melinda Sordino (Kristen Stewart) börjar High School är hon redan känd för de flesta av skolkamraterna. Känd som tjejen som ringde polisen under sommarens största ff-fest. Melinda har redan innan skolstarten bestämt sig för att vara tyst, att inte försöka förklara, att inte berätta varför. Hon håller sig för sig själv, är tyst på lektionerna och är den alla pratar om. Även hemma blir distansen till föräldrarna allt större. Sen träffar hon Mr Freeman (Steve Zahn), bildläraren som hon på något vis känner förtroende för. Hon pratar inte med honom, men han lyckas nå henne ändå genom att få henne att börja teckna.
Det här är en ganska bra film. Inte så mycket nytt egentligen och man kan ganska tidigt räkna ut filmens handling, men den innehåller en del sköna människor, inte minst Mr Freeman som är filmens outsider men som jag gärna haft som lärare som barn. Betyg 3/5.

Fierce People (2005): 16-årige Finn (Anton Yelchin) ska egentligen spendera sommaren med sin pappa antropologen som studerar stammar i Sydamerika, men omständigheterna gör att han istället får följa med sin alkoholiserade mamma Liz (Diane Lane) och bo på ett gods tillhörande en rik man (Donald Sutherland) som anställt Liz som massös. I området bor även mannens familj varav Finn blir vän med barnbarnen Maya (Kristen Stewart) och Bryce (Chris Evans). Han har dock svårt att passa in och bestämmer sig för att studera människorna omkring honom som om han vore antropolog.
Inte heller det här är en film som sticker ut, men den har sina intressanta stunder. Skådespeleriet är sådär på sina håll, allra mest har jag svårt för Diane Lane, men det funkar. Kristen Stewart spelar en svårmodig, utforskande tonåring som Finn såklart faller för. Betyg svag 3/5.

In the Land of Women (2007): Carter (Adam Brody) har just blivit dumpad av en känd skådespelerska och behöver ta ett break. Han bosätter sig i förorten hos sin gamla mormor och blir ganska omedelbart indragen i konflikterna som familjen mitt emot befinner sig i. Mamman Sarah (Meg Ryan) har just drabbats av cancer, vilket hon försöker hålla hemligt för sin familj. Tonårsdottern Lucy (Kristen Stewart) fattar att något är på gång men tror att det har med pappans (Clark Gregg, från "Christine") "hemliga" otrohet att göra. Carter blir samtalspartnern till både mor och dotter och hans egna problem hamnar i periferin.
Till skillnad från många andra (har jag förstått) så gillar jag Meg Ryan ganska ofta. Visst spelar hon över ibland när hon försöker vara käck och rolig, så också i den här filmen, men hon är ganska bra i de dystrare delarna. Adam Brody är makalöst charmig och lyckas i motsats till Ryan faktiskt med att vara rolig i denna annars halvdystra dramakomedi vilket ger lite feelgood-känsla över filmen. Kristen Stewart gör vid det här laget rollen som den svåra dottern ganska mycket på rutin och även om det funkar så önskar jag att jag fick se henne göra något annat. En skön film som tyvärr slutar lite för abrupt. Betyg 3/5.

(Jag har tidigare skrivit om Adventureland (2009) som Kristen Stewart också finns med i och spelar, tro det eller ej, svårmodig tonåring.)

Morgonens fundering

Läser morgonens nyheter på nätet i sängen och förundras över mannen som blev avvisad från krogen och bestämde sig för att visa snoppen. Eh, hur tänkte han där? Var den ovanligt snygg så att vakterna skulle avundas honom eller ovanligt bisarr så att de skulle bli rädda?

Vissa män tycks ha ett mycket underligt förhållande till sitt könsorgan, något jag nog aldrig kommer att begripa. Det ska liksom vara lockelse och hot samtidigt. Riktigt så spännande kanske det inte är ändå, tänker jag. Hur fick den där saken så mycket inflytande?

Med lypsyl i halva ansiktet svider det nästan inte alls...

Statusuppdatering vad gäller hälsan; gårdagen var hysteriskt konstig och tung. Kände mig aldrig riktigt med. Det är sällan jag blir så febrig och imponerande att hjärnan fortsätter vara rastlös och inte bara kapitulerar till att vilja ligga stilla utan intryck.

Idag har det varit lite bättre även om det inte är bra. Förkylningen sitter i men jag har inte varit så febrig. Nu ikväll är det nog lite sämre med det, men så brukar det ju vara. Jag är verkligen sexigheten själv med spruckna läppar, röd näsa, blekt ansikte, smutsigt hår osv. Ni vet, influensastilen. Very sexy.

Förkylningen innebär för tillfället två bekymmer; 1) jag kan inte få behandling mot min onda rygg och nacke så länge jag är sjuk, och 2) jag är inbokad på utbildning av journalsystemet på jobbet imorgon eftermiddag några timmar. Frågan är om jag pallar och frågan är hur många jag smittar ner om jag far. Samtidigt känner jag mig redan halvbesvärlig som varit hemma fyra nätter från jobbet. Kan jag med att ringa chefen imorgon och be om ett nytt datum? Hm...

Mera Millennium

Det blir lite kluvet när det numera även går att kommentera bloggen på facebook. Men, vi tycks vara eniga om viss skepsis till hur amerikanerna kommer att förvalta Millenniumtriologin. Fincher har tidigare gjort bl.a Se7en, Fight Club och Benjamin Button (ska man gissa att Brad Pitt kommer att ha en roll?), av vilka man kan ana att det kommer bli våldsamt och snyggt. Men frågan är om det kommer att bli platt?

Å andra sidan har inte jag direkt varit toklyrisk över de svenska filmerna heller. Om man bara gör ett helt nytt manus och ingen egentlig remake på de svenska filmerna finns ändå chansen att det blir bra.

Så har jag förstått att man gör vad gäller Let Me In (Låt den rätte komma in) som väl nu spelats in klart. Det gör att man törs hoppas på att Matt Reeves lyfter fram lite annat än vad Alfredsson valde att göra så att vi får en lite annorlunda film. Jag har förresten fått lite större förhoppningar i allmänhet på Let Me In sedan jag såg Kick-Ass. Det är nämligen Hit-Girl (Chloe Moretz)som gör rollen som vampyrflickan Abby (aka Eli).

Finns det en amerikansk Salander?

Dubbelkollade just om nyheten jag läste igår verkligen var sann och inte en feberdröm. Men jodå, Carey Mulligan ryktas nu vara den som får rollen som Lisbeth Salander i den amerikanska versionen av Millenniumtriologin.

Nöjd? Nja, jag vet inte det. Och det vet jag inte om jag var när jag hörde det första ryktet där Kristen Stewart (Twilight, bl.a) var den tilltänkta Salander-bruden. Jag vet inte om USA har samma bild av Salander som jag har, eller om det är så att jag inte ser samma Rapace-potential i de ovan nämnda kvinnorna. Mulligan känns lite ung och...söt, kanske. Och det är väl inte direkt Salander-vibbar av det. Stewart är förvisso van att spela svårmodig, men så mycket mer än så har jag inte sett henne göra, och det trots att jag sett henne i hela 8 filmer såhär långt. Det krävs en rejäl dos Hit Girl i de båda om nån av dem ska vara i närheten av att lyckas.

Och vem vet, hon kanske finns där inne? Jag tror dock att filmerna hade mått bra av lite "Tarantino-casting"*.

* Han brukar ha känsla för potential vad gäller tuffa brudar på film.

Fem säkra febertecken:

1. Låg i soffan och försökte byta kanal med näsdukspaketet
2. Jag sa "tack" när jag tog ner handduken i badrummet för att torka händerna
3. Jag tänkte just inleda en fb-statusuppdatering med "hej"
4. Jag har fyra firefoxfönster öppna samtidigt med iGoogle
5. M:s hud kändes kall mot min hand (never happened!)

(6. Jag kommer säkert sova ett dygn efter ansträngningen att skriva det här inlägget korrekt, men vad gör man inte för sitt beroende?)

Brott mot vapenlagen ser förståss illa ut...

Självömkande jag till M: Kan du inte bara skjuta mig?
M: Jag har ingen vapenlicens.

Nähä, som om det vore det viktigaste i det läget.

"Oh the humanity!"

Den som orkat med mitt gnäll den sista veckan minns att jag nämnde att det kändes märkligt att vara hemma från jobbet utan smittande sjukdom. Well, den som håller en vakande hand över mig (eller dess mer ointresserade semestervikarie, som det verkar) tycks ha löst det dilemmat åt mig och gett mig den dunderförkylning som M just kurerat sig ifrån. Tack!

Nu kan jag alltså med gott samvete (?) spendera resten av dagen i sängen, hög på värktabletter, te och bristande syresättning. Snart är dock Voddler tömt på bra filmer, ska jag idas ge mig på de där dokumentärerna jag inte riktigt orkat se på SvtPlay kanske? Hm...

Vi vill ha vårsol!

Vaknade tidigt (igen) och det första jag såg var Smilla sittande i fönstret med dyster blick. Jag klev upp och insåg precis som hon att det regnade ute. Jag tror att om jag nämnde en flytt till sydligare breddgrader med sol (och slöa möss) så hade hon kommit med sin säkert redan förpackade lilla väska och varit redo.

Den här vintern/våren har jag bestämt lärt mig att även djur kan ha en åsikt om vädret.

Slagsmålsklubben

Läser mitt inlägg från inatt och inser att det låter som att jag förväntat mig slagsmål på jobbmötet. Riktigt så var det förståss inte, men helt klart hade jag förväntat mig mer upprorskänsla (kanske är rätta ordet) med tanke på att vi sågs för att diskutera konsekvenserna av att vi med start på måndag går från en bemanning på 7 till 6 på totalt sex avdelningar om nätterna. Men det blev alltså ganska bra diskussion, trots allt.

Status quo

Här händer inget särskilt kul, jag går mest runt och är trött och har ont. Och har jag inte ont är jag yr, vilket jag tror har en koppling till varann. Tråkigt, helt enkelt. Jag känner mig begränsad och lite uttråkad. Och gnällig.

Var iaf iväg på möte med nattgruppen på jobbet ikväll. Det var bra, blev lugnare än jag förväntat mig. Och vi kom nog fram till en del bra saker. Egentligen var det min natt inatt och det kändes faktiskt lite trist att fara hem istället för att gå in på avdelningen och jobba.

Efteråt hade jag ont i höger käke, nacken på höger sida och domningar i höger arm. Allvarligt, jag kan inte ens sitta på möte i ett par timmar utan att bli halvknäckt. Lite värktabletter senare så var jag i hyfsad fart igen, men hur kul känns det? Jag känner mig som en sterotyp vårdarbetare som tagit sönder sig till ingen nytta alls. Och ungefär 300 år gammal.

That's me, just nu. Du kanske förstår varför jag inte bloggar så mycket...

En skopa motivation tack!

Känner mig en skopa hängig idag. Det är svårt med motivationen och inte blir det lättare av att jag känner mig begränsad rent fysiskt. Vädret är verkligen på topp och det borde vara motivation nog men jag känner ingen ork eller lust alls. Hamnar så lätt i det här "det-står-still"-läget och en känsla av att inte riktigt trivas eller se vägen fram.

Sen hjälper det såklart inte till att jag blir trött och får ont bara av att diska i två minuter. Hur jag har tänkt jobba imorgon vet jag inte riktigt men samtidigt tycks ju inget bli bättre av att dra runt här.

Blä, jag är extra tråkig idag. Så over and out.

Stämpeln på handen vittnar om viss lördagsaktivitet iaf...

Det blev ett besök på Hamnmagasinet bland alla kidsen igår. Nej, inte morsa på stan, men nästintill. Det var distriktsfinal i Rockkarusellen och M:s systersons band var med. Så det var klart att vi skulle gå dit och heja och rösta fram dem. Och vann gjorde de med så nu väntar riksfinalen i Uppsala i maj. Väldigt kul!

Kvällens tv-tips

Kvällens tv-tips måste såklart bli Little Miss Sunshine som visas på Tv4+ ikväll kl 20. Söt, varm, sorglig och väldigt rolig. Feelgood-film på lördagskvällen helt klart.

För den som redan sett den eller som föredrar nåt stillsammare med mammaångest, åtrå, otrohet och pedofilskräck kan jag rekommendera Little Children. Jag trodde att jag skrivit om den här på bloggen men jag lyckas i så fall inte hitta det. Jag har dock gett den 3/5 på filmtipset. Jag kan inte idag minnas riktigt vad som höll den från fyran men jag minns den som en bra film. Med bl.a Kate Winslet och Jennifer Connelly. Visas på Svt2 kl 21.

Mina lördagsgodispengar går till...

Just när jag kände att enbart en gigantisk godispåse skulle få mig glad igen denna ryggvärkande lördag, snubblade jag in på Onyanserat och läste den galna historien om "Restore Stephen Baldwin". Det är förvisso ingen rolig historia på så vis, men jag blir ändå glad över upptäckten att jag faktiskt är ganska "sane" i jämförelse.

Historien i kort; det har inte gått så bra för Baldwin-brodern Stephen. Han har helt enkelt blivit pank. Och frälst. Detta har i sin tur lett till en insamling; "The Restoration of Stephen Baldwin", som uppenbarligen inte enbart syftar till att ta Stephen upp från avgrunden (om han nu är där) utan också ge honom en schysst förmögenhet att stoltsera med under parollen "Together, let's restore a man of God". Anledningen? "Stephen’s influence is in Hollywood. Hollywood worships money and without it you are seen as a loser and cannot be an effective influence to this group.", enligt hemsidan. Det kostar att predika Guds ord alltså. Man tycks nämligen veta att det är bristen på förmögenhet som gör att "människor världen över häcklar honom". (Japp, så är det naturligtvis. Det har inget med hans reality-"karriär" eller dåliga filminsatser att göra alls.)

Jeez. Glöm medmänsklighet, let's make Stephen Baldwin filthy rich! Vem behöver tvivlare med såna kristna?

(Det hela kan såklart vara ett knepigt skämt, men sidan ser hyfsat äkta ut så långt jag har orkat läsa.)

Tv-serier, detta lätt förgängliga men underbara nöje

Jag känner mig sugen på att hänga efter en ny tv-serie. Nån som har nåt bra tips? Nytt som halvgammalt, det mesta funkar.

Kom att tänka på det ikväll när jag satt och soffhängde framför ett avsnitt av Flashforward, en serie som innehåller förvånansvärt många kända och av mig omtyckta ansikten. Jag har hört talas om den förut, men den gav så många Lost-vibbar att jag slog det ifrån mig. Jag ids inte försäka hänga med i en serie som har en fot i nuet och en i både historia och framtid, kryddat med en massa konstigt övernaturligt som förvirrar mer än vad de inspirerar. Så blev det med Lost för min del nämligen. Jag tokledsnade efter två säsonger och vet inte om jag någonsin kommer att orka ta reda på vad som egentligen hände. Om den tar slut, vill säga.

Annars är det mest komedihyllan jag rotat i ett tag. Försökte ge paret Cox's serie Cougar Town en chans, men jag vet inte om jag kanske gett upp det nu. Problemet är att den stundtals lyckas leverera riktigt roliga situationer och/eller repliker, men så omgärdas dessa stunder av fatalt dåligt manus, pinsamma skämt och så mycket hunger efter sexappeal att jag blir uttråkad. Och förra avsnittet (i USA) var fatalt dåligt.

Lite samma sak gäller Accidentally on Purpose med Jenna Elfman. Den pendlar mellan "lite rolig" och "ganska tråkig". Hade jag den inte uppskriven på mitt tv-serie-schema (nerd-alert) skulle jag antagligen glömma att den fanns.

En serie som däremot gått från att vara halvljummen under hela sin första säsong för att nu plötsligt höja sig flera snäpp bara sådär är United States of Tara som nu alltså är inne på sin andra säsong. Serien är skapad av Diablo Cody (som fick en Oscar för manuset till Juno) och produceras av Steven Spielberg. Underbara Toni Collette gör rollen som Tara och birollerna är välcastade. Trots det gick historien lite på tomgång ganska snart in på första säsongen, men nu börjar det alltså likna något. Mitt starkaste tips just nu på drama-komedi-sidan. Speciellt när Desperate Housewives (som jag aldrig har fattat varför jag följer, trots att jag gillar det) nu börjar tappa sin hållhake på mig så sakta.

Och när jag ändå är igång och tipsar måste jag såklart igen och igen rekommendera mina två livlinor just nu; Modern Family och favoritnerdarna i The Big Bang Theory. Jag hoppas bara att de senaste avsnittens utveckling i den sistnämnda inte innebär att vi nu är inne i nån "Ross&Rachel"-period som aldrig kommer att ta slut. Det skulle kännas lite trist.

Oj, värsta tv-krönikan! Vilka är dina favoriter och vad har jag helt missat?

Edit: Dexter, True Blood och Big Love finns också med på schemat, men de har säsongsuppehåll just nu och tillhör de säsongstarter jag ser fram emot.

Inte missa!

Och missa nu för allt i världen inte del 2 av Modern Family på tv4 kl 21.30 ikväll!

Mer måne

Jag vet inte om jag är bättre, jag inbillar mig det. Säkerligen till stor del för att jag är less. Jag är less på att det gör ont, att jag blir trött, att jag måste be om hjälp med att lyfta eller bära saker, att jag hela tiden låter när jag gör den minsta ansträngning med ryggen, att det inte finns något bekvämt sätt att sitta eller ligga på osv osv.

Annars spenderar jag en del av min (och M:s) konvalescense framför blandad film och tv-serier. Med blandat resultat. Idag är Moon helt klart höjdpunkten. Svårt att säga exakt varför jag gillade den så mycket, men det gjorde jag. M, som trots feber fortfarande är snäppet bättre på att räkna ut filmer som denna än vad jag är, var kanske mindre imponerad men ändock nöjd med filmen. Den (och tusen andra) ska jag försöka recensera vad det lider.

Nattligt tv-tips

För nattsuddaren kan jag ikväll rekommendera filmatiseringen av Shakespeares Othello som kanal 5 visar 02.10 inatt. Inte den allra bästa av raden av Shakespeare-filmatiseringar men helt klart mer än sevärd. Med Laurence Fishburne och (min favorit) Kenneth Branagh i huvudrollerna.

Twilight och New Moon

Första Twilight-filmen var faktiskt helt okej. Nu har jag sett uppföljaren, New Moon och den var verkligen inte bra. Oj, vilken besvikelse! Historien kanske funkar i skriven form (jag har inte läst någon av böckerna än) men som film blir det bara rörigt med alla ologiska, tvära kast och stundvis inte så lite löjligt. Och det även om man väger in att det handlar om (nästan vuxna) tonåringar. Man kan ju tycka att en man som varit 17 år i 92 års tid borde ha lärt sig ett och annat om livet och människorna, men uppenbarligen inte.

Och varför är det ett så stort problem att hon kommer att åldras utseendemässigt och ha en betydligt mer younger-looking man medan det inte ens reflekteras över att han är 109 år och raggat upp en 17-åring? Jag kan se omvärldens fördömande, men deras eget fattar jag inte.

Jag måste också kommentera Taylor Lautner... Jag är ledsen men hans skådespeleri var nästan löjligt. Nej, det här höll inte. Törs man ha något hopp alls på trean som kommer till sommaren?

Edit: Ser nu att Catherine Hardwicke som regisserade första filmen inte ligger bakom New Moon. Där står istället Chris Weitz för regin, vilket förklarar den så uppenbara skillnaden i känsla. Trean, Eclipse regisseras av en tredje person; David Slade, en ganska oerfaren regissör så det känns rätt öppet hur resultatet kommer att bli.

The lost ones

Hämtade upp en lite ynklig och dunderförkyld M på universitetet igår. Han var förkyld när han for men trodde då att det var pollen som gjort inträde. Men nu tror jag mer säkert på förkylning av rejält slag. Ni som känner M vet att han pga astman ofta hostar som om han dog; det är inget mot hur han låter nu. Försök sova dig igenom det om du kan. Så vaknade jag inte inatt av att jag försökte röra mig (aka ryggsmärta) så vaknade jag av feberyra och/eller terminal-sounding hosta en bit bort.

Sjukstuga alltså. Fun and games.

Tigerbalsam, min nya kompis

Ja, det blev vila igår. Men inte utan lite dåligt samvete (såklart). Och idag blir det repris då ryggen faktiskt är ondare än igår. OM det bara inte var så random! Det gör inte ont på ett och samma ställe utan flyttar sig efter hur jag försöker kompensera det som gör ont för tillfället. Hittar jag ett bra sätt att sitta på så domnar delar av ryggen av efter en stund. Alt gör benen det eftersom bra för ryggen inte alltid är bekvämt för benen.

Så frustration och gnäll, så känns det.

Tänkte inte på det...

"Men du ska jobba inatt?" frågade M när jag fick tag på honom. "Jo, alltså jobba måste jag ju", tyckte jag. Men det kanske jag inte alls måste. Jag kanske visst borde vila ryggen istället för att plåga iväg mig till jobbet där ryggen nästan är det främsta arbetsredskapet.

Jag vet inte varför, men det känns så konstigt att vara hemma för ryggont. Det är ju ingen sjukdom liksom. Jag kan ju vara bland folk, smittar inte och har ingen feber. Alltså jobbar man. Eller? Kanske inte ändå.

Inte vän med ryggen

Följetongen med ryggont gör mig sur för tillfället. Idag har jag så ont att jag har lite svårt att röra mig. Överväger varje gång jag ska resa mig om jag verkligen måste resa mig, och försöker göra så många saker jag kan varje gång jag är uppe så att jag slipper resa mig så snart igen. Det kan ju inte vara riktigt som det ska?

Jag vet inte om det beror på det lilla trädgårdsarbetet eller degknådandet till brödbaket igår, men oavsett är det inte detsamma som att bestiga nåt berg. Såna sysslor måste en frisk 31-åring palla utan att bli halvt invalid dagen efter. Så jag tänker inte sluta.

Jag tänker inte heller sluta med träningen även om jag anar att den har en del med det att göra. Ryggen har blivit en hel del sämre sen jag började träna. Men jag blir glad och känner mig framför allt lite duktig av träningen så jag vill verkligen inte sluta.

Jag hoppas att sjukgymnast är vägen fram. Jag blir så trött av att ha ont hela tiden och det är ingen picknick att vara yr när man sitter. Jag hoppas bara det går över tills dess att jag ska hämta M från jobbet.

Film 14/10: An Education

Det finns två ”lyckade” vägar att ta för en ung medelklasskvinna i 60-talets England; bli gift och försörjd eller att studera vidare för att själv kunna undervisa eller bli statlig sekreterare. 16-åriga Jenny (Carey Mulligan) studerar flitigt med sikte på Oxford university. Hon spelar cello i en orkester ”som man ska” och även om hon ifrågasätter de begränsade valmöjligheterna ser hon Oxford som en väg ut.

David (Peter Sarsgaard) är en dubbelt så gammal, uppenbart förmögen man med stor charm och en oöverträffad övertalningsförmåga. De båda möts och trots (eller kanske tack vare) alla uppenbara skillnader blir de ett par. David erbjuder Jenny en fartfylld, spännande värld med lyxiga sportbilar, flärdiga fester, vackra kläder och resor till Paris. Jenny ställs inför ett val; ska hon bli Oxfordstudent eller lyxig hustru? Måste hon välja?

Det låter som ett klassiskt upplägg och det är det verkligen. Vi har sett det förut; charmiga män och unga, starka kvinnor som ifrågasätter sin samtids valmöjligheter. Men trots det charmas jag lite av den här filmen. An Education erbjuder verkligen skönhet. Det är ett vackert 60-tal vi ser, ett vackert England som jag gärna skulle vilja hoppa in i. I bakgrunden presenteras så samtidigt en värld begränsad för kvinnor, där män är män och kvinnor är kvinnor. Och där allt inte är som det verkar.

Sarsgaard gör en trovärdig insats som charmören med badboy-ögonen och även om Carey Mulligan lite för ofta visar upp ett vattnigt, känslomässigt uttryck så gillar jag henne. Fotot och miljöerna är snygga och jag blir som sagt lite sugen på att vara med.
Den danska regissören Lone Scherfig har över lag lyckats ganska bra. Inte minst gillar jag hennes sätt att helt hoppa över annars obligatoriska scener (som oskuldens debutnatt tex) och istället låta det komma in via den övriga handlingen och dialogen. Det blir som om hon la en beskyddande hand över sina rollfigurer, något jag kanske annars skulle reagerat emot men som här faktiskt fungerar bra och blir ganska snyggt.

Nackdelar? Tja, historien är som sagt inte unik och den saknar riktiga överraskningar. Man väntar länge på att något ska hända och när det händer så förvånar det inte särskilt. Jag kan också tycka att historien är lite normativ, det vore upplyftande om allt inte var svart eller vitt. 3/5

Me and my family

Det har inte blivit så mycket tantlurande av idag. Det var så fint väder ute i Ratan att både jag och kattfamiljen (inkl räddkissen Mina) spenderade ett par timmar ute istället. De studsade runt på de snöfria ytorna (det är fortfarande en hel del snö kvar), uppenbart nöjda över både solen, våren och kanske till och med personalens närvaro.

Jag gav mig på att vårstäda de snöfria rabatterna lite åt M. Det är en sysselsättning jag saknar. Tog bort det vissna från i höstas som fått agera täcke under vintern så att de nya växterna får komma fram. Och det är verkligen på g, gröna blad och små vårblommor pressar sig fram. Efter en stund fick jag också lite hjälp av Rosa. Hon gjorde sitt bästa att gräva lite förstrött med ena tassen och bita av de vissna växter som kom i hennes väg. En kort stund, sen ledsnade hon. Sötmongo.

Nu kisseluras det halvt utmattat medan jag jobbar med registrering av medlemmar åt Fi. Smilla gör sitt bästa för att ligga bekvämt på en ojämn pappershög på bordet bredvid min dator. Vad gör man inte för att hålla koll på personalen?

Energipåfyllning med päls

Nu ska jag packa ihop mig och fara till landet. Tänkte spendera ett dygn med den älskade kissefamiljen som annars blir ensam när M är borta. Blir lagom att diska upp lite och sen fara dit och tantlura med de tre kissesvansarna.

Egentligen skulle jag gå på ett träningspass ikväll men jag skippar det och gör nåt imorgon istället. Jag var ju faktiskt på afron igår kväll så det blir väl ganska bra med lite ledigt idag.

Who wouldn't marry me?

Min dag har startat lite ovanligt idag. Klockan ringde kvart i sju då jag steg upp och började baka scones. M ska iväg på planeringsresa med jobbet ett dygn till Norsjö (av alla ställen) och han var inte särskilt motiverad så jag erbjöd mig att ordna frukost som en bra start på dagen. Han delar mitt enorma motstånd mot "vuxna som leker", en företeelse som tycks ha blivit obligatorisk så snart det handlar om personalsammankomster. Så han hade mina sympatier.

Så halv åtta plockade jag ut nygräddade rågscones samtidigt som han kom innanför dörren. Sen blev det trivsam frukost med te, ost, tomat och färsk basilika. Hur gott som helst. Bättre start på dagen kan man kanske inte ha?

Tv-tips måndag!

Om en timme visar Svt1 Ping-Pongkingen, en film av Jens Jonsson (från Västerbotten). Även om den inte sticker ut så mycket som jag kanske önskat så är det definitivt en film värd att se. Kl 22 i Svt1 alltså. Inte missa!

Min recension av filmen hittar ni här.

Morgonens roligaste

Någon på Sjöfartsverkets nät har hittat hit genom att söka på "Hans Scheike filmer" på google. Nånstans är det lite roligt tror jag. Eller lite creepy. Eller så är jag bara väldigt trött.

Det är inte tjejen på avd 4 som skrivit brevet...

Hemma! Åh så skönt. Ledig i två (2) hela nätter.

I dagens lokaltidning var det visst en insändare som rörde mitt jobb och dessutom just nattskiftet. Genast började alla fråga (eller tom direkt anta och kommentera) om jag var upphovskvinna. Som vanligt. Och det trots att jag under mina år på samma arbetsplats aldrig skrivit en endaste insändare om mitt jobb. Det är inte riktigt så jag gör det.

Så här kommer en skriftlig dementi; jag har inte skrivit insändaren. Promise. Jag representerar inte ens de åsikterna fullt ut.

Och snart är helgen över igen

Sitter lite trött (redan!) på jobbet och försöker hålla mig lite sysselsatt. Det har varit en ganska lugn kväll även om alla inte sover riktigt än.

Försöker att inte noja till mig för mycket över att jag har ganska ont i högerarmen. Också det jobbrelaterat. Jag blev fasthållen och påbankad ganska ordentligt på armarna imorse och är nu alltså lite blåskimrande, öm och konstigt svullen på den högra. Inte så ovanlig sak egentligen, blåmärken får man på mitt jobb, men det känns lite lurigt den här gången. Det sticker dessutom i tre fingrar och armen känns märkligt svag i vissa riktningar. Men jag gissar att det går över det med. Jag har i vart fall varit duktig och skrivit tillbudsrapport den här gången. Vi är väl annars ganska dåliga på det. Skulle vi vara noga skulle det bli en varje pass i stort sett och vi har ju annat för oss också. Men nu när jag blev lite bekymrad kändes det bäst.

Annars har det varit en ganska lagom helg på jobbet. Inga större sensationer. Hemma har det mesta också varit lugnt. Förutom en gråkall men trevlig promenad med Anna igår har jag hängt ensam i lägenheten. Lite trist kanske, men samtidigt är jag inte så fantastiskt rolig att umgås med mellan jobbnätterna oavsett.

Gulag ok, men Paris?

Även om jag faktiskt också inser att det kan innebära en hel del strul av olika slag så måste jag erkänna att jag någonstans har liiiite svårt för de nu ivrigt upploppande klagoartiklarna om folk som sitter fast i Paris, Spanien, London osv pga askmolnet. Skulle vilja ha lite mer av samma respons som från Rachel i Vänner när hon strandade ensam i Grekland; "Miserable? Hell, I was in Greece!"*.

*Nu var hon ju inte så lycklig där när allt kom till kritan, men ni fattar vad jag menar...

Inte missa ikväll!

Ni får för allt fredagsmys i världen inte missa Sverigepremiären av Modern Family ikväll. Den ersätter Solsidan och visas alltså på tv4 kl 21.30. Helt klart en av de roligaste och pinsammaste serier jag sett på ett tag. Samma pinsamhet som i nämnda Solsidan, men inte riktigt samma typ av serie i övrigt kanske.

Mina favoriter är helt klart Cameron & Mitchell. Kanske för att jag känner igen mig så oerhört mycket i Mitchell, även om han är snäppet mesigare än jag.

Kom ihåg; inte missa! Tv4 kl 21.30 ikväll!

Idéer sökes!

Så, köket nästan helt rent och blankt. Duktig Sara. Nu väntar bara högen med tidskrifter som jag sorterade ut från den tidigare högen med allt från räkningar till reklam, utskrivna jobbannonser, "viktiga noteringar" osv osv. Nu kvarstår frågan; vad gör man bäst med sina tidskrifter?

Jag tror att jag haft det här problemet sedan begynnelsen. Ett bevis för det är att mitt lägenhetsförråd till ganska stor del består av halvtrasiga tidksriftsamlare från IKEA fyllda med 90-talets tidskrifter. Och då har ändå många tidskrifter fått flytta till pappersinsamlingen vid någon av alla de flytter jag verkställt genom åren.

Hittills i den här lägenheten har jag haft en hylla i bokhyllan tillägnad tidskrifter men nu börjar det se mer än slarvigt ut. Så jag frågar mig; vad gör alla andra med sina tidskrifter? Hur gör du? Ge mig tips!

Idag II

Mer "måsten" dyker upp. Jag har ju bokat tvättid i eftermiddag och så borde jag baka det där brödet jag planerat att baka i evighet nu.

Och kanske ta ner grangirlangen som fortfarande hänger på balkongräcket. Känns som läge nu, va?

Idag

Ska jag ta tag i den där städningen jag bara skjutit på. Det börjar bli läskigt dammigt här och jag kan inte ens skylla på katterna då de är 5 mil bort.

Ska jag sätta mig med registerjobb. Det hopar sig dag för dag och ju mer det hopar sig desto mer stressad och avigt inställd blir jag. Förfrågningarna är många och jag hinner aldrig lägga tid på utvecklingen av det som jag borde.

Ska jag inte fara och träna. Tre gånger den här veckan får räcka även om gårdagens träning kändes seg och tuff och jag egentligen skulle behöva en lättsam träningsdag. Men en promenad kan det få bli.

Ska jag byta till sommardäck. Jag hoppas att det är som jag minns; att jag köpte nya förra året.

Ska jag försöka få över M på middag.

Sen blir det nattjobb för hela slanten i helgen och inget annat av vikt kommer att orkas med. Antagligen.

Genom askan ingen Gudrun

Ok, ingen Gudrun till Umeå. Inte in person iaf. Den här nya Sci-fi-världen vi hamnat i har gett henne förhinder. Men hon lär enligt egen utsaga finnas på länk på Sveafestivalen, så höra henne (och se förvisso) kan man ändå.

Så var det med det.

Next step: the aliens

Vulkanaska från Island stänger allehanda flygplatser i Sverige idag. Känns lite som inledningen på en sci-fi- eller katastroffilm, gör det inte?

Gudrun kommer till Umeå!

Jag kanske ska passa på att tipsa om att Gudrun Schyman kommer till Umeå imorgon fredag? Hon besöker först på förmiddagen Sveafestivalen där hon dels blir intervjuad och dels deltar i en paneldebatt. På Folkets Hus i Umeå alltså. Kolla länken för tider.

På eftermiddagen besöker hon universitetet och håller en föreläsning om "Feminism - manshat eller mänskliga rättigheter?" kl 14 i Hörsal A, Samhällsvetarhuset.

Så informativ jag känner mig nu.

Nej, det här är ingen kattblogg

...men jag kan inte låta bli.

Jag ska ge mig nu, lovar.

iPad is for cats!

Okej, jag har kommit på vilka målgruppen för iPad är. Kolla bara här hur nyheten togs emot:

Och hur den används sen:

Det kan vara så att jag behövde piggas upp lite idag och vad gör det bättre än en stund på youtube?

Det närmar sig

Äntligen börjar just de recensionerna jag väntat på trilla in! IDG recenserar idag HTC Desire och gör dessutom en del jämförelser med föregångaren Legend som släpptes för bara ett par veckor sedan. Slutsatsen tål att tänkas på:

"Desire och Legend är de bästa telefoner du kan köpa just nu. Vilken du väljer är egentligen en fråga om vad du prioriterar, snabbhet eller byggkvalitet."

Betyg 9/10 och i allmänhet ett väldigt gott omdöme alltså. Hm...

Empatilösa idioter

Och när jag ändå är igång; jag blir skitförbannad och människofientlig av sånt här. Jag läste om fallet igår och försökte skaka det ur mitt medvetande. Människor är så outgrundligt dumma i huvudet. Spontant tycker jag att ett rimligt straff är samma behandling som de gav djuren, men ändå vet jag nånstans att det troligen inte ens kommer att bli maxstraff. Det är väl snart på tiden att man faktiskt använder straffskalan för djurplågeri på riktigt istället för att ge några ynka tusenlappar i böter?

Ibland känner jag mig som "Grizzly Man" antagligen gjorde när han bestämde sig för att lämna civilisationen och leva med djuren istället. Lite mer galenskapsinformation och jag blir "Crazy Cat Lady" och flyttar ut i ett hus långt utanför mänsklig kontakt. Who's with me?

Gör om, gör fel?

Precis som med förra årets kull av björnungar på Lycksele djurpark ser det ut som att det är avlivning som väntar årets nyfödda lurvar. Att sterilisera eller använda preventivmedel kan tydligen ställa till det för björnarnas naturliga beteende, men allvarligt talat; är alternativet att döda ett gäng nyfödda björnungar varje år så väldigt bra då? Och allt för att vi ska kunna besöka parken och se björnar "naturligt".

Har man inte plats för att björnarna förökar sig kanske man inte ska ha björnar alls? Det finns väl inget som helst naturligt i att låta björnhonan föda en kull som man sen ändå avlivar efter några månader? En ansvarig djurpark borde se till att det finns plats eller annan placering för björnungarna innan de kommer, anser jag.

Sen är ju frågan om vi alls måste ha djurparker. Till vilken nytta? På vems bekostnad?

Kick-Ass kickade rumpa!

Eller, ja, det var det kanske mest Hit-Girl som gjorde. Men filmen var faktiskt galet bra. Just när jag funderade över om den skulle bli seg tog den tokfart och bara ökade ända till sista filmrutan.

Ska försöka recensera den imorgon. Kan iaf säga att efter att ha sett den känns DN:s recension faktiskt mest löjlig. Jag hade mina skeptiska förväntningar efter att ha läst den men de infriades inte alls på något sätt.

Kul film som höll ett högt underhållsvärde. (Gillade du tex inte Kill Bill ska du däremot antagligen inte se den.)

Hela Sveriges Filmfest i Umeå

Typiskt att jag ska jobba hela långa helgen när Folkets Bio har filmfest i stan. Åtta filmer som inte haft Svensk premiär än visas och flera låter väldigt intressant. Ni hittar programmet på hemsidan (under "Program", "Hela Sveriges Filmfest 2010").

Den eviga följetongen...

Det tycks råda HTC Desire-feber och till allas glädje har den äntligen landat i blandade butiker. Jag kanske borde slå till, men noggranna Sara som vill veta allt som bara går först (och som inte har råd att skaffa en ny mobil i brådrasket om den nya inte är bra nog) inväntar fler recensioner. I dagsläget har jag inte sett någon svensk sådan så jag väntar ett tag till, med risken att det första lasset tar slut.

Städdagen som kom av sig

Idag var ju dagen då inget skulle stå ivägen mellan mig och dammsugaren och skurhandskarna. Men se så enkelt det ändå kom en massa annat ivägen. Besök på Coop, grejande med present och paketskickande, matlagning (inkl två brända omgångar matvete), bloggläsande, tv-serier osv. Hm...

Och när solen ligger på som mest syns det tydligare än någonsin att jag verkligen behövde den här städdagen. Jaja, det är en dag imorgon också.

Billig sommar får det bli

Fick just veta att jag tvingas ner i tjänst, till min grundtjänst, under sommaren. Det var inte alls några goda nyheter. Förvisso får jag mer ledigt men det blir samtidigt betydligt mindre pengar att vara ledig med. Jag hoppas att det går att hitta en annan lösning.

Jag hade egentligen hoppats på att få min tjänst permanent höjd då jag vikarierat på förhöjningen i sex år, men nu grusas alltså det eftersom sommaren blir som den blir. Skräp.

Vad gör väl en kaputt rygg en solig dag?

Som väntat efter gårdagens mangel är ryggen knappt brukbar idag. Det känns inte alldeles bra men glädjen från träningen igår sitter i och solen skiner galet mycket ute så humöret är ändå ganska uppåt. Jag hade tänkt köra ett gympapass ikväll men har nu avbokat det och istället bokat in en biokväll med M. Betydligt mindre svettigt och minst lika trevligt.

African Anteater Dance!

Jo, mitt under träningen ikväll när jag gjorde mitt bästa för att ens likna det som ledaren gjorde, slog det mig plötsligt att jag höll på med något som påminde ganska mycket om den där dansen som Patrick "Dr McDreamy" Dempsey gjorde för hundra år sen i "Can't Buy Me Love". Minns ni?

Så j*vla roligt!

Exakt så kändes det i hela kroppen när jag lämnade träningslokalen för en dryg halvtimme sen efter ett pass Afro. Ikväll med samma ledare som tidigare, dvs ett tuffare och jobbigare pass, men helt utan flum och inre kvinnoskrik. Och så helt otroligt roligt! Ikväll kände jag verkligen den där rörelseglädjen som man marknadsför afron med. Ledaren är rolig, pressar oss precis så att vi (iaf jag) nästan dör precis innan det är dags för att stretcha.

Önskemål om fler pass i veckan med just henne las fram efter passet idag. Hon lät positiv och jag hoppas att det blir så. Just nu känns det som att jag skulle kunna göra det där typ jämt. Kul!

Weird humor

Jag vet inte varför jag har så dålig humor men jag kan av nån anledning inte sluta skratta till det här klippet som väl många redan sett. Det är så magiskt märkligt att det är roligt. Jag älskar hans gångstil!

(Parodin av Christoph Waltz, kort resp lång version, är trots all fånighet i världen också rätt kul. För oss med dålig humor alltså.)

Slö söndag

Idag har jag inte fått för mycket nyttigt gjort. Men det känns nästan ok. Nästan. Jag har i vart fall varit ute på en rask promenad i den ljuva solen i en timme. Och så var också resten av folket på den här sidan älven. Inte bara jag ville njuta av landskapet på Röbäckslätten.

Benen vill fortfarande börja springa efter en stund men jag strävar emot ett tag till. Tror att jag behöver mjukare underlag än asfalt och dessutom var träningskläderna i Ratan för tvätt. Snart läge att skaffa ett ombyte till så att tvättplaneringen inte behöver bli så omständig.

Omväxling förnöjer

Gäsp gäsp. Att lägga sig mitt på eftermiddagen och inte vakna när man riktigt vill gör mig väldigt gäspig och seg. Men jag vaknade ju så onödigt tidigt imorse (kl 8) att jag var tvungen att lägga mig en dryg timme för att inte sega ihop totalt på jobbet inatt.

Jag är på en annan avdelning inatt, visserligen bara den bredvid så jag är fortfarande i stort sett på mitt vanliga territorium, men det känns ändå skönt med lite ombyte. Jag har haft semester för fi-möten de senaste två av de här söndagarna så det ska nästan bli kul att jobba ikväll. Annan avdelning (aka ansvar för brukare på "vanlig" demensavd inte komplikation) och arbetskamrater jag inte jobbar med så ofta. Det är ett välbehövligt avbrott från rutinerna.

Sent påkomna tv-tips!

Åh, ni får inte missa att se Djävulen bär Prada ikväll på tv4 kl 21.25. Den är faktiskt riktigt bra, med Meryl Streep och Anne Hathaway.

Annars lär Oldboy (Svt2 21.50) vara en bra film, del två (tror jag?) i Chan-wook Parks Vengeance-serie (Sympathy for Mr Vengeance och Lady Vengeance är övriga två). Jag har faktiskt inte sett någon av dem än, men de finns med på min lista. Däremot såg jag hans I'm a Cyborg and that's Ok, som jag fullkomligt älskade.

Oplanerad lördag

Planen var att besöka Littfests andra dag på Folkets Hus, men när Anna och jag väl kom dit var det dessvärre inte så mycket som lockade våra svårflirtade smaklökar utan vi gick iväg och åt lunch, strosade i affärer och softade i allmänhet istället. Inte alls fel, måste jag säga. jag var definitivt mer på humör för det än för att sitta och lyssna idag. Trist kanske, men väldigt sant. Det känns ju som att man borde gå på det som erbjuds i stan lite "för att", men vi var lite för tröga båda två idag.

Med mig hem hade jag en flaska nagellack i syfte att försöka skydda mina av jobbet hårt åtgångna naglar och en alldeles för stor påse godis. Men ja, det är lördag som sagt.

Vad resten av denna lördag bjuder på är hittills lite okänt. Än så länge är det jag, mitt godis och en inbjudan att spela spel och prata skype med Miss J över nätet som står till buds. Och det känns helt ok än så länge.

I'm Hit-Girl!

Kär som jag är i superhjältefilmer vill jag helst av allt gå och se Kick-Ass just nu. Den hade premiär igår och kom trots viss osäkerhet även till denna änden av landet. Av recensioner att döma är det blandade betyg med viss betoning på höga, och även om jag delar Jane Magnussons runk-tröttnad hoppas jag på att bli road om jag kommer iväg och ser den. Just nu vill jag verkligen bli road mer än oroad av film nämligen.

Min nya kärlek

Trots ryggen har jag faktiskt bott en dryg timme på gymmet idag också. Jag har verkligen fastnat för crosstrainern. Det blir längre och längre pass och varje gång känns det nästan jobbigt att kliva av. Det är som att jag hamnar i dvala när jag står där och svettas. Väldigt obegripligt.

Sen blev det iaf bara en kortare runda i själva gymmet. Jag undvek att träna överkroppen så mycket för att inte göra illa mig mer. Just nu känns det bra, jag hoppas att jag inte blir invalid resten av helgen bara...

Ryggont!

Jag har fått skumt men mastodontont i ryggen. Jag brukar som sagt få det av för mjuka sängar, som den hos M, men imorse vaknade jag i min egen säng nästan oförmögen att ta mig upp. Ont som rackarns! Det blir alltid lite bättre när jag väl kommer igång och rör mig, men innan dess hinner jag fundera över hur lång tid jag kommer att bli liggande innan någon saknar mig... Typ.

Läkarbesöket i höstas/vintras sa mig att jag har en kronisk (men inte helt obotbar, om jag förstod det rätt) överspändhet i käkarna, nacken och axlarna. Därav all huvudvärk och trötthet. Jag rekommenderades sjukgymnastik, vilket jag inte gjort något av utan alltså försökt byta ut mot gymmet istället. Nu börjar jag fundera över om det är helt klokt.

Jag vet bara att det gör ont i ryggen, att huvudet har bebotts av en molande känsla flera dagar och att jag känner mig tröttare än någonsin i ryggen efter ett par arbetspass. What to do? Tål att funderas över.

Avokado-ilska

Jag har ett tag retat mig på det nya greppet på affären; att paketera in två avokados i plastbunke med plast runt (!), berätta att den är garanterat mogen och ta ungefär dubbelt så mycket pengar för dem som för övriga. Envist plockar jag av avokadon som ligger fritt bredvid och muttrar över att jag ska behöva betala extra för att få hem mogen frukt.

Tji fick jag när jag nyss tvingades inse att min till synes lagomt mjuka frukost/brunch-avokado var stenhård när den väl delades.

Dagens bloggtips

På tal om att blogga ovackert; idag gillar jag det här.

Hur jag nådde min flumtröskel

Trots mitt lite hängiga humör idag drog jag mig iväg på den inbokade afron. Ikväll var det en ledare jag inte haft förut och jag var efteråt ganska glad för att det inte var min första gång, jag är inte så säker på att jag gått tillbaka då. Inte så att det var något fel, hon var absolut jätteduktig, men det blev lite för flummigt för min stela person idag. Jag har lite svårt för att "låta trummorna få kroppen att röra sig som den vill" (dvs hoppa runt helt okoordinerat som a crazy bunch i nån slags "frigörande dans") och att "låta mitt inre skrik komma ut som på en förlossning" samtidigt som jag springer runt som en tok är normalt sett inte heller min tekopp.

Så jag kände mig lite hämmad och stel uppepå mitt redan innan ganska hängiga humör. Därmed inte sagt att jag inte kämpade och gjorde mitt bästa så att jag fortfarande badade i svett efteråt, men det var helt enkelt inte riktigt lika roligt.

Det här med att välja ledare efter smak och stil uppenbarade sig plötsligt.

Lemur eller katt?

Hur kan man inte bara tokälska dessa knasiga djur? Är man nyfiken så är man! Mina gör liknande upptåg stundvis men har inte lyckats stå sådär länge eller riktigt så rakt. De försöker mer hitta ett bra sätt att klättra på personalen om de inte ser det som lockar för stunden...

Vårkänslor

Sitter i köket på landet och ser hur det rinner ner smältvatten från balkongen. Solen sken när jag steg upp men även om det är märkligt vitt på himlen nu istället så är det ljust och vackert. Som vanligt när värmen och solen kommer återkommer längtan att åter få bo på landet. På riktigt, inte bara till låns när det passar. Är det den här våren jag gör en ordentlig kraftansträngning för att söka mig ett sådant hem? Med en fikavänlig trapp och en rabatt att meditera bort alla bekymmer i.

Kanske.

Att blogga vackert

Hm, ja just det här har jag (och många andra tycks det) funderat över. Kanske inte så mycket om de som bloggar är så perfekta (det utgår jag från att ingen är numera) utan mer hur ärlig och ovacker man kan vara i bloggvärlden.

Min blogg är väl rätt så uppriktig och ärlig, kanske dumdristigt ärlig ibland. Visst mörkar jag en del saker, ändrar (främst för att inte hänga ut andra) och utelämnar det allra mörkaste (det märks nog mest genom att inläggen blir mer sporadiska), men jag hoppas inte att någon som läser ska känna att jag "väljer det vackraste". Det har aldrig varit tanken med bloggen och då kunde jag lika gärna lägga ner.

Det kan hända att besöksstatistiken minskar med vackerheten men det gör mig ingenting alls. Ni som läser får stå ut med att jag är lite halvt misslyckad, osnygg, lever ett ickeglammigt liv som ingen riktigt får grepp om och gnäller återkommande över blandade triviala saker. För det är väl lite så det funkar, inte sant? Ni vet, livet. Tack och lov så har ju även jag snyggare dagar. Jag är bara dålig på att fejka dem när de inte syns till.

Kanske finns det en poäng med att snygga till sin blogg och att vilja läsa det vackraste. Kanske vore det inte så stort det här med bloggeriet om alla var lite ärligare och osnyggare. Oavsett så kommer du aldrig lära känna en person via dess blogg. Snygg som osnygg.

Nerd-alert!

Ah, efter en natt av vakna, tjoande och strulande brukare känns det helt okej att konstatera att jag nu har fyra nätter ledigt framför mig. Det känns definitivt i ryggen att det varit en springig och tung natt.

Hittills idag har jag mest hängt och inte gjort något mer än lite fi-arbete samt tittat på när M förbarmade sig över min disk. Ikväll vankas det raid med guildet så då får jag försöka dopa mig med te så att jag piggnar till lite. Om jag nu inte dissar raiden, som hade rätt många intresserade anmälda, och spelar på min nya altkärlek; en druid. Det råder druidfeber i guildet, tror att vi har 5 levlande druid-alts för tillfället. Men det är rätt kul, ännu roligare blev det efter att jag fått kattformen. Jag gillar definitivt att spela katt, de är nästan lika koola i spelet som irl. Även om mina irl-svansar kanske inte riktigt är lika våldsamma som den jag gestaltar i spelet då...

Dagen då min Renault fick nog av vintern

På E4:an norrut ikväll kastade jag en blick på termometern i bilen som visar utetemperatur. Den visade 13 plusgrader. Jag tittade ut på den grå himlen och det snöiga, blöta landskapet och frågade M om det verkligen kunde stämma. -Det var nyss en plusgrad, svarade han.

Och sen steg det, ett par grader i minuten. Väl framme i Ratan visade termometern på 43 plusgrader. Hett. Seriöst hett.

Skrytblogg

Jag måste nästan skryta lite också. I dagens VK finns en krönika på ledarsidan signerad undertecknad. Oerhört spännande och lite småläskigt. Känns väldigt kul att få göra något helt på sidan av det mesta andra, och dessutom helt och hållet som bara mig själv.

När jag fick frågan så tvekade jag väl egentligen inte, det var väldigt smickrande att bli tillfrågad och jag resonerade som att jag var dum om jag sa nej. Så jag kunde inte annat än att tacka ja. Och det blev ganska bra till slut. Världens ego-boost!

En av tre denna veckan

Halvtid redan för den här veckan. Eller nästan iaf, en av tre nätter klara. Jag jobbar en natt till och är sen lyxigt ledig ända till söndag kväll. Ska bli skönt. Förra veckans 50 timmar natt sitter fortfarande kvar i kroppen lite. Plus en del annat. Jag behöver ledigt, ta långa promenader i solen jag härmed beställer och fara iväg och träna. Och storstäda lägenheten. Bland annat.

Jag borde egentligen åka på det inplanerade träningspasset idag men kroppen är seg som sirap så jag tror inte att det skulle bli nåt bra. Jag skippar det och försöker dra mig iväg en stynd imorgon kväll istället.

Latmasken

Jag vaknade med grym ryggsmärta idag, som nästan alltid när jag är på landet. Den där sängen dödar verkligen min rygg. Jag fick med lite hjälp rulla ur sängen och sakta börja röra mig för att få igång ryggen igen. Jag hade hoppats på att det där skulle bli bättre, att jag skulle bli lite tåligare för övermjuka sängar tex, när jag kommit igång med att träna, men det verkar inte så. Inte än iaf.

Träningen är väl det som får stryka på foten när det kommer till långhelg. Jag känner i kroppen att jag vill och borde åka in och åtminstone göra någonting, men jag vet inte om jag är för slö. Det har varit något inbokat varje dag den här helgen, utom just idag och det skulle vara skönt att bara stirra fram till jobbdags. Jag har ett träningspass inbokat imorgon, men det är alltid lite osäkert att boka in något mellan två nattpass. Risken är att jag är alldeles för mör för att orka. Vi får väl se, helt enkelt.

Inte så mycket Jesus-sörjande

Jag blir alldeles förvirrad av de här röda dagarna. Det känns som söndag idag och jag får aktivt tänka att det är måndag hela tiden så att jag inte riskerar att glömma bort att fara till jobbet ikväll.

Jag har haft en bra, väldigt opåskig helg. Ingen påskbuffé, inget påskgodis (jag köpte faktiskt påskägg men de har aldrig fyllts på), inga fjädrar och jag har med något enstaka undantag inte sett några påskkärringar. Men jag är nöjd. Långhelg är alltid långhelg, även om jag jobbar som vanligt. Det blir ändå någon form av slöhet som smittar av sig.

Skralt med tv-tips i påsk

Vad sägs om lite satir i påskhelgen? Filmutbudet på tv denna påskhelg ser väldigt fattigt ut men jag hittade i vart fall en riktigt bra och en hyfsat bra satir att tipsa om. Ikväll kl 21.40 på Svt2 visas Thank You for Smoking (2005) en riktigt bra film av Jason Reitman (Up in the Air m.m), som det visserligen var ett tag sedan jag såg nu men som jag tror håller bra fortfarande. Aaron Eckhart spelar en lobbyist för den amerikanska tobaksindustrin; en av hans bästa prestationer någonsin.

Söndag bjuder på eftermiddagsmatiné med Saved! (16.35 på kanal 5), en helt okej satir om kristendom, tonåringar och sexualitet. Jena Malone spelar huvudrollen och i en av birollerna hittar man den annars så försvunna Macaulay Culkin (Ensam hemma-killen som fick lite för mycket pengar att leka med).

Perfect tajming

Även om jag inte egentligen sovit på långt över ett dygn, var riktigt hängig och så vidare fullföljde jag planen att gå ut med Ulrika och Anna igår kväll. Sicka underbara brudar de är! Jag hade jättetrevligt, skrattade tills magen värkte och ångrade inte en sekund att jag trots allt följde med. Vi insåg när vi väl kommit ner på stan att det var en väldigt stängd dag på stan (varför tar folk långfredagen så hårt?). Som tur var hade 18-årshaket Pipes of Scotland öppet så vi gick dit och började med ett glas vin och lite helt okej mat. Vid den tiden var det rätt folktomt men det fylldes på under kvällen.

Mycket unga människor som sagt, men det spelade ingen större roll. Vi satt ju i vår bubbla. Då och då kom det förbi enstaka småpojkar som ville prata och dela med sig av något (manligt fenomen?), men över lag hade vi det bra för oss själva. Och vi skrattade gott när vi hörde en av tjejerna på bordet bredvid utbrista "Asså min mamma är 35!" (apropå vad missade vi dock).

En riktigt bra kväll alltså. Precis vad jag behövde och det tror jag att jag delade med de övriga två brudarna. Vi var kvar till stängning och hann innan dess spendera en mindre förmögenhet på drinkar. Men det var det helt klart värt. Stort tack för igår tjejer!

Förändringarnas tid måste komma till sist

Ovanligt långt blogguppehåll för att vara jag. Men jag har haft ganska fullt upp. Två jobbnätter och så en riktigt strulig fredag. Verkligen en dag av både och. En form av privat kris uppstod och även om det värsta rett ut sig och det finns en väg fram ligger det en slöja kvar av allt möjligt i både kroppen och huvudet. Jag är i vart fall oerhört tacksam för de som visar sig finnas nära när det behövs. Tänk att det förvånar mig varje gång.