Det finns två ”lyckade” vägar att ta för en ung medelklasskvinna i 60-talets England; bli gift och försörjd eller att studera vidare för att själv kunna undervisa eller bli statlig sekreterare. 16-åriga Jenny (Carey Mulligan) studerar flitigt med sikte på Oxford university. Hon spelar cello i en orkester ”som man ska” och även om hon ifrågasätter de begränsade valmöjligheterna ser hon Oxford som en väg ut.David (Peter Sarsgaard) är en dubbelt så gammal, uppenbart förmögen man med stor charm och en oöverträffad övertalningsförmåga. De båda möts och trots (eller kanske tack vare) alla uppenbara skillnader blir de ett par. David erbjuder Jenny en fartfylld, spännande värld med lyxiga sportbilar, flärdiga fester, vackra kläder och resor till Paris. Jenny ställs inför ett val; ska hon bli Oxfordstudent eller lyxig hustru? Måste hon välja?
Det låter som ett klassiskt upplägg och det är det verkligen. Vi har sett det förut; charmiga män och unga, starka kvinnor som ifrågasätter sin samtids valmöjligheter. Men trots det charmas jag lite av den här filmen. An Education erbjuder verkligen skönhet. Det är ett vackert 60-tal vi ser, ett vackert England som jag gärna skulle vilja hoppa in i. I bakgrunden presenteras så samtidigt en värld begränsad för kvinnor, där män är män och kvinnor är kvinnor. Och där allt inte är som det verkar.
Sarsgaard gör en trovärdig insats som charmören med badboy-ögonen och även om Carey Mulligan lite för ofta visar upp ett vattnigt, känslomässigt uttryck så gillar jag henne. Fotot och miljöerna är snygga och jag blir som sagt lite sugen på att vara med.
Den danska regissören Lone Scherfig har över lag lyckats ganska bra. Inte minst gillar jag hennes sätt att helt hoppa över annars obligatoriska scener (som oskuldens debutnatt tex) och istället låta det komma in via den övriga handlingen och dialogen. Det blir som om hon la en beskyddande hand över sina rollfigurer, något jag kanske annars skulle reagerat emot men som här faktiskt fungerar bra och blir ganska snyggt.
Nackdelar? Tja, historien är som sagt inte unik och den saknar riktiga överraskningar. Man väntar länge på att något ska hända och när det händer så förvånar det inte särskilt. Jag kan också tycka att historien är lite normativ, det vore upplyftande om allt inte var svart eller vitt. 3/5
Det låter som ett klassiskt upplägg och det är det verkligen. Vi har sett det förut; charmiga män och unga, starka kvinnor som ifrågasätter sin samtids valmöjligheter. Men trots det charmas jag lite av den här filmen. An Education erbjuder verkligen skönhet. Det är ett vackert 60-tal vi ser, ett vackert England som jag gärna skulle vilja hoppa in i. I bakgrunden presenteras så samtidigt en värld begränsad för kvinnor, där män är män och kvinnor är kvinnor. Och där allt inte är som det verkar.
Sarsgaard gör en trovärdig insats som charmören med badboy-ögonen och även om Carey Mulligan lite för ofta visar upp ett vattnigt, känslomässigt uttryck så gillar jag henne. Fotot och miljöerna är snygga och jag blir som sagt lite sugen på att vara med.Den danska regissören Lone Scherfig har över lag lyckats ganska bra. Inte minst gillar jag hennes sätt att helt hoppa över annars obligatoriska scener (som oskuldens debutnatt tex) och istället låta det komma in via den övriga handlingen och dialogen. Det blir som om hon la en beskyddande hand över sina rollfigurer, något jag kanske annars skulle reagerat emot men som här faktiskt fungerar bra och blir ganska snyggt.
Nackdelar? Tja, historien är som sagt inte unik och den saknar riktiga överraskningar. Man väntar länge på att något ska hända och när det händer så förvånar det inte särskilt. Jag kan också tycka att historien är lite normativ, det vore upplyftande om allt inte var svart eller vitt. 3/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar