Hm, ja just det här har jag (och många andra tycks det) funderat över. Kanske inte så mycket om de som bloggar är så perfekta (det utgår jag från att ingen är numera) utan mer hur ärlig och ovacker man kan vara i bloggvärlden.
Min blogg är väl rätt så uppriktig och ärlig, kanske dumdristigt ärlig ibland. Visst mörkar jag en del saker, ändrar (främst för att inte hänga ut andra) och utelämnar det allra mörkaste (det märks nog mest genom att inläggen blir mer sporadiska), men jag hoppas inte att någon som läser ska känna att jag "väljer det vackraste". Det har aldrig varit tanken med bloggen och då kunde jag lika gärna lägga ner.
Det kan hända att besöksstatistiken minskar med vackerheten men det gör mig ingenting alls. Ni som läser får stå ut med att jag är lite halvt misslyckad, osnygg, lever ett ickeglammigt liv som ingen riktigt får grepp om och gnäller återkommande över blandade triviala saker. För det är väl lite så det funkar, inte sant? Ni vet, livet. Tack och lov så har ju även jag snyggare dagar. Jag är bara dålig på att fejka dem när de inte syns till.
Kanske finns det en poäng med att snygga till sin blogg och att vilja läsa det vackraste. Kanske vore det inte så stort det här med bloggeriet om alla var lite ärligare och osnyggare. Oavsett så kommer du aldrig lära känna en person via dess blogg. Snygg som osnygg.
Min blogg är väl rätt så uppriktig och ärlig, kanske dumdristigt ärlig ibland. Visst mörkar jag en del saker, ändrar (främst för att inte hänga ut andra) och utelämnar det allra mörkaste (det märks nog mest genom att inläggen blir mer sporadiska), men jag hoppas inte att någon som läser ska känna att jag "väljer det vackraste". Det har aldrig varit tanken med bloggen och då kunde jag lika gärna lägga ner.
Det kan hända att besöksstatistiken minskar med vackerheten men det gör mig ingenting alls. Ni som läser får stå ut med att jag är lite halvt misslyckad, osnygg, lever ett ickeglammigt liv som ingen riktigt får grepp om och gnäller återkommande över blandade triviala saker. För det är väl lite så det funkar, inte sant? Ni vet, livet. Tack och lov så har ju även jag snyggare dagar. Jag är bara dålig på att fejka dem när de inte syns till.
Kanske finns det en poäng med att snygga till sin blogg och att vilja läsa det vackraste. Kanske vore det inte så stort det här med bloggeriet om alla var lite ärligare och osnyggare. Oavsett så kommer du aldrig lära känna en person via dess blogg. Snygg som osnygg.
4 kommentarer:
Bra skrivet tycker jag! ibland kan jag liksom känna att bloggen "tystnar" när jag är för ärlig eller "svart" i det jag skriver, å då brukar jag oftast återgå till det glättigare, vilket i sin tur alltid leder till en "bloggkris". Jag tröttnar helt enkelt.
Tack för att du säger det! Jag håller absolut med. Det känns ibland lite som att det finns en obekvämhet inför alltför ärliga inlägg, att det är det snygga som säljer.
Samtidigt går bloggar om sjukdom hem hur mycket som helst, lite motsägelsefullt. Det kanske finns snyggt respektive osnyggt "svart".
Ja, eller att man måste hitta sin nisch, att man läser olika bloggar beroende på vad man är sugen på att läsa om. Har man en gång hamnat i "feel good" facket är det kanske svårt att byta nisc, likväl som om man hittade sina läsare genom att blogga om sina "psykiska svårigheter", så kanske det inte ska handla om balkongodling helt plötsligt. Människor verkar ha ett stort behov av att "veta vad de får"!
Det är nog sant. Men det är lite märkligt att det kan "chocka" eller iaf skrämma iväg läsare om man bara har så en liten svacka, eller möjligen är lite ojämn i sitt blogghumör (varav jag väl tillhör den senare). Blogga är väl lite att följa livet? Om man nu har en sån blogg. Men det kanske funkar dåligt läsarmässigt.
Temabloggar är kanske svårare att komma undan med dippar på.
Det här får mig att ännu mer fundera över vad jag vill med min blogg. Vilket tema har jag? så att säga...
Skicka en kommentar