Ovanligt långt blogguppehåll för att vara jag. Men jag har haft ganska fullt upp. Två jobbnätter och så en riktigt strulig fredag. Verkligen en dag av både och. En form av privat kris uppstod och även om det värsta rett ut sig och det finns en väg fram ligger det en slöja kvar av allt möjligt i både kroppen och huvudet. Jag är i vart fall oerhört tacksam för de som visar sig finnas nära när det behövs. Tänk att det förvånar mig varje gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar