Hur jag nådde min flumtröskel

Trots mitt lite hängiga humör idag drog jag mig iväg på den inbokade afron. Ikväll var det en ledare jag inte haft förut och jag var efteråt ganska glad för att det inte var min första gång, jag är inte så säker på att jag gått tillbaka då. Inte så att det var något fel, hon var absolut jätteduktig, men det blev lite för flummigt för min stela person idag. Jag har lite svårt för att "låta trummorna få kroppen att röra sig som den vill" (dvs hoppa runt helt okoordinerat som a crazy bunch i nån slags "frigörande dans") och att "låta mitt inre skrik komma ut som på en förlossning" samtidigt som jag springer runt som en tok är normalt sett inte heller min tekopp.

Så jag kände mig lite hämmad och stel uppepå mitt redan innan ganska hängiga humör. Därmed inte sagt att jag inte kämpade och gjorde mitt bästa så att jag fortfarande badade i svett efteråt, men det var helt enkelt inte riktigt lika roligt.

Det här med att välja ledare efter smak och stil uppenbarade sig plötsligt.