Tragik och musikminnen

Ser att nyheten om Anders Göthbergs död nått kvällstidningarna. Jag kom över nyheten i torsdags kväll/natt och det gav upphov till en massa gamla musikminnen och lite sorg i hjärtat. Anders var gitarrist i Broder Daniel, ett band som jag och Mia följde från starten. Nej, vi var inte bland miniatyr-Henrik-kidsen med stjärnor på kinderna (inte så ofta iaf...), men vi såg dem hur många gånger som helt live, var på festivaler där de var (minns du Emmaboda, Mia?) osv. Det finns signerade grejer, trumpinnar och "souvenirer" från möten osv i min "toktidslåda" som jag har kvar på vinden i Ratan, tror jag. Det kom och gick lite folk i det bandet, bland annat var ju Håkan Hellström med från början och kom och gick lite före sitt stora genombrott. Men Anders var från början.

Ja, tragiskt är det i vart fall. Tragiskt för hans lilla familj. Bra att BD agerar för fansen och försöker motverka att Anders självmord blir en hyllad sak som man kan ta efter. Fansen är ju till viss del fortfarande lite speciell. Fast jag undrar verkligen om det är samma speciella skara som när det började. Antagligen är det nya, de som numera tom har en etikett; emo-kidsen.