Det pågår ett mindre kisseuppror hemma hos mig just nu. Tristess, är bara förnamnet. Ute skiner solen, fåglarna låter konstigt (inte bara mina katter utan även Anna-Karin tycks ha upptäckt det...) och inne sitter personalen (=jag) bara vid sin dator typ hela tiden. Dessutom har jag ställt upp balkongen bara så mycket jag törs för att inte Houdini-katten Smilla ska kunna ta sig ut, och det tycks de ta som ett rent hån mot kissesamhället. Det är vår helt enkelt.
Jag har inte hunnit ta tag i projektet att göra om balkongen till en innätad utsiktsplats ännu och en kvalificerad gissning är att det kommer att vara tillfredsställande i kanske en kvart när det väl är klart. Kanske jag måste försöka deportera katterna till Mattias och Ratan, trots allt. Bekymret är att han har tagit sig an en katt som annars hotades av avlivning eftersom det uppkommit allergi i den familj som den tillhörde förut. Så ja, planer har förändrats helt enkelt.
Det känns över lag lite dubbelt att bo i stan. Det finns ett par fördelar, även om jag tycker att de hittills blivit underutnyttjade av mig. Samtidigt så längtar jag nog ut till landet igen ganska mycket. Till naturljud och gräs under fötterna, istället för ljud från ett expanderande Volvo 100m bort och hög risk för att trampa i hundbajs, ciderflaskor eller rester från helgens grillfest på gräsmattan omkring huset här.
Hm..ja. Jag tror att jag önskar att jag vore mer av stadsmänniska. Och jag tror att jag i allmänhet önskar att många saker var annorlunda, men det är bara att gilla läget. Inte sant? Men hur säger man det till en vårsur katt?
Jag har inte hunnit ta tag i projektet att göra om balkongen till en innätad utsiktsplats ännu och en kvalificerad gissning är att det kommer att vara tillfredsställande i kanske en kvart när det väl är klart. Kanske jag måste försöka deportera katterna till Mattias och Ratan, trots allt. Bekymret är att han har tagit sig an en katt som annars hotades av avlivning eftersom det uppkommit allergi i den familj som den tillhörde förut. Så ja, planer har förändrats helt enkelt.
Det känns över lag lite dubbelt att bo i stan. Det finns ett par fördelar, även om jag tycker att de hittills blivit underutnyttjade av mig. Samtidigt så längtar jag nog ut till landet igen ganska mycket. Till naturljud och gräs under fötterna, istället för ljud från ett expanderande Volvo 100m bort och hög risk för att trampa i hundbajs, ciderflaskor eller rester från helgens grillfest på gräsmattan omkring huset här.
Hm..ja. Jag tror att jag önskar att jag vore mer av stadsmänniska. Och jag tror att jag i allmänhet önskar att många saker var annorlunda, men det är bara att gilla läget. Inte sant? Men hur säger man det till en vårsur katt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar