Förändringar på jobbet

Inatt var det sista natten jag jobbade med min trogna arbetskamrat Margret som jag haft sedan jag började på mitt jobb. Hon jobbade alltså på avdelningen bredvid, men under nätterna brukar vi öppna dörrarna emellan avdelningarna kanske 5-6 timmar av de 10 för att ha någon extra hand att ropa på då man behöver det. Och kanske 75% av nätterna har jag jobbat med Margret som i morse alltså gick i pension. Eller ja, hon gick på semester och får pension efter den. Det kändes, lite blandat tror jag. Vi har jobbat så tätt att vi aldrig behöver säga något, vi bara gör. Vi känner varann så pass bra. Och det kommer jag sakna. Spännande med ny arbetskamrat såklart men tråkigt att erfarenhet och kunskap försvinner. Det har varit några pensioneringar nu bland nattpersonalen och det märks faktiskt. Att staben blir yngre har både sina för- och nackdelar. De som jobbat sedan det var ett mentalsjukhus (vissa i mer än 40 år!) har kanske inte alltid den mest uppdaterade kunskapen, men ofta är deras erfarenhet och kompetens oumbärlig. Framför allt har de ofta ett erfaret lugn när de möter dessa speciella människor som vi jobbar med. Är man rädd så märker de det på en gång och då blir det oftast bara värre.

Jaja, men så är det. I juni försvinner den andra jag jobbar med av samma skäl så sen blir det helt nya arbetskamrater för min del. Det blir lite spännande. Jag hoppas det blir bra.