Personal shopper ftw!

Imorgon ska vi som sagt på bröllopsfest, jag och M. Det ska bli trevligt. Nu känner jag exakt noll människor på bröllopet så jag är lite förvånad över att jag inte är något av ett neurotiskt vrak vid det här laget över det, vilket jag brukar vara. Jag är inte alltid strålande på att delta i sociala sammanhang. Eller åtminstone så tror jag det, väl där brukar det aldrig vara några problem. Men jag har helt enkelt inte hunnit noja nåt över det där. Imorgon är en annan dag.

Klänning för firandet köpte jag förra veckan, på nätet faktiskt. Och den passade till och med. Nu kanske jag inte ser ut som modellen på bilden i den, men när gör man det? I vart fall så behövdes det ju lite mer än bara en klänning. I förrgår lyckades jag förvånande nog hitta ett par bruna stövlar som jag köpte. Alldeles lagom klack (men fortfarande klack, om än ganska låg), passande vidd på vaden och precis sådär i allmänhet bara 'lagom' som jag ville ha dem.

Idag fortsatte shoppandet, men dagen till ära tog jag experthjälp med mig. Jag flexade ut till lunch, mötte upp Ulrika och Lil'sis och gick på stan med en rätt lång lista på saker som behövde hittas. Jag hade de bästa personal shoppers jag kunde önska mig. Jag kom hem med i stort sett allt! Sjal, pumpsliknande skor (so not me egentligen, men ja, det kan vara bra att byta om till när vi kommer till själva festen), ny ögonskugga, nagellack, strumpbyxor och säkert nåt mer som jag glömmer nu. Sen fick jag den äran att följa med U hem och låna handväska (hon har ett halvt rum fullt, typ) och några örhängen (hon har motsvarande en butiksmängd) att välja bland. Hur snällt var inte det?

Så nu borde jag vara all set. Imorgon ska jag försöka vara lika briljant personal shopper åt M, som väljer att shoppa kläder samma dag som vi ska iväg alltså, och hoppas kunna plocka ihop en stass lika bra. Jag har en plan, men vi får väl se hur det blir med det. Förhoppningen är att vi ska se hyfsat representabla ut tillsammans imorgon kväll.

Back!

Oj nu har här varit tyst länge. Och fullt upp har det varit. Mycket jobb, en middag ute med familjen, en middag ute med tjejerna och ikväll for vi och hälsade på M:s syster innan vi åkte hem. Och som alltid så känner jag mig som betong i kroppen ungefär 3 hundradelar av en sekund efter att jag parkerat bakdelen i soffan.

Jag sitter faktiskt och skriver på en alldeles ny laptop! Jag är väldigt väldigt glad för den. Min gamla macbook, min älskade vita macbook, gav ju upp bit för bit. Men den fanns med länge och den har använts och släpats runt på flitigt. Så jag tycker att den har rätt till pension nu. Och min fina nya i all ära, men hade jag fått välja hade jag velat stoppa ner den här i min gamla vita. Så jag lär inte kasta den riktigt än, jag kan bara inte med det.

Datorn köptes igår, idag verkade det som att butiken hade 10% rabatt på alla innevarande datorer... Just min tur. Men å andra sidan hade jag kanske inte hunnit få någon om jag väntat. Tycker dessutom att jag förtjänar tapperhetmedalj (or something) för att jag snällt väntat ända tills alldeles nyss med att öppna upp och börja leka med min nya dator. Igår var vi hemma sent så då orkade jag inte (samt ville hinna göra Time Machine på den gamla först) och idag har det varit lite samma sak. Men nu sitter jag här i vart fall. Trött som en gnu men glad som en....elefant i en vattenpöl (?).

Jakten återupptas

Stressig dag på jobbet idag. Sjukdomar all over the place. Verkar som att förkylningar och magsjuka avbyter varandra där ute i stugorna för tillfället. Så idag har jag och min kollega fått hoppa in och hjälpa till att lösa det lite mer än vanligt, i stort sett inget annat hann bli gjort. Och mitt i allt hade jag en bokad klipptid som jag fick lov att springa iväg för.

Så nu är jag kortklippt. Mer så nu än sist faktiskt. Vilket var märkligt, kom jag på i efterhand; jag vill med bestämdhet minnas att min frisör (som är bäst i världen btw) inledningsvis sa att hon inte tyckte det behövde klippas lika kort som sist. Istället blev det kortare. Och så testade hon att platta istället för att utnyttja lockarna, och det blev väldigt annorlunda. Jag ser lite ut som en gammal variant av min Lil'sis faktiskt. Men hon kan vara lugn i att jag inte lär orka platta håret sådär väldigt ofta, men just nu är det lite roligt.

Får väl se vad jag väljer på lördag då vi ska på bröllop; rakt eller lockigt. Ett större bekymmer är dock klädfrågan. Jag måste försöka hinna springa på stan och leta skor imorgon efter jobbet. Stövlar är plan ett, men det har jag å andra sidan försökt hitta i säkert fyra års tid nu så det kanske måste bli nåt annat till de här klumpvaderna. Vi får väl se helt enkelt.

Cat update

Jag har förstås fått frågan om hur det gått med katten med många liv; ni är så söta som frågar här, via mejl, på fb och afk! Och den glada nyheten är att det gick över förväntan på återbesöket. Till och med veterinären var överraskad. Hon trodde att hon åtminstone skulle behöva ta bort en bit död vävnad runt såret, men det visade sig att hon har bra läkkött så det var torrt och fint och inget dött alls. Lite rött men hon trodde inte att det skulle bli inflammerat. Hon lär få en liten defekt på svansen, liten kurva sådär men det gör ju inget i jämförelse med att behöva kapa av den.

Sköldkörteln har också repat till sig. Nu låg hon lite under det normala snarare, men så länge hon inte får symptom på det så behöver man inte behandla det. Veterinären, som Rosa till och med 'buffade' med, var väldigt imponerad av förändringen på henne sedan före behandlingen. Som en ny katt; indeed säger jag!

Det trista är förstås att hon fortfarande behöver vara inne. Hon får gå ut kortare stunder pga kylan och då helst utan att bli påhoppad av den andra katten, men inget av det är särskilt lätt att styra. Vi tänker att hon får vara ute lite i helgen när vi är hemma. Hon är inte helt nöjd över det, men börjar ge upp med jamandet snabbare om mornar och eftermiddagar nu.

Så nu hoppas jag att det lägger sig och att hon får behålla resten av sina sparade liv i många år till. Det är åtminstone min plan.

Favorit i repris; före allt sjukdomselände

Önskelista

Imorgon är det återbesök med Rosa hos veterinären igen och jag hoppas att vi får två goda besked; både om svansen och T4-värdet. Samt att pälsen skyndar sig att växa ut för huga vilken surkatt vi har haft idag för att hon inte får gå ut. Men risken att hon förfryser sig är enligt veterinären för hög så det blir inget med det på ett tag. Jag får väl försöka sticka nån slags svansmössa åt henne, men frågan är om hon vill gå ut i så fall...

Efter det här hoppas jag det blir lugn och ro ett tag framöver nu. Ingen mer sjuka eller olycka, vare sig bland människor eller fyrbeningar. Jag vill verkligen bara ha lugn och ro så att jag hinner och orkar ta tag i sånt jag bör. Det här målet att köket skulle vara åtminstone en bra bit på väg före jul vad gäller renoveringen kan jag till exempel glömma. Ingen av oss har vare sig haft tid eller ork i veckorna, klockan är ju så mycket innan man hunnit hem och fått till nån middag bara, och helgerna far hela tiden iväg till annat. Men jag längtar faktiskt lite till att ta tag i det igen, det var så kul sist att se det nya växa fram. Jag vet dock inte om jag har jättelust till att ha köket som byggarbetsplats just under julledigheten så det kanske får vänta till nya året ändå.

Men det finns ju aaaaalltid annat att göra. det sinar ju inte direkt... (och tur är väl det!)

Helgavslut

Nu är snart helgen avklarad, endast lovad närvaro vid en raid i WoW ikväll återstår i stort sett. Ska jag vara ärlig är jag lite kluven; det var väldigt kul förra söndagen och det blir det säkerligen ikväll också, men handen på hjärtat så känner jag stor brist på ork och hade helst egentligen lagt mig i soffan och försökt göra en tidig kväll. Men, jag har lovat och som sagt så blir det säkert roligt.

M och jag har varit på 1-årskalas idag, det var väldigt trevligt. Kan bara inte riktigt förstå att det är ett helt år sedan M:s systerson fick sitt sötmonster till dotter, det känns inte riktigt så länge. Hon var förstås lika bedårande som alltid och ganska omedveten om att allt ståhej var för hennes skull. Och så föredrog hon att tugga på plastskeden före tårtan. Presenterna var väl inte heller det mest spännande, de gamla tycktes duga gott. Jag gissar att det kommer ändras till senare födelsedagar...

SATC and the sofa

Här sitter jag orörlig i soffan, med paddan i handen och äldstakatten uppkrupen i knäet. Det kunde helt klart vara sämre. Orkade inte ens sätta igång SoA utan fastnade framför tablå-tv. Sjuan visar Sex and the City-filmerna, båda på raken. Jag har sett dem redan, den första är inte på något vis dålig, snarare som ett långt avsnitt; inte dåligt men inte det bästa jag sett. Den funkar som underhållning i det här hjärnläget jag är i just nu. Andra filmen minns jag dock som rätt usel, men jag vet inte om jag minns rätt. Har för mig att den var fånig mest. Återstår att se, om jag orkar sitta uppe så länge.

Jo, och min trötta hjärna dog en stund av skratt åt den här bilden som jag fick av M:

Snabb katt-update:

Svansen sitter kvar, tycks inte märkligt missfärgad eller varig. Tonfisk tycks vara enda sättet att få i henne medicin så nu serveras det två gånger per dag till samtliga fyrbeningar i det här hemmet. Det kanske får vara en tröst för att de hålls inne, mot sin vilja. Jag trodde nästan att jag skulle få se dem komma i ett högljutt tåg, hållandes hemmasnickrade protestskyltar över det övergrepp som personalen här tydligen just nu utför med sina stängda utgångar. Men protesterna dämpades av ett starkt dås-behov, verkade det som. Så istället sov de alla bort nästan hela eftermiddagen. Och ja, plus morgonen och en större del av förmiddagen. Och så nu igen. Så, det har sovits/dåsats en del, kan vi väl säga.

Tratten gick vi dock till sist med på att ta bort igår kväll. Då hade den plockats av självt tre gånger på något magiskt sätt, och när fröken Luxemburg med all kraft visade hur omöjligt det var att sova med tratt (uppvisningen borde f-ö ha filmats) så tog vi bort den mot löfte att hon inte fick tvätta såren. Och det ser hon faktiskt inte ut att göra, åtminstone inte när vi ser på. Jag tror att det går bra.

Så hoppet om en intakt svans lever.

Ny definition av sovmorgon

I teorin var det sovmorgon idag; jag klev upp 6.55, fem minuter före mitt arbetspass började, och 1h15 senare än jag brukar. Sån där lyx med att arbeta hemma, precis lagom tid att dra på morgonrocken, starta datorn och dubbelkolla vidarekopplingen av växeln. Trots 'sovmorgon' har jag varit halvt färdig sedan eftermiddagen. Försökte tantlura men det gick inte, men känner mig samtidigt för trött för att göra något annat än att glo på datorn. Har suttit och läst om gamla olöst brott tills ögonen gick i kors och M frågade om jag höll på att somna sittande. Ja, innan tröttman slog mig hann jag dock med att baka två filmjölkslimpor, men annars har jag varit latare än latast.

Bortsett det har vi en sån där trivsam helg igen. Med Lil'sis in da house! Får se om jag lyckas slita familjemedlemmarna från sina respektive datorer och spel för en filmkväll i soffan, eller om jag kanske låter dem vara och bäddar ner mig själv istället. Jag har ju ett osett avsnitt av SoA som jag fått lov att hålla på sen i onsdags.

Imorgon är det 'sovmorgon' igen. Förhoppningsvis utan överraskningar och brutna ben (inte mina alltså)...

Torsdag

Så det är vad jag ägnat min lediga dag åt. Ungefär. Imorgon väntar jobb igen och då blir det en ansträngning att inte lämna huvudet hemma hos sjuklingen som går runt och drar sin tratt i golvet och fastnar och går in i allt.

Kylan har kommit också. Egentligen visar väl inte termometern sådär väldigt höga siffror, bara några minusgrader, men jag tror luftfuktigheten gör att det känns kallare än vad det är. Lite som när man är på besök i Stockholm och tror att man ska dö när det är nollgradigt. Men det inger hopp om att snön kanske snart kommer. Så det blir ljusare, så månen får något att reflektera sig i. Jag tror att det kommer kännas bra, eller så hoppas jag bara förgäves på det. Det kan vara vilket som...

När lönen trillat in är det i vart fall jag som går och köper fler batteridrivna blockljus. De är djur- och demens-Sara-säkra och lyser riktigt fint faktiskt. Att de dessutom har inbyggd timer som slår igång det samma tid varje dygn gör dem väldigt praktiska. Så det är kanske dagens tips, om jag nu skulle ge nåt.

Gästproblemet

Och knaskatten som med största säkerhet är orsak till den senaste svängen av elände, ja den har då inte blivit ivägskrämd. Vi låste kattluckan in till köket innan vi for till veterinären, men lät luckan in till altanen (som sedan leder till köket via lucka nr 2 alltså) vara öppen åt ett håll och när vi kom hem satt den såklart där, inlåst och lite fundersam. Och den lät ganska rädd när M gick ut dit och stirrade på den en stund (?) innan han släppte ut den. Ett par timmar senare hörde jag hur det lät av luckan igen och så fann vi den tillbaka en gång till. M testade att skrämma den genom att höja rösten och göra ljud när den släpptes ut igen, men jag tvivlar på resultatet. Den verkar inte riktigt vara som den ska.

Jag vet faktiskt inte vad vi ska göra. Som veterinären sa så är det viktigt för katter att ha ett fredad hem där de kan känna sig trygga. Och jag vill inte vara rädd att komma hem till ännu en blodig krigsskådeplats. Kanske får vi titta på en sån där chip-lösning där luckan bara tillåter godkända chip att passera. Eller se om vi kan få klarhet i om den har nån personal nånstans som man kan prata med. Helt enkelt känns det då inte.

Läkning pågår

Plasttratt och med en svans som ser ut att sitta på en trimmad pudel. Behöver jag säga att det inte är en helt nöjd Rosa Luxemburg som släpar sin nya look genom huset? Men hon är envis, precis som de konstaterade på djursjukhuset i Uppsala. Hon lägger sig inte bara utan ska ta sig upp och ner i trappen. Hon ska krypa in under sängen där det är trångt om plats för tratten. Hon ska fortsätta med sitt "buffande" (dvs stöta pannan ihop med personalens, det är hennes sätt att kela på) och försöka vara med så gott det går.

Vi trodde faktiskt att det skulle visa sig att vi var lite nojiga som for in med henne. Men så var det inte. Hon sövdes och genomsöktes och sen började de raka svansen på jakt efter sår. Jag trodde att när de hittat källan när en uppskavd, blodig hudflik uppenbarade sig. Men så var det inte. En liten bit längre ut på svansen fanns det stora såret. Och det var stort, det såg ut som att den var uppfläkt in till mitten nästan. Men svängningen på svansen berodde som tur var inte på ett brott utan på att det var så himla svullet kring just det stora såret. Och det går inte att sy eftersom huden är så skör så nu är det bara att skölja med saltlösning och ge henne antibiotika, antiinflammatoriskt och smärtstillande och hoppas på det bästa. Inte så bara det, vi får se hur det går imorgon när vi ska testa för första gången. För ont har hon. Hon sprattlade med benen när de rakade och tvättade, trots att hon var sövd och visade tydliga tecken på smärta.

På måndag ska vi tillbaka och se hur det artar sig. Veterinären var inte alls säker på att svansen klarar sig utan det finns risk för amputation och cirkulationen inte funkar som den ska eftersom såret är så djupt och stort. På måndag får vi också veta om hypertyreos-behandlingen har gjort det den ska, men det ser ju onekligen så ut, tyckte vi alla.

Blodvite

Som om inte katten Rosa haft nog med stök den här sommaren och hösten. Mer elände idag. Hon har haft ett sjå de senaste veckorna med en alltmer närgången och påstridig 'vildkatt' som besökt oss mer och mer och allt mer närgånget. Tre gånger de senaste två veckorna har vi träffat på den i köket, igår var den där när vi kom hem. Rosa är den som försvarar sitt revir, medan de andra två springer och gömmer sig. Tidigare hade hon grannkatten Viggo till hjälp (han blev f.ö nästan ihjälslagen av samma katt, då vildkatt, när han var liten kattunge) men nu när han flyttat kanske den ser sin chans.

Iallafall så kom vi hem ikväll till tre ganska jamande damer. Jag strök Rosa, blev blöt om handen och såg sen att den blivit alldeles blodig. Vi tände fler lampor och såg att den sista decimetern av hennes svans var alldeles röd och droppade blod, den såg ut som en stor blodklump mer än en svans. Vi försökte torka av och se hur det såg ut men hon var inte glad över det. Jag lyckades dock linda om den medan M höll i henne.

Jag ringde jourveterinären som hade svårt att ge riktigt klara svar, av förklarliga skäl. Det är ju svårt att se riktigt hur allvarligt det verkar vara. Svansen hängde inte som om den vore av, men samtidigt blödde det ganska bra (och har nu blött igenom omläggningen). Hursomhelst tyckte han att hon behöver en dos antibiotika och lite koll så vi ska dit imorgon lunch. Som om hon inte åkt tillräckligt mycket. Å andra sidan behöver vi ändå ta blodprov på henne för att mäta T4-värdet nu efter strumabehandlingen, och förhoppningsvis kan de fixa det imorgon också.

Jag blir bara så trött på all elände. Kan inte min fina katt få vara frisk och bekymmersfri nu?

Från ett till ett annat

Strömmen har kommit tillbaka till huset (igår kväll tydligen) men internetuppkopplingen fick sig en smäll i avbrottet som det verkar. Lite oklart vad som hänt men nåt problem är det mellan router och switch i vart fall. Nu har M efter flera timmars HLR-jobb på utrustningen gett sig och istället 'fuskat' till en uppkoppling. Vad nu det innebär. Så en lite hackig lina är vad jag får hålla till godo med ikväll.

Nu klarar jag mig ganska bra ikväll ändå, jag har varit übertrött efter en natt med för lite sömn och mest hängt i soffan. Och dragit på mig en huvudvärk som blir skön att lägga sig med strax...

Mest bekymmersamt just nu är de allt mer frekventa besöken från 'vildkatten'. Till och med när vi varit hemma har den varit inne, M kom ner i köket i förrgår och såg den just fara ut genom luckan. Och det är oroliga katter som möter oss om kvällarna. Kanske dags att kolla upp om den verkligen får mat nån annanstans (den ser inte alls undernärd ut) och om det går att göra något åt det där. Frekventa slagsmål och otrygga katter hemma är inte kalas.

Måstesovamåstesova-stress

Och jag som börjar jobba 7 imorgon borde såklart sova redan men den där tantluren mitt på dagen idag tycks ha haft effekt den också. Jag är trött, men inte sovtrött. Känner mig som en trotsig treåring ungefär, fast lite tvärtom. Jag vill sova men inte huvudet.

En 6-dagars arbetsvecka väntar och jag hoppas att den går hyfsat snabbt så att vi snart landar på löningsdag. Den här månaden har varit märkligt skral ekonomiskt. Känns som en dålig uppladdning inför julklappsmånaden.

Nu ska jag limma ihop ögonen.

Hilde-effekten

Lite stormande blev det allt, men jag lyckades sova mig igenom det mesta. Övriga i familjen vaknade dock ett par gånger. När jag sen klev upp imorse hade strömmen gått sedan några timmar, kring 4-tiden på natten. Jag gick ut och kollade läget på taken och i trädgården och det var mest några grejer som flugit runt, lite grenar som farit av och så hade carportdörren åkt upp. Så det såg lugnt ut. 

Jag trodde nog det där med elavbrottet skulle vara snabbt avklarat men inte riktigt. Vi såg på Skellefteå Krafts app hur antalet abonnenter utan el både ökade och minskade och på eftermiddagen började främst M att bli nervös eftersom vi hade en WoW-raid inplanerad ikväll. Och så ville han förbi jobbet och kolla ev skador på it-utrustningen där. Så vi packade ihop och for till stan istället, ca 12 timmar efter elavbrottets början. Nu ikväll ser det ut som att vi återfått strömmen men det är fortfarande kring 6000 som inte har det. Så effekten blev allt rätt stor ändå.

Men lite mysigt med en dag av alfapet-spelande och soffhäng utan tv-apparater eller datorer faktiskt. Det kanske skulle vara avbrott lite oftare.... Fast då får det gärna ske en annan dag än just då jag för en gång skull inte haft mobilen på laddning under natten. Det kan ju vara skönt att kunna kommunicera med omvärlden på något sätt ändå.

Bästhelg!

Jag har en favorithelg den här helgen. Lil'sis är på besök på landet och jag stormtrivs. Inte så att jag inte uppskattar helgerna med bästaste M annars, men det är lite som att den förlorade 'dottern' är hemma när Sis är här. Som mer familjekänsla, jag få lov att rå om henne lite och vi trängs alla tre i soffan med god mat och film på tv:n. Jag tror att M känner lite likadant faktiskt, han anstränger sig för att hon ska ha trevligt och det känns som förut, innan hon fick för sig att bli vuxen plötsligt.

Skönt med ledig helg också. Jag passar på att njuta av det bäst jag kan, nästa helg är det jobb igen. Idag lyckades jag till och med ta sovmorgon, jag vaknade just före klockan ringde. Väldigt skönt. Sen smög jag runt i morgonrocken tills dess att de andra två vaknade till liv. Jag gillar såna helgmornar.

Nu hoppas vi bara att huset står pall för stormandet ute, det knakar och brakar lite i huset ikväll och det varnas för Hilda-stormen (eller vad den hette) i Norrland. Jag tror i och för sig att det blir värst i inlandet, men nog blåser det på ganska bra här också. Men jag tror inte vi vaknar upp i Oz imorgon heller.

Back!

Åh äntligen! Efter ett dygn av bekymmersam (dvs ingen) relation till blogger, gmail, hangout, kalendern med mera så kommer jag plötsligt åt mitt googlekonto igen. Gissar att det var routern som tyckte att det behövde blockeras pga nåt som google ville som inte routerinstallatören (dvs M) vill. Men nu är jag ute ur karantänen igen och inser att jag är läskigt bunden till google. Det kanske inte är en alldeles bra sak jämnt...

När man inte ser...

Ikväll när vi kom hem var det sandat på vår trapp. Samma trapp som jag nästan trillade av när vi for till jobbet imorse. Vem vår hemliga välgörare är förtäljer inte historien, men lite konstigt är det. Väl inne var katterna i nåt slags upprört tillstånd. Inte för att jag vet om det finns nån koppling egentligen, men ändå. De var uppjagade i tisdags också; Rosa gick runt med tjock upprörd svans, Smilla morrade vid varje ljud och neurotikern var...neurotisk som vanligt. Då gissade vi att de haft påhälsning av den fd vildkatten igen. Så kan det förstås vara, båda dagarna. Den tycks ju bara ge sig i perioder för att sen vara tillbaka igen. Och nu när grannkatten har flyttat (Rosas kompis Viggo, han verkar lite saknad) kanske den ser sin chans. Jag vet inte.

Nu snarkas det dock i tre hörn av huset så allt verkar lugnt. Jag ska alldeles strax krypa ner under täcket och gissar att det tar max 30 sekunder för två av snarkarna att vakna ur sina koman och göra mig sällskap på varsin sida av sängen. As usual. Och sen kommer låtsasmaken och knör sig ner där i mitten nånstans. Trångt ska det vara, det blir varmast så!

The helg is coming!

Tro det eller ej, men imorgon är det ledig dag för min del igen. Mitt nya schema är lite...ojämnt, kanske jag kan säga lite diplomatiskt. Men en långhelg var fjärde vecka är inte fel.

Imorgon ska jag ägna ledigheten åt att hjälpa Lil'sis städa lite, handla mat och fönstershoppa lite. Förhoppningsvis hinner jag med en dejt med Simon också, det är nåt som händer alldeles för sällan numera. Sen blir det en fredagskväll i minifamiljens lugna vrå på landet. Resten av helgen är ganska oplanerad. Och det känns skönt faktiskt. Då kan jag pyssla lite hemma, läsa i mina böcker som förhoppningsvis kommer imorgon och passa på att suga åt mig lite solljus på nån promenad. Känns precis lagom. Då är jag förhoppningsvis laddad för 6-dagarsveckan på jobbet nästa vecka.

Ledig

Ledig dag idag och jag lyckades faktiskt ta lite sovmorgon. Eller ja, bortsett från att jag blev väckt av låtsasmaken ett par gånger. Han verkade visst ha svårt att sova så då behövde jag visst veta det. Tur jag inte har ett dåligt natthumör trots allt... Sen var jag vaken när han skulle fara till jobbet, men la mig i sängen igen efter det och halvslumrade framför lite tv-serier på paddan. Bästa morgonen nästan.

Ute är det fryskallt och alldeles frostigt överallt. Jag har varit ute i solskenet en stund i hopp om att råda bot på tröttheten som mörkret annars för med sig. Passade på att slå ner fågelbordet på gräsmattan nu innan det blir alldeles fruset i marken. Jag tjongade på med spettet så nu sitter det stadigt får jag hoppas.

Skönt med en dryg timme av friskluft och sol, men nu ska jag lata mig framför WoW på ena dataskärmen och blandade brittiska talkshows på andra skärmen en stund, med mitt brunch-te.

Små vuxna män med ljussablar

Jag har ju tipsat om Graham Norton Show redan, men det här specifika avsnittet måste jag tipsa lite extra om. Speciellt om du som jag är lite Star Wars-nerd och/eller har en mycket soft spot för Ewan McGregor och/eller Chris O'Dowd. Som bekant kvalar jag in kraftigt på samtliga dessa kriterier och tokskrattade mig igenom det här avsnittet. Jag menar, knappt tjugo minuter in står tre manboys och fäktar i en halvmörk talkshowstudio med varsin lightsaber. Kan det bli bättre än så?

För övrigt borde ni också se till att se Beginners (2010), filmen som Ewan McGregor pratar om (avsnittet har ett par år på nacken nu). Det är faktiskt en av mina favoriter, en film jag borde se om igen. En vacker film, man blir varm av. Min recension finns för övrigt här. Christopher Plummer är fantastisk.

Mörker mörker

På riktigt känns det som att det är mörkt dygnet runt för tillfället. Jag kan faktiskt inte minnas att jag känt det så tydligt som just i år. Och ändå tror jag inte att snön är sådär alldeles toksen? Men det är beckmörker, på riktigt, både när jag far till jobbet och långt innan jag kliver ut från kontoret på kvällen igen. Idag gick jag faktiskt ut några minuter på lunchen och satte mig på trappen till kontorshuset och drog åt mig så mycket av de ljumma solstrålarna som jag bara kunde. Det var faktiskt sol och riktigt fint väder idag, efter vad som känns som en månad av blåst och regn, men när man sitter instängd hela dagen känns det nästan som att det inte spelar någon roll.

Drog mig till minnes den här gamla Glans-favoriten och hur det faktiskt på riktigt kan kännas just såhär frustrerande och dumt ibland, och så blev det hela genast lite småkul igen:

PS. Fast mina kollegor är faktiskt inte särskilt korkade, de kan till och med visa sig vara lite smart amellan varven... ;)

Rec: Gravity (2013)

Filmen ja. Jo den var absolut bra. 3D:n var faktiskt något av det bästa jag sett. Sådär som jag tycker att det ska vara, att man inte riktigt tänker på att det är i 3D, det bara känns så automagiskt. Annars brukar det vara så tydliga partier i filmer där 3D-satsningen är som tydligast, men så var det inte i Gravity (2013). Det kändes som att jag var där ute i rymden, just på det där klaustrofobiska sättet. Till och med M, som är en något större 3D-skeptiker än jag, duckade undan rymdskrot som kom farande vid ett par tillfällen.

Som film i sig var den egentligen ingen toppfilm, det kanske är därför jag har lite svårt att betygsätta den. Utan 3D vet jag inte riktigt hur mycket som hade funnits kvar. Sandra Bullock och George Clooney fastnar ute i rymden under ett uppdrag som går snett (vilket för övrigt var ryssarnas fel, det var väl ett tag sen vi såg det i en film nu ändå?) och kämpar för att överleva och ta sig hem till jorden igen. Mer än så går det inte riktigt att säga om handlingen, men faktum är att det räcker ganska långt ändå. På så vis påminner den något om Buried (2010) där vi i stort sett bara fick se Ryan Reynolds instängd i en kista med en speakerröst som enda sällskap i 95 minuter, och det funkade rätt bra. Båda är ganska odramatiska på nåt vis, samtidigt som de blir ganska stora nagelbitare ändå. Det är skickligt.

Regissören Alfonso Cuarón utnyttjar sina 91 minuter ganska väl, med undantag för någon obligatorisk liten sentimental stund och med några små (o)logiska frågetecken jag kan ha överseende med. Skådespeleriet är absolut godkänt. Jag är till och med beredd att höja Bullock ännu lite mer än så, hon gör det riktigt bra, och jag gillar att både hon och Clooney är ganska otippade som astronauter på film (åtminstone var de det i mina ögon). Gravity är hur som helst en film som bör upplevas på bio. Och välj då helst inte en plats framför någon med en stor prasslig godispåse i handen (som vi), för som bekant är det tyst i rymden, en tystnad som definitivt gör sig effektivt på film.

Betyget då? Ja, även om jag är kluven är det svårt att ge den något annat än 4/5.

Rec: SvD (5/6), Onyanserat (5/5), Expressen (4/5)

Annorlunda

Igår var en konstig dag. Inte bara för att jag satt på bio och blev åksjuk utan kanske främst för att jag bakade ett helt gäng lite egenkomponerade hallongrottor-sort-of-thingys (fast med jordgubbssylt) utan att sen smaka en enda av dem. Jag var helt enkelt inte sugen på kakor, jag ville bara baka. Sådär härligt rastlöst.

Idag är en helt annan dag dock. Ikväll har jag ätit tre av thingysarna bara sådär.

Söndag

Friskanmälan gjord så imorgon blir det jobb igen. Det känns skönt. Jag är feberfri och huvudvärken har inte funnits med idag. Men tröttheten sitter i lite, även om det inte är på samma sätt som tidigare dagar. Jag har faktiskt kunnat slappna av och sova ganska bra i helgen, det var som att stressen la sig så snart jag tagit beslutet att varken jobba i fredags eller under helgen. Det var behövligt.

Jag och vi har velat fram och tillbaka men ikväll blir det ändå ett biobesök som avslutning på helgen. Vi ska se Gravity (2013), som jag hört blandade åsikter om men helt klart mest positivt. Så vi får se. Jag hoppas bara inte att den ska vara ångestframkallande, rymden ger mig lite såna känslor ibland faktiskt. Jag har mest hört att den, udda nog, ska ge känsla av klaustrofobi. Vi får väl se på det.

Talkshow på brittiska!

Trillade över ett avsnitt av Graham Norton Show (2007) på youtube och sen har jag nästan inte kunnat sluta se. Graham Norton är kanske i sig inte den roligaste talkshow-värden jag sett men programmen har hittills utan undantag fått mig att skratta högt. Jag tror att det är kombinationerna som gör det, delvis. Jag menar, en så udda duo som Harrison Ford och Benedict Cumberbatch; det bara måste bli bra. Och sen är det nåt med just brittiska talk shows som känns friare, inte alls lika manusbestämt som de amerikanska.

Det finns i vart fall väldigt många hela program på youtube, ni hittar bland annat ett riktigt kul här med Chris O'Dowd, Kristen Wiig och Steve Carell. Sen är det bara att fortsätta.

Den tryckta vs den digital boken

Jag som inte läst en enda bok i år, vad jag kan minnas, fick ett il igår och beställde hem fyra nya på nätet. Nu var förvisso ingen i romanform, vilket jag kanske egentligen längtat mest efter, utan en kokbok och fyra dokumentära. Jag hoppas få lite tid att läsa under den eventuella julledigheten.

Det är lite märkligt att jag inte läser mer egentligen, jag var verkligen en storkonsument som barn och tonåring. Då var jag stammis på biblioteket och jag minns att bibliotekarier på både skolan och stadsbibblan brukade ha titlar undanlagda åt mig ibland när jag kom in, titlar de trodde jag skulle gilla. På gymnasiet var biblioteket ganska uselt och i takt med att koncentrationssvårigheterna gjorde sig synliga vid den tiden så minskade också antalet titlar jag tog mig igenom per år. Men så illa som i år, med alltså ingen bok helt utläst än, så har det nog aldrig varit.

Och ja, jag gillar fortfarande den traditionella boken. Fast jag skulle kanske försöka mig på den digitala formen. Jag vet inte hur det ser ut med rättigheter osv nu, åtminstone till en början var det ju lite märkligt med vilka rättigheter man hade till böcker man köpte digitalt. Köper jag en pappersbok har jag åtminstone rätten att låna ut den, ge bort den eller sälja den. Så har det åtminstone inte varit med de digitala och så länge det är så vet jag inte om jag har så stor lust att delta. Inte när de samtidigt är lika, eller ibland tom dyrare, än en tryckt bok. Hur nu det är möjligt, en digital kopia kostar ju inget att göra.

Det jag dock har funderat att göra är att prenumerera på Empire Magzine på paddan, dels för att få den när den kommer ut men också för att säkerställa att jag inte missar något nummer.

Ett sidospår ikväll. Och ja, jag är lite uttråkad av att ha varit hemma några dagar. 

Livets små men gnälljobbiga frågor

Andra dagen sjuk och jag hade som på förhand bestämt att längre än såhär får jag inte vara hemma, med jobbhelg annalkande och allt. Hur skulle det gå? "Ja, det är ju egentligen inte ditt problem", svarade sambon när det kom på tal när han kommit hem. Och det är väl så sant. Så jag vet inte än hur det blir. Lyssnar jag på det dåliga samvetet så samlar jag kraft och åker imorgon. Men jag kanske hellre borde lyssna till den idoga huvudvärken, tröttheten och feberkänslan jag har kvar (utan att ha nån dramatisk temphöjning alls) och stanna hemma. Önskar bara att jag inte blev så 'stressad' av att vara hemma; idag har jag knappt sovit alls, trots tröttheten som inte ger med sig.

Just såna här tillfällen skulle jag behöva ha en förälder som tittade lite granskande på mig, kände mig på pannan och gav ett utlåtande som inte gick att överklaga.

//Sara 35 år

Gnäll

Kanske inte helt oväntat så däckade jag igår i feber och ont i kroppen. Maximalt otajmat bara då jag skulle åka iväg på internat med jobbet idag och imorgon. Igår kväll var jag fortfarande inne på att åka, men insåg att min käre sambo hade rätt sen efter att jag vilat en stund och vaknat upp med 38,9 i feber. Kanske inte ultimat att åka bort då. Men, förutom det obligatoriska dåliga samvetet över att behöva sjukskriva mig (första gången på över ett år) så kändes det omöjligt surt att missa allt som alla andra på jobbet gör och som det säkerligen kommer pratas om en del ett tag framöver.

Men det kan inte hjälpas. Och med tanke på den migrän jag hade i eftermiddags så var det lika gott. Jag har typ sovit, haft ont i huvudet, ömsom svettats men hela tiden tokfrusit -hela dagen. Övervägde en sekund om jag skulle slänga igång en tvätt men insåg att jag inte ens orkade vika ihop det som redan hängde på sträcket. Bah. Då jag varit vaken har jag legat i soffan framför vedervärdiga tv-program som Judge Judy, According to Jim eller nåt om förrådstömning (!). Det trots att jag har ett stort antal osedda avsnitt i serier jag följer. Orkade helt enkelt inte engagera mig mer än så.

Nu ska jag byta soffa till kökssoffan och titta på när M bakar dumlekakor till sitt jobb. Jag och kattorna är kvällens hejaklack.

Kanske tur att ingen berättade om Palme...

Så mycket film jag missat som jag velat se på bio! Men så är det ibland, jag har velat gå länge men inte riktigt orkat/tagit mig tid. Ikväll blev det i vart fall ett besök, med Anna* och Lil'sis. Vi såg The Butler (2013) som var en alldeles bra film, utan att vara sådär alldeles fantastisk. Jag tror att det var en bra sammanfattning. Absolut sevärd i vart fall.

Kvinnan bredvid mig hade säkerligen salongens bästa filmupplevelse, det var som att sitta bredvid någon som upplevde filmen på riktigt. Mest märkligt var hennes ganska chockade reaktion när filmens berättare sa att JFK blev skjuten 1963 (filmen utspelar sig från 1920-tal fram till nutid). På något vis var det som att hon missat det. Som M sa när jag berättade det efter hemkomst från bion; "Was she from the past?"**. Det var nästan så att jag undrade. Hon hummade mycket, hulkgrät (väldigt kort), skrattade högt, sjöng med (fast till en annan låt?) på ett högt nynnande vis osv. Jag tror att hon var nöjd när eftertexterna rullade. Och det får jag väl unna henne.

Och jag ska inte se till allt jag missat utan det som komma skall, för det verkar komma en hel del mer intressant under senhöstern och vintern. Tur jag har många poäng på mitt biokort så att det räcker till många fler fribiljetter.

*Som höll sig vaken filmen igenom! There's a first for everything ;)
**IT Crowd-referens...

Av sjusovarhelgen blev det...

Den stora planen för helgen var att vila och ta igen kraft som försvunnit de senaste veckorna. Med det uppdraget gick det väl sådär. Inte helt dåligt men inte heller helt bra. Mellan fredag och lördag låg jag förvisso i sängen i  omkring 12 timmar (bara det en bedrift, tro mig) men det var lite si och så med sömnen. Ögonlocken slog upp före sju på lördagen och det var inte första gången. Men sen lyckades jag ligga kvar ett tag så kroppen fick allt vila även om huvudet kanske inte gynnades lika bra. Idag steg jag däremot upp före åtta. Helt bra och normalt för en söndag. Jag fick visserligen mycket dag att göra av med, men det hade varit skönare att sova tills klockan skulle ringa (jo, jag får lite halvpanik om jag inte har en klocka ställd på ca 10 på helgen, lite oklart varför).

Men, Lil'sis har kommit hem från sitt höstlovsäventyr (med superfina handstickade vantar från Estland till mig, jag får visa bild senare), lite tvätt och städ har det blivit, en hel del tv-serier har det blivit samt lite annat. Välbehövligt sambomys, till exempel. Idag har vi spenderat en stor del av dagen i soffan framför Bron/Broen (2011) på Netflix. En kanske lite för långdragen serie med några alltför-vältajmade-sammanträffanden (klassiskt för deckarserier; förövaren vet exakt hur alla andra tänker och ska agera och kan därför vänta vid rätt hörn typ jämt) men i övrigt spännande, välspelad och betydligt bättre än det mesta svenska jag sett (även om den är svensk-dansk) på länge. Första säsongen gick på en dag, sådär bara. Jag känner mig såklart lat och tycker mig borde ha gjort tusen andra saker, men det har verkligen varit en bra söndag.

Det var väl i väldigt stora drag det jag gjort sedan sist. Nu ska jag krypa ner i sängen och ladda för allt det nya som den här veckan har att bjuda på.