Ikväll när vi kom hem var det sandat på vår trapp. Samma trapp som jag nästan trillade av när vi for till jobbet imorse. Vem vår hemliga välgörare är förtäljer inte historien, men lite konstigt är det. Väl inne var katterna i nåt slags upprört tillstånd. Inte för att jag vet om det finns nån koppling egentligen, men ändå. De var uppjagade i tisdags också; Rosa gick runt med tjock upprörd svans, Smilla morrade vid varje ljud och neurotikern var...neurotisk som vanligt. Då gissade vi att de haft påhälsning av den fd vildkatten igen. Så kan det förstås vara, båda dagarna. Den tycks ju bara ge sig i perioder för att sen vara tillbaka igen. Och nu när grannkatten har flyttat (Rosas kompis Viggo, han verkar lite saknad) kanske den ser sin chans. Jag vet inte.
Nu snarkas det dock i tre hörn av huset så allt verkar lugnt. Jag ska alldeles strax krypa ner under täcket och gissar att det tar max 30 sekunder för två av snarkarna att vakna ur sina koman och göra mig sällskap på varsin sida av sängen. As usual. Och sen kommer låtsasmaken och knör sig ner där i mitten nånstans. Trångt ska det vara, det blir varmast så!
1 kommentar:
Lite läskigt att komma hem till stirriga katter.
Skicka en kommentar