Svansen sitter kvar, tycks inte märkligt missfärgad eller varig. Tonfisk tycks vara enda sättet att få i henne medicin så nu serveras det två gånger per dag till samtliga fyrbeningar i det här hemmet. Det kanske får vara en tröst för att de hålls inne, mot sin vilja. Jag trodde nästan att jag skulle få se dem komma i ett högljutt tåg, hållandes hemmasnickrade protestskyltar över det övergrepp som personalen här tydligen just nu utför med sina stängda utgångar. Men protesterna dämpades av ett starkt dås-behov, verkade det som. Så istället sov de alla bort nästan hela eftermiddagen. Och ja, plus morgonen och en större del av förmiddagen. Och så nu igen. Så, det har sovits/dåsats en del, kan vi väl säga.
Tratten gick vi dock till sist med på att ta bort igår kväll. Då hade den plockats av självt tre gånger på något magiskt sätt, och när fröken Luxemburg med all kraft visade hur omöjligt det var att sova med tratt (uppvisningen borde f-ö ha filmats) så tog vi bort den mot löfte att hon inte fick tvätta såren. Och det ser hon faktiskt inte ut att göra, åtminstone inte när vi ser på. Jag tror att det går bra.
Så hoppet om en intakt svans lever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar