 |
Plasttratt och med en svans som ser ut att sitta på en trimmad pudel. Behöver jag säga att det inte är en helt nöjd Rosa Luxemburg som släpar sin nya look genom huset? Men hon är envis, precis som de konstaterade på djursjukhuset i Uppsala. Hon lägger sig inte bara utan ska ta sig upp och ner i trappen. Hon ska krypa in under sängen där det är trångt om plats för tratten. Hon ska fortsätta med sitt "buffande" (dvs stöta pannan ihop med personalens, det är hennes sätt att kela på) och försöka vara med så gott det går.
Vi trodde faktiskt att det skulle visa sig att vi var lite nojiga som for in med henne. Men så var det inte. Hon sövdes och genomsöktes och sen började de raka svansen på jakt efter sår. Jag trodde att när de hittat källan när en uppskavd, blodig hudflik uppenbarade sig. Men så var det inte. En liten bit längre ut på svansen fanns det stora såret. Och det var stort, det såg ut som att den var uppfläkt in till mitten nästan. Men svängningen på svansen berodde som tur var inte på ett brott utan på att det var så himla svullet kring just det stora såret. Och det går inte att sy eftersom huden är så skör så nu är det bara att skölja med saltlösning och ge henne antibiotika, antiinflammatoriskt och smärtstillande och hoppas på det bästa. Inte så bara det, vi får se hur det går imorgon när vi ska testa för första gången. För ont har hon. Hon sprattlade med benen när de rakade och tvättade, trots att hon var sövd och visade tydliga tecken på smärta.
På måndag ska vi tillbaka och se hur det artar sig. Veterinären var inte alls säker på att svansen klarar sig utan det finns risk för amputation och cirkulationen inte funkar som den ska eftersom såret är så djupt och stort. På måndag får vi också veta om hypertyreos-behandlingen har gjort det den ska, men det ser ju onekligen så ut, tyckte vi alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar