Andra dagen sjuk och jag hade som på förhand bestämt att längre än såhär får jag inte vara hemma, med jobbhelg annalkande och allt. Hur skulle det gå? "Ja, det är ju egentligen inte ditt problem", svarade sambon när det kom på tal när han kommit hem. Och det är väl så sant. Så jag vet inte än hur det blir. Lyssnar jag på det dåliga samvetet så samlar jag kraft och åker imorgon. Men jag kanske hellre borde lyssna till den idoga huvudvärken, tröttheten och feberkänslan jag har kvar (utan att ha nån dramatisk temphöjning alls) och stanna hemma. Önskar bara att jag inte blev så 'stressad' av att vara hemma; idag har jag knappt sovit alls, trots tröttheten som inte ger med sig.
Just såna här tillfällen skulle jag behöva ha en förälder som tittade lite granskande på mig, kände mig på pannan och gav ett utlåtande som inte gick att överklaga.
//Sara 35 år
2 kommentarer:
Kan ta på mej rollen som förälder. Vis av erfarenhet så säger jag stanna hemma. Det är bara dumt att gå toll jobbet för tidigt, det slår tillbaka med ännu fler sjukdagar. Så lyssna på sambon och stanna hemma tills du är frisk.
Tack! Jag vet inte varför jag behöver nån som säger åt mig vad jag ska göra, men det är ibland skönt att slippa bestämma själv. Och beslutet blev som du och flera andra tyckte; att jag skulle vara hemma :)
Skicka en kommentar