Som om inte katten Rosa haft nog med stök den här sommaren och hösten. Mer elände idag. Hon har haft ett sjå de senaste veckorna med en alltmer närgången och påstridig 'vildkatt' som besökt oss mer och mer och allt mer närgånget. Tre gånger de senaste två veckorna har vi träffat på den i köket, igår var den där när vi kom hem. Rosa är den som försvarar sitt revir, medan de andra två springer och gömmer sig. Tidigare hade hon grannkatten Viggo till hjälp (han blev f.ö nästan ihjälslagen av samma katt, då vildkatt, när han var liten kattunge) men nu när han flyttat kanske den ser sin chans.
Iallafall så kom vi hem ikväll till tre ganska jamande damer. Jag strök Rosa, blev blöt om handen och såg sen att den blivit alldeles blodig. Vi tände fler lampor och såg att den sista decimetern av hennes svans var alldeles röd och droppade blod, den såg ut som en stor blodklump mer än en svans. Vi försökte torka av och se hur det såg ut men hon var inte glad över det. Jag lyckades dock linda om den medan M höll i henne.
Jag ringde jourveterinären som hade svårt att ge riktigt klara svar, av förklarliga skäl. Det är ju svårt att se riktigt hur allvarligt det verkar vara. Svansen hängde inte som om den vore av, men samtidigt blödde det ganska bra (och har nu blött igenom omläggningen). Hursomhelst tyckte han att hon behöver en dos antibiotika och lite koll så vi ska dit imorgon lunch. Som om hon inte åkt tillräckligt mycket. Å andra sidan behöver vi ändå ta blodprov på henne för att mäta T4-värdet nu efter strumabehandlingen, och förhoppningsvis kan de fixa det imorgon också.
Jag blir bara så trött på all elände. Kan inte min fina katt få vara frisk och bekymmersfri nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar