Jag har förstås fått frågan om hur det gått med katten med många liv; ni är så söta som frågar här, via mejl, på fb och afk! Och den glada nyheten är att det gick över förväntan på återbesöket. Till och med veterinären var överraskad. Hon trodde att hon åtminstone skulle behöva ta bort en bit död vävnad runt såret, men det visade sig att hon har bra läkkött så det var torrt och fint och inget dött alls. Lite rött men hon trodde inte att det skulle bli inflammerat. Hon lär få en liten defekt på svansen, liten kurva sådär men det gör ju inget i jämförelse med att behöva kapa av den.
Sköldkörteln har också repat till sig. Nu låg hon lite under det normala snarare, men så länge hon inte får symptom på det så behöver man inte behandla det. Veterinären, som Rosa till och med 'buffade' med, var väldigt imponerad av förändringen på henne sedan före behandlingen. Som en ny katt; indeed säger jag!
Det trista är förstås att hon fortfarande behöver vara inne. Hon får gå ut kortare stunder pga kylan och då helst utan att bli påhoppad av den andra katten, men inget av det är särskilt lätt att styra. Vi tänker att hon får vara ute lite i helgen när vi är hemma. Hon är inte helt nöjd över det, men börjar ge upp med jamandet snabbare om mornar och eftermiddagar nu.
Så nu hoppas jag att det lägger sig och att hon får behålla resten av sina sparade liv i många år till. Det är åtminstone min plan.
 |
| Favorit i repris; före allt sjukdomselände |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar