Columbine

I tisdags skulle jag med vårt oväntade kattillskott (mer om det senare) till veterinären så jag tog en hemmadag. Lite jobb (mindre än jag först tänkt, men det kändes skönt att plocka lite flex), en post-veterinärbesök-lunchlur med kissen och sen en del slappande framför blandade dokumentärer. 

Jag fastnar ju gärna, som bekant. Och det gjorde jag väl lite i tisdags också. Det började med en Ted Talk där mamman till en av pojkarna som utförde den kanske mest kända skolskjutningen i USA; den på Columbine-skolan 1999, berättade om hur hon försökt överleva. Det var väldigt intressant och ett perspektiv som jag ofta saknar annars. Det är ju ofta just så att det faktiskt finns någon form av offer på fler sidor än en. Hon förlorade också sin son men hur sörjer man en massmördare? Hur möter du sörjande föräldrar till barn som din son mördat på den lokala butiken? Väldigt starkt. Och ovanligt; de anhöriga till gärningsmännen finns sällan med i dokumentärerna eller diskussionerna efteråt.

Sen fortsatte jag och sökte efter några dokumentärer med lite perspektiv på det hela. När åren gått och de initiala "sanningarna" om farlig Marilyn Manson-musik, ogrundad kritik mot föräldrarna, teorier kring farliga dataspel, psykosframkallande antidepressiva och nån slags "Trench coat mafia" bytts ut mot mer genomtänkta teorier, analyser och fakta. Jag såg ett par dokumentärer på youtube och därefter lyssnade jag på en podd från P3 Dokumentär från 2018, som kanske var den mest intressanta av alla.

Det är ett så tragiskt och märkligt "fenomen" och det blev som extra sorgligt då jag hörde ett utdrag ur Clintons tal till nationen efter händelsen där han mer eller mindre lovade göra allt han kunde för att motverka att det skulle kunna ske igen. Tjugo år senare är USA mer beväpnat än någonsin och skolskjutningar skapar knappt rubriker längre då de är så vanliga.

Som alltid när det kommer till crime-dokumentärer så försöker jag förstå varför det händer men jag går som nästan alltid bet. Jag lyckas inte förstå. Och det är väl det som är så skrämmande; förstår vi inte så kan vi inte förutse eller kontrollera det.

Mellan serier

Jag är lite mellan bra tv-serier för tillfället. Jag har några på önskelistan men flera av dem tänkte/ville jag se med M. Som Chernobyl (2019) tex, som jag tror varenda människa jag träffat har sett och rekommenderar.

Jag såg färdigt The Good Fight, lite utan att vara beredd på det. Plötsligt kändes det som ett säsongsavslut och några minuter senare så var det slut. Jag såg också färdigt på Dead to Me, trots att jag initialt var skeptisk. Jag vet inte om det var pausen som gjorde att jag såg den annorlunda, men plötsligt kändes den som finare, roligare på nåt vis. Lika förutsägbar dock, men det måste ju inte alltid vara dåligt. Men nu ser jag fram emot att det kommer en andra säsong.

En långtråkig/trött helgdag så trillade det ner ett erbjudande på HBO igen så nu har jag tillfälligt öppnat det kontot igen. där finns förstås Chernobyl så det var ju lite oundvikligt, men det finns också en hel del annat att testa tills M är på "rätt humör" för att börja se den.

På HBO fanns Divorce (2016) med Sarah Jessica Parker och Thomas Haden Church i huvudrollerna som det "skilsmässiga" paret. Jag har sett de fem första avsnitten nu och kan väl inte påstå att jag är riktigt fast. Grejen är att jag inte gillar en enda karaktär hittills. Alla känns som personer jag helst skulle vilja undvika att ha i mitt liv faktiskt. Det gör det lite svårt för mig då. Utöver det så stör jag mig på de orimligt svartmålade ögonen på Parkers karaktär Frances och kan verkligen inte ta Churchs karaktär Robert på allvar med den där töntiga och fake-looking mustaschen han envisas med.

Ikväll startade jag, efter en rekommendation från en kollega, Lukas Moodyssons nya HBO-serie Gösta (2019) men det blev bara ett avsnitt. Jag fick så ont i magen av den att det inte funkade med fler avsnitt. Inte ikväll iallafall. Han är bra på känslor och balansen mellan fiktion/realism, kanske för bra. Det var bara besvärligt att se den. Jag har ingen ork eller lust för att se saker som får mig att må dåligt.

Så, vara mellan bra, engagerande serier. Inte bra.

The Good Fight (2017)

Jag plöjde igenom resten av avsnitten av The Good Wife (2009). Jag skulle säga att den på det stora hela är en bra serie, men att den tappade fart och fokus de sista två säsongerna. Det blev lite slarvigt gjort, för mycket underfyndig humor som lite förlöjligade hela serien på nåt vis, i ett försök att skämta med sig själva, skulle jag tro. När så mycket av den ursprungliga strukturen gjordes om tappades en del av mitt engagemang. Men, det till trots så var det en bra serie, den gick från att vara en hyfsat stabil 4/5 till som sämst kanske 2,5-3/5. Så still good.

Nu har jag fortsatt med dess spinoff, The Good Fight (2017). I princip samma typ av serie, en advokatserie med rätt så mycket politisk involvering, den här gången kanske än mer av vad som faktiskt pågår. Nu i mitten av andra säsongen (första gick väldigt fort att se) har jag tappat räkningen på hur många gånger Trumps namn eller påstådda skandaler i hans namn nämnts.

 Diane Lockhart, spelad av den fascinerande Christine Baranski, samt en av de senare tillskotten i "wife-serien", Lucca Quin (Cush Jumbo), är kanske de kändaste ansiktena som följde med över till spinoffen, plus en del klienter. Dessutom återkom advokaterna Elsbeth Tascioni och Mike Kresteva i några avsnitt, till min stora glädje. Några av mina favoritbiroller från "wife" spelade av Carrie Preston och Matthew Perry. Och flera nya karaktärer har tillkommit som Adrian Boseman (Delroy Lindo) och Maia Rindell (Rose Leslie).

Men, medan "Wife" kanske hade den mest föredömligt korta introt jag sett på länge i en tv-serie har "Fight" något av det snyggaste. Framför allt när det kommer till musiken, jag gillar den verkligen. Varje gång får den mig att tänka att jag måste gå till operan snart och kolla på symfoniorkestern.


Och ja, det verkar som att jag kanske gett upp om Dead to Me, som jag skrev om, trots att jag håller Christina Applegate högt. Jag såg de där första kanske fyra avsnitten men efter ett avbrott på ett par veckor så har jag inte känt nåt sug efter att fortsätta.

Uppåt, nedåt, framåt, bakåt - 2

Nytt besök hos distriktssköterskan idag. Jag gillar henne. Jag gillade än mer att den vältränade och alerta studenten hon hade med senast nu var utbytt mot en till synes förstående ny student i en kroppshydda kanske tom större än min. Ytligt av mig, men det kändes på nåt sätt som att hennes nickanden var mer instämmande på riktigt. Vi pratade om den mentala utmaningen och hon såg på riktigt ut att instämma i varje ord jag sa.

Resultatet fortsätter att förbrylla lika mycket som det bråkar. Ett ynka kilo på fyra veckor men fem centimeter mindre i midjan. Fråga mig inte hur det går ihop.

Vi bestämde att ses lite oftare, det är en bra trigger att ha mötena att se fram emot. Och hon lyckas nog allra bäst av alla just nu med att få mig att inte känna mig så misslyckad utan snarare lite åt andra hållet.

Det går framåt, om än långsammare än önskat.

 

Busy week

Alltså tröttheten! Jag vet inte om det var en tröst att i princip hela kontoret var ungefär lika trötta och sega idag. Ett större antal av oss på kontoret deltog i varierande fart i Blodomloppet igår, men jag har ju svårt att tro att det skulle vara orsaken. Jag och ett par andra idag dödströtta kollegor gick till exempel 5 km runt, och det hör inte till ovanligheterna för någon utav oss och borde inte ha knockat oss.

Glad jobbtrio!

De här gräsänka-dagarna jag haft sedan M åkte till Irland med jobbet på konferens i måndags har inte riktigt spenderats som jag hoppats. Jag hade tänkt städa, se film, pyssla i trädgården och ta någon tidig eftermiddag och bara vara hemma och softa med katterna. Istället har jag mest bara jobbat, jobbat, jobbat (problemen har som kommit och gått hela veckan) och så varit trött. Och gått blodomloppet, ett väldigt trångt och varmt sådant.

Ja, och så hade jag en rätt märklig intervjuupplevelse. Inte av den jättebraiga sorten heller. Men jag blev en erfarenhet visare och fick mer tydlig riktning kring vad jag vill.

Migrän och magnesiumbrist?

Jag minns inte om jag skrev om det men jag trillade på en artikel om en tysk studie kring migrän för ett par månader sedan. Forskarna hade hittat en eventuell koppling mellan migrän (eller vissa typer av migrän) och magnesiumbrist. Av de som studerades (minns inte hur många men åtminstone fler än ett tiotal, vilket det typ är i kvällspressforskning man kan hitta ibland) så hade ungefär hälften en ganska kraftig magnesiumbrist, vilket man började behandla med kosttillskott.

Eftersom resultatet beskrevs som väldigt lyckat så tänkte jag att jag ville testa. Sedan jag uteslöt (i princip i vart fall) hårdost från min kost hade antalet migränattacker minskat ganska kraftigt redan. Kvar var mest de stressutlösta samt de hormonrelaterade attackerna. Illa nog dock då jag ofta blir halvt oförmögen i flera dagar efter att ett anfall klingat av efter medicinen.

I forskningen användes ganska höga doser magnesium (runt 400 mg/dag) men jag nöjde mig med att försöka hitta en variant som i princip täcker dagsbehovet, eller just under, på 250 mg. Nu har jag tagit dem i drygt 2 månader och jag vet på riktigt inte om det är placebo eller faktiskt effekt men faktum är att jag märker skillnad. Två hormoncyklar har gått men jag har inte haft mer än lite svag antydan till migränkänning en av gångerna. Utöver det en mindre attack (utan aura och utan jag-tror-jag-skjuter-mig-känsla) som gissningsvis var stressutlöst. Och vanlig spänningshuvudvärk ett par gånger förstås.

Som sagt; ingen säker aning om vad som är vad men något tycks i vart fall ha effekt. Jag frågade distriktssköterskan, just när jag var på gång att börja, om det var nåt hon kände till och hon sa att hon hört om en koppling mellan migrän och magnesiumbrist men att det hursomhelst inte fanns någon som helst fara i att testa iallafall.

Så om någon liksom jag sitter efter en tortyrliknande migränattack och i halvpanik googlar efter något att förhindra migränattacker med så kan jag definitivt rekommendera dig att testa magnesiumtillskott. Och nej, jag är inte sponsrad av något särskilt märke, men det är burken på bilden som jag i vart fall använt. Andra märken funkar säkert minst lika bra...

Dead to Me

Jag började se en ny serie på Netflix i helgen, Dead to Me (2019). Den kom upp som ett förslag och så snart jag insåg att Christina Applegate spelar en av huvudrollerna så var jag förstås tvungen att kolla. Hon är, trots att hennes val/utbud av filmer/serier inte brukar vara de bästa, en liten favorit sedan länge. Även hennes motspelare, Linda Cardellini, gillar jag.

Jag hann se fyra avsnitt under helgen. Den passade rätt bra att ha på framför gåbandet. Men sådär superbra var den dessvärre inte. Inte än i vart fall. Den följer den vanliga utstakade linjen alldeles för troget. Som att den tryckt in alla förväntade utvecklingar och "överraskningar" man kunde komma på. Jag ska inte spoila för den som eventuellt vill se själv, men tänk dig att varje sak du tänker skulle kunna hända härnäst faktiskt händer så... Så ja, inte jättespännande. Men lite söt. Hade det inte varit för Applegate hade jag antagligen inte fortsatt förbi avsnitt två. Men vem vet, den kan ju faktiskt ta sig. Märkligare saker har då hänt.

Bra helg!

Att sitta en söndag och känna sig rätt nöjd med sin helg är en ynnest och jag borde ju alltid se till att det är så egentligen. Det krävs inte supermycket, bara att jag har fått pricka av några punkter på en tänkt to-do-lista.

Helgen har annars egentligen inte bjudit på så mycket spännande. En ensamdag med lite bakning och storstädning och idag en tur till svärföräldrarna och återvinningen. I princip. Ja, och så var Lil'sis här ikväll och blev bjuden på middag och glass, utöver att få med sig en stor låda med fröknäcke hem. Det blev totalt tre plåtar fröknäcke igår innan jag bestämde att det fick räcka. Och de har varit uppskattade. Blir perfekt som ett av mellanmålen på jobbet i veckan.

Testade (och modifierade förstås, som alltid) ett nytt matrecept också igår. Mest för att M blev senare hem än vad jag väntat så jag fick lösa middagen utan möjlighet till tilläggshandling. Och då blev det en ärt carbonara som jag sett dyka upp lite här och var på sociala medier. I receptet är den vegansk men då jag hade orimligt mycket philadelphiaost kvar från valborgsbaket så klickade jag i lite av den för att dryga ut havregrädden som annars inte riktigt räckte till. Jag la också till ett par klyftor vitlök som jag pressade i vilket blev väldigt gott. Och så är jag mer brydd om att använda så mycket ekologiskt som möjligt så min variant blev kanske inte riktigt "under tian portionen" som ursprunget. Men billigt ändå. Och oväntat gott! Rökt paprika ger verkligen fantastisk smak åt mat, en riktig favorit i kryddhyllan.

Men prova gärna receptet, det blev verkligen supergott. Och markerades som ett bra val i min mat-app vad gäller näringsinnehåll dessutom (med viss tveksamhet kring själva pastan då, vad gäller kolhydrater). Jag gjorde om det ikväll tills syrran kom och hade då hunnit handla under eftermiddagen så att det skulle räcka till några matlådor dessutom.

Nu ska jag strax göra min over night oats och ställa i kylen och vika sista tvätten så är jag sen hyfsat klar med den här helgen. Några avsnitt av The Good Wife väntar i sovrummet sen.

Mee time

Jag har som det verkar en "Sara-dag" idag. M for tidigt till jobbet, en planerad övertid för något servicefönster som behöver utföras på helgen av ett gäng på hans jobb. Han verkade nöjd då han for och jag är nöjd över lite egentid. (Jag har nog minst ett inlägg i mig gällande behovet av egentid och sociala normer som säger att det är något dåligt. Men det blir en annan gång.)

Jag vaknade efter fem då M var uppe (han som jag nästan aldrig får upp före 6 i veckorna) men la mig när han var på väg igen. Vaknade halv nio (!) och kände mig halvt överkörd. Men skönt att få sova lite extra, jag är annars inte så bra på det.

Katterna är nöjda över att jag haft dörren öppen hela förmiddagen (nu blev det dock skuggigt så nu fick den stängas) så de kunnat gå som de vill. Jag åt frukost på bron i solen och funderade över skiftningarna nu. Igår då vi vaknade hade vi 5 cm snö över hela omgivningen, idag är i princip allt borta igen och jag kunde sitta i solen på bron med bara en tunn kofta över kläderna.

Lite segstartad är jag dock. Jag trodde nog att jag skulle ha varit igång med mitt efterlängtade städande redan men orken har inte riktigt infunnit sig. Men jag har en andra diskmaskin igång, första laddningen fröknäcke i ugnen och jag har åtminstone påbörjat städningen av köket.

Det lät som att M kan bli borta hela dagen och lite önskar jag nästan det så att jag hinner pyssla och städa klart. Jag ska strax dra igång den första av två (tre?) missade filmpoddar i husets högtalare och successivt dra igång min virvelvindsstädning. Kanske knasigt att jag gillar det så mycket men jag gör verkligen det. Det blir synligt resultat och jag får en känsla av att jag presterat bra. Helst lite lite bättre för varje gång dessutom...

Uppåt, nedåt, framåt, bakåt

Jag hade min första "tjockis-träff" med distriktssköterskan igår. Det finns säkert ett bättre (snällare) namn på det men just nu går det under det. Vet inte om jag skrev om det, men de här träffarna var väl det som min 40-årskontroll resulterade i som mest. Det var den udden av den tänkta hälsostjärnan som var lite missbildad. Jag erbjöds stöd i form av träffar och jag tänkte att det var en chans.

Jag gick inte dit med lätthet ska jag säga. Men min kollega pushade på hela veckan och försökte peppa mig, trots att jag kände att resultaten helt uteblivit. Det gick bra till en början i april; jag tappade ganska snabbt ett kilo men så kom påsken och vi hade godis hemma som jag plötsligt bara inte kunde låta bli (eller kasta bort). Upp igen till startvikten och sen hände absolut ingenting. Det trots att jag hämtade och började använda appen Lifesum innan påsken ens var över. Jag har följt den så gott det går (vissa saker är svåra att regga helt enkelt, hembakat fika på jobbet tex), jag har dessutom nått mitt rörelsemål i apple health (via klockan), så pass bra att den föreslagit en ökning av målet två veckor i rad. Jag har promenerat och promenerat och promenerat. Både på gåbandet hemma för att få lite mer tempoträning men också på dagarna mellan möten i olika delar av stan. Jag har stått över fika, jag har gjort bra matlådor, börjat äta frukost nästan varje dag, ätit körsbärstomater och bananer till mellanmål, druckit vatten, inte fallit för suget på kvällarna osv.

Så trots en vikt som vägrat röra sig så motstod jag viljan att ställa in eller skjuta upp mötet och gick dit. Det kändes som ett första straff att behöva slänga upp 200:- i receptionen. Till min ökade skamkänsla fanns där inte bara den dsk som jag träffat sist utan hon hade dessutom en till synes vältränad och alert inskolning med sig under träffen. Great.

Jag trodde hon skulle nöja sig med min hemmavägning från morgonen (så jag åt frukost "som vanligt" innan jag for), men hon ville verkligen att jag skulle stå på hennes våg för att få en riktig jämförelse från sist. Minus 0,2 kg. Sen kom måttbandet fram och jag måste säga att jag inte trodde henne när hon hävdade att jag tappat 4 cm i midjemått. Jag tror fortfarande att hon mätte tokigt men hon insisterade på att det var rätt.

Jag fokuserade förstås på den uteblivna viktminskningen men hon på måttet och sen följde samtal om att vara lite snällare med mig själv. Inskolningen tyckte att jag skulle fira min måttminskning. Vi pratade om min höft som smärtat i flera veckor, att slänga med bättre skor i väskan till jobbet, om tröskeln som plötsligt blivit till att gå tillbaka till att simträna och så bokade vi en ny träff. Jag vet inte om det kommer ha en effekt men samtidigt kanske det inte skadar. Att någon har lite koll på mig, att jag får någon att "redovisa framgångar" för.

Jag tänkte även försöka följa det här:

Vikt: -0,2kg
Midja: -4cm
Framgångar: Frukost 80% av dagarna, klarade rörelsemål
Bakslag: Ont i höften
 

Fredag

Trots kortvecka känner jag mig rätt mör såhär på fredagskvällen. Jag brukar vara sist ut från kontoret på fredagar men idag så packade jag ihop strax efter 16. Nu var jag visserligen på jobbet vid sju och hann bara med en kortare rast så det blev plusflex ändå, men jag hann inte riktigt knyta ihop påsen som jag brukar vilja på fredagar. Och hann inte få ihop mitt fredagsmejl till medarbetarna heller, så datorn fick följa med hem. Då kan jag pyssla med lite smågrejer under helgen.

Och nästa vecka är det ytterligare en röd vardag. Det är helt klart både för- och nackdelar med det. 

Jag brukar hålla fredagar så mötesfria som jag kan just för att hinna samla ihop huvudet, knyta ihop veckan som varit och göra listor för kommande vecka. Då kan jag gå hem mer ledig. Men veckan har som sagt varit en riktig mötesvecka. En rolig sådan med mycket blandning på mötena.

Ikväll jag öppnat en miniflaska prosecco som jag tänker ta med mig in i sovrummet till ett par avsnitt av mina nya maratonserie The Good Wife (2009). M har redan somnat framför Star Trek i soffan. Han kom från jobbet alldeles rödögd som om han svept prosecco hela dagen, men det är pollensäsongen som slagit till med kraft. Därav det tidiga däckandet. Dags för det årliga tjatet om antihistamin, med andra ord...

2.0

Jag har varit ganska duktig på att varva ner under ledigheten, på sätt och vis i vart fall. Jag har tagit mig tid att läsa en del sparade artiklar om ditten och datten och har letat info om paddling inför sommarsäsongen. Till exempel. 

Och så har jag kollat en del recept och blivit duktig på gåbandet igen under ledigheten. Det känns som att jag äntligen äntligen fått upp farten igen och jag hoppas att det håller i sig. Jag räknar intaget via Lifesum den här gången, gratisversionen än så länge. Jag har läst en del forskning om viktminskning också och det är sannerligen ingen skojig läsning. Det känns snudd på mer dödsdömt som projekt än att stoppa den globala uppvärmningen. Samtidigt som det ger mig en förklaring och en liten liten (den klenaste) tröst för att jag inte höll mig kvar sist. Jag vände innan jag var tillbaka fullt ut igen (liiiiiten vinst), men nederlaget har ändå varit satan så stort. Jag har klandrat mig så oerhört mycket, verkligen inte varit snäll mot mig själv (vilket inte alls hjälper, kan jag meddela).

Nya tag, nya vinster. Det känns lite bitterljuvt att dra igång igen men vad har jag för val? Hälsoaspekterna är mer än lovligt påtagliga igen. Smärta i kroppen som är tillbaka och kläder som bara inte passar riktigt som de ska. Plus allt det psykiska och den tappade självkänslan.

Men det är bara att köra på, inte sant? Restaurering 2.0.

Påskledigt

En lång påskhelg är snart över och det vankas arbetsdag imorgon igen. Det må vara 4-dagarsvecka men jag vet att min kalender är mer än väl inbokad dessa dagar. Mycket möten, men en hel del av dem ganska spännande. Imorgon är det tex möte hela eftermiddagen men inresta konsulter från Stockholm. Det brukar vara roliga och givande möten.

Annars har jag kanske inte varit riktigt så produktiv på min ledighet som tex instagram vittnar om att andra varit. Men jag har fått en del städat. Bl.a vardagsrummet som fick en liten extra anti-damm- och anti-datorer-genomgång när M inte var hemma. Vi har fortfarande märkligt många datorer där, men nu står allt som inte kan anses vara bärbart åtminstone gemensamt i en hörna där det är okej att de står för nu.

Vi var hos svärföräldrarna på påskafton, vilket var trevligt. De bor så idylliskt såhär års. Eller ja året runt egentligen, men just när värmen börjar komma så blir det som särskilt mysigt. Det är det ju här också men skillnaden att bo i ett område där vägen slutar och där de flesta hus bebos enbart sommartid är att det ändå är lite tystare där, lite mer flytande gränser, lite friare och ja, tyst (tål att påpekas två gånger). Något jag uppskattar mer och mer som det verkar. Jag vill egentligen inte bo ensligt, men jag stör mig mer och mer på trafiken genom vår by, som inte alls går så långsamt som jag hade önskat. Kanske för att vi betydligt mer rörliga (och icke-upplärda) katter nu, som jagar varann och ekorren och som inte alls vill lära sig att vägen är farlig.

Och så har våren verkligen kommit på allvar. I torsdags hade vi trädgården full av snö, nu är det nog mer barmark än snöpartier, åtminstone ungefär 50/50. Vi satt på trappen de första mornarna och åt frukost. Sen har det varit lite mer mulet och idag även en del blåst så det har för min del känts för kallt. Jag tänkte städa bilen invändigt just för en stund sedan men händerna blev snabbt kalla i skuggan på uppfarten. Får se om jag gör ett nytt försök senare.

Over night oats

Jag har förresten provat att äta over night oats till frukost på jobbet två mornar nu. Den som påstår att det är gott måste ju ha nåt bekymmer. Jag har använt mig av havremjölk båda gångerna och smaksatte med kardemumma dag ett och lite äkta vanilj dag två. Ingen revolution nån av dem... Bärblandningen med tinade blåbär och hallon lyfter förstås och är nog det som gör det ätbart. Annars smakar det faktiskt rätt och slätt precis vad det innehåller; blötlagda havregryn.

Men jag får erkänna att det inte varit så dumt med frukost. Det och askarna med ekologiska körsbärstomater som jag haft på skrivbordet och mumsat på har tex gjort att jag inte varit vrålhungrig vid 11-tiden som jag brukar vara. Så det kanske funkar. Vi får väl se. Det känns som en bra grund. Nu ska det bara till ännu lite mer rörelse i gammkroppen också så kanske jag är på banan igen.

Messy bun

Ikväll sitter jag i soffan framför blandade tutorials på youtube igen och försöker lära mig åtminstone några enkla håruppsättningar. Den där "enkla" bohemiska uppsättningen jag försökte mig på då jag skrev om det sist, har jag testat ett par gånger till. Det blev bättre men fortfarande inte bra nog för att visa mig ute i. Har gett upp den för stunden.

Ikväll försöker jag mig istället på en "messy bun", dvs en ganska lågt sittande, lite slarvig knut. Brukar väl göras med hjälp av en munk, vilket jag äger efter mig shoppingrunda med work wife Frida, men den är på jobbet i väntan på att vi ska ha tid nån rast att låta henne testa det i mitt hår och i bästa fall lära mig hur. Men jag hittade en video där man gör en egen typ av munk med hjälp av en uppklippt strumpa som man rullar ihop till en form av munk. Easy enough.

Första försöket blev faktiskt inte helt illa. Jag har inte de bästa speglarna så det var svårt att riktigt se resultatet på nära håll så jag rådfrågade låtsasmaken. "Ska det hänga ner hår sådär?" var hans reaktion... "Kanske inte riktigt så, du får tänka bort det." Så var han tyst ett par sekunder. "Fint!" Jag gillar när han försöker supportera mina blandade upptåg.

Så jag fortsätter att öva. Det hade ju varit skojigt att ibland kunna vara lite mer fancy än median-tafflig. Idag påpekade t.ex Frida att jag inte ens lyckats ta på mig örhängena, de hon fick mig att köpa i söndags, riktigt rätt. Tydligen skulle ena delen sitta bakom örsnibben. Hur skulle jag kunna veta det? Skönt att kunna roa lite kollegor på fikarasten, hihi...

Söndagen

Jag hade en ruggigt bra söndag för övrigt. Trevlig (och väldigt välsmakande) brunchdejt med "tantvännerna" (de bästa) på Tonka och en shoppingrunda med min work wife som erbjöd sig att vara lite pushig och får mig att handla lite nytt. Och hon lyckades ganska bra, nästan för bra, jag hade (som alltid då jag lägger pengar på mig själv) "utgiftsångest" en stund på kvällen. Men jag har nya byxor (som jag aldrig skulle köpt om jag varit själv i butiken), en kavaj (från rean!), ett par scarfsar (heter det så?), örhängen, hårsnoddar och ett set med ögonskuggor. Inte alls dåligt, jag var riktigt imponerad av mig själv efteråt.

Och så var det trevligt att hänga lite utanför jobbet, om än något ovant. Men det behöver jag väl med. Då har jag kanske chans att vara lite mindre sorglig vid nästa jämna-år-kontroll.... Jag kom då hem och kände mig glad och nöjd.

Imorgon väntar lite mer nya äventyr och det finns också skojiga planer till helgen som kommer. Det skulle kunna bli en riktigt bra vecka.

Med vår i luften!

Jag har en plan

Jag hade min uppföljning på 40-årskontrollen idag. Samma glada, lättsamma distriktssköterska som tog emot mig sist. Hon gick igenom delarna av det som skulle bli en stjärna, steg för steg, och det blev väl också nästan en stjärna. Med en liten missbildning i vikt/bmi/midjemått-hörnet. Jag stirrade på det hörnet och hon försökte vrida om mig och se att jag faktiskt hade max på sex av nio uddar. Bra på två andra. Men den där sista störde mig.

Vi pratade om det en stund. Hur bra det först gick och hur mycket det förändrade min hälsa. Hur sen det senaste året varit med stressen på jobbet, hur simning före jobbet byttes ut mot en extra timme på kontoret istället, trötthet, viktuppgång, ångest, skam och besvikelse. Utan att det blev drällande och eländigt; hon lyssnade och hade kloka saker att säga utan att vara klyschig. 

Sen blev hon lite mer allvarlig och försökte banka in frukostbudskapet i mig. Och mellanmål. Jag lovade att prova. Hon frågade om rutiner och föreslog frukost på kontoret snarare än hemma. Jag äter ibland en kopp yoghurt vid skrivbordet då jag börjar jobba men det var lite underkänt. Så ikväll har jag blandat min första burk med "over night oat" och preppat med en liten extraburk med bär från frysen. Skeptisk, men villig att prova. Trendigt värre.

Och så erbjöd hon stöd. I all sin enkelhet, men det var oväntat välkommet. Så planen är att ses en gång i månaden och följa utvecklingen. Inte så dumt, tror jag, kanske den spark i baken eller morot som jag behöver. Använda mitt behov av att bevisa min kapacitet som en motor, åtminstone i början.

Så en plan!

Blandade vårtecken

Det är vår på gång ute. Vattenfyllda diken och snödrivor som minskar i storlek i hög fart just nu. I morse när jag var i källaren och sökte efter min säck med undanlagda ytterkläder (i jakt på en ev vårjacka för att slippa handla en, eftersom det verkar smått omöjligt) så hörde jag ett "vattenljud" och såg att en stora golvbrunnen var översvämmad, bara några millimeter från att rinna ut och över hela källargolvet. Dräneringsbrunnen var full av vatten så vi satte kopplade in pumpen som forslade ut flera kubikmeter med smältvatten ut över tomten. Väldig tur att jag upptäckte det då jag gjorde.

Det märks också på all päls som plötsligt sprids över huset. Med fyra katter är det förstås alltid päls spår av päls i vårt hem, men nu är det mer som en tunn matta över en massa saker. Jag och Alice har fått rutin på att borsta henne varje kväll så nu kommer hon upp i sängen så snart hon hör ljudet av att jag tar fram borsten.  

M påminde mig häromkvällen om hur det var för bara ett år sen då hon i princip aldrig hoppade upp i sängen om vi var där utan alltid hade lite av ett avstånd till oss, skeptisk till vad som skulle kunna ske. Det tog verkligen lång tid för henne att lita på oss. Hon har fortfarande oro i sig och backar så fort man gör en snabb rörelse eller då något låter plötsligt. Väldigt sorgligt. Men vi försöker fokusera på framgångarna. Att hon frivilligt kommer upp i sängen och efter en stund tom lägger sig på rygg och låter mig borsta hennes lurviga mage är ju ett riktigt gott betyg ändå. 

Nu i april har vi haft den äran att vara hennes personal i två års tid!

Mer piff

På tal om makeup så flexade jag från jobbet en dryg timme tidigt idag och gick ner på stan en sväng. Verkligen evigheter sedan sist. Jag hade ett "mission" att hitta en ny foundation och hade läst på lite innan vad jag skulle kunna testa som skulle funka med min extremt torra hud. Jag blev ganska direkt sedd av en expedit och innan jag riktigt förstod hur så satt jag i en stol och blev både avsminkad och sminkad. Det var ganska tomt i butiken så hon tog sig snabbt tid. Läskigt som attan kan jag lova.

Men det var ett lyckat grepp för hennes del, jag gick därifrån med en beställning på en ny foundation (och en burk från prov tills det ska komma in), en ny concealer och ett antal olika små prover på grejer till ansiktet som tydligen var bland det torraste man kan uppbringa... 

Återstår att se om jag lyckas lika bra som hon gjorde när jag ska använda det imorgon.

Försök till håruppsättningar OCH ny makeup; det måste vara vår i luften! :)

Piff

Jag har fått rätt långt hår plötsligt (eller ja, kanske inte plötsligt, men lite oplanerat åtminstone), vilket jag tror att jag trivs rätt bra i, men jag blir lite less på att det liksom inte riktigt har nån tänkt frisyr. Min kollega, som har galet långt hår, är superduktig på att göra en massa olika häftiga flätor, uppsättningar och skarpa knutar och jag kan på sin höjd sätta upp en hästsvans.

Jag sökta på enkla (med betoning på enkla) uppsättningar på youtube för att få lite tips, men nivån på "det här kan alla lyckas med, det är superenkelt" är tydligen lite över min förmåga. Jag köpte hårband efter en sån instruktion och försökte följa den men det som skulle bli en "slarvig men snygg uppsättning som passar alla, på festen eller kontoret" blev något som snarare såg ut att sitta på en övervintrad hippie som sovit i tält i 4 dagar på Woodstock. Som en fd snygg uppsättning, ungefär.

Lite såhär, fast kanske ännu mindre överensstämmande...

Jag hade långt hår den större delen av min uppväxt, hur kommer det sig att jag aldrig lärde mig göra håruppsättningar? Jag ska inte ge upp än, övning ger färdighet, heter det ju.

Idag hade jag ändå håret uppsats i en tofs med ett hårband med blå långa band i, som jag köpte i tisdags. Väldigt lite utanför det vanliga men direkt kände jag mig lite fånigt piffig. Vet inte om jag kan förklara det bättre än så, men det är väl ett av grundorsakerna till att jag är dålig på "piff". Det känns ovant och märkligt så snart jag gör något utöver det vanliga. Samma med makeup, det minsta utöver mitt vanliga basic så känns det ungefär som om jag gick ut bland folk med ett stort horn i pannan...

Men så tänkte jag kjolar och klänningar också för bara ett par år sedan och nu har jag plötsligt det oftare än byxor och trivs väldigt bra i det. Så, bara att öva med andra ord.

Å andra sidan...

Jag har lejt min kollega (work wife) F att följa med mig och köpa skor imorgon efter jobbet. Hon konstaterade efter att jag beklagat mig över att mina vinterskor blivit skrapade och fula att det kanske inte var så konstigt att de bara höll en säsong eftersom jag haft dem varje liten dag hela vintern. Jupp så funkar jag, oftast bara ett par skor i taget. Möjligen något fler på sommaren som sneakers i kombination med en sandal och en klackad sko. Men det är många...

Så vi får väl se hur bra hon lyckas imorgon, om jag får med mig fler än ett par skor. Om ens det. Skor är ju så vansinnigt svårt att hitta. De måste vara väldigt sköna och samtidigt lite snygga förstås.

Har vi tid över och jag lite tur och flyt så kanske vi hinner över på bonuslistan där vårkappa och nya scarfsar (ett ord jag inte alls gillar, men vad heter det annars?) bl.a finns. Vi får väl se. Ser fram emot vår shoppingstund i vart fall.

Se där? Jag umgås visst med människor utanför kontorstid. Då jag vill och har ett syfte med det...hehe...

Så det är det som skapar medelålderskrisen?

Ny vecka, nya tag, heter det ju. Förra veckan var lite upp och ner. Jag hade del ett i min försenade 40-årskontroll till veckan och förvånades över vad det gjorde med mina funderingar. Möjligen hade jag förväntat mig lite hälso- och eller åldersångest, men den uteblev faktiskt. Inte ens viktångesten gjorde så stor affär av sig själv, vilket var skönt.

Nej istället var det frågorna i det tjocka frågeformuläret jag fick att fylla i under tiden jag gjorde sockerbelastningen som fick tankarna att vandra. Jag hade inte förväntat mig de frågorna riktigt. "Hur många, bortsett din närmaste familj, känner sig som hemma hos dig?" Eh...ingen? "Hur många personer samtalar du med utan att tänka dig för vad du säger?" Eh...ingen? Inte om jag ska hårddra det i vart fall. Klart jag kan få ur mig ogenomtänkta saker ibland, men inte så att jag inte tänker på vem jag pratar med, tex. "Hur lång tid under de senaste 14 dagarna har du känt dig lycklig?" "Eller lugn och harmonisk?" Alltså jag vet verkligen inte. Definiera lycklig?

Resultatet blev att jag gick därifrån med funderingar om lycka och om jag särskilt udda och egensinnig. Inte bara introvert, vilket jag lärt mig att jag är, utan tokigt för mig själv? Hur är alla andra?

Bortsett det så hade jag ett väldigt bra blodsockervärde, både före och efter belastningen. Och när lite stress fått lägga sig ville undertrycket bli lika bra som övertrycket. Skönt så. Nästa vecka ska jag på återbesök och då är det frågorna som står i fokus, plus lite fler blodprover som jag ska få svar på. Jag hoppas att det blir en mer positiv upplevelse.

Vad ska du bli när du blir stor?

Har jobbat hemma idag. Superskönt. Fått reda mig själv med en nästan tyst telefon (provade tom att ringa mig själv då det kändes väl tyst en stund) och kunnat beta av en massa administration. Började jobba direkt då M for till jobbet vid 6.40 så jag kunde sluta lite tidigare dessutom. Så klockan är bara 17 och jag är redan hemma med en tvätt igång, disken handdiskad (vitvara nummer två som gick sönder på en månad) och jag har förberett lite inför middagen ikväll. Lyxigt!

Är inne i en period då jag funderar en hel del på "vad jag ska bli när jag blir stor". Vad uppskattar jag respektive uppskattar jag inte i mitt jobb? Vad är drömscenariot? Vad för människor vill jag jobba med? Vad för chef behöver/vill jag ha? Behöver jag en chef? Vad i jobbet får/skulle få mig att känna mig bra/duktig/nyttig? Osv. Det är då inte så enkelt som det låter.

Ska försöka grotta ner mig i lite inspiration i bok-, tidnings-, pod- och/eller Ted Talk-form kanske.

Hälsoläget

Bortsett lite hosta så är jag nu äntligen frisk från förkylning/influensa/whatever det nu var jag hade. Fem veckor tog det. En hel evighet! Peaken kom förra helgen då jag plötsligt fick hög feber, nästan 40 graders feber. Efter det tog jag en sjukdag faktiskt. Värst är nog orken och den är inte riktigt åter fullt ut än. Jag brukar (faktiskt) småspringa uppför de två trapporna till vår kontorsvåning på mornarna men fortfarande känns det som att jag sprungit ett lopp när jag väl tagit mig upp. Frustrerande känsla.

Jag tog helgen som gick helt ledigt, inga måsten, inget inbokat, knappt ens städning. Vi hälsade på svärföräldrarna en stund, det var helgens enda ansträngning. Skönt som attan faktiskt, även om det inte gick helt utan att jag kände mig lite frustrerad över mig själv.

Nu ska jag bara genomlida den här mensveckan (no picknick efter 40, har det visat sig...) men sen ska jag banne mig börja röra på mig igen och återfå styrka och välmående igen.

Pay it forward

Sitter själv i sängen framför Will & Grace-avsnitt igen. Lämnade M på busstationen för några timmar sen. Han ska på en jobbgrej i Stockholm imorgon och skulle med nattbussen. Egentligen nattåget men det var fullbokat. Kanske lite tur det, jag såg på avgångstavlorna att det var nästan en timme försenat.

Väl på busstationen gick det runt en man i kanske 30-årsåldern och verkade fråga om något utan att någon riktigt ville prata med honom. Han kom till sist fram till oss och frågade om vi skulle med bussen. Han hade försökt köpa biljett men inte hittat någon automat (tror på riktigt det inte finns) och hade ingen mobil att boka med. Inte heller något bankkort, men han hade kontanter visade han, och undrade om vi kunde köpa biljetten ombord på bussen i utbyte mot kontanter då de inte längre tar annat än kort. Jag vet inte på vilket sätt han skulle ha försökt luras så vi sa att M skulle hjälpa honom när bussen kom. Han sken upp och stod kvar och pratade nån minut om hur knepigt det är att köpa biljetter numera utanför kontorstid. Han var lite svår att läsa av, lät trevlig, såg möjligen lite härjad ut men med sin stora vandringsväska som hade ett regnskydd spänt över sig så skulle han lätt kunnat vara nån vandringsmänniska som inte tror på smartphones eller kreditkort. Som nån på väg söderut efter ett vildmarksäventyr typ. Men som andra tittat bort när han kom fram till dem hade jag nästan förväntat mig att han skulle erbjuda oss köpa nåt skumt...

Jag stannade och såg när M klev på, att han betalade utöver sin mobilbiljett och pekade på mannen. Sen gick han och satte sig. Jag gick till bilen och messade och frågade om han fick pengar av mannen, jag såg aldrig det.  Han svarade att han bytt några fler ord med honom i kön till bussen och bestämt sig för att bjuda på biljetten på 250:-. "Han verkade behöva dem lite bättre än jag." Min fina man med det stora hjärtat. Såklart han gjorde så. Dagens goda gärning.

Helgvila?

Nu är jag då ruggigt less på att inte vara fullt ut frisk. Varje kväll tänker jag att imorgon vaknar jag mycket piggare, men det tycks bara inte hända. I torsdags och fredags kände jag mig snarare nästan sämre, mer orkeslös. Efter halva arbetsdagen var det som att kroppen ville checka ut, jag kände mig matt och alldeles varm i ansiktet, som om jag överansträngt mig. Men viktiga möten båda de dagarna så jag försökte hålla mig så piss som möjligt och köra på. Kanske inte det bästa, det förstår jag ju.

Och vilan i helgen har inte heller riktigt blivit. Jag tror förvisso att jag somnade kring 21-tiden redan i fredags, men klev upp kl 5 igår för att jag hostade och störde stackars M som inte fick sova. Jag halvslumrade väl i soffan i ett par timmar men sen var jag uppe. M åkte till sina föräldrar och jag tog tag i städningen. Jag hann lyssna ikapp på två Kermode & Mayo-avsnitt på köksradion innan jag stängde för att kunna dammsuga, vilket innebär att jag städade i nästan fyra timmar. Men så blir det när det inte går så fort. Och så fastnade jag i bara fler och fler saker; skåpsluckorna först, sen listerna, sen underskåpet till diskhon osv osv... Ni vet när man börjar på en punkt och bara ska "städa lite" men bara ser fler och fler härdar att ta tag i. Och det finns nog många kvar.

Egentligen kanske M skulle ha städat med tanke på min dagsform, men jag gillar som sagt att städa, speciellt då jag är ensam, och det gör verkligen inte han. Han har en tendens att fastna i saker istället och så blir det inte "som jag vill". Han har andra fördelar i hemmet, men städning är inte riktigt hans grej. Jämställdhetsmässigt är det väl inte ultimat men det tror jag vi tar igen på andra områden faktiskt. 

Men när han kom hem mitt i min avslutande dammsugning så försökte han ta över (han sa innan han for att han skulle dammsuga sen, till hans försvar) men då var jag ju strax klar. Men det blev bra ändå för jag höll just på att med dammsugaren trycka runt alla datorer i vardagsrummet som jag beklagat mig över ett bra tag, och han insåg nog just då hur i vägen de var så då skyndade han att ta tag i det istället. Win! Lite färre sladdar och datorprylar där nu.

Idag blir det nog lite lugnare i vart fall. Jag har suttit i sängen och läst sedan sju medan M pysslar på med nåt serverprojekt och försöker tvätta tvättkorgen tom inför veckan. Till lunch ska vi till syrran och hjälpa till med något (sätta ihop saker?) efter deras flytt till en by på landet (låångt, bort, vilket känns drygt men samtidigt väldigt mysigt då man är där) och bli bjudna på lunch. Så det blir nog mest trevligt. 

Och imorgon vaknar jag utan bubbliga luftrör och rinnande näsa, visst?

Oscars 2019

Det blev som jag gissade en lite spridd Oscargala, men det var roligt. Nästan bättre än när en och samma film plockar hem pris efter pris. Det blir lite mer spännande.

  Röda mattan i år var kanske tråkigare än någonsin. De som intervjuar var kanske mindre plastiga än vanligt men precis lika inställsamma som alltid, vilket inte blir särskilt kul. När någon upprepar "Oh, you were fabulous!" minst tre gånger i en intervju som varar max 35 sekunder så blir det inte särskilt skojigt eller givande att lyssna på. Dessutom verkade det åter vara okej att fråga "Who are you wearing?", vilket blev mer eller mindre bannat för ett par år sedan efter att bl.a Reese Witherspoon drog igång #askhermore-rörelsen.

   Många av de "stora stjärnorna" verkade ta sig igenom mattan hyfsat osedda och över lag upplevdes den ganska gles, på något vis. Vill minnas den delen av kvällen som roligare förut, med lite mer rappa och spontana träffar med förväntansfulla filmmänniskor på väg in till årets firmafest. 

Väldigt mycket rosa fluff á la 80-tal på klänningsfronten i år, lite fler byxdresser vilket är mindre flärdfullt men samtidigt roligt att inte alla måste in i samma form. Ofta i kombination med nån slags cape, vilket verkar inne också, och det både gillar jag och inte, på nåt vis. Ingen särskild klänning, eller smoking, som jag fastnade för i år dock.

  Galan inleddes av Queen med Adam Lambert som inlånad sångare och det var rätt pampigt. Jag har dålig koll på Lambert och vet inte om han impade på mig som "substitut" för Mercury men det var en helt okej inledning. Finast blev det då en stor bild av just Freddie Mercury slängdes upp i slutet. Annars blev det mer av en traditionell inledning då första prisutdelarna Amy Poehler, Maya Rudolph och Tina Fey kom in och lite axlade den rollen. Som sagt; låt några gamla/nuvarande SNL-komiker ordna värdskapet så blir det bra. Hade trion fått fortsätta är jag säker på att det hade blivit betydligt fler skratt från min sida under natten, nu var det rätt glest.



  I och med att det saknades en värd så kändes det som att prisutdelarna kanske fått lite friare instruktioner än vanligt. Det kändes som att fler vågade/ville vara lite roligare än vad som är vanligt annars. Vissa lyckades ganska bra, men för det mesta drog jag mest på munnen och tyckte det var småtrevligt. Undantaget var kanske främst Melissa McCarthy och Brian Tyree som drog det hela lite längre då de skulle dela ut priset för bästa kostym...

  Bland tacktalen var det inte heller så många som stack ut. Ganska tidigt levererades dock det kanske sämsta jag någonsin varit med om då filmen Vice vann för bästa makeup. Jag vet på riktigt inte vad de tänkte att det skulle bli. Tre personer försökte turas om att läsa namn från en skrynklig lapp och det misslyckades ganska fatalt.


  Det känns taskigt kanske och jag förstår att det här är personer som inte står framför kameran särskilt ofta (utan snarare är riktigt superskickliga på det de gör bakom kameran), men det får de bjuda på. De vann en Oscar...

  Alfonso Cuarón, fotograf och regissör av Roma, visade en helt annan vana då han återkommande fick kliva upp och tacka personer. Det kändes nästan väntat, som om han bara fortsatte tacka fler och fler varje gång han fick en ny chans. Han kändes i vart fall avslappnad och glad över sin framgång och han tackade Netflix så många gånger att jag tror att det blev lite jobbigt för den delen av industrin som inte tycker att Netflixfilmer hör hemma på de stora galorna.

  Rami Malek vann som jag trodde för rollen som nämnda Freddie Mercury och höll kanske ett av de finaste talen. Han kändes innerlig och proffsig. Det mest oväntade stod kanske Olivia Colman för då hon vann bästa kvinnliga huvudroll då "alla" var säkra på att Glenn Close skulle ta hem det (säkert hon själv också), något Colman nästan bad om ursäkt för i sitt tal, när hon väl började få ihop orden lite mer sammanhängande. Det här måste ni se om ni inte redan gjort det, hon är bedårande fin i sin glädje:


  Ett tacktal att se om fler än en gång, det gör mig lika glad varje gång. Det finns klart likheter till det euforiska tal som Frances McDormand själv höll förra året, så jag tror att hon stod på sidan om och skrattade igenkännande. Skojigt! Jag tycker lite synd om Glenn Close, men ska jag vara ärlig så hade det känts lite konstigt om hon fick pris för en film där hon visserligen är väldigt bra, men på intet sätt gör sitt livs roll, bara för "lång och trogen väntan". Det är ju inte så det ska fungera.

  Jag hade 8 fel, 16 rätt den här gången. Som väntat inget höjdarår direkt. Men flera fel jag hade var jag så glad över ändå. Nämnda Olivia Colman tex och att bästa kostym gick till Black Panther, vilket var ett udda men kul val. Sen hade jag även fel på bästa film, det priset gick till Green Book. Det är på intet sätt en dålig film, den är snarare riktigt bra. Men jag tycker att Roma är bättre. Jag tycker att BlacKkKlansman och Black Panther kanske är bättre också, men framför allt Roma.

Green Book tar emot priset för bästa film

  Det är synd att juryn inte vågade rösta fram en icke engelskspråkig film för första gången och som sagt tror jag att det var mer av hela Netflix-grejen än just språket som var orsaken. De är inte redo riktigt än. Det är bara ett par år sedan det sist buades i salongerna på andra galor då Netflix började kamma hem priser. Det har upphört nu men jag tror känslan finns kvar hos många. Förnyelse är läskigt ibland. Och att Black Panther, en superhjältefilm, ens var nominerad i den kategorin är ju lite vågat nytänk bara det, så att de inte skulle ta hem det förstod jag visst. Men som sagt, hellre BlacKkKlansman i mitt tycke, men Green Book är en bra film den med.

  Lite småtråkig gala även i år med andra ord, med några undantag. Jag läste rubriker idag om att ingen saknade värdskapet men det håller jag inte med om fullt ut. Det blev ganska mekaniskt och det låg för mycket ansvar på utdelare och tacktal för att få det roligt, det får man nog jobba lite mer på om det ska kunna ta ut en rolig värd som lättar upp mellan priserna.

  Och mellansnacket på Aftonbladet TV var inte särskilt upplyftande eller smart i år heller. Mest märkligt och samma samma mellan varje paus. Jag hade en massa problem med osynk och lagg och fick till slut ge upp att se galan på tv:n utan fick sitta med datorn i knäet i soffan istället. Supertrist att de inte kan sända den i vettig kvalité på ett vettigt sätt. Är det det bästa vi kan erbjudas? Jag lär ju inte vara ensam om att se galan i Sverige? Nästa år blir det någon annan lösning, det har ju blivit allt lättare att hoppa på utländsk streaming så jag får kolla upp nåt sånt, tror jag.

  Ett heelt år till nästa gång nu. Och en massa bra film att se fram tills dess. Jag har ett helt gäng med icke nominerade filmer som jag lite väntat på att få se också så det lär inte bli tomt på den fronten. Tack för i år Oscars!

Oscars 2019 - gissningar!

Så var det dags för Oscargalan igen, min galahöjdpunkt på året. Kanske rent av tv-höjdpunkt. Så himla synd då att ingen "riktig" svensk tv-kanal kunde tänka sig att köpa rättigheterna för galan då. Istället är jag utlämnad till att betala Aftonbladet Plus som inte ens sänder i HD-format utan i gamm-tv-upplösning. Fantastiskt. Och inte lyckas jag se det via apple tv:n heller utan får airplaya från datorn. Dåligt.

Det om det. Jag är ruggigt förkyld nu, inte bara hosta längre, så jag hoppas att jag kommer orka hålla mig vaken inatt. Kl 02 öppnar galan med Queen, tydligen, då galan inte ska ha anlitat någon ny värd efter att Kevin Hart hoppade av. Ska bli spännande att se hur det blir. Om de nu inte överraskar med en värd ändå...

Jag har hunnit se 21 filmer i år, hade satt drömgränsen till 33 men tycker att jag nådde högt nog. Jag har sett alla nominerade till Bästa film förutom Vice, så det är ganska bra ändå. En dokumentär (RBG) och en av de animerade (Ralph Breaks the Internet) har det också blivit.

Jag tror inte att det kommer bli storslam till någon särskild i år, trots att både Roma och The Favourite har 10 nomineringar var. Men jag tror att om någon så blir Roma den mesta vinnaren. Redo för mina gissningar i år?

Bästa regi:

Vinner: Alfonso Cuarón - Roma

Vore skojigt: Spike Lee - BlacKkKlansman

Bästa film:

Vinner: Roma

Bubblare: Flera, varför inte Green Book eller The Favourite?

Bästa manliga huvudroll:

Vinner: Rami Malek - Bohemian Rhapsody

Bubblare: Christan Bale - Vice

Bästa manliga biroll:

Vinner: Richard E. Grant - Can You Ever Forgive Me?

Bubblare: Mahershala Ali - Green Book

Bästa kvinnliga huvudroll:

Vinner: Glenn Close - The Wife

Vore skojigt: Olivia Colman - The Favourite

Bästa kvinnliga biroll:

Vinner: Regina Kin - If Beale Street Could Talk

(Svår kategori, har dessvärre inte sett Kins insats och har ingen riktig favorit bland de andra.)

Bästa foto:

Vinner: Alfonso Cuarón - Roma

Bubblare: Robbie Ryan - The Favourite

Bästa originalmanus:

Vinner: Green Book

Bubblare: The Favourite 

 

Bästa manus efter förlaga:

Vinnare: BlacKkKlansman

Bästa animerad:

Vinner: Spider-Man: Into the Spider-Verse 

Bästa icke engelskspråkiga film:

Vinner: Roma

Bästa dokumentär:

Vinner: RBG

Bästa kortdokumentär:

Vinner: Period. End of Sentence.

(Total gissning utifrån internet-surr)

Bästa kortfilm:

Vinner: Skin

(Total gissning utifrån internet-surr)

Bästa animerade kortfilm:

Vinner: Bao

(Total gissning utifrån internet-surr)

Bästa originalsång:

Vinner: "Shallow" - A Star is Born 

Bästa originalmusik:

Vinner: Ludwig Göransson - Black Panther

(Patriotisk gissning, okej...)

Bästa kostym:

Vinner: Alexandra Byrne - Mary Queen of Scots

Vore skojigt: Sandy Powell - Mary Poppins Return 

Bästa scenografi:

Vinner: The Favourite

Vore skojigt: Mary Poppins Returns

Bästa Makeup:

Vinner: Vice

Bästa visuella effekter:

Vinner: First Man

Bubblare: Avengers Infinity War

Bästa klippning:

Vinner: Vice

Bästa ljudklippning:

Vinner: A Quiet Place

Bubblare: Bohemian Rhapsody

Bästa ljudmix:

Vinner: Bohemian Rhapsody

Förra året tyckte jag tydligen att galan var lite småtråkig, men jag prickade in 20 av 24 rätt. Jag har svårt att tro att jag lyckas lika bra i år så jag får väl hoppas på det omvända; kul gala med få rätt. Vi får se. Drygt två timmar kvar nu, ska väl ge mig in i sändningen från Röda Mattan nu, in i Oscarsdimman!

Produktiv fredag

Den här eländes hostan! Trodde det var på väg att bli bättre men så vände det snarare och blev sämre. Men jag har åtminstone inte fått feber och hela influensa-kitet som M hade. I torsdags var jag trots det som en geléklump på jobbet, kroppen var helt mör av allt hostande. Jag som alltid står vid mitt skrivbord märkte kring lunch att jag snarare hängde på skrivbordet än stod rakt vid det. 

Igår jobbade jag hemma istället, det passade bra då jag inte hade några möten ändå, vilket var länge sedan sist. Jag brukade ju jobba hemma nästan en dag i veckan förut, en överenskommelse med min förra chef för att jag skulle kunna få en dag med lugn och ro och fokus, och det fungerade väldigt bra. Men pga projektet jag jobbat med i ett drygt år så blev det sen aldrig några dagar som funkade.

Igår var dock en väldigt produktiv dag, jag kände mig riktigt nöjd när jag till sist slog ihop datorn vid 16-tiden. Då hade jag i princip suttit i sängen och jobbat sedan M for till jobbet en stund före sju. Med en lunchpaus då jag drack nyponsoppa framför ett avsnitt av Sex and the City... Skönt avbrott mot det vanliga. Och en skön känsla att inför helgen kunnat pricka av så många saker som lösta.

På måndag jobbar jag också hemma. Om jag inte tar hela dagen flexledig. Det är Oscargala på söndag natt så det lär hursom bli en måndag med lång sovmorgon.

Hosta och kattsaknad

Trots att M varit dålig i tre veckor så har jag lyckats undvika hans influensa, märkligt nog. Fast i söndags började jag hosta och känna av astman rätt mycket plötsligt. Och det sitter i, speciellt på kvällstid. Typiskt då att jag inte har medicin kvar, jag skulle hämtat ut ny före jul men var bara ett par dagar sen då recepten precis hunnit gå ut. Just då kändes det inte så bråttom men just nu känns det som nåt jag skulle ha tagit tag i. Förstås. Istället hostar jag mig trött periodvis under dagarna.

Jag längtar lite efter vår nu faktiskt. Speciellt då jag ser foton med vårsol och gröna gräsmattor på sociala medier från bekanta och släkten söderöver. Just nu är det packad ishalka ute, speciellt på uppfarter och cykelbanor. Det töade just så pass i helgen att det blev blött överst på snöhögarna och sen frös det igen. Katterna har börjat vilja vara ute mer igen, vilket är lite av ett vårtecken, tänker jag. De börjar bli rastlösa inne och hittar på det ena buset efter det andra, så det är bra om de kan rusa av sig lite ute. Igår satt tex Nemi på en byrå och gjorde små veck i tapeten som hon sen tog tag i med tänderna och rev loss långa bitar av. Perfekt. Och så såg hon förstås helt oförstående ut då jag sa till henne. Á la kattbeteende.

Gamm-finisarna

Fantastiska kattfamiljen till trots så drömmer jag fortfarande om våra gamm-katter. Jag kan vakna och undra vart Smilla är då jag inte känner hennes varma päls och surrande sovljud bredvid mitt huvud. Jag saknar henne så enormt mycket. Alla de äldre. De har som en särskild plats och jag vet inte om sorgen och saknaden någonsin kommer att mattas av helt.

Skvalserier

I Oscarstider borde jag väl ägna min fritid åt att se ikapp nominerade filmer men det har faktiskt blivit en del serier istället den sista tiden. Några filmer har jag hunnit se, ungefär en tredjedel av de nominerade om man räknar bort dokumentärer och kortfilmer.

Jag brukade ju alltid somna till en serie för skvalets skull men då M sov så dåligt en period så har jag försökt lära mig att kunna stänga av just innan jag somnar, vilket varit ganska framgångsrikt. Just nu är det egentligen rätt intressanta/roliga avsnitt av brittiska lekprogrammet "Pointless" som är min sömntablett.

Men jag har två skvalserier* igång också, som jag pendlar lite emellan. Jag följde aldrig Will & Grace när det gick, mer än att jag såg enstaka avsnitt när det var på tv men det har jag som projekt nu; att se den från början. Eller, det började med att jag såg de nya avsnitten, gillade dem och sen började om. Jag är på säsong sex nu, vilket är något av en mellansäsong; varken bra eller dålig, lite tomgång sådär. M tycker den är elak men jag tycker den är rätt kul, inte alla avsnitt, men den är över lag bättre än vad jag hade tänkt mig.

Den andra serien började jag se då jag hoppade på ett gratiserbjudande på HBO för en månad; Sex and the City. Den följde jag inte heller då den gick på tv men har sett igenom för några år sedan. Men nu började jag om. Eller jag hoppade över första säsongen, den är inget vidare. Det är långt ifrån alla andra avsnitt heller och ibland stör jag ihjäl mig på dem. Fler än en gång har jag funderat över varför så många tjejer/kvinnor säger att de känner igen sig så mycket i serien. För det har jag nog gjort rätt sällan. Ibland absolut, men oftast inte. Desto oftare funderar jag över hur pinsamma vissa scener måste ha varit att spela in. Fast det är rätt kul. M tycker än sämre om den serien; "De är ju bara ledsna hela tiden".

M tittar på den norska serien Norsemen istället. Jag stör ihjäl mig på den medvetet brutna norsk-engelskan. De låter som idioter allihop. Det är ett givande och tagande, tydligen, det här med att se serier. Tur vi har två tv-apparater...

*Serier man kan ha på och samtidigt göra nåt annat, som att måla i bok, sticka eller tom jobba lite, utan att essensen försvinner nämnvärt.

Skön söndag

Jag hade ett erbjudande om biosällskap ikväll som jag tackade nej till då jag inte trodde jag skulle ha bilen tillgänglig. Idag ska det nämligen (äntligen!) bytas varmvattenberedare i huset och enligt mina kalkyleringar skulle det ta hela dagen. M, min kära hypertidsoptimist, protesterade och sa att "det går på ett kick, det är ju bara ett par rör som ska bytas" varpå jag protesterade tillbaka och påpekade att den ska borras upp på väggen med reglar, det ska mätas och det ska passa saker (inget i vårt hus passar typ med något annat, vi har inte direkt en enhetlig dimension på rören i källaren) och så hade vi ju planerat att svärfar skulle vara här för att hjälpa till. Inte för att jag inte kan eller vill, jag gillar att lära mig sånt där praktiskt, men för att det nu var länge sen han var här och jag vet att de uppskattar att göra sånt tillsammans, så jag föreslog det. Lite far-och-son-tid.

Vacker vinterdag!

Planen (den tidsoptimistiska) var att svärfar skulle hämtas vid nio, de skulle göra bytet och jag skulle ordna med lunch och fika och sen skulle det vara klart. Klockan är nu halv ett och de har ännu inte kommit hit. Tydligen sitter de fast med min bil i snöyran nånstans i trakterna av svärföräldrarnas hus.

Så jag hade kanske rätt (igen). Inte en chans att bilen är ledig till 16-tiden.

Men det går då ingen nöd på mig. som sagt så uppskattar jag egentid kanske lite extra nu när jag inte längre bor själv hela veckorna. Jag städar bäst då, jag gillar att städa när jag är själv och jag har hunnit med en massa här på förmiddagen. Jag slängde ut mattorna vid halv nio i morse och då kom grannkatten in på besök. de har sen fått stöka runt där uppe medan jag städat här nere. Så övervåningen är fortfarande inte klar. Nu har kompisen gått hem, de andra vilar i varsitt hörn och jag har just en kopp te och väntar på att banankakan i ugnen ska bli klar. Hittade ett recept med kanel, ingefära och valnötter som jag följde, sen slängde jag i lite krossad bakchoklad på slutet, vi får väl se hur det blir.

Tröttnötter efter kompisbus

Men skönt och återhämtande att få vara själv med mitt eget huvud en stund. Jag har ett så pass socialt arbete så mitt introverta jag behöver tid för det. Det kan vara den bästa återhämtningen. Därmed inte sagt att det inte är mysigt att umgås med vänner, spela spel eller se serier tillsammans med sambon i sängen. Det är bara något annat med just såna här stunder. Jag hinner bli tillfreds med mig själv.

Fikarumstjockisen

Idag när jag, som så ofta numera, sa nåt halvhögt ursäktande om att jag hade så mycket mat i min lunchlåda så fnös min kollega och tyckte att det var "bra mycket luft i min pastagratäng". Konstig sak att bli glad över kanske men det blev jag. Jag vet inte om hon sa det för att "have my back" på riktigt men lite så kändes det. Och kanske än bättre om det inte var medvetet.

Det har varit mycket matprat, kaloriprat, träningshets, inte-fika-på-fredags-fikat-hets (på riktigt hets mellan ett antal personer) och en del "tjockis-prat" (om folk som är "tjockisar" alltså). Jag har gjort mitt bästa för att inte störa mig på det, och ibland så blir jag mer irriterad än ledsen över det. Svårare att ignorera i takt med att min egen viktresa lite har gått baklänges och jag blivit sjuk onöjd med tillvaron. Då hjälper det inte riktigt att höra folks fördömanden eller hur helt normalsmala människor sitter med till fikat på fredagar och konstant tackar nej till det som bjuds.

Jag ursäktar mig själv också, vilket jag skrev först, men det har kommit av den där allt besvärligare känslan jag har i fikarummet som allt oftare gör att jag går dit lite udda tider. Att prata hälsa, träning osv har jag inga bekymmer med, men det här är som nåt annat. Eller så tolkar jag det så, det är väl inte omöjligt. Men det är tråkigt ändå. 

Fikarumsprat kan ha större konsekvenser än man tänker och menar, är väl min poäng.

Sjukdomar och datorstrul

Det är fortfarande lite sjukstuga hos oss. M var bättre men de här två arbetsdagarna har som tagit kraften ur honom. Idag ville han åka hem vid lunchtid för att ta de sista skypemötena hemmavid istället och jag hade ett inställt personalmöte så det funkade bra. Antagligen skulle han behövt vara hemma ett par dagar till, det är nåt segt elände han dragit på sig. En kollega till mig gick hem före lunch med ungefär samma uppsyn som M haft, vi får väl se hur det hunnit sprida sig på kontoret. Eller magsjukan som en annan gick hem med efter att jag farit tydligen. Men jag är, peppar peppar, fortfarande inte sjuk. Ont i huvudet och trött ikväll, men ingen sjukkänsla. 

Däremot funkade det sådär för mig att jobba hemma. Med min förra chef hade jag en deal att försöka jobba hemma en dag i veckan, men framför allt senaste halvåret fanns det nästan aldrig möjlighet då jag i stort sett aldrig var mötesfri. Så nu har jag inte nyttjat min jobb-vpn på ett tag så det var det som strulade idag. Tydligen behöver den uppdateras på jobbets nät innan den funkar hemma igen. Surt. Men personalsystemet jag själv administrerar kunde jag komma åt via bank-id så jag fick en del gjort i det, kunde skicka ut sms-påminnelser och hann få ner antalet olästa mejl till noll innan det var dags att stämpla ut.

Skönt att jobba hemma i vart fall, jag borde planera in mer sånt framöver. Tyst och lugnt. Och så köpte jag med en semla som jag åt bredvid datorn helt skamlöst. Jag hade förvisso ett gäng kattsvansar som bråkade om att få äta upp grädden så det jag åt var väl mest en semmelbulle med mandelmassa. Men det var gott hursomhelst.

Semester

I veckan bokade jag vår resa till Stockholm i mars då vi ska se stand-up och ta en liten kortsemester tillsammans med Lil'sis och Joel, samt M:s syster med make. Det ska bli superkul! Ser fram emot det som om det vore en utlandsresa nästan.

Jag kollade och jämförde resesätt och då snabbtåget faktiskt var en del billigare än flyget (1:a klass dessutom) så blev det tåg, till min stora glädje. Jag hade bestämt mig för att resa så ändå men tänkte att de andra kunde flyga om de ville. M sa att han reste som jag och Lil'sis verkade tycka att det var okej med tåg då priset var så pass bra så vi blir hela gänget på ett tidigt snabbtåg till Stockholm. Skojigt, tycker jag! Lil'sis bor hos släktingar till Joel och jag letade fram ett till synes fint hotell och bokade ett något finare rum än det billigaste för att få lite lyxkänsla på semestern. Jag älskar att bo på hotell, men är det inget fint så förtar det lite av känslan, om du frågar mig. Så jag lägger gärna några hundralappar till för att få lite bättre standard och det brukar betala sig.

Två dygn i Stockholm, om tåget sköter sig bra, känns skojigt. Jag har inte så många önskemål utöver själva showen som förstås är huvudgrejen, men jag skulle vilja gå på favoriten Fotografiska och besöka Roy Fares fikaställe. Jag följer honom på instagram och det ser alltid så perfekt ut. Det måste ses på riktigt, helt enkelt.

Några andra bra tips för Stockholm i mars?

Snöstorm och influensa

Och så en ny snöstorm. Jag som annars gillar vintern nästan bäst och som inte brukar ha nåt emot att bli insnöad (när det passar förstås) känner mig faktiskt lite less. Och det är alldeles för tidigt för det, det har just blivit februari. Vi lär få dras med snö och lurigt väder i minst en månad till, om inte mer. Men det brukar vara så, när vintern är sen i antågandet så blir jag less fortare. Märkligt.

M har varit sjuk sedan i måndags kväll, sådär med hög feber och en massa astmaproblem. Han har låtit som en maskin om nätterna så jag har väl sovit sisådär. Ett plus att han varit supervarm nu när huset inte varit så varmt; det har värmt sängen om nätterna, snudd på lite väl mycket... Han har haft beredskap och jobbat i helgen men hemma, vi har inte tagit oss ut alls under helgen. Delvis pga vädret då, och det har varit ganska skönt. Enda nackdelen att vi skulle hjälpt Lil'sis med en flytt men de sköt upp det som de hade kvar också pga vädret så vi får försöka få till det efter jobbet i veckan.

Jag har inte blivit sjuk den här gången. Kanske har M haft en influensa som jag redan haft. Vill minnas att jag var sjuk förra året, eller förrförra snarare, vid julen. Det kanske var den jag hade då. Jag är hursom tacksam för det då jag som vanligt har en del att göra. Inte övermäktigt mycket men mycket nog. Lite har det faktiskt lättat sedan före jul, vilket är skönt (och rent av nödvändigt).

Recap

Så swoshade tiden iväg igen. Vad har hänt sedan sist? Vi firade bästa Anna som fyllde jämt med en väldigt trevlig kväll i Hörnefors hos Ulrika och Urban och deras übersöta barn. Hon blev kanske inte så överraskad, men det blev ändå väldigt bra, om jag får säga det själv. God mat, god (men inte så vacker - jag blir aldrig nöjd med mina bakverk) schnauzer-tårta, såklart, och så lite sällskapsspel och ännu mer godsaker. Så himla kul, som så mycket annat gör vi det där för sällan. Men nu när Ulrika är hemma med nytillskottet i familjen så blir det svårare att ses på våra annars rätt vanliga "efter-jobbet-middagar" på stan, så de får väl bytas ut mot knytisluncher på helger hemma hos henne istället. Låter inte så dumt det heller.

Och så har jag varit i Stockholm en sväng på en jobbresa. Jag var lite nervös för den faktiskt, speciellt då jag inte riktigt kände någon av de som åkte från kommunen. Eller ja, jag kände ju ett par personer men inte sådär värst nära så att det kändes tryggt och enkelt. Från mitt område var det jag och min chef, som jag inte heller riktigt känner särskilt bra än. Men det gick väldigt bra, var superintressant och lärorikt på flera sätt faktiskt. Det kändes lyxigt att få resa sådär och jag kom hem med nya jobbrelationer och flera halvplanerade samarbeten framöver.  Sen att den där mässvärlden är lite eljest är väl en annan sak, men det var kul att vara med! 

Men aldrig tyst... Som introvert är det en utmaning att nästan oavbrutet vara i sorlande miljöer där din uppmärksamhet krävs återkommande. Det funkade förvisso bara bra men jösses vad trött jag var i huvudet sen. Jag passade på att plocka ut lite av min flex dagen efter (delvis också för att jag pga tågstrul var hemma först vid 1.30 på natten) och spenderade den i mitt alldeles egna sällskap hela dagen. Behövligt. Och så fick jag tid till att fundera över dagarna som varit, gå igenom anteckningar osv.

Annars är det mesta som vanligt. Vi fryser rumporna av oss här i norr med temperaturer som i stort sett konstant legat mellan 15-24 minusgrader, dygnet runt. Vårt stackars hus kämpar i motvind för att hålla värmen och ljumma duschar är standard nu. De går fort vill jag lova.

Bio-otur

Jag verkar ha otur med biobesöken nuförtiden. Eller så är det Filmstaden som har otur. Tredje gången idag på kort tid som det varit tekniska problem då jag varit där. 

Första gången var när jag, M, Lil'sis och Joel skulle se Venom. Vi fick istället se starten på en helt annan film men efter kanske tre kvart av strul så konstaterade de att det inte gick att lösa och vi fick två fribiljetter var tillbaka. Andra gången var i söndags då vi skulle se Mortal Engines. Den började med enbart ljud, lamporna fortfarande fullt tända och de där cirklarna kvar på bioduken. Det höll på i flera minuter innan de fick stopp. Det blev avbrott ett tag och när de sen fick igång den blev det förvisso bild men ljuset var fortfarande på och så var också cirklarna på duken... Men den gången gick den igång som den skulle till sist, med kanske 20-25 minuters fördröjning.

Idag hade vi avslutning som handledare åt socionomstudenterna och som vanligt bjuds det på en dag med föreläsning med forskare från socialt arbete, lunch på Folkets Hus följt av en biovisning. Bion som var utlovad idag var A Star is Born och den skulle börja "prick kl 13", hade vi fått veta. Strul förstås, först kl 13.30 fick vi veta att den troligen skulle gå att starta 13.55 men kunde vi inte stanna tills dess så erbjöds vi en varsin fribiljett istället, vilket jag och min kollega valde att ta. Hela eftermiddagen hade ju gått annars. Såhär kan vi gå på bio en ledig dag istället och så kunde vi lägga eftermiddagen på jobb. Men synd förstås att aktiviteten som sådan inte blev av.

Jag kan inte minnas under alla mina biotittarår att det varit så mycket bekymmer. Eller så är det jag som har en väldig otur. Vi tänkte göra ett nytt försök till helgen jag och kollegan så vi får väl se hur det går då.