Fredrik & Filip; Oscargalans budgettomtar

För den som vill se höjdpunkter från galan kan jag rekommendera det två timmar långa sammandraget som kanal 5 visar ikväll kl 22. Förhoppningsvis slipper ni höra de svenska kommentatorerna Fredrik och Filip prata sönder galan då. Det var nämligen det som retade mig mest under nattens direktsändning. De pratade under presentationer och ibland tom under tal. De hade dessutom väldigt opålästa kommentarer där filmkunskaperna var få men skvallerkunskaperna större och där de återkommande påpekade att Filip (?) minsann numera bor i LA, som om det vore av vikt.

Oerhört oproffsigt och störande. Jag hoppas att det var första och sista gången de fick lov att kommentera Oscargalan. Snälla kanal 9, ta tillbaka Hans Wiklund och addera Emma Gray Munthe eller kanske Andrea Reuter så blir det bra igen!

Oscargalans vinnare och förlorare

Annars var galan lite småspännande vad gäller priserna. Jag hade inte full pott i år heller. Jag prickade in skådespelarpriserna och de tekniska priserna men gissade fel på regi och bästa film, tex. Jag trodde nästan att The Social Network skulle ta dem, men det blev ändå favorittippade The King's Speech, och jag är verkligen inte den som sörjer det. Den tog alltså hem de kanske tyngsta priserna och blev utsedd till galans vinnare men delade annars rent numerärt första plats med Inception som också gick hem med fyra Oscarstatuetter, men då alltså för tekniska kategorier.

Förlorare då? Ja, True Grit hade näst flest nomineringar, tio stycken, men gick hem lottlösa. Lite trist eftersom det är en bra film, men samtidigt lyste den inte klarast i någon kategori så det var nog trots allt lite rättvist.

Jag hade tippat Biutiful men det blev ändå Susanne Biers Hämnden som tog hem pris för bästa utländska film. Jättekul, såklart, en regissör som jag tror och hoppas att vi kommer att få se i kategorin bästa regi inom några år. Hon har redan visat att hon kan göra bra amerikansk film med Things We Lost in the Fire (2007).

I övrigt var talen lite som brukligt; mycket namnuppradningar, många kärleksförklaringar och nästan alltid stressade avslut eftersom musiken började spela. Några talare stack ut, jag tycker att samtliga skådespelare som prisades höll bra tal. Inga tal som går till historien på just den här galan men över lag var det underhållande.

Oscargalan 2011

Jag får väl erkänna att den lite utskällda Oscargalan kanske inte fullt ut blev den gala jag sett fram emot så länge. Jag gillar verkligen både James Franco och Anne Hathaway men tyvärr infriade de mina farhågor om att de inte riktigt skulle vara tillräckligt rutinerade för att stå värd för den stora filmgalan.

Franco, som annars sällan verkar ha långt till ett brett leende och bus i blick var under den första halvan enbart ett stenansikte. Han mjuknade till lite mot slutet men långt ifrån tillräckligt. Hathaway gjorde över lag en bra insats, men det spelade ingen roll när hennes partner inte fungerade som det humoristiska bollplank han borde ha varit.

Och greppet med att försöka föryngra galan genom att ha unga värdar var nästan dömt att misslyckas oavsett. Galan var nerlusad med tillbakablickar och historiska referenser så det hade inte riktigt spelat någon roll om Franco hade varit i toppform. Försöket till en föryngring blev mer av en ökad distans till det nya. Jättetrist. Självklart ska historien inte glömmas bort, men man måste hålla balansen så att det inte bara blir sentimentalt och tråkigt.

Jag skrattade högt några gånger, men det var framför allt åt talare under kvällen. Ett undantag var dock inledningsfilmen med värdparet som de hade lyckats riktigt bra med. Synd att de inte fortsatte i den stilen:

Mer Oscar...

Inser att många tippar The King's Speech som bästa film, och nånstans önskar jag nog att de har rätt, men tror ändå lite vilt på The Social Network. Vore lite udda kanske.

Hyser en viss oro för att galans svenska kommentatorer Fredrik & Filip (inte mina favoriter) ska snacka sönder galan. Låt oss hoppas att jag har fel.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Oscarspekulationer!

Såhär tror jag att det kommer se ut efter nattens Oscargala:

Motion Picture:

The Social Network (svårtippad kategori, The Fighter och kanske Black Swan finns också med i toppstriden helt klart, lite oklar över vad jag själv tycker)

Leading Actress:

Nathalie Portman

Leading Actor:

Colin Firth

Supporting Actress:

Melissa Leo (också lite svårtippat, tror att både Helena Bonham Carter och Hailee Steinfeld är fullt möjliga vinnare också)

Supporting Actor:

Christian Bale (nu är just The Fighter den av toppfilmerna jag inte sett, men hade personligen gärna sett en vinst till Geoffrey Rush här)

Director:

David Fincher

Animated Feature:

Toy Story 3 (inte sett någon av de nominerade än tyvärr)

Foreign Language:

Biutiful (Har inte sett dessa heller, men Javier Bardem är populär i USA så jag tror på denna före det danska bidraget)

Original Score:

The Social Network (Trent Reznor och Atticus Ross)

Original Song:

I See the Light från Tangled (alt We Belong Together från Toy Story 3)

Sound Editing:

Inception

Sound Mixing:

Inception

Visual Effects:

Inception

Editing:

The Social Network (alt Black Swan)

Adapted Screenplay:

The Social Network

Original Screenplay:

The King's Speech (svårtippat här, kan bli The Fighter eller Inception också)

Art Direction:

Alice in Wonderland (vore kul om den fick något, men Inception kan ta det här med)

Cinematography:

Black Swan

Costume Design:

Alice in Wonderland

Makeup:

The Wolfman

Documentary:

Exit Through the Gift Shop (Banksy är ju en stor grej, men det kan vara riskabelt för Oscarjuryn så Waste Land kanske tar hem det? Har dessvärre inte sett någon av dem än)

Short Documentary:

Sun Come Up (vild gissning)

Animated Short:

Day & Night (vild gissning igen)

Short Film:

Wish 143 (vild gissning x3)

Nu återstår det att se hur resultatet stämmer överens med mina amatörgissningar. Jag hoppas att jag ska kunna se lite av galan också annars finns den väl ute på nätet imorgon.

Att valbereda

Just nu sitter jag annars och laddar för att göra en intervju som valberedare i Fi. Känns lite galet att göra det mellan nätter när jag är så trött, men jag måste om jag ska hinna med alla som jag har på mitt bord innan veckan är över. Ny styrelse och nya talespersoner ska väljas och det är vår uppgift att lägga fram ett eminent förslag på kongressen i mars. Vilket vi såklart kommer att göra.

Och det är kul att intervjua nominerade, riktigt spännande faktiskt. Så jag ser fram emot min första nu om en knapp halvtimme.

Sen blir det att sätta sig i bilen och fara ut till huset så att Mr M får tillbaka sin bil som han så vänligt lånat mig under helgen. Ingen rast, ingen ro.

Söndag, är det?

Jag betalar helt klart priset för min braiga dygnsrytm veckan som var. Kroppen vill inte vara med på nätterna den här helgen. Usch och fy så seg och trött jag varit. En natt kvar nu. Men det har iaf varit ganska lugnt, sådär lagom som det varit ett tag nu på mina nätter. Lugnet före stormen, jag vet, men man får ta det som det kommer.

Öken eller sandstrand?

Som vanligt under vinterhalvåret håller jag på att torka ut totalt. Ansiktet håller typ på att falla i bitar och ryggen ser antagligen ut som Nevada-öknen. Jag försöker förebygga det men dels har jag fortfarande inte hittat den perfekta hudkrämen och dels är det ju så galet urtråkigt att smörja in sig gång efter annan. Vem ids?

Senaste tipset jag fått är Bodyshops Body Butter som jag varit och kikat på. Den ska visst vara lite långtidsverkande. Beslutsångesten tog dock överhanden och jag kunde inte bestämma vilken jag ville ha så det blev, på Sara-vis, ingen alls. Funderar på att skicka dit syrran att bestämma. Den med kokosdoft luktade väldigt gott, men kan man med att gå runt och lukta kokos jämt som nån annan Hawaiian Tropic-wannabee? Och står omvärlden ut med det? Skeptisk.

Tiden är relativ?

Jo jag var rätt trött där vid 4-tiden. Men vi fem var jag fullt med igen. Jag stod i tvättstugan och vek tvätt med fönstret öppet för att vakna till och det fungerade bra. Sen var det full fart under morgonen som vanligt så tiden gick ganska fort. Men när det är alldeles tyst halv sju, alla passningar är gjorda, gröten och kaffet klart, avdelningen ser presentabel ut osv, då känns varje minut tills dess att den första av morgonstyrkan trillar in genom dörren som en evighet. Och så hoppas man samtidigt lite i smyg att ingen ska få för sig att kliva upp precis just då.

Två nätter kvar av helgen. Kommer gå som smort.

Man kan säga...

...att det nu känns att jag varit vaken sen 7.20 igår. Jag brottas lite med mig själv för tillfället.

Men om tre och en halv timme får jag sova. Och OM jag ska sova. Don't wake me.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Alla känner någon...

Vi har fått lite sjukdomsfall i familjen också. Sådär allvarliga sådana. Inte i den direkta i-hushållet-familjen, men strax utanför. Jag kan inte skriva så mycket om det men det tynger mitt huvud ganska mycket och gör mig disträ, känner jag. Man önskar ju att alla ska få vara friska och det känns orättvist när saker drabbar goda människor. Men så är livet. Jag har gott hopp dock. Det kommer att gå bra.

Bye bye, Pigga Sara, bye bye

Även om jag har det ganska trivsamt på mitt jobb nu igen så får jag väl erkänna att det inte är med jublande glädje som jag nu åter går in i jobbdimman med start ikväll. Jag har haft en perfekt dygnsrytm i över en vecka med sängtid kl 23-24 och vakentid från halv åtta på morgonen och framåt. Och jag har känt mig pigg och frisk! Men väntar några veckor av konstant omvänd rytm, vilket känns lite tungt faktiskt. Men det ska nog gå bra. Den 14 mars får jag lite ihophängande ledighet igen, men det känns långt fram.

Film 3/11: The King's Speech

Jag skulle bli mycket förvånad om The King's Speech, som toppar med hela 12 nomineringar, går lottlös från söndagnattens Oscargala. Det är en vacker, rolig och välspelad film som förtjänar all uppmärksamhet.

Colin Firth gör rollen som prins Albert, kallad Bertie i den kungliga familjen. Albert var den nuvarande Drottning Elizabeths pappa och var från början inte tänkt som Storbritanniens blivande kung efter Georg V. Bertie led sedan barnsben av svårt stammande och höll därför helst en låg profil i officiella sammanhang. Bertie är en något trumpen medelålders man, präglad av en sträng pappa Kungen och han tycks trivas bäst i den privata sfären med sin ständiga följeslagare och förstående hustru Elizabeth (Helena Bonham Carter) och deras två döttrar; Elizabeth och Margaret. Hustrun förmår Bertie att testa diverse tvivelaktiga metoder för att hitta bot åt makens stammande, men inget tycks hjälpa.
Den gamle kungen avlider och Berties äldre bror, Edvard VIII, blir kung men tvingas mer eller mindre att abdikera ganska kort därefter pga hans inte så kungliga leverne. Därmed utropas Bertie till kung, kung Georg VI och plötsligt är allt ljus på den stammande Bertie. Efter viss övertalan går han med på att träffa en talpedagog som hans hustru hittat via en anspråkslös annons i tidningen. Och det är mötena med Lionel Logue (Geoffrey Rush) som har filmens fokus.

Det är också i dessa möten som värmen, humorn och det snygga fotot i filmen kommer fram allra mest. Man kan såklart fundera över hur mycket som är historiskt korrekt, för filmens skull är tidsperspektivet något ihopdraget men jag vet också att mötena mellan Logue och Bertie delvis skrevs om bara veckor innan filmen började spelas in eftersom delar av Logues egna anteckningar lämnades över till regissören Tom Hooper. Oavsett så är det en rolig och faktiskt ganska spännande historia och ett vackert möte mellan två män från olika delar av samhället med olika bakgrund och normer. Huvudrollerna är skickligt spelade av Firth och Rush men även Bonham Carter gör en väldigt bra insats med sin kluriga mimik. (Hennes historia är för övrigt också ganska spännande och jag hoppas att någon gör en film av hennes liv en dag.) Miljöerna känns autentiska, vilket förstärks med inklippta historiska bilder från riktiga 'tal till folket' från 20- och 30-talet.

En film du inte borde missa, betyg: 4+/5.

Recensioner: DN, AB, SvD, Exp.

Ode to onsdagar

Och ni vet det är onsdag. Alla goda onsdagar betyder ett nytt avsnitt av Parenthood. Jag kan inte sluta skriva hur bra det är. Bara se det. Stoppa världen när det sänds. Ungefär så.

I've got some skills

Jag tror att jag, tillsammans med min partner in crime Mr M, har avvärjt en liten kris idag. Allt tycks ordna sig. Känns bra. Jag tror att jag snart är redo för mitt riktiga föräldrakörkort. If I ever...

Nu ska här bakas fika.

När ska de se lösningen?

Jag tror att de kan fortsätta och pirater i all evighet, men sanningen är den att det är utgivarna själva som är de stora bovarna som håller film från tittarna med giriga avsikter. Jag tror att varje filmentusiast allra helst ser film på stor duk och/eller i bra kvalité, men vilken behållning har man av filmgalor när filmerna inte ens haft premiär på bio i Sverige och Europa? Och i år tror jag det är värre än någonsin. Själv har jag bara kunnat se en bråkdel av de nominerade.

Filmbolagen skjuter sig själva i foten i sin hysteriska jakt på större intäkter genom att lägga premiärer när de tror att det passar tittarna. Varför skulle inte den europeiska och svenska publiken gått och sett Black Swan i höstas/vintras när den hade premiär i USA? Som Fox själva säger i artikeln:

"När det gäller 'Black swan' så hade vi en känsla av att den skulle bli aktuell i Oscarsammanhang. Därför ville vi ligga nära Oscarfönstret och få draghjälp av det."

Så därför lägger ni den svenska premiären en vecka efter Oscargalan?? Ja, det känns ju rimligt... När ska de inse att världen ser ut som den gör tekniskt sett, att de inte längre kan bestämma när publik i olika länder ska vara intresserade eller inte av en film och att det enda vettiga är att ha världspremiärer som utgångspunkt?

Sen är det frågan om Expressens koll på PB verkligen håller som 'fakta'. Jag vet inte om det verkligen stämmer att det finns screeners på de stora Oscarfilmerna ute, men att bara söka ger ingen säker uppgift. Det kryllar nämligen av falska torrentfiler så jag skulle gissa att en bråkdel är äkta screeners. Men för att veta säkert måste de ladda hem och kolla...

5 år senare...

Och med blogginlägg nr 3403 meddelas att bloggen fyller 5 år idag!

Vardagen är åter

Tidigt imorse for lillebror så hemåt och vardagen tog vid. Både bra och dåligt, alltså. Saknar honom redan lite. Jag spenderar dagen i det kalla huset på landet för att kompensera lite över den personalfattiga helgen som svansdamerna haft. Å andra sidan sover de mest när jag är här så det blir inte så väldigt mycket kvalitetsaction. De går dock sina rundor mellan dåsandet för att få lite gos ett par minuter innan de återgår till sin uppvärmda sovplats och återintar dåsläget. Frågan är om det är för min eller deras skull gosrundan görs.

Det är strålande solsken och färre än 20 minusgrader idag men jag har ändå ingen lust att gå ut. Istället har jag spelat lite WoW, kollat lite mejl, fyllt en diskmaskin och läst nyheter. Softat alltså. Känns riktigt bra. Imorgon ska det bli lite mer fart, lovar. Måste t.ex ordna med täckkläder och mat åt lillsyrran som ska på skidresa med skolan på torsdag.

Mindre än en vecka kvar nu!

Sen har jag några lediga dagar kvar innan jag går på nästa omgång nätter igen på fredag kväll. Och på söndag natt är det Oscargala så den lediga tiden måste delvis ägnas åt att se film film film. Typ. Ett angenämt problem, helt klart.

Och recensioner på de filmer jag redan sett kommer så snart tiden och orken finns. Promise.

Ett bra sätt att minska diskomsättningen hemma

Hur trött jag än är av besöket så vill jag såklart inte att de ska fara hem igen. Men imorgon bitti bär det av söderut igen så ikväll är sista kvällen. De har idag ägnat större delen av dagen åt shopping på egen hand så ikväll blir det hela gänget igen som antagligen ska gå ut och äta någonstans, om orken finns kvar.

Helgen

Det är verkligen jätteroligt att ha lillebror här, men det tar också lite på krafterna att som kontrollfreak ha koll på allt och alla, hitta förslag på vad som ska göras, vad som ska ätas osv. Många viljor blir det. Och jävligt mycket disk. Jag har typ däckat så snart vi kommit ut till huset på kvällarna (lägenheten är helt upplåten åt 2x syskon samt brorsans sambo), så dygnrytmen har det då inte varit några problem med, vilket varit en riktig vinst.

I lördags var vi ute och åt på Allstars och sen såg vi The Tourist på bio. Önskemålet var egentligen True Grit men den var väldigt välbokad när vi, lite sent ute, skulle boka våra biljetter. Men den var helt okej den med.

Igår var det lite shopping som gällde samt fika på stan och sen blev det tacos till middag följt av årets hittills sämsta film. Jag och M var väl lite skeptiska till valet redan i butiken men tänkte 'hur illa kan det vara?', något slags underhållsvärde brukar ju de flesta filmer ha. Så fel man kan ha. MacGruber var ett riktigt bottennapp. Det skulle vara en parodi på MacGyver, gjord av några av komikerna från Saturday Night Live, men särskilt mycket MacGyver var det inte. Rambo, A-Team, Top Gun etc försökte man förvisso parodiera, men resultatet var alltså inte särskilt bra. Och humorn var icke existerande. När 'skurkens' namn, Cunth, avslöjades rätt tidigt i filmen började jag ana vartåt det skulle bära. Sen kom ett extremt ofräscht homofobskämt och så fortsatte det utför. Stay away from that movie!

Umeå -ingen vinterstad?

Idag ska vi göra stan en stund men sen är planeringen ganska tom, till kontrollfreakets förtret. Vi pratar om en massa olika saker som är möjliga, men ingen riktig plan finns. Det lär dock antagligen bli ett biobesök någon kväll. Och, om ekonomin infinner sig, en middag ute (och OMG vad jag längtar efter en vegburgare på Bishop's, Lottas eller möjligen Allstars!!!). Kanske också ett besök på bowlinghallen och pulkaåkning i valfri brant pulkabacke (om vissa, not me, får igenom sitt önskemål).

Men inget av det är särskilt mycket "Umeå". Jag vet faktiskt inte alls vad vi ska dra med våra småländska gäster på som är "Umeå". Det är av någon anledning så mycket lättare att komma på sommartid. Borde det inte vara lite tvärtom på nåt sätt?

Det här med syskon

Lillebror har landat i stan och storasyster är såklart lite lyrisk. Jag önskar verkligen att jag hade alla mina syskon inom rimligt avstånd så att vi kunde ses oftare, så att jag kunde ha lite mer kontinuerlig kontakt med mina syskonbarn (som bara tycks växa och bli stora i nån magisk fart) och få lite mer av familjkänslan som jag ibland saknar.

Men det är oavsett väldigt lyxigt att ha lillsyrran boende hos sig. Det är lärorikt nästan varje dag. För oss båda. Igår fick hon lära sig konsekvenserna av att stoppa ner tops och annat skräp i handfatet. Hon fick rensa avloppet och jag skrattade mig lite blå. Elakt va? Men hon sa iaf: "ok, jag fattar", så win för mig. Sen tog hon duschavloppet "när hon ändå var på g" och kammade hem några vuxenpoäng.

Lycka är...

...att upptäcka att alla mynt som rensas från plånbok och fickor och nästan dagligen läggs i en skål i köket plötsligt kan uppgå till flera hundra riksdaler minsann! I'm rich!

Smålänningarna kommer!

Ikväll får vi finbesök till Norrland! Lillebror den yngre, Tobias, med sambo kommer upp från småland och ska stanna ända till tisdag. Yeay! Det hade varit ännu mera yeay om det inte hade varit så att undertecknad och hennes bihang/minifamilj är oskönt überpanka. Och verkligen så.

Samtidigt var det den här helgen de hade chansen att komma upp och jag ville gärna att de skulle komma så vi får väl göra det bästa av det. Det ska bli väldigt kul att se dem! Lillebror har jag inte träffat sen pappas urnsättning (tror jag?) och sambon är aldrig inspekterad (och därmed inte heller storasystergodkänd, men jag tror inte det ska bli några problem...). Så det ska bli spännande och trevligt oavsett.

And the back is back...

Faktum är att jag just idag är tröttare än på länge länge. Jag har jobbat ganska intensivt, känns det som. Och kroppens muskler tycks hålla med. Oroväckande nog började jag känna av ryggen igår morse och idag är den ganska ordentligt öm. Jag hoppas att det bara är trötthet och att det ger med sig snart.

Annars har nätterna gått bra, trots nyinflyttning av boende och palliativ vård av annan. Det har helt klart varit att göra, men inga katastrofer har inträffat. Och det fortsätter att kännas riktigt trivsamt på jobbet. Min bortavaro i höstas gav en behövlig nytändning. Och så har jag väldigt bra folk att samarbeta med på avdelningen bredvid. Jag har tex haft S som sällskap i två nätter nu, det var nog nåt år sedan vi sist hade scheman som klaffade med varandra, så det är kul. Verklig lyx att få umgås med sina vänner på jobbet.

Still there?

Min stackars försummade blogg. Nu vankas det ledighet så förhoppningsvis har jag mer ork och tid att fortsätta förmedla intressanta och ointressanta saker från min egen bubbelvärld. Lovely, right?

Det kanske räcker med ett program framöver?

Vad ska man säga? Melodifestivalen är inte riktigt vad den har varit. Det måste förstås inte vara en dålig sak, men jag vet inte riktigt om den som är nu riktigt är min kopp te heller. Klart att med kul sällskap blir det en grej av det hela, men själva happeningen var väl sådär. Jag tycker fortfarande att "förhören" och den där märkliga passagen med Stormare är just märkliga och inte direkt roande, men allra värst var väl när sliskkungen Christer Sjögren gav sig på en 'cover' av Bowies Life on Mars. Då dog jag lite inombords och gick till köket och gjorde te.

Ska jag vara ärlig så hoppades jag nästan att Babsan skulle vinna. Det hade säkert gått hem som galenskap i resten av Europa. Annars var Christian Walz bra som vanligt, men han passar inte riktigt in där.

Men annars var det trevligt. S kom själv och ville köra hem så vi hoppade vindrickandet men åt pizza och sen alldeles för mycket snacks efter det. Efter melodifestivalen for S hem ganska snart och så fortsatte vi umgås på vårt nerdiga sätt via mumble (typ skype/ventrilo, där även en WoW-vän från Skåne fanns med i umgänget) och WoW långt in på småtimmarna. Väldigt trivsamt. Bra mix-lördag!

Tv-veckan

Och btw, hittills har den här tv-veckan helt burits upp av Parenthood, Modern Family och The Big Bang Theory. Inte mycket av det andra har roat den här (tydligen) svårroade damen.

Jag såg förresten allra första avsnittet av Matthew Perrys nya komediserie Mr Sunshine som hade premiär i onsdags natt. Han spelar till stor del samma roll som han brukar, dvs en variant av Chandler Bing, och efter ett enda avsnitt är det lite tidigt att uttala sig. Det slog mig inte med häpnad men det sög inte heller, kan jag väl säga. I'll keep you posted.

Kvar att se den här veckan är Grey's Anatomy, men mina förväntningar är låga med tanke på hur avsnitten varit de senaste veckorna. Jag hoppas jag blir överraskad.

Ändrade planer

Dagen började på det mest perfekta sättet. Visserligen vaknade jag av väckarklockan men det var nästan lunch och strax därpå kom M upp med frukostbricka till mig i sängen. Lyx!

Sen blev det färd in till stan, ett besök på systemet och sen hämtade vi upp lillsyrran som var ute och testade publivet i Umeå igår (utbudet för 18-åringar var dock i stort sett obefintligt, skulle det visa sig). Och så storstädning av lägenheten. S fick nämligen för sig att vi skulle bjuda in han och en vän för att äta pizza, dricka vin och se på melodifestivalen. Så vi skrotade planerna på slölördag på landet till fördel för det.

Just det här hushållet är väl inga superfans av melodifestivalen men med trevligt umgänge kan det bli ganska kul. Jag såg delar av förra deltävlingen i repris nån natt på jobbet och upplevde det kanske mer som ett barnprogram med skum pausmusik än något annat, men vem vet, jag kanske blir positivt överraskad ikväll? Det var länge sen vi gjorde något socialt så jag ser fram emot det oavsett.

Två dygn av zombieläge; enter

Två nätter avklarade på jobbet, nu väntar två lediga och sen jobbar jag tre på raken igen. Och jag känner mig lite som ett trött miffo. Det har gått bra på jobbet, jag har varit pigg och på bra humör ända tills imorse någon gång då jag så smått började känna av tröttheten i kroppen.

Men det har gått bra, varit lagom mycket att göra, jag har hunnit städa lite extra och baka inför bingon som min avdelning stod som värd för idag. Jag hoppas de blev nöjda. Jag är ingen professionell bagare direkt, det blir lite som det blir. Men jag har blivit expert på att göra förberedelser så långt det bara är möjligt så att de mest kritiska momenten blir så snabba som möjligt om det skulle börja larma precis just då.

Nu ska jag försöka ta igen mig de här två dagarna, försöka vara lite social (trots ett väntat zombieläge), få lite saker gjorda, se film och serier jag inte hunnit med och i allmänhet ladda inför de sista tre nätterna före långledigheten. Gott så.

Mubarak avgår, vad händer nu?

Vaknade idag upp till nyheten att Mubarak avgår som president i Egypten. Det var väl väntat att han inte skulle hålla ut, som han själv tycktes önska, till valet i september. Frågan är vad som händer nu, något jag funderat på ett tag. Vad händer när Mubarak avgått? Antagligen är det inte lösningen på allt att han avgår, även om det var en förutsättning för att komma någonstans alls. Jag hoppas att medierna runt om i världen fortsätter att följa och visa befolkningens kamp för demokrati och att inte landet nu tas över av "fel personer" när demonstranterna på torget fått igenom sitt krav.

Sovdag

Hm, låt se vad har jag gjort för något idag? Sovit. Typ nästan bara. Steg upp halv åtta och följde med M hem till huset eftersom sotaren skulle komma någon gång under dagen (han dök aldrig upp och M:s lediga dag blev väl sådär nödvändig). Hjälpte till att snabbstäda lite där och la mig sen vid lunch för att vila nån timme med kattsvansarna. Vaknade först dryga tre timmar senare och var då segare än segast. Yeay!

Så jag har inte hunnit städa hemma hos mig, inte sett nån av alla nominerade filmerna jag har kvar att se, inte sett det nya Parenthood, inte röjt i förrådet, inte skrivit recensioner på bloggen och inte städat ur kylen. Perfekt. Känner mig mer än lat. Det kan vara en av de sämsta sakerna med att jobba natt; att man känner sig lat för att man sover dagtid.

Men nu ska jag väl i vart fall ha en pigg natt på jobbet?

Det är inte serierna, det är jag?

Det kan vara jag som blivit akut svårroad, men inte heller Big Love faller mig fullt ut i smaken. Inledningsavsnittet lovade gott men sen har det varit ganska trist. Några överraskningar i och för sig, men t.ex känns det politiska faktiskt ointressant i mina ögon just nu. Det kanske är ett tecken på det "politiska trötthetssyndrom" som jag uppfunnit och diagnostiserat mig själv med...

HIMYM höll iaf stilen, även om det var ett av de mer seriösa avsnitten. Och imorgon blir det nytt Parenthood, thank god for that!

"Ska bara..."

Jag var mer än toktrött klockan tio igår kväll och borde ha gått och lagt mig men just när jag skulle lägga ner för kvällen kom en fråga om jag inte skulle med på en hc (WoW of course) och förhoppningsvis få lite upgrades till min lite klena utrustning. Och en hc med de svenska och norska galningarna i guildet är alltid kul så jag hade svårt att motstå. Jag piggnade till ganska snart (andra andningen typ) men spelade dock som en kratta (reaktionsförmågan och uppmärksamheten var inte direkt på topp). Trots det hade jag några upgrades med mig efter ett par hc:s och vips var klockan halv tre på natten.

Och så upp halv åtta imorse för att få ihop logistiken idag. Jag har skjutsat M till jobbet och sitter nu själv ute i huset och gosar tonfiskmätta kattdamer. Sen blir det tillbaka in till stan i eftermiddag, hämta upp M efter jobbet och så hem och ha skype-möte med valberedningen. Lite slappande ska det väl bli däremellan också, hoppas jag.

Dålig start på tv-serie-veckan

Fortfarande lite skralt i listan över nya avsnitt från den hög av tv-serier jag följer. Idag såg jag dock senaste av Grey's Anatomy (från i fredags) och Episodes. Inget av dem var särskilt bra, faktiskt. Att Episodes svajar lite är inte så konstigt, det är en alldeles färsk serie, men Grey's Anatomy borde kunna hålla stilen. Jag får nästan känslan av att någon på ABC vill få anledning att lägga ner serien. Den har blivit pladdrig, mer oseriös än vad som är okej vad gäller den medicinska delen och dess försök att få in saker som Twitter 'naturligt' i serien (i det senaste avsnittet) blev faktiskt mest bara fånigt.

Jag har ett osett avsnitt från inatt av Big Love och imorgon kommer det nytt How I Met Your Mother samt Come Fly With Me så det finns då fortfarande hopp om livet, dvs hopp om god underhållning dessa två lediga dagar.

Längta ut!

Nu väntar två nätter av 'ledighet'. Ikväll är det dock möte på jobbet för nattskiftet så jag måste tillbaka dit ett par timmar. Och imorgon har jag visst skypemöte med valberedningen. Ingen full ledighet, alltså. Det hade behövts, jag längtar efter seriöst slappande.

Och jag längtar efter att gå ut! Jättemycket. Det var verkligen länge sen nu. Skulle vara roligt att träffa brudarna och typ gå ut och äta och ta en öl, eller nåt. Får se om det finns tid, sällskap och framför allt ekonomi för det till helgen kanske.

Helgen är förbi

Jag måste säga att jag känt mig väldigt pigg på jobbet i helgen. Jag har också tillåtit mig att sova mycket (dvs 7h) mellan passen och har lyckats sova ganska bra, så över lag har det varit en bra jobbhelg med ganska lagom mycket att göra. Men idag är jag mör och känner definitivt av i kroppen att jag gjort drygt 30 timmar av nattjänstgöring i helgen. Jag är öm i armarna och ryggen framför allt. Och trött i fötterna.

Det börjar bli dags för nya jobbskor snart, tror jag.

Mer TBBT

Och på tal om TBBT; här är en länk till ett klipp från när Leonard a.k.a Johnny Galecki gästade The Early Show tidigare i veckan. Han är rätt söt när han inte försöker, inte sant?

Business as usual

En natt av tre i helgen avklarade. Jag är öm och blå på ena överarmen och har skitont i den andra underarmen. Party. Och ändå var det en ganska lugn natt. Långsam, framför allt, klockan segade sig fram. Trots det glömde jag att torka köksgolvet, vilket jag nog aldrig gjort förut. Men å andra sidan så bakade jag en dubbel sats havreflarn, så det kanske kan vara lite jämt.

Jag har blivit väckt sådär sjutton gånger idag så jag är lite trött och med annalkande huvudvärk, men nu har jag fått i mig lite mat och snart är teet klart så då blir det kanske lite mer fart igen. Syrran ska på melodifestivalsgrejs så jag får nästan två timmar för mig själv att ladda batterierna på innan det är dags att jobba igen.

Och jag har ett nytt avsnitt av The Big Bang Theory som jag inte sett än. Win!

Först Borka, nu Lovis

Och idag vaknar jag till beskedet att Lena Nyman har gått bort. Så sorgligt, också hon vid för låg ålder (66 år). Men jag minns henne med glädje, en skådespelare som funnits alltid. Självklart var Lovis, Ronjas mamma, en favorit när jag var liten och jag kommer nog alltid höra hennes röst när jag tänker eller nynnar på Vargsången.

Mina föräldrar, inte minst pappa, tyckte mycket om Lena Nyman, och jag minns hennes komiska roller från dess att jag var liten. Filmer som Picassos Äventyr (underbart bra fortfarande), SOPOR men också Nyfiken-filmerna (som jag dock inte egentligen såg förrän jag blev äldre) är väldigt mycket Lena Nyman för mig. En stor skådespelerska i en liten kropp.

Hon fattas många...

Med stor sorg och en jättesaknad fick jag tidigare ikväll höra att fina Stina Sundberg somnat in. Fi har förlorat en talesperson, en god vän och en oerhört erfaren och kunnig feminist. Stina och jag jobbade nära varann under mina år i styrelsen men har fortsatt haft kontakt sedan dess och vi sågs senast strax före valet. Ett sista hoppfullt mejl kom för bara några veckor sedan.

Det känns overkligt att hon inte längre finns. Väldigt ledsamt.

Jag försöker minnas hur hon imponerade extra på mig under ett av sina besök i Umeå i somras, då hon satt i en diskussionspanel på Café Pilgatan. Jag har aldrig sett henne så övertygande, självklar och strålande som då. Det är så jag kommer försöka minnas Stina. Min vän. Tack för allt.

Läs mer på Fi:s hemsida.

Botemedel: humor á la SNL

Hittade ett bra uppåttjack i senaste avsnittet av Saturday Night Live, hysteriskt bra! Särskilt omskrivet också eftersom Mark Zuckerberg överraskade (or did he?) avsnittets värd Jesse Eisenberg under hans öppningsmonolog.

Kul, men roligast var ändå sketcherna och (som alltid) det stående inslaget "Weekend Update with Seth Meyers" där han den här veckan bl.a gästades av Egyptens president Mubarak.

Här är en annan sketch från programmet som iaf jag skrattade högt åt:

Beslutsångest

Träning, är säkert ledordet till en piggare Sara, btw. Och jag vill träna (eller just nu har jag bestämt mig för att det är så, som sagt, lusten tryter till det mesta), men jag har fortfarande inte kunnat bestämma mig för hur jag ska göra med träningskort. Stanna på det lilla trevliga med det sparsamma utbudet eller byta till den gigantiska trendanläggningen där allt finns? Jag måste bestämma mig och det jag bestämmer mig för kommer att kvarstå året ut, utan möjlighet till nåt ångrande. Och det gör det hela så svårt.

Det här med självbestämmande kanske inte är så bra ändå...

Downhill

När jag var lite fick jag ganska ofta höra att jag var "mot strömmen" och det beteendet tycks fortsätta. När andra pysslar med höstdepressioner känns det som att jag håller på att gräva en liten grop nu när det snart är vår. Inte så allvarligt, men det känns lite som att orken plötsligt tryter, lusten till att göra saker likaså och att jag får tvinga mig själv att göra saker, som sen oftast blir både kul och trevliga. Det enda ideella uppdraget jag har just nu känns som ett svart hål som jag får anstränga mig för att hänga med i, när det egentligen är både lite häftigt och ganska kul. Egentligen. Eller borde vara.

Jag vet inte vad som är grejen. På jobbet har jag hört fler nämna att de äter rosenrot, jag kanske skulle testa jag med. Fast jag vet inte riktigt om jag tror på det.

Jag behöver kanske bara lite mer struktur. Lite mer uppbokade saker planerade. M tycker att jag typ ingenting äter just nu och det är nog sant. Måste få struktur där med. Då kanske också illamåendet, som fortfarande hänger med till och från (och som får mig att tveka om jag faktiskt hade magsjuka) också kan ge sig.

En sån dag

Blä, känner mig väldigt trött och hängig idag. Vet inte vad det är. Dygnet, antagligen. Brist på ljus, kanske. Är mer splittrad än vanligt och önskar att jag hade nån som kunde säga åt mig vad jag ska göra så jag slipper tänka, ta beslut och känna att det blir fel oavsett.

Längtar olidligt mycket efter mina svansar på landet och lugnet där. Samtidigt känns det som att jag är hemma lite när jag borde vara det, att jag är borta om kvällarna så mycket. Och far jag ut på landet ikväll måste jag in imorgon bitti eftersom jag har tider att passa på stan på eftermiddagen. Och hur troligt är det att jag kommer i säng ikväll i tid för att komma upp pigg tillsammans med M imorgon? Inte så värst.

Så jag får väl bli här. Och känna mig otillräcklig. Det är en sån dag idag, tydligen. Jag vill typ äta pizza under täcket i sängen och se feelgood-film tills allt känns bra igen.

Andra gången gillt?

Gör om en timme ett nytt försök att se The King's Speech på bio. Återkommer med vad jag tyckte sen. Lite rädd att förväntningarna ska vara lite högt uppställda, men vi får se.