Downhill

När jag var lite fick jag ganska ofta höra att jag var "mot strömmen" och det beteendet tycks fortsätta. När andra pysslar med höstdepressioner känns det som att jag håller på att gräva en liten grop nu när det snart är vår. Inte så allvarligt, men det känns lite som att orken plötsligt tryter, lusten till att göra saker likaså och att jag får tvinga mig själv att göra saker, som sen oftast blir både kul och trevliga. Det enda ideella uppdraget jag har just nu känns som ett svart hål som jag får anstränga mig för att hänga med i, när det egentligen är både lite häftigt och ganska kul. Egentligen. Eller borde vara.

Jag vet inte vad som är grejen. På jobbet har jag hört fler nämna att de äter rosenrot, jag kanske skulle testa jag med. Fast jag vet inte riktigt om jag tror på det.

Jag behöver kanske bara lite mer struktur. Lite mer uppbokade saker planerade. M tycker att jag typ ingenting äter just nu och det är nog sant. Måste få struktur där med. Då kanske också illamåendet, som fortfarande hänger med till och från (och som får mig att tveka om jag faktiskt hade magsjuka) också kan ge sig.