Film 3/11: The King's Speech

Jag skulle bli mycket förvånad om The King's Speech, som toppar med hela 12 nomineringar, går lottlös från söndagnattens Oscargala. Det är en vacker, rolig och välspelad film som förtjänar all uppmärksamhet.

Colin Firth gör rollen som prins Albert, kallad Bertie i den kungliga familjen. Albert var den nuvarande Drottning Elizabeths pappa och var från början inte tänkt som Storbritanniens blivande kung efter Georg V. Bertie led sedan barnsben av svårt stammande och höll därför helst en låg profil i officiella sammanhang. Bertie är en något trumpen medelålders man, präglad av en sträng pappa Kungen och han tycks trivas bäst i den privata sfären med sin ständiga följeslagare och förstående hustru Elizabeth (Helena Bonham Carter) och deras två döttrar; Elizabeth och Margaret. Hustrun förmår Bertie att testa diverse tvivelaktiga metoder för att hitta bot åt makens stammande, men inget tycks hjälpa.
Den gamle kungen avlider och Berties äldre bror, Edvard VIII, blir kung men tvingas mer eller mindre att abdikera ganska kort därefter pga hans inte så kungliga leverne. Därmed utropas Bertie till kung, kung Georg VI och plötsligt är allt ljus på den stammande Bertie. Efter viss övertalan går han med på att träffa en talpedagog som hans hustru hittat via en anspråkslös annons i tidningen. Och det är mötena med Lionel Logue (Geoffrey Rush) som har filmens fokus.

Det är också i dessa möten som värmen, humorn och det snygga fotot i filmen kommer fram allra mest. Man kan såklart fundera över hur mycket som är historiskt korrekt, för filmens skull är tidsperspektivet något ihopdraget men jag vet också att mötena mellan Logue och Bertie delvis skrevs om bara veckor innan filmen började spelas in eftersom delar av Logues egna anteckningar lämnades över till regissören Tom Hooper. Oavsett så är det en rolig och faktiskt ganska spännande historia och ett vackert möte mellan två män från olika delar av samhället med olika bakgrund och normer. Huvudrollerna är skickligt spelade av Firth och Rush men även Bonham Carter gör en väldigt bra insats med sin kluriga mimik. (Hennes historia är för övrigt också ganska spännande och jag hoppas att någon gör en film av hennes liv en dag.) Miljöerna känns autentiska, vilket förstärks med inklippta historiska bilder från riktiga 'tal till folket' från 20- och 30-talet.

En film du inte borde missa, betyg: 4+/5.

Recensioner: DN, AB, SvD, Exp.