En utdöende kunskap?

På jobbet får vi lite då och då fortfarande handskrivna timrapporter skickade till oss från vikarier. Nästan alla kommer från medarbetare som är strax över 20. Ungefär lika ofta brukar jag höja ena ögonbrynet när jag plockar upp dem från postboxen. Det varierar nämligen ganska mycket. Frimärket brukar vara i övre högra hörnet, men resten... Ibland står namnet på berörd chef underst (under postadress), ibland står allt skriver i övre vänstra hörnet, ibland står namnet på en sida och adressen på den andra. Helt klart tycks det råda viss ambivalens i hur man adresserar ett brev.

Ikväll har Lil'sis och jag skrivit våra julkort (lite sent men ändå). Hon satt på sitt rum och jag på mitt. Hon kom sen in med sina, tittade snabbt på mina och utbrast "Jaha, är det så man skriver?". Hon visste inte heller hur man gjorde utan hade gjort på ett av ovan nämnda sätt. Skrattande sa hon sen "Jamen...har du hört talas om email?"

Det kanske är så? Generationen som inte har brevväxlat via snigelposten med sina vänner på andra orter, som inte skickat pappersvykort under de regniga semestrarna i den trånga husvagnen och som inte lagt ner tid och pengar på att välja ut fina brevpapper i pappershandeln, de kanske faktiskt inte har kunskapen?

Det fick mig plötsligt att känna mig som tusen år.