För tredje dagen i rad får jag för mig att mitt hjärta slår konstigt. Jag vet faktiskt inte om det gör det eller om jag (som M brukar säga, utan att mena det negativt) "känner efter för mycket". Det känns bara konstigt. Och inte hela tiden utan bara stundvis. Som att det fladdrar till och så känner jag efter och så fortsätter det kännas konstigt. Kanske för att jag känner efter. Knasigt.
M frågade om jag kände mig stressad över nåt och jag svarade nog genom att titta konstigt på honom. Klart jag gör. Det är den tiden på året. Även om jag försöker att inte göra en stor grej av det; hålla mig ifrån både stress, pyssel, pyntande och även den värsta handeln, upplever nån form av mental stress över allt vad tiden innebär, symboliserar, drar fram minnen ifrån etc. Och jag vill självklart samtidigt att det ska bli bra för alla andra, även om jag idogt väljer att ta ett halvt steg från hela firandet.
Sen har det varit en hel del jobb den sista tiden. Jag försöker även där att inte stressa upp mig, och har nog visat mig vara ganska så ordentligt stresstålig egentligen. Men det är förändringar på gång och även om jag tror att utgången till sist kommer att bli positiv så stressar, eller snarare oroar, det en aning att inte riktigt veta hur allt kommer att bli, hur mycket jobb eller vilken typ av jobb det kommer att innebära. Men jag försöker se framåt med nån slags lugn ändå. Och även om det har varit mycket ett tag nu så stormtrivs jag på jobbet fortfarande, inte minst med mina knasiga kollegor som ger upphov till många skratt. Dagligen.
Jag har tänkt plocka ut en del ledighet kring helgerna i vart fall. Även om det inte blir en lång, sammanhängande ledighet så kommer jag vara ledig ganska mycket. Och det tror jag blir bra. Att få tid att landa lite, tänka på annat, summera året mentalt, umgås med min fina minifamilj, vännerna och ta det lugnt ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar