Kattslagsmål igår igen. Fast ute den här gången. Och ganska ordentligt. Det var nog tur att M (med katten Smilla hack i häl) hann ut och skrämma iväg inkräktarkatten för vår skrutt kom in med ett blödande ben alldeles tofsig i pälsen. Luktade illa gjorde hon med, vilket får mig att tro att det inte alls är honkatt utan en okastrerad hankatt som är här och hälsar på lite för ofta.
Imorse såg hon alldeles hängig ut i blicken och hade ett synligt sår på ena bakbenet. Hon spann när jag kelade henne men gick snart undan och la sig under sängen. Inte ens när det bjöds på nykokad fisk kom hon fram. Så det var med oroligt och ömt hjärta jag for med M till stan. Vi låste in dem idag så att det skulle vara lugnt omkring dem.
 |
| Såhär bekymmersfri vill jag ha henne jämt, tack |
Jag, i halvt katastrofläge, befarade såklart det värsta när vi for tillbaka ut ikväll igen. Men när dörren öppnades möttes jag av en glad-som-vanligt-Rosa med krok på svansen som, utan att halta det minsta, sprang mot mig som om hon inte hade haft det minsta bekymmer i världen.
Vågar man hoppas på lite bråkfri tillvaro ett tag nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar