Den perversa gränsen är nådd

Vaknade tidigt idag och kunde inte somna om. Såg att huvudrubriken på expressen var att Condoleezza Rice gäspat. Spännande.

Idag ska huvuduppgiften bli att äta. Faktiskt. När jag kom till jobbet igår kväll insåg jag att jag glömt just det; att äta. Jag åt två mackor på förmiddagen och sen försvann liksom det i en massa annat, antar jag. Så jag var lite snurrig en stund. Tur det fanns personalmackor att snika ifrån. Ingen bra mat kanske, men något i magen. Det och läkerol som jag tror att jag blivit beroende av, om man nu kan det.

En natt till sen helgledigt. Ser fram emot det. Känner mig så trött, trött på ett annorlunda sätt. Men jag vill ändå göra något skojigt i helgen, vi får se. Kanske inviga balkongen om det nu blir klart. Och så borde jag se till att klippa mig. Såhär kan jag ju inte gå på nån fest nästa helg. Det är risigt och slitet som aldrig förr. Och långt. Nästan perverst långt nu. Jag insåg det när jag trots att jag hade det uppsatt ändå fick ner det i handfatet och lyckades spotta på den när jag borstade tänderna häromkvällen. Då är det nog perverst långt. Jag kanske borde klippa av det och köra superkort som jag hade i slutet av gymnasiet och ett tag framåt? Fast då kostar det att underhålla. Men det kanske vore skönt... Ja, vi får se. Klippas måste det i vilket fall.