Första steget mot bridgekvällar och cigariller med läppstiftsmärken

Har ni sett vilken horribelt gräslig mascara jag köpte idag? Jag har varit allt mindre nöjd med min gamla trotjänare från Clinique och ville testa nåt annat och efter lite velande bad jag idag om tips. Och fick det här. Men hon sålde in det ganska bra så jag gick på det.

Nästa steg är väl en puffig handväska med låtsasguldkedja som handtag för att sen löpa linan ut och skaffa pumps med rosetter och sätta en slaktad stackars mink på huvudet och kalla det mössa.

Jag vet inte vad som hände där faktiskt.

Den nya veckorytmen

Jag och veckodagar. Om jag i tisdags tyckte att tiden gick bakåt så förstod jag inte riktigt idag hur det redan kunde vara torsdag. Snart helg! 

Och helgen är i princip redan uppbokad. Imorgon ska vi till en kompis som behövde M:s hjälp att fixa till sin dator och så ska vi då såklart passa på att umgås och äta middag tillsammans. Tills kanske kl 20 då Sara kommer att somna på golvet eller nåt. Nä kanske inte riktigt. Men säkert nästan.

På lördag är det invigning av Kulturhuvudstadsåret i Umeå (eller om det kanske egentligen är hela helgen, jag vet inte så noga faktiskt, det byggs i vart fall febrilt på stora saker i snö och trä i stadens centrum) som vi kanske ska trängas på om så i vart fall en liten stund. Mest för att vi ändå ska in till stan. Vi ska fara till en kollega som behöver M:s hjälp med dator och nätverk etc (ser ni helgens tema?) och så är det utlovat fika. På kvällen ska vi sen äntligen på föreställningen "På rätt sida om okej" med Klungan, som jag köpte biljetter till och gav oss själva på tioårsdagen i december! Det ska bli spännande. Faktiskt är det första gången jag ska se dem live (ja förutom på fik i stan där jag tycks se åtminstone en av dem rätt ofta, eller som den gången jag mötte alla fyra mitt på ett övergångsställe och blev så starstruck att jag höll på att bli påkörd). Så det ser jag fram emot.

Ja, och så ska jag skriva det där revisorsutlåtandet som jag först inte längre behövde göra och sen entledigade mig ifrån men som det inte ens en vecka före utsatt mötestid plötsligt åter fanns akut behov av igen så jag snällt fick ställa upp och backa bandet lite. Det har jag inte skrivit än men inbillar mig att jag ska hinna...nån gång där emellan och helst före lördag kväll.

Så söndag blir städ- och filmtittardag i myskläder utan telefon och utan andra måsten, tror jag. Sen kör det igång igen, ni vet. Första gången på evigheter som jag har ett 7-16-jobb och redan har jag en liten känsla av ekorrhjul. Och det trots att det varit något jag önskat mig ett tag. Lediga helger alltså. Jag är väl helt enkelt bara inte van vid de nya rutinerna.

Mån...tisdag?

Idag fick jag lära mig vad inrökt lägenhet innebär. Jag skulle bli med en kompis på lägenhetsvisning där objektet just klassats som inrökt. Och jo, vi var inte de enda som vände i dörren. Men där var gott om folk med bilar eller kläder med bygg-relaterade firmalogos på så jag gissar att någon köper den och fixar till den. Personligen kändes det som alldeles för stort arbete för att rekommendera min vän ett köp.

Men vi fick en trevlig middag tillsammans efteråt!

Idag känns det för övrigt som måndag igen av nån anledning. Fortsätter det så är det snart helg igen så det är ju bra... Fast jag har mycket kvar att hinna på jobbet innan det är dags för helg så det är kanske lika bra att det går åt rätt håll. Och jag gillar ju att vara på jobbet så jag ska inte klaga alls egentligen. Det vore bara lite skönt om den här "smekmånadsfasen" kunde dämpas lite så att jag inte känner mig helt mentalt utslut efter varje dag på jobbet. Jag är liksom relativt lugn och stressfri på jobbet, försöker tänka på att jobba systematiskt och inte jaga upp mig över sånt jag ändå inte hinner (och inte förväntas hinna) fixa. Men så snart jag kommer utanför dörren är det som att det rusar på, känslan av att inte ha 'gjort allt' flyger på mig och jag drömmer fortfarande väldigt ofta om jobbet. Men det lär väl gå över snart. Kanske :)

Nu ska jag hänga tvätt och sen krypa ner i sängen och läsa igenom ett par jobbsaker innan jag flyr till det rätt otrygga stället Midsomer...

Rec: August: Osage County (2013)

Ett 121 minuter långt familjegräl; så skulle jag egentligen kunna sammanfatta August: Osage County (2013). Inte alldeles rättvist kanske, men inte heller så väldigt orättvist.

Beverly (Sam Shepard) och Violet Weston (Meryl Streep) presenteras redan inledningsvis som ett gift, äldre par med varsitt beroende. Maken Beverly dämpar känslorna med alkohol, gärna whiskey, medan hustrun Violet har lyckats få ett mindre apotek utskrivet åt sig sedan hon diagnosticerades med muncancer. Det mesta hon medicinerar verkar dock inte vara så relaterat till sjukdomen. 

Ett par dagar efter att Beverly anställt en ung kvinna som hushållerska lämnar han enligt hustrun hemmet och försvinner spårlöst. Violet kontaktar de tre döttrarna som alla skyndar hem. Och som för många som återvänder till föräldrahemmet, om så bara tillfälligt, så är det lite som att klockan dras tillbaka. Alla gamla gräl återupplivas, alla dåliga relationer synliggörs och undertryckta känslor kommer upp till ytan. I takt med att det stora vackra huset fylls med döttrar (Julia Roberts, Juliette Lewis och Julianne Nicholson), svärsöner (Ewan McGregor och Dermot Mulroney), barnbarn (Abigail Breslin) och Violets syster Mattie Fae (Margo Martindale) med make (Chris Cooper) och senare även deras vuxna son 'Little Charles' (Benedict Cumberbatch) känns det alltmer som att jag hamnat mitt i en Norén-light-pjäs. Föga förvånande då att filmen baseras just på en pjäs.

En imponerande rollista alltså, men som så många gånger förr så räcker det inte riktigt. Den som imponerar mest på mig är den alltid (oavsett smuts och brist på synlig makeup) så vackra Roberts som lyckas leverera riktigt bra, på det mest övertygande sättet av alla, tätt följd av Streep som ständigt stenad mor och Cooper som kanske den enda med sunt förnuft och fötterna i nuet. Men det blir aningen för grottigt, för mörkt och utan att det känns som att vi kommer någon vart. Ingen verkar se kopplingar som känns självklara för mig som åskådare. Samtidigt får mörkret inte det där riktiga djupet heller, mycket för att flera av karaktärerna känns lite plastiga. Själva upprinnelsen till återföreningen slarvas också bort och blir sekundär alldeles för snabbt. 

Det är absolut ingen dålig film, flera scener är oerhört starka och snygga i sin enkelhet. Men den är aningens för lång och står för mycket och trampar. Utan de stora namnen är jag synnerligen säker på att den här filmen hade förbisetts av både Oscarjury och de flesta recensenter. Sevärd och stundtals engagerande men det blir inte mer än en medelsvag 3/5.

Hypertyreos no more!

Och förresten. Den andra kissen, Rosa, som var huvudpersonen nästan hela förra året; hon mår då bara bra igen. Sitt samma gamla bestämda jag. Hon är ute litegrann och peppar peppar så har vi inte sett till den där andra styggkatten något. Svansen är fortfarande lite pudellik men hon har allt fått en del päls på den i vart fall. Kort sagt var det värt allt besvär förra året för att få tillbaka vår stjärna igen. Det känns bra.

Söndag

Lugnt och stillsamt även idag. Jag har förvisso sovit lite sämre; vaknat en del men jag ska inte klaga. Jag låg kvar till halv nio i vart fall idag. Lyx ju. Huset är halvstädat ('någon' fastnade i en miniserie just som det var städning på gång, men se den gubben gick inte; jag har allt lämnat uppgifter, så lömsk är jag) och nu väntar jag på att spenatsoppan ska koka upp. Jag fick som ett sug här i helgen efter det, vet inte om det kanske är järnet som suget avser egentligen. Men gott är det.

Annars har vi en kisse (Mina) som kräks en massa igen. Det brukar vara så den här årstiden eftersom hon inte går ut, inte kommer åt något gräs och har en nästan dunig päls som fäller i kopiösa mängder för tillfället. Jag var ute själv idag och sökte lite ledset gräs som hon faktiskt tuggade i sig. Imorgon ska jag se om inte nån av blombutikerna har ampellilja. Jag har hört att det ska fungera som kattgräs men hålla sig bättre. För att stilla magen har hon och de övriga fått fisk blandat med kokt potatis i hopp om att det ska hjälpa lite.

Lördag

Ja igår var vi alltså på bio och som ni kanske läste var det lyckat. En riktigt bra film, åtminstone med mina mått. Även M verkade väldigt nöjd och han är inte alldeles lättövertalad när det kommer till att hylla film.

En hyfsat sen kväll igår och vi bestämde redan på hemvägen att ta en ordentlig sovmorgon idag. Nu var vi nog båda vakna i omgångar under den tidiga morgonen (vanans makt verkar stor) men slumrade om och fick i stora drag den önskade sovmorgonen. Och sen har vi tagit det väldigt lugnt. Lagt ifrån oss såväl jobbmobiler som egna mobiler och bara låtit oss ta det lugnt. Jag till stor del i soffan med datorn i knäet, läsandes artiklar om "The real wolf on Wall Street". Förstås. Det är ju inte okänt att jag är en stor sucker för verklighetsbaserade verk och att jag är lättfascinerad av livsskildringar. Inte minst kanske de långt ifrån min egen verklighet.

Tja, sen for vi och handlade och bakade sojafärspizza till middag. Och nu har min partner in crime somnat i soffan framför nåt informativt program om egyptiska gravar... Själv ska jag bädda ner mig och se nåt avsnitt av Morden i Midsomer innan jag släcker ner. Tidigt som attan egentligen, men trots sovmorgon och tantlur mitt i dag så är jag ganska trött. Veckorna sliter helt klart på, det är ett som är sant. Och alldeles strax är nästa här igen.

Imorgon ska här städas och så ska jag försöka pricka av ytterligare en film på Oscarslistan.

Rec: The Wolf of Wall Street (2013)

Jag gick in i biosalongen med viss fasa över vetskapen att en hela tre timmar lång film väntade mig. Men det var väl spenderade timmar som till stor del faktiskt rusade på. Och det var definitivt inte svårt att hålla sig vaken till Martin Scorseses svarta men riktigt roliga komedi The Wolf of Wall Street (2013).

Det är den sanna historien om Jordan Belfort (här spelad av Leonardo DiCaprio), baserad på den självbiografiska boken om hans röjarliv på Wall Street under första halvan av 1990-talet. Från relativt fattiga och utsiktslösa omständigheter lyckas han ta sin examen som börsmäklare ungefär samtidigt som den amerikanska börsen kraschar och lämnar få eller inga jobb att söka. Han hinner få en kort men intensiv introduktion på Wall Street (med en av de mest underhållande och briljanta scenerna där Matthew McConaughey spelar en alldeles för kortvarig men ändå stor roll som imponerar stort även på mig som vanligen inte gillar honom alls) innan han tvingas skapa sig sin egen lycka genom bildandet av Stratton Oakmont, börsmäklarfirman som väl aldrig nådde samma klass som de stora på Wall Street men som gjorde ett antal personer snuskigt rika under 90-talet innan de drog till sig intresset från FBI.

Margot Robbie och Leonardo DiCaprio

För klass, det kan man inte riktigt tillskriva Jordan Belfort. Det är smutsigt både affärsmässigt och privat. Börsmäklarna på firman beter sig som ständiga svin, det flödar mer knark än vad jag någonsin sett i en film tidigare och även om vi ser några få kvinnliga börsmäklare spelar kvinnor till 99% roller som prostituerade eller uppassare som förväntas ställa upp på vad som helst, när som helst. Belforts andra hustru, Naomi (bra spelad av Margot Robbie) är väl den enda som lyckas bryta igenom och längre in i filmen vara den som återfår fötterna på jorden trots det helt osannolika liv hon fått tillsammans med sin make. Så det svinas mycket och DiCaprio såväl som Jonah Hill som spelar Belforts vapendragare Donnie Azoff gör det båda så bra att jag mår illa av dem mellan skratten. Där knarket går in går vettet ut, det om något visar Scorsese väldigt väl. Ibland skrattar jag med ett sting i hjärtat av hur eländigt det egentligen är bakom humorn.

Jonah Hill och Leonardo DiCaprio

Filmen är som sagt rolig, vidrig, respektlös och händelserik, och fler än en gång levererar Scorsese scener som känns ruggigt briljanta på nåt sätt. Den är snygg och lyckas blanda berättartekniker som bidrar till att hålla intresset uppe. När DiCaprio plötsligt vänder sig och talar in i kameran vid några tillfällen sugs jag in i filmen och känner mig nästan delaktig som åskådare. 

Jag blev positivt överraskad och längtar redan efter att se om den faktiskt. Passa på att se den på bio, är mitt tips! Betyget blir en väldigt stark 4/5.

The Wolf

Imorgon får jag pricka av åtminstone en film från Oscar-listan; vi ska gå och se The Wolf of Wall Street (2013) på bio. Jag tycker ju Di Caprio verkligen lyft sig som skådespelare de senaste åren (från att ha varit på gränsen till usel där ett tag i slutet av 90-talet fram till kanske 2004 typ), men jag känner en liten farhåga att han fastnat lite i samma typ av karaktär. Jordan Belfort känns i trailern inte så långt från vare sig Jay Gatsby eller Calvin Candie (eller Teddy Daniels för den delen). Men jag kan ha fel och då är det jättebra. Och ni vet ju vad jag brukar säga om att ha låga förväntningar eller farhågor inför en biosittning...it's a good thing.

Delirium

Idag kallade jag mina kollegor Peter och Camilla för Fredrik respektive Caroline (utan att sen komma på vad de faktiskt hette...) så det är kanske vettigt att det snart är helg. Jag kan inte påstå att det varit en särskilt överhettad vecka egentligen, men det kanske börjar bli lite mycket korvstoppning i huvudet nu att saker jag känt till i åratal plötsligt puttas bort. Nu vet jag i vart fall hur min kollega (sedan drygt 2 år) kände sig när hon strax före julledigheten tittade rakt på mig med väldigt frågande blick och med allvarligt röst sa "Alltså, jag kommer inte ihåg vad du heter...". Kanske är det nåt virus på kontoret det där :)

Summer school!

Alltså nu vet jag äntligen vad vi ska göra med M:s longboard som han köpte och sen kände sig för gammal för (eller vad det nu var). Kattkollektivet: beware! I sommar är det träningsläger som gäller!

Guldbaggemåndag

Även då jag inte sett en enda av de nominerade filmerna till Guldbaggegalan så sitter jag här ändå och småkikar. Ett par av filmerna hade jag faktiskt velat se men det har bara inte blivit av. Får väl ta igen det sen. Själva galan är dock inte så jätterolig. Inte än i vart fall. Även om jag gillar Sissela Kyle. Tilläggas bör kanske att jag inte är på mitt piggaste humör. Jag hade på riktigt kunnat stoppa mig själv i säng för minst en timme sedan.

Rec: Captain Phillips (2013)

När jag såg trailern för Captain Phillips (2013) i höstas suckade jag lite för mig själv och kände mig väldigt osugen på att se ytterligare en osympatisk amerikansk hjältefilm där den svarte mannen demoniseras och där man helt utesluter historian bakom en präglad desperat och, förstås, fullständigt oempatisk företeelse som somaliska pirater. Något som känns igen som små nyhetsrubriker i tidningen, om alls.

Men den här gången var det jag som var fördomsfull. Nu nämns förvisso den västerländska utfiskningen, som sägs vara en stor bidragande faktor till 'piratandet', endast med en enda mening i filmen, men det är på inget sätt en film som syftar till att demonisera de fyra somaliska män som, även i verkligheten, kapade ett lastfartyg och kidnappade dess kapten, Richard Phillips i april 2009.

Kapten Phillips (Tom Hanks) lämnar sin hustru (Catherine Keener) i USA för att flyga till Oman, varifrån han och resten av besättningen på ett containerfartyg ska färdas till Kenya med bland annat hjälpsändningar med mat till behövande. De ska passera den somaliska kusten och Phillips får på vägen dit skriftliga varningar om att hålla sig för nära kusten på grund av det ökande problemet med pirater som kapat lastfartyg och begärt ut miljoner dollar i lösensummor.

Samtidigt får vi se ett gäng somaliska män ge sig ut med två mindre motorbåtar, med en förväntan att

komma tillbaka med ordentligt med pengar från en lyckad kapning. Den unga mannen Muse (Barkhad Abdi) leder gänget men som åskådare tycker jag mig ana en ungdomlig osäkerhet i ögonen på den hårdordade ledaren.

Till en början känns Captain Phillips lite förutsägbar och som sagt så förväntar jag mig att lämna den med en axelryckning. Men redan ganska snart ökar pulsen hos mig och trots att jag tror mig kunna gissa utgången så lyckas ändå Paul Greengrass skapa en nagelbitande filmupplevelse. Det är en drygt två timmar riktigt spännande och framför allt välspelad dramathriller som vi bjuds på och när eftertexterna rullar sitter jag kvar märkbart berörd av vad jag just sett. Och jag kan bara tänka att jag ångrar att jag inte såg den på bio i höstas. 

Barkhad Abdi gör en enastående filmdebut, hans förmåga att förmedla just den balanserade karaktärsbild som jag inte förväntade mig är imponerande. Och jag måste säga att jag tycker att Tom Hanks blev lite snuvad när inte han också fick en Oscarnominering, för det är de absolut båda värda. 

Se filmen utan att läsa för mycket om den, det gjorde jag och det är alltid då upplevelsen blir som bäst och ärligast. Jag är fortfarande förvånad över hur filmen slog mig och bättre än så kan det nästan inte bli. Det räcker kanske inte hela vägen till fullpott men betygen blir en solklar 4/5.

Recensioner: Expressen (4/5), Onyanserat (4,5/5), SvD (5/6)

Söndag

Idag sken solen så att det nästan inte gick att titta ut utan att bli bländad. Snön ligger gnistrande vit och träden är precis sådär frostiga som de ska vara när det är som vackrast. Men det betyder samtidigt att det är kallt, temperaturen varierar mellan 15-20 minusgrader just nu. Och det märks att jag är ovan, det biter i kinderna.

Idag har jag och Lil'sis varit på besök hos mamma och firat hennes födelsedag lite i efterhand. Det var väldigt trevligt att ses, det händer lite för sällan. Och det blev en ganska kort visit idag, men det får vi väl ta igen en annan dag. Jag fick med mig påfyllning av raggsockslagret och det är som alltid väldigt välkommet. Mammas raggsockar är alltid fina och bra, jag måste få tid att bli upplärd av henne någon dag så att jag kan göra egna mellan varven.

Nu blir det en soft kväll i sängen framför nån film. Jag har ju ett gäng att se före mars. Räknade ut att det är 58 filmer nominerade till Oscargalan i år. Räknar jag bort kort-filmer och dokumentärer är det fortfarande 37 stycken kvar att sikta på. Av dem har jag hittills sett sju. Så jo, några kvar...

En kul brud

Vissa kan få till det trots rabblande av idel namn i snabb takt innan 'störningsmusiken' börjar plinga. Men Julia Louis-Dreyfus tycks vi kunna lita på när det gäller att lätta upp stämningen och komma ifrån rabblandet, precis som hon gjorde förra året då hon kammade hem en Emmy. En sann komedienne! Här från helgens SAG awards:

Kunskap är alltid kunskap

Vi har alltså en minifamiljen-helg, väldigt soft och trivsamt. Vi har sett film och i stort sett bott i soffan alla tre idag. Frunch så väl som middag har intagits här. Trivsel! Imorgon ska vi en sväng till mamma som fyllde år i veckan och på måndag är det vardag igen. 

Då börjar Lil'sis på universitetet för första gången och det är nog lika spännande för mig/oss som för henne. Det kommer att bli väldigt bra. Känns som att det verkligen var ett helt liv sedan jag först började läsa på högskola. Det var 1997 i Kristianstad och jag skulle bli lärare. Det skulle jag inte alls, insåg jag hyfsat snabbt och det är säkert så att B kommer att ändra sig en eller ett par gånger också innan hon hittar rätt. Men det är väl en del av grejen, man kan ju inte veta allt innan. Jag hoppas bara att det hon vill och visar sig trivas bäst med är något som ger möjligheter även efteråt. Jag känner alldeles för många som läst och sen aldrig fått praktisera det. Nästan hela nattgänget på boendet jag jobbade på förut hade en (eller i vissa fall flera) akademisk examen, som inte alls hade med vare sig vård eller omsorg att göra. Så kan det också bli.

I ärlighetens namn kändes det lite svårmotiverat att betala av det där studielånet då, även om jag aldrig någonsin ångrat mina studier. Jag vet inte om det kändes direkt roligare nu när jag fick årsbeskedet för några dagar sedan, men kanske lite tacksamt på nåt vis ändå.

Helg!

Long time no see. Eller ja, kanske inte riktigt. Men det har varit långa arbetsdagar och lite sömn. Mycket i huvudet men lite som kan fås ner i skrift. Kort kan jag bara säga att det går framåt, jag har varit lite småimpad av mig själv veckan som gått, om man nu får lov att bli det.

Men nu är det helg och vila (eller ja, jag fick tre jobbsamtal i förmiddags, men de krävde inget jobb egentligen så det räknas nog inte). Välbehövt. Jag tog en riktigt soft morgon då jag låg och kikade över axeln på M som såg på film i sängen på paddan med lurar. Han ville inte väcka Lil'sis som sov utanför i vardagsrummet och jag var egentligen bara halvt intresserad av filmen han såg (som slutade i nåt slags religiöst blaha). Men det var skönt att bara kunna ligga kvar och inte behöva stressa upp från det varma täcket.

Jag kan nog komma att vänja mig vid lediga helger ändå...

Den meningsfulla fritiden omdefinieras...

Lång dag på jobbet, det hann bli förbi middagstid innan vi kom hem eftersom min duktiga låtsasmake ville återuppta gymträningen efter jobbet idag. Så jag satt lite extra i tystnaden på kontoret (vi var totalt tre kvar nån dryg timme efter ordinarie utstämplingstid) och fick lite extra saker gjorda. Ibland tycks det enklare att få tag i folk efter kontorstid helt enkelt.

Väl hemma grejade vi tager-vad-man-haver-middag som vi åt lite snabbt och sen kröp vi upp i sängen. M somnade på fem sekunder och jag har jämfört vpn-länder på netflix och konstaterat att amerikanska netflix har flest brittiska serier att erbjuda. Fler än england alltså. Säkert nån logisk förklaring till det. Så nu har jag just lämnat ett mysigt Midsomer Murders-avsnitt (well, så mysigt ett trippelmord på engelska landsbygden nu kan vara) för ett par Fawlty Towers-ditos.

Ikväll kan rent av vara kvällen då jag och John Blund kommer överens riktigt tidigt. Man kan ju alltid hoppas.

Mer serier åt folket!

På tal om Matthew McConaughey så har hans på förhand hypade och hyllade tv-serie True Detective (2014) just haft premiär. Jag har lite svårt att motstå både den fd bad boy:en Woody Harrelsson och ett så bländande förhandsrykte så jag lär behöva plöja några avsnitt för att se vad det är. Verkar onekligen lite spännande. Och kommer att finnas på HBO Nordic i stort sett direkt efter airtime i USA, om jag förstått det rätt. Bra där.

Och inte att förglömma: inatt hade även en av mina små favoritserier som dock inte lyckats övertyga den stora publiken om sin storhet, Episodes (2011), säsongspremiär i USA. Kan nästan inte vänta innan jag har tid och ork att se första avsnittet. Imorgon får det bli. (Och ser ni att Neil från The Young Ones (1982) har återuppstått ännu en gång?)

Golden Globe i efterhand

Jag lyckades nästan ducka varenda spoiler från nattens Golden Globe gala (även om Anna the spoiler-girl gjorde ett tappert försök...) som jag förstås inte orkade sitta uppe för inatt. Jag såg en del från röda mattan, ett nöje jag inte riktigt kan förklara faktiskt. Men nu har jag sett galan och den var väl lite....nah, på nåt vis. Inte dåligt men inte jättekul. Jag skrattade högt kanske tre gånger totalt. Det kändes mer som 'firmafest' än vad det faktiskt brukar göra.

Men ja, nu har jag en massa filmer och serier som jag känner att jag vill se. Listan blir bara längre och längre...

Men mycket spännande att se fram emot! Och ja, jag tycker fortfarande att Matthew McConaughey är en märklig filur. Vad är grejen?

Golden Globe

Normalt såhär års när "award season" just dragit igång brukar jag åtminstone ha börjat få lite koll på vilka filmer som är aktuella för galapriserna. Men inte i år. Jag ligger hopplöst efter och har faktiskt knappt haft koll på nomineringarna, än mindre hunnit med att se särskilt många av de hittills mest nominerade filmerna. Nu finns det ju ännu lite tid att ändra på det om jag tar sikte på galornas gala; Oscargalan som äger rum den 2 mars i år. Nomineringarna släpps till veckan.

Inatt är det dock dags för den kanske näst roligaste galan; Golden Globe, som även i år leds av Tina Fey och Amy Poehler. Trist nog visar inte svensk tv galan i år, jag hade nog förväntat mig att kanal 9 skulle visa den som tidigare år, men det ser inte så ut. Så då är man utlämnad till streaming varav de flesta man behöver en vpn till, vilket jag faktiskt har numera. Kvalitén brukar dock vara lite si och så på dem. Sen är frågan om jag orkar sitta uppe och se så värst länge. Visserligen hade jag kunnat ta ett par timmar sovmorgon imorgon med gott samvete, men nu när M är frisk igen så vill han till jobbet i vanlig tid helst. Så det blir nog inte så mycket.

Nä, jag får nog sikta in mig på Oscargalan och försöka göra så att jag kan se hela den galan åtminstone, nu när det ser ut som att jag får finna mig i att missa de flesta andra. Och försöka se så mycket film jag hinner under helgerna. Efter allt tv-serie-tittande som jag ägnat mig åt det senaste halvåret så känns det riktigt kul att plöja lite film istället ett tag.

Snö snö snö

Snön vill på riktigt inte ge sig. Idag var det dock dags att ge sig ut och försöka röja lite och se till att de stackars fåglarna (och ekorren som delar deras mat) hade mat så det räckte. Jag kom dock inte så långt:

Inifrån huset sett, när jag tryckt upp dörren ett par decimeter

Som tur var var det lätt snö så den gick
bra att skyffla bort med hjälp av kvasten

Jösses vad med snö det kommit! Inte riktigt så att det känns tillräckligt med de 20-30 cm som det stod i väderrapporten att det skulle ha kommit. Men så kan det förstås vara så att det blåst åt vårt håll så att vi fått mer än vad som fallit. Men faller gör det alltjämt, det har inte gett upp sedan i fredags. 

Vår mazda såg mer ut som en bubbla :)

 Eftersom låtsasmaken åter vänt tok på dygnet så fick jag lov att skotta själv idag. Jag hade ingen lust att vänta tills solen gått ner igen. Men det gick bra. Så länge jag kan använda mig av släden så tror jag inte det går så hårt på ryggen. Att skotta med skyffel däremot är inte alldeles bra. Men det blev inte så mycket av det. Och som sagt; ganska lätt och luftig snö var det. Men det tog en stund.

Nu ser vi åtminstone inte de gamla
trasiga utemöblerna till lillstugan som vi
skulle kört iväg före vintern...

Innan jag skottat fram bron, trappan, bilen/uppfarten och gjort en gång bort till vedboden så ökade vinden igen och det kändes som att snöandet tilltog. Nu viner det om husknuten igen så frågan är hur det ser ut imorgon bitti när det är dags att fara till jobbet. Idag skippade jag dock den planerade trippen in till stan, jag fegade ur lite.

Det är väldigt skönt med lite snö äntligen, hellre det än mörkret och vätan, men det hade ju inte behövt komma riktigt såhär mycket. Nu tror jag att det räcker...

Ny snyggväska!

Jag skulle ju berätta om min fina väska som Lil'sis skaffade åt mig. Jag är så nöjd med den. Kanske att jag skulle valt en gladare färg, men samtidigt gillar jag den jag valde, den känns om inte annat passande just nu.

Bilden är 'ärligt stulen' från webshoppen som ni hittar här. Det finns fler snygga väskor där. Lil'sis köpte en likadan till sig själv, fast röd. Den var också riktigt snygg. En något större väska än vad jag haft nu men den blir perfekt att ha till jobbet och kan även inrymma grejer jag behöver då jag stannar över natt i stan ibland. Så nu har jag en bra liten väska (min fina kånken mini) och en något större axelväska. Plus ett par tygväskor. Jag har snart fler väskor än vad jag har skor, oh my.

Det tar aldrig slut?

Nä nu tycks det som att vi får precis all snö som skulle ha varit här sedan i november nån gång. Det tycks helt enkelt inte vilja sluta snöa. En halvmeter lär det nog ha kommit, lokalt i vart fall. Eller så verkar det mer i kombination med vinden. Rosa Katt tog sig inte ut genom kattluckan och ville nyss att jag skulle öppna ytterdörren istället. Jag fick upp den en decimeter, sen tog det stopp och in for istället en halv hög med snö. Behöver jag säga att svansen tvärvände och skyndade sig in igen?

Det gjorde jag också. Vi får ta rätt på all snö och försöka skotta oss ut imorgon istället. Idag har jag en välförtjänt innedag med slöande, filmtittande och allmänt mys. För tillfället är det jag och Katten Smilla som hänger i sängen och delar på en liten skål ostbågs-stjärnor (inte lika goda som hjärtana, är utlåtandet) och ska snart till att se en film till. M har just övergett oss och filmtittandet för källaren och dataspel.

Soft dag med andra ord. Är tacksam för att vi kan vara inne. Även om det drar lite kallt och att vädret kräver raggsockar även inne så går det då rakt ingen nöd på oss. Hoppas ni har det bra också!

Så kom den...

Snön och kylan. Från plusgrader och blöta till 12 minusgrader, blåst, snörök och växande drivor. Jag var nöjd när jag till sist svängde in bilen på uppfarten ikväll. Huset är kallt ikväll, jag har inte velat lämna filten, och det viner i huset av den hårda vinden. Mysigt, så länge man får vara inne.

Har just släpat min trötta lekamen från liggställning framför tv:n till halvliggställning i sängen. Helt slut som artist efter en spännande och rolig första vecka.

Imorgon ska jag orka visa den nya fina väskan som min bästsyster köpt åt mig!

Zzzzzzzz

Med tanke på ny typ av ansvar osv hade jag inte tänkt blogga så mycket om jobbet mer än i allmänna ordalag, men så mycket kan jag säga som att första veckan (hittills, efter två ynka dagar) varit lite som att åka in och ut i en mangel. Huvudet bara snurrar av funderingar, planer och nya saker och axlarna sitter konstant nånstans vid öronen. Jag skulle lätt ha kunnat däcka i sängen direkt efter middagen, som låtsasmaken som fortfarande inte fått koll på sömnen efter ledighetens dekadens, men jag vet att jag kommer vakna mitt i natten då så det är bara att hålla ut några timmar till.

Och jag klagar inte alls; livet är allt gott just nu, bara lite fullproppat och nytt.

Handsyssla

Ikväll ägnar jag mig åt min återupptäckta trivselsyssla; strykning av tvätt, eller mer specifikt rentvättade sänglinnen (annat ids jag inte än) framför tv:n. Något jag faktiskt inte gjort på många år, men plötsligt både upplever nån slags ro av att utföra såväl som trivsel att krypa ner i resultatet av. Utan torktumlare blir lakan och påslakan skrynkliga, men ofoget att stryka så stora saker som det till dubbelsäng och dubbelsängstäcke har som varit alltför stort. Och borde väl fortfarande vara, men jag börjar nog få "the hang of it".

Gissar att det har lite samma effekt som en stickning kan ha, eller för den delen yatzy på paddan medan jag tittar på något på tv:n. Jag behöver nåt i händerna. Ikväll är det för övrigt Downton Abbey (2010) som haft den äran att förgylla min tid. Jag har snart tittat igenom halva senaste säsongen. Inklusive den otäcka scen som jag förstår rörde upp känslor i England. Begripligt förstås.

Oavsett, ett kärt återseende. Kanske rent av två.

Första

Första dagen på nya jobbet med de 'gamla' kollegorna och jag tycks ha överlevt. Såklart. Försöker ge mig själv en mjukstart för att komma in i allt i lugn och ro. Men jag vore inte helt ärlig om jag inte vid ett par tillfällen idag tvivlat på mig själv. Lika mycket som jag tokgillar att lära mig nya saker, lika gärna vill jag helst kunna allt från början så att jag inte kan annat än leva upp till mina och andras förväntningar. omöjlig ekvation det där.

Men riktigt roligt är det, även om en minimal procent av mig själv (den där fega ni vet, som väl de flesta av oss har) saknar min gamla trygga och välbekanta plats...

Nya årets första ambitioner

Sista dagen innan veckorna och vardagarna åter tickar på som vanligt. Dags att ta tag i saker, med andra ord. Som att hitta tillbaka till vardagen och dess rutiner igen. Och som det där nya jobbet jag anstränger mig hårt för att inte vara dödligt nervös över. Eller som att skaffa det där träningskortet jag lurat på i en månad nu. 

Jag hade ju ett tidigare på ett ställe som var helt okej, egentligen alldeles lagom opretentiöst, men som låg lite för långt bort från jobbet. Dessutom hade jag så långa arbetsdagar då att jag helt enkelt vare sig hann eller orkade. Nu har jag ambitionen att få det där att funka, åtminstone som en försiktig start. Jag tänker inte sätta upp för stora mål, kan jag bara dra mig dit ett par gånger i veckan och få jobba mig lite slut på konditionsmaskinerna till en början, ja då ska jag försöka vara nöjd. Försöka att inte stressa på, att inte göra illa min dumma rygg och försöka hitta den där lusten till träningen som jag faktiskt haft i perioder förut.

Det är inget nyårslöfte, sånt tror jag inte riktigt på, men det är en ambition som vuxit fram igen under hösten och som jag nu tror jag kan införliva och som jag hoppas kunna hålla fast i. För min egen skull, i min egen takt.

The Blectchley Circle!

Jag gillar att det börjar komma igång serier igen nu som varit saknade ett tag. Som The Bletchley Circle (2012) som med start ikväll återkommer med en andra säsong:

Slut i rutan

Det gick inte att dra ut på det längre. Nu har jag sett det sista avsnittet av Lie to Me (2009). Sorg! Det som började som en lite tveksam flört blev en hyfsat allvarlig förälskelse mellan mig och serien. Och Tim Roth, förstås. Underbar skådis. Men det borde på riktigt vara helt förbjudet att avsluta en tv-serie mitt i en säsong. Fine om det bara gått några få avsnitt allt som allt, det händer ju hela tiden, men mitt i tredje? Har inte känt mig så bestulen sedan de kapade The Riches (2007) mitt i säsong 2 och lämnade hela serien i en gigantisk cliffhanger.

Inte okej Fox!

Dagarnas skum

Egentligen är det nog precis en sån där film som kan ge upphov till jobbig ångest, men det är nåt med den här trailern som ändå gör att jag verkligen vill gå och se den, på bio helst. Michael Gondrys 'Dagarnas skum', eller L'ecume des jours (2013):

Sömntokigt

Vi sover som i skift i vårt hushåll nu efter all ledighet. När jag började jobba till veckan möttes jag nästan varje morgon av en vaken M sittande vid datorn i köket. Då hade han inte lagt sig än. Imorse var det likadant, men då hävdade han att han faktiskt sovit större delen av natten i sängen men vaknat väldigt tidigt. Och nu, när jag tantlurat två timmar efter min tidiga jobbmorgon, så sover han igen. Det blir som inte så mycket gjort när sömnen är åt skogen, även om det mest bara gäller en av oss. 

Hursomhelst så blir det annat nästa vecka då han börjar jobba på tisdag igen och då vi åter kan få gemensamma rutiner igen. Innan dess hoppas jag dock att vi kan vara vakna tillsammans lite så att huset kan få den städning det förtjänar och så att vi kan fara på bio, för det är jag sugen på.

Lie to Me

Nu har vi snart sett igenom samtliga existerande avsnitt av Lie to Me (2009), serien som Fox av någon anledning verkade ivriga att bli av med, trots bra tittarsiffror, och som de 'pausade' mitt i säsong tre för att sedan aldrig återuppta. Märkligt. Det är inte världens bästa serie, det tycker jag inte, men nog är den bra och sevärd. Inte minst för Tim Roths skull. Han har varit en liten favorit sedan jag först såg Reservoir Dogs (1992).

Jag har inte helt sett avsnitten i ordning, eftersom M tjuvsåg dem på nätterna ibland. Så när jag plötsligt såg ett avsnitt ur sista säsongen hajade jag till att Cal Lightman (Roth) plötsligt föreföll mycket mer dryg, obrydd och hade ett än mer svängigt och ryckigt kroppsmönster än tidigare. Många liknelser till 'Dr Houses' uppenbarelse. Nu när jag sett hela säsong 2 ser jag vart det kommer ifrån och att det inte kom så plötsligt som jag trodde. På nätet spekuleras det allt ifrån parkinsons till droger, men jag vet inte om det är Roth eller Lightman som ändras om jag ska vara ärlig. 

Även om karaktären såväl som företaget Lightman Group som serien kretsar kring baseras på verkliga Dr Paul Ekman och 'Paul Ekman Group' så är serien långt utanför  vad som borde kunna anses som trovärdigt många gånger. Men det är bara att köpa. Serien är så pass intressant och välspelad (mestadels) att det inte gör så mycket.

Trailer (i dålig kvalitet dessvärre):

Första dagen

Första dagen på året och allt har varit som vanligt. Ute vägrar vintern fortfarande komma och den snö som föll och låg halva nyårsaftonen är puts väck redan. Allt ser bara brunt och grått ut. Man kan bli deprimerad för mindre. I februari, eller möjligtvis i slutet av januari, kan vi vänta oss vinter har jag hört. Så dags då. Kan det inte lika gärna bli vår på en gång då?

Imorgon har jag veckans enda lediga dag. Det ska bli skönt även om jag inte kan klaga då jag fått arbeta hemma helgen som var, nyårshelgen samt kommer att göra detsamma till helgen som kommer. Men tidiga mornar sliter när man inte har lika tidiga kvällar och det är lite svårt att ha det när den andra hälften har fortsatt semester veckan ut. Han har å andra sidan vänt nästan helt på dygnet så där hänger jag inte riktigt jämna steg, men ändå. Idag sov han ända till efter tre så jag kunde i lugn och ro läsa jobbgrejer och sura över att jag återkommande försökte komma in i lönesystemet trots att jag visste att det var nedstängt, guldfiskminne de luxe.

Jag har en liten förhoppning om ett biobesök innan veckan är över, vi får se hur det blir med det. Även ytterligare en spelkväll står på önskelistan; en möjlighet att testa expansionen till vårt nyupptäckta favoritspel. Det lär bli lite komplicerat kanske, men det känns kul.

Nyårsmiddagen, på veggovis

Nyårsaftonen var trevlig men bortsett vår trerättersmiddag var det mesta precis som vilken helgkväll som helst om jag ska vara ärlig. Och det var då helt okej för min del, speciellt som jag fick lov att stiga upp före sju för att jobba igen imorse. Det var lite tungt, det var inte riktigt så att jag slocknade just efter tolvslaget.

Jag kanske ska berätta vad vi åt förresten. Jag får ganska ofta frågan vad man äter till fest som vegetarian och det är inte alltid helt enkelt att hitta rätter som känns roliga och väluttänkta. Men jag tycker att vi lyckades ganska bra i år:

Till förrätt stekte vi blinier (boveteplättar) på smet som fått jäsa ordentligt och som hade lite öl i sig. Dessa åt vi sedan med gräddfil, lite hackad lök, wasabikaviar och svart kaviar. Tångkaviar i båda fallen, kanske ska tilläggas. Inte den godaste förrätt jag ätit men klart godkänt.

 Till huvudrätt gjorde vi ungsbakade vi portobello-svamp på en bädd av babyspenat. På svampen skivade vi rikligt med vitlök, kvistar av färsk timjan, salt och peppar, lite olivolja och till sist flikar av parmesanost. Vi gjorde och skummade ingefära- och vitlöksbuljong, kokade färska haricot verts lite lätt och serverade allt till blomkålsmos. Det blev ofantligt gott, om jag/vi får säga det själva! Det lär vi göra om någon gång och kanske bjuda någon annan på.


 Efterrätten blev en delvis redan välbeprövad historia; vit chokladmousse med krossade maränger och färska hallon till. Väldigt enkelt att göra och ofantligt gott. I vanliga fall brukar vi ha passionsfrukt till och möjligen blir det bättre, men de som affären erbjöd var inget fina så då gick jag istället på de färska (snordyra) hallonen. Och det blev väldigt bra.





Inte alldeles svårt väl? Huvudrätten tog en liten stund, det får jag erkänna. Och det var inte alldeles lätt att förbereda allt så att vi inte behövde vänta så länge mellan rätterna, men det gick bra. Vi drack vitt vin (ett chilenskt ekologiskt, Chilcas Sauvignon Blanc, helt okej och smakrikt för att vara vitt) till för- och huvudrätt och till efterrätten och tolvslaget blev det mousserande vitt (Asti Cinzano, billigt men gott som läsk). Jag hade egentligen planerat ett amaronevin till huvudrätten men vi fortsatte helt enkelt på förrättsvinet istället för att börja på ett nytt. Och det funkade bara bra.

Så nog verkar vi ha fått till det rätt bra trots 'bara grönfoder'? Jag tyckte då det. Det blev ett gott avslut på det gamla året!