När jag såg trailern för Captain Phillips (2013) i höstas suckade jag lite för mig själv och kände mig väldigt osugen på att se ytterligare en osympatisk amerikansk hjältefilm där den svarte mannen demoniseras och där man helt utesluter historian bakom en präglad desperat och, förstås, fullständigt oempatisk företeelse som somaliska pirater. Något som känns igen som små nyhetsrubriker i tidningen, om alls.
Men den här gången var det jag som var fördomsfull. Nu nämns förvisso den västerländska utfiskningen, som sägs vara en stor bidragande faktor till 'piratandet', endast med en enda mening i filmen, men det är på inget sätt en film som syftar till att demonisera de fyra somaliska män som, även i verkligheten, kapade ett lastfartyg och kidnappade dess kapten, Richard Phillips i april 2009.
Kapten Phillips (Tom Hanks) lämnar sin hustru (Catherine Keener) i USA för att flyga till Oman, varifrån han och resten av besättningen på ett containerfartyg ska färdas till Kenya med bland annat hjälpsändningar med mat till behövande. De ska passera den somaliska kusten och Phillips får på vägen dit skriftliga varningar om att hålla sig för nära kusten på grund av det ökande problemet med pirater som kapat lastfartyg och begärt ut miljoner dollar i lösensummor.
Samtidigt får vi se ett gäng somaliska män ge sig ut med två mindre motorbåtar, med en förväntan att
komma tillbaka med ordentligt med pengar från en lyckad kapning. Den unga mannen Muse (Barkhad Abdi) leder gänget men som åskådare tycker jag mig ana en ungdomlig osäkerhet i ögonen på den hårdordade ledaren.
Till en början känns Captain Phillips lite förutsägbar och som sagt så förväntar jag mig att lämna den med en axelryckning. Men redan ganska snart ökar pulsen hos mig och trots att jag tror mig kunna gissa utgången så lyckas ändå Paul Greengrass skapa en nagelbitande filmupplevelse. Det är en drygt två timmar riktigt spännande och framför allt välspelad dramathriller som vi bjuds på och när eftertexterna rullar sitter jag kvar märkbart berörd av vad jag just sett. Och jag kan bara tänka att jag ångrar att jag inte såg den på bio i höstas.
Barkhad Abdi gör en enastående filmdebut, hans förmåga att förmedla just den balanserade karaktärsbild som jag inte förväntade mig är imponerande. Och jag måste säga att jag tycker att Tom Hanks blev lite snuvad när inte han också fick en Oscarnominering, för det är de absolut båda värda.
Se filmen utan att läsa för mycket om den, det gjorde jag och det är alltid då upplevelsen blir som bäst och ärligast. Jag är fortfarande förvånad över hur filmen slog mig och bättre än så kan det nästan inte bli. Det räcker kanske inte hela vägen till fullpott men betygen blir en solklar 4/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar