Filmen ja. Jo den var absolut bra. 3D:n var faktiskt något av det bästa jag sett. Sådär som jag tycker att det ska vara, att man inte riktigt tänker på att det är i 3D, det bara känns så automagiskt. Annars brukar det vara så tydliga partier i filmer där 3D-satsningen är som tydligast, men så var det inte i Gravity (2013). Det kändes som att jag var där ute i rymden, just på det där klaustrofobiska sättet. Till och med M, som är en något större 3D-skeptiker än jag, duckade undan rymdskrot som kom farande vid ett par tillfällen.
Som film i sig var den egentligen ingen toppfilm, det kanske är därför jag har lite svårt att betygsätta den. Utan 3D vet jag inte riktigt hur mycket som hade funnits kvar. Sandra Bullock och George Clooney fastnar ute i rymden under ett uppdrag som går snett (vilket för övrigt var ryssarnas fel, det var väl ett tag sen vi såg det i en film nu ändå?) och kämpar för att överleva och ta sig hem till jorden igen. Mer än så går det inte riktigt att säga om handlingen, men faktum är att det räcker ganska långt ändå. På så vis påminner den något om Buried (2010) där vi i stort sett bara fick se Ryan Reynolds instängd i en kista med en speakerröst som enda sällskap i 95 minuter, och det funkade rätt bra. Båda är ganska odramatiska på nåt vis, samtidigt som de blir ganska stora nagelbitare ändå. Det är skickligt.
Regissören Alfonso Cuarón utnyttjar sina 91 minuter ganska väl, med undantag för någon obligatorisk liten sentimental stund och med några små (o)logiska frågetecken jag kan ha överseende med. Skådespeleriet är absolut godkänt. Jag är till och med beredd att höja Bullock ännu lite mer än så, hon gör det riktigt bra, och jag gillar att både hon och Clooney är ganska otippade som astronauter på film (åtminstone var de det i mina ögon). Gravity är hur som helst en film som bör upplevas på bio. Och välj då helst inte en plats framför någon med en stor prasslig godispåse i handen (som vi), för som bekant är det tyst i rymden, en tystnad som definitivt gör sig effektivt på film.
Betyget då? Ja, även om jag är kluven är det svårt att ge den något annat än 4/5.
2 kommentarer:
Jag får lust att gå och se den igen med 3D nu. Såg den utan och tyckte den redan då var en fantastisk film. Filmen har dessutom dröjt sig kvar och jag tänker tillbaka på den nu och då. För mig var det mer allt det subtila som visades genom filmspråket än själva historien i sig. Det är nästan som filmspråket visar en annan film än film i sig gör. Jag upplevde heller inte det där klaustrofobiska och isolerade som folk talat om. Snarare så blev allt fridfullt och jag kände som ett lugn. Kan på något sätt förstå kommentaren Bullocks karaktär säger om vad hon kommer sakna, varav hon nämner "tystnaden". Filmen vågade vara just det, tyst så som sig bör i vakum. Däremot var det synd att de trots detta la på musik (visserligen bra musik) i vissa scener. Tycker de gott kunde låtit filmen leva helt på tystnaden. Men för mig så lever filmen kvar nu en vecka efter jag sett den, det är få filmer som gör det. Med tid kan de nog kvala in som en av de bättre filmer jag någonsin sett på bio. Kanske inte som film, men som upplevelse. För en upplevelse var just vad det var.
Precis på pricken bra beskrivning; upplevelse. Det var mer så än en film faktiskt. Och ja, den här gången tycker jag faktiskt att ni skulle sett den i 3D, jag tror att det hade gjort den ännu lite bättre. Men intressant att du håller den så högt ändå, då kanske inte 3D hade så stor del i det som jag fick en känsla av ändå.
Skicka en kommentar