Beware of de kriminella!!!

Västerbottenskuriren har idag verkligen tagit det sista klivet över till att bruka samma sorts journalistik som kvällspressen gör. Idag publicerade de en stor "nyhet", en "upptäckt" som de anser vara intressant samhällsinformation som bara är för mycket. Jag läste tidningen på jobbet, blev förbannad och hoppades att Mattias skulle vara uppe så jag fick hojta på någon. När han nu fortfarande låg kvar i sängen och sov la jag fram artikeln på bordet med en lapp på, i mitt nyuppvaknade behov av att ryta lite...

Alltså vad är det här? På vilket sätt är det tänkt att man ska reagera? Ska man bli rädd, känna sig trygg, ska man börja analyser vem utav sina grannar som är "kriminella" och vad de i så fall har gjort? Vad kan man utröna av att se antalet i tingsrätten dömda som bor i ens postnummerområde?

Med kriminell avser VK samtliga dömda, så den stora kriminalitet som rapporteras på tex Haga i Umeå kan stort sett vara ett antal människor som blivit fotade av fartkamera, överklagat och sen blivit dömda i tingsrätten. Det kan också vara så att det bor ett kollektiv av dömda mördare där. Vad ska jag göra med den informationen om jag bor på Haga?

Och låt säga att mitt postnummer, där det kanske bor 50-60 hushåll, skulle ha haft en "dömd kriminell" bosatt, vad skulle konsekvenserna har blivit av det? Ska grannar börja misstänka varandra för olika saker, ska vi börja låsa dörrarna om nätterna eller låsa in gräsklipparen. Vi gjorde det inte igår, men idag vet vi att det bor en "kriminell" här.

För att ytterligare lägga en dimension på det hela kan man ju börja fundera över andelen ouppklarade brott... Var bor de "kriminella" där egentligen?

Åh, det är så idiotiskt! Tack VK för att ni lyckades kicksparka igång mitt engagemang

Sommaren fortsätter

Oj, det känns som att jag tappat bort bloggandet. Det är så många saker som jag tänkt att jag skulle blogga om, men så faller det iväg av olika anledningar. Men, nu är jag här igen.

Jag var hemma hos Anna igår kväll en sväng. Hon hade två ensamma kvällar så i fredags gick vi på stan och fikade en sväng och igår kväll åkte jag hem till henne och pratade strunt och böcker tills dess att hon skulle fara. Hon tog nattåget till Sthlm inatt, ska ha lite semester hos sin syster samt gå på Pride, tror jag. Lite avis är jag, hade varit skönt att komma iväg någonstans en sväng. Men det får bli en annan gång. Ikväll ska jag jobba istället. Men inte på min vanliga avdelning, vilket är lite skönt faktiskt.

Annars? Hm...jo umgicks med lillasyster ett par dagar. Hon var på besök hos en kompis och så fick jag låna henne lite. Hon är halvvägs till 15 och det märks. Känns som att hon ändrats en del bara på sista halvåret som vi inte setts något.
Ena dagen var vi alltså och bowlade; jag hon, Mattias och Beas kompis Lina. Sen blev det pizza och så Harry Potter på bio. Som var helt okej. Jag har ju inte sett någon innan eller läst nån bok, men hängde med skapligt ändå. Tjejerna var väldigt nöjda efteråt iaf vilket var det viktiga.
Dagen efter åkte Bea och jag själva till stan och umgicks. Jag handlade lite kläder åt henne, hon köpte lite smycken och så fick hon en del andra grejer, bla ett par prydnadsödlor som hon ville ha på väggen i sitt rum. Jag tror hon var nöjd efter dagen och det var väldigt trevligt. Nu har hon åkt hem igen och jag saknar henne. Kanske kanske skulle hon komma igen innan skolan börjar, men vi får se.

Fortfarande överhängande varma dagar här, med lite småskurar ibland. Men jag är nöjd, jag är ingen vurmare av tokvärme. Ligger aldrig i solen i hopp om en brun hud etc. Bara det är behagligt ute är jag nöjd, och det får gärna regna lite ibland.
Det jag märker mer av annars är att mörkret börjat komma tillbaka. Att det faktiskt blir lite mörkt om nätterna nu igen. Inte särskilt tidigt, men innan blev det inte mörkt alls. Det positiva är att vi kan rigga vår "utomhusbio" nu och se film i trädgården med projektor och ett lakan upphängt från balkongen. Det är mys det.

Kanske kommer vi iväg på Simpsons-filmen på bio i veckan också. Får se hur det blir, men det vore kul tror jag. Jag har lite lust på nåt socialt trevligt också, som typ kräftskiva eller spelkväll eller whatever. Trodde Ulrika skulle ordna det på sin semester... =)

Tragisk bortgång i Fi

Igår var en sorgens dag i Fi då vi fick veta att en av våra aktivister, Rita Creighton omkommit efter en MC-olycka. Jag fick veta det via ett meddelande på min mobil från en styrelsekollega, och det kändes helt overkligt. Jag kände inte Rita särskilt väl men vet att hon var en inspiration och glädjekälla för många fior.
Tankarna går till hennes anhöriga och vänner.

7 timmar senare...

Känner mig lite bättre efter några timmars sömn. Men gosh vilken natt. Ett tag mitt i eländet när det var tillfälligt lugnt, började jag och mina två kollegor som jag fick hjälp av att tokskratta. Vi var så illa tvugna för att inte bli tokiga tror jag. Hela situationen på jobbet förefaller absurd ibland. Sötast var farbrorn som efter att ha stått bredvid och sett hur jag blev upptryckt mot väggen, fasthållen och nypt sa när jag kommit loss: "jag väntade bara på att du skulle be mig ingripa". Hehe.. Ja, men det är svårt. De kan vara ganska starka och även om jag skulle kunna komma loss så finns alltid risken att jag gör dem illa, och jag vill verkligen undvika det.. Även om jag ibland får bita mig i läppen för att tränga undan de inte så etiska tankarna som trillar fram. Men så är det för alla, har jag förstått. Det tog bara ett tag innan någon vågade nämna det och då visade det sig att alla känner lite så. Vilken blev en lättnad på jobbet, tror jag. Men det är svårt att le och inte bli förbannad när man blir nypt hårt i överarmsfettet, kan jag lova. Det gör ont som satan.

Jaja, nu är jag i vart fall ledig till söndag så jag ska väl hinna vila upp mig och skaka av mig den här natten med. Min lillasyster är på besök hos en kompis i Robertsfors, vi träffade henne igår kväll en stund och åt underbar indisk mat på en restaurang där. Ikväll ville hon och hennes kompis att Mattias och jag skulle ta med dem till stan och bowla och se på bio. Så det ska vi göra. Jag vet att han inte älskar att bowla, men han är snäll som ställer upp. Tjejerna är lite Harry Potter-tokiga så det är den vi ska se. Själv har jag vare sig sett någon film eller läst någon bok så jag vet inte riktigt vad jag har att förvänta mig. Men hoppas att det ska gå bra att se film fyra (?) ändå. Jag har inte lyckats drabbas av Harry-febern, men har tänkt ge mig på böckerna någon gång då jag får tid och ork. Men det ska bli trevligt att umgås med dem iaf. Även om jag är lite trött och sliten.

Jag är..

..en "jävla sexualiseringsböna" och en "jungfruhora". Uppenbarligen. Jag måste byta jobb jag måste byta jobb jag måste byta jobb. Nu ska jag sova i tre dygn.

Hjortronhemligheter

Jag vet inte riktigt vad jag gör uppe såhär tidigt. Speciellt inte eftersom jag ska jobba ikväll... Men jag får väl sova en stund sen. Vaknade när Mattias gjorde det och gick upp och gjorde honom sällskap vid frukostbordet. Äter gröt och nyplockade blåbär as we speak.

Helgen har som vanligt gått fort. I lördags kom Mattias föräldrar plötsligt på besök vattenvägen. De hade tagit sin båt och kört från sitt hus/stuga och hit. Och det gick ju bra, värre var det när de skulle hem. Utomskärs hann det blåsa upp när de var i hamn så att vågorna stod ganska högt och de har en båt som är ganska platt under och som inte går så bra i sånt vatten. Så efter en stunds flygande på vågorna i max 3 knop bestämde de sig som bra var att vända och ge sig tillbaka. Det var nog inte så skönt att fara på det sättet på vågorna, och då det är 15 sjömil skulle det ha tagit en stund i den hastigheten. Så istället fick vi hämta båtvagn och plocka upp båten och köra vanliga bilvägen hem med dem istället. Då kom i vart fall alla hem i gott skick. Lite förvånad var jag över att de gav upp; de brukar vara hemskt envisa.

Och igår morse steg vi upp tidigt och åkte med Mattias pappa ut i skogen på jakt efter hjortron. Men det är ett väldigt dåligt år för det i år tydligen. När vi var ute för två år sedan (förra året hanns som bekant ingenting sådant med eftersom det var valrörelse, så då fick vi hjorton till skänks istället) hade vi inga problem att på några timmar få ihop iaf 15-20 liter. I år fick vi inte ens en liter efter kanske 3-4 timmar i skogen. Hans föräldrar var ute någon dag tidigare, och de är som lite experter på sånt och fick ändå inte ihop mer än 6 liter. Vanligen plockar de minst 20-30.
Men, vi fick en väldigt skön skogspromenad iaf. Lite jobbig kanske, eftersom man pulsar på på myrar som suger fast dina stövlar om du inte är i rörelse mest hela tiden, men det var god motion. Det var alldeles lugnt och tyst i skogen och det gjorde gott. Mysigt att fika på en stubbe på nåt kalhygge... Man borde vara ute så mer. Men det blir ju aldrig av direkt.

Det är lite skojigt det här med hjortron här uppe förresten. De flesta som plockar har sina ställen de alltid återvänder till varje år. Vissa, som Mattias pappa, har tom tagit ut kordinater på gps för exakt var just "deras" ställen är, och har man ett bra ställe är det hemligare än hemligast. Är du en god dotter/son kan du kanske få ärva kordinaterna, men de släpps inte hur som helst. Och man har full koll på andra plockare, om de har börjat bli gamla och kanske inte orkar sina marker längre, om det finns någon arvtagare till platsen eller inte. För känner du någon, om än bara ytligt, och råkar veta/ha sett ungefär var de plockar, då får du inte gå dit och snylta. Nej, här gäller inte allemansrätten. Du måste hitta dina egna platser och hålla dig till dem. Och möter du en annan plockare i skogen, då ska du gå undan så att denne inte ser hur mycket du har i hinken... Humor, tycker jag. Och ganska mysigt. Får väl se om Mattias någon gång får tillgång till hans föräldrars allra bästa hjortronkordinater eller inte...

Kopieringsskydd, en underbar uppfinning!

Jag har beställt och fått tre DVD:er till av och med Eddie Izzard. Lycka! Synd bara att jag fortfarande inte lyckats knäcka det ack så globalt livsnödvändiga kopieringsskyddet så att jag faktiskt kan se mina alldeles lagligt inköpta DVD:er och slipper söka efter dem på piratebay och bara ha DVD:erna som ögongodis i bokhyllan...

Det har dessutom nu plockats bort från youtube efter påtryckningar från pr-folk, vilket måste vara den absolut smartaste grejen för en artist att göra om man inte vill ha spridning på sina verk. Det vore väl besvärligt om folk kunde få syn på det utanför dyr inköpt tv-reklam? Ännu värre om de sedan i sin tur sprider det gratis så att ännu fler kan få upp ögonen för artisten...även om en del av dessa gratistittare sen kommer att köpa prdukten lagligt. Nej, rätt ska vara rätt.

I'm on the other side of the line now

Det blev ingen Svenska akademien igår. Jag var lite sliten och det kändes dumt att åka 20 mil mitt i natten för ett band. Men det var inte utan sorg jag tog beslutet till slut. Jag hoppas verkligen att de kommer hit snart igen eller att jag lyckas vara i Sthlm eller så när de är där.

Nej istället blev det god men enkel mat på kvällen igår. Fetaostsallad med vitlöksbröd och ett par röror. Helt ok. Vi tänkte att vi för en gång skull skulle se på tv och äta, och fann oss själva plågandes av det dåliga utbudet. Det som var bäst (?) på våra två (!) kanaler var någon hemsk buskis med Stefan och Krister (heter de väl?) som inte var rolig på någon enda fläck. Bara plain plågsamt. Men vi var för trötta för att orka ta oss för något annat. Men när det blev paus så ringde min bror Tobias och räddade oss från vår förlamning...

Så det blev lite WoW istället. Eller ja, det skulle bli, men vi ville först få igång TeamSpeak, en möjlighet att prata med varandra över nätet när man spelar för att förenkla strategierna. Men det buggade såklart så efter någon timme fick vi överge det och leta alternativ. Skype har fyllts med spyware och ett konstigt avtal som man måste godkänna så det var inte heller på tal. Så istället provade vi Gizmo, en open source lösning som möjliggör gratis telefonsamtal över nätet på samma sätt som Skype. Men med bättre agreement och dessutom lite större möjligheter vad gäller conferencecalls. Så det provade vi och det funkade bara bra. Och där någonstans kände jag tydligt att jag hade gått över till sidan som borde benämnas som computernerd. Men fuck it, det var kul.

Idag är det väldigt fint väder så jag borde nog försöka ta mig ut på en långpromenad. Ska bara ladda i-poden först med ett gäng radioprogram som jag inte orkat lyssna på. Tobias hade hört något program med en feminist i torsdags som han sa att jag bara måste lyssna på och förklara om det var allvar eller humor. Låter ju onekligen intressant, så det får jag väl göra.

Ett ånglok senare..

Oj, mör och sliten blev man på en enda gång. Två nätter avklarade, nu har jag som tur är en ledig helg. Hade en rasande man vaken hela efternatten som verkligen skrek högt och gick an på allt och alla som kom i hans väg. Jag var dum nog att vända ryggen mot honom vid ett oövervakat tillfälle så han gjorde ett utfall och slängde sig över mig. Fick en knytnäve i huvudet och en på axeln som inte var alltför sköna. Som tur var hade jag en kollega bredvid mig som kunde parera lite. Han fick dock ändå då tag i min vänstra underarm och höll så hårt att jag lovar att jag lyssnade efter knakljudet då min arm skulle gå av. Kollegan gjorde vad hon kunde för att få loss honom. Är lite öm idag. Fan vilket jävla jobb man har.
När han sen efter nästan tre timmar ständigt raseri (jag var en jävla hora och tjyvkärring hela den tiden..) blev grå och fick bröstsmärtor ringde jag efter ssk-jouren som fick komma. När hon väl kom så var han såklart ganska mör han med, och väldigt gråtmild kunde han berätta hur hemska vi hade varit mot honom. Så hon fick såklart i medicin och honom i sängen igen. Och tyckte dessutom inte alls att han verkade ha ont någonstans... Kan inte låta bli att känna mig så misslyckad. Man kämpar i timmar och så kommer någon och swosh så är det lugnt. Hur inkompetent kan man känna sig? Ja, jag vet att det troligen beror på att han fick ett nytt ansikte, någon att reagera på ett annat sätt med, men ändå. Jag tar ibland mitt jobb far too personal. Iaf är jag nyuppstigen nu och känner mig som om jag hade jobbat en vecka i sträck. 52 veckor kvar till nästa semester...

Min arbetskamrat kunde också berätta att hon fick jobbet på volvo. Som jag tipsade henne om. Sådär bara. Jo, jag är verkligen jätteglad för hennes skull, jag unnar henne att få komma iväg, jag unnar henne 4000 mer i lön efter skatt (!!), lediga helgen, bättre friskvårdsavtal och ett jobb där du slipper få stryk, men jag kan inte låta bli att känna ett uns av avundsjuka också. Och då får jag självklart nästa sekund dåligt samvete...

Nä, jag måste få göra något kul och socialt i helgen, känner jag. Får se om jag orkar dra iväg till Ske-å ikväll för att se Svenska Akademien. Mattias har lovat att följa med om jag ville åka så jag slipper att fara alldeles själv. Måste bara dricka te och stirra in i väggen en stund först innan jag känenr efter.

En tripp till Skellefteå kanske inte skapar underlag för en roadmovie, men ändå?

Jag drömde konstigt inatt. Men jag minns inte riktigt vad. Jag bara har en känsla av att det var något väldigt konstigt. Skumt. Och ointressant. När jag vaknade var jag av okänd anledning medveten om att jag glömt bort att jag ville åka till Skellefteå och se utomhusvarianten av teateruppsättningen "En midsommarnattsdröm". Den gick även förra sommaren och då kom jag inte iväg. Kanske ska kolla om den fortfarande går, och om jag får med mig någon. Jag har en väldig kärlek till allt som Shakespeare har gjort. Det väcktes då jag läste litteraturvetenskap på universitetet i Örebro för väldigt länge sedan nu. Jag brukar besöka antikvariat då och då och söka efter gamla översättningar av hans pjäser. Jag har insett att det varierar väldigt i översättningen om de är bra eller inte. Jag älskar språket i de som är bra översatta, det är något särskilt med det. Jag borde kanske försöka läsa dem på orginalspråk, men är för feg för att försöka. Jag är inte så bra på engelska.
Om man gillar Shakespeare eller är nyfiken så kan jag också rekommendera att se filmatiseringen av Hamlet, där man använder sig av orginalmanuset rakt igenom hela filmen. Den är helt otroligt underbar, och allra bäst är som vanligt Kenneth Branagh (som tolkat mycket Shake på film).

Apropå Skellefteå så är det Trästocksfestivalen i helgen. Och som jag förstår det är det ingen mer än jag som vill/kan åka. Så jag vet inte om jag kanske ändå skulle ta bilen och fara dit på fredag kväll och iaf se Svenska akademien, Sveriges kanske gladaste och bästa liveband. Jag får se hur det känns. Jag har trots allt jobbat natten innan. Men det vore hemskt kul, förhoppningsvis ett bra sätt att hamna i gladare humör igen, för en stund. Ev skulle jag kunna åka så att jag även ser Marit Bergman som spelar före (SA börjar inte förrän 0.30). Har aldrig varit något stort fan av henne, men enligt min vän Mia ska hon vara grym live. Så kanske. Eg skulle jag vilja se Andreas Mattson kvällen efter också, mest av nostalgi från min gamla festivalröjartid då jag och Mia brukade stå längst fram och få blåmärken och lyssna på band som hans gamla Popsicle. Men nej, det får nog räcka med fredagen. Om det blir något alls.

Och så väntar jag såklart på Ulrikas inbjudan till spelkväll på Böle.

Back to business

Då var det slut på slöandet och verklighetsflykten. Ikväll går jag på nattskiftet igen. Och precis som varje gång jag varit borta från jobbet mer än två veckor så får jag en oro i magen över att jag inte längre kan, att jag har glömt vad jag ska göra och att jag kommer att missa något viktigt inatt. Samtidigt vet jag att det efter varje sådan oro bara gått fem minuter på jobbet innan jag känt det som att jag aldrig varit därifrån. Jag kan ju faktiskt det där nu efter mer än tre år. Och ingenting nytt stort har hänt, som jag vet, sedan jag gick på semester. Ringde en arbetskamrat i söndags kväll och önskade henne trevlig semester (hon gick på den i måndags) och passade då även på att fråga om något särskilt hänt under tiden jag varit borta. Och det hade det inte. Möjligen hade det blivit lite mer rörigt på min avdelning, med lite fler som var oroliga och inte ville lägga sig på kvällarna, men i annat var det inget dramatiskt. Så vi får väl se.

Såg att Volvo sökte mer folk i Umeå igen. Jag vet inte om jag ska idas söka även denna gång. Jag har sökt de fyra sista tillfällena de haft annons ute utan resultat, så get the message, kanske? Annars ligger det inte så mycket jobb ute som jag kan söka. I vart fall inte här.

Roligast i Almedalen

Dagens roligaste läsning står Birger helt klart för. Skrattade gott en stund. Frågan man inte vågar ställa är om han hade kläder på sig andra gången? Ja, läs så förstår ni.

Modernt besök hos bilprovningen

Bilen gick igenom. Och jag får väl hålla med Anna som tyckte att vi förtjänade lite flyt såhär efter en vecka av konstigheter. Det var faktiskt lite nervöst, kändes som att man skulle bli bedömd själv på nåt sätt. Ja, jag vet inte.
Det var inte alls som jag kom ihåg det. Jag har inte varit på bilprovningen i vuxen ålder utan bilden jag hade av besöket kom från barndomen. Till att börja med brukade det vara ett litet kontor med en kvinna i som tog emot avgiften och anvisade plats. Nu var det en apparat som man fick en lapp ur och sen ställde sig där man skulle och väntade på att ens registreringsnummer skulle komma upp på en tavla. Betalningen tog besiktningsmannen. Man fick inte heller veta så mycket av vad han gjorde, utan allt gick väldigt snabbt. Det papper med ettor och tvåor på som jag minns, fick vi aldrig utan bara ett blankt A4-papper där mycket lite information stod om bilen. Endast bromsvärden och när den var besiktigad tidigare, samt att den var godkänd. Bara så.

Vi får hoppas att det går lika enkelt för min bil i slutet av månaden...

Boven i dramat (en inte så bra mobilbild)

Att skura golvet på Pippis vis

Missöde! Jag/vi fick ett ryck och tänkte tvätta av silverbilen det värsta inför besiktningen imorgon. Vi har ingen utomhuskran, men köpte nyligen en slang och ett fäste så att vi kunde ta vatten från kökskranen. Skulle vi kanske inte ha gjort...

Det gick bra att skölja av bilen, vi stod sen en stund på varsin sida och skrubbade med svamp och tvättmedel. Sen skulle Mattias skölja av den och då kom inget vatten. Vi trodde att det var stopp nånstans, att den hade nystat ihop sig så Mattias följde slangen in mot huset. Sekunderna senare hör jag "Men vad i h-vete!!" från köket och springer in. Hela köket står i vatten! Den sugiga satans slangen har av trycket gått av på ett märkligt sätt, precis nedanför fästet till kranen så en fontän av vatten hade stått på gud vet hur länge... Fram med alla handdukar, lakan etc som fanns och försöka torka. Lyfta upp den dyra skrivaren från golvet (stod kvar sedan Pride-verkstan i helgen), upp med sladdar och kontakter och försöka få ut vattnet...

Ja, vi får väl se vad resultatet blir. Vi la nytt golv när vi flyttade in för drygt två år sedan, men inga golvlister har kommit på plats. I värsta fall slår sig golvet och vi får börja om. Ja, ingen mer slang inne i huset. Biltvättandet får ske i bilhall (vilket är bättre av många skäl) om jag inte får igenom mitt förslag att tvätta i de nya biltvättarna utan borstar (M tror att de ändå kommer att repa lacken). Det finns många möjliga I told you so-danser i det här, men jag låter bli för husfridens skull...

Tur i oturen; hade vår skapade köksfontän nått en halvmeter längre, till köksbordet hade vi kunnat säga godnatt till tre laptoppar till ett totalt värde av dryga 60.000 kr.

Soft dag i köksoffan

Vi satt uppe och spelade med min bror till klockan fyra inatt. Men det var trevligt. Steg upp strax före elva idag och känner mig lite seg, men skyller på vädret. Det blir som fuktigt inne i huset av allt regn utanför så jag tror att jag måste masa mig ut och hämta ved och elda lite i järnspisen i köket.

Annars ligger jag mest i kökssoffan och läser en bok jag fått låna av min bokguru Anna. I skuggan av ett brott av Helena Henschen. Det är nån slags verklighetsroman, där hon blandar både det dokumentära med vissa fiktiva inslag, om de så kallade Sydowska morden. Hennes morbror mördade på 30-talet hennes morfar och två tjänsteflickor och sköt sedan sig själv och sin hustru. Ett ganska känt mordfall tydligen, men som jag inte haft koll på tidigare. Har inte kommit så långt, men den känns lovande. Och lite annorlunda än det jag läst ett tag nu. Får nog ge mig på Box 21 en annan gång. Kändes som att jag hade fått nog av trafficking och sexmord ett tag när jag börjat läsa den. Har varit mycket sånt läsande ett tag nu.

Torsdag idag. Om mindre än en vecka börjar jobbet igen. Har absolut ingen lust. Önskar så att jag hittat nåt annat. Träffade en kvinna igår (aspirant på att hyra vårt gårdshus efter att vår nuvarande gäst flyttar till hösten) som är utbildad biolog men som jobbar som personlig assistent. Hon hade också hellre gjort något annat lågavlönat jobb utanför vården, men som hon sa; allt sådant är man överkvalificerad för. Inom vissa delar av vården och inom taxinäringen tycks man aldrig vara för överkvalificerad...

Idag har Samuel haft sin stora debatt i Almedalen. Önskar faktiskt att jag hade varit där och sett det. Han har varit hemskt nervös och jag vet inte om jag har lyckats lugna så mycket. Men igår lät det som att det värsta hade lagt sig. Han har ju fått proffscoachning av Birger så det har säkert gått bra. Ska ringa om ett tag tänker jag.

Oh Felia

Telia är smarta. De har erbjudanden ganska ofta som går ut på att du får sms:a gratis eller ringa billigare om du laddar ditt refillkort med minst 250 kr senast ett visst datum. Problemet med det är bara att det inte någonstans via webben, kontokort, internetbank etc går att ladda sitt refillkort med annat än ett jämnt hundratal. Alltså måste jag i praktiken ladda 300 kr för att kunna ta del av "erbjudandet". Om jag hade haft ork hade jag skrivit och ifrågasatt dem, men det får bli en annan gång...

Studieval och nerdighet

Dagens i-landsproblem: jag kom in på alla tre kurserna jag sökte.. Jag hade hoppats att jag inte skulle göra det så att jag skulle slippa välja. Jag hinner nämligen inte läsa alla tre, det skulle bli lite väl mycket (motsv 150%) eftersom jag ska fortsätta jobba i samma takt som förut och samtidigt ha fortsatt hög hastighet i mitt fi-engagemang. Så nu måste jag välja. Knepisch.

Satt och slötittade på lite halvroliga filmer på youtube förut. Folk har verkligen lagt ner mycket tid på att planera, göra, musiklägga m.m World och Warcraft-filmer. Impressive! Karaktären man har kan ju en massa kul, så det finns en del möjligheter. Man kan berätta skämt, kasta slängkyssar, retas, dricka sig full på öl och inte minst dansa. Vilket är väl använt i filmer på youtube. Yes, jag är lite nerdig men jag tycker det var kul. Min karaktär kan bara dansa riverdance (vilket i vissa situationer är väldigt kul), men jag skulle vilja kunna dansa MC Hammer-dans också.. Ja, det är verkligen en hel värld WoW. Och ja, jag är fast. Läste idag om ett par som träffades via spelet, som idag bor ihop och som iscensatte ett bröllop mellan sina karaktärer i spelet... Koolt, tycker jag. Eller nerdigt. Vilket man vill.

Ikväll ska jag i vilket fall spela med lillebror, vilket ska bli kul.

Böter

En lite ledsen Mattias ringde för en stund sen och berättade att han blivit stoppad av polis och fått böter. Tydligen har vi missat att även silverbilen har fått körförbud då den inte är besiktigad... Dumt. Vi trodde kanske att vi skulle fått hem en lapp om att det var dags att besiktiga den som vi fick med min (som är medvetet avställd i väntan på tid och ork att byta bromsarna) men det har vi inte.. Trist och onödigt. Han var nog mest irriterad för att han inte haft koll och för att poliserna liksom försökt påskina att han haft för avsikt att köra ifrån dem. Han hade kört om en polisbuss på E4:an som körde väldigt sakta. Väl gjort ökade de. Kort därefter körde han av E4:an och mot mindre vägar eftersom han skulle förbi sina föräldrar med lite grejer innan jobbet. När de också svängde av så förstod han att de skulle stoppa honom, och när de väl gjorde det lät det alltså som att han försökt avvika. Vilket han inte gjort. Jaja. Nu är det gjort och Mattias får jobba hemmifrån tills fredag, vilket var den första tiden vi kunde få på besiktningen.

Kanske inte ska fråga om den går igenom...bör nog vänta med det tills imorgon...

Pride Umeå i tidningen

Läste gårdagens morgontidning idag till min morgongröt istället för att vara lite eljest... Blev väldigt besviken på rapporteringen från Pride i den stora tidningen, Västerbottenskuriren. Det fanns förvisso en artikel, men den låg under sporten och handlade enbart (och verkligen enbart) om det faktum att några från Björklöven (tror de var kanske 6-7 personer som högst) gick med i paraden. Ingen annan rapportering! Hur dåligt som helst.
Men, även om man kunde ana vår flagga på bilden i vk så var vi tydligt med på en bild (den föreställde i stort sett bara oss och vår flagga) i den mindre, rödare tidningen Folkbladet. De hade med en hel del bilder samt ett riktigt reportage (där visserligen Björklöven också nämndes) inne i tidningen. Good for you, folkbladet!

Studera.senare

Det är virrigt bland antagningen till högskolorna just nu. Först skickades det ut ett meddelande om att antagningen var klar, vilket den inte var. Sen när den är det är det helt omöjligt att komma in på siten eftersom alla andra studenter i Sverige försöker med samma sak samtidigt... Redan innan har jag muttrat över den nya lösningen med studera.nu eftersom jag tycker det delvis varit svårbegripligt vad och hur och varför man kunnat se och göra där. Och då har jag ändå varit studentfackligt anställd och borde ha lite humm om systemet... Ja morr...

Umeå Pride

Oj vad det sinar här. Jag har visst tagit semester. Har en rätt jobbig krampliknande värk i magen idag. Skönt med magkatarr på semestern... Vilohem, någon? Skulle kanske behöva en mild form av lobotomering just nu...

I helgen var det pride i Umeå. Tyvärr försvann det fina vädret just innan så det var en grå och bitvis regnig dag som ändå ganska många pridefirare hade att befinna sig i. Först parad genom stan, en parad som kanske gick lite väl fort för att vara behaglig, men det kul var det. Som "parti" gick vi ganska långt bak, bakom miljöpartiet som hade en lite bergsprängare med blandad musik med sig. Annas Tor, 5 år, dansade sig genom hela paraden. Blivande streetdansare där, tror jag. Han intog verkligen scenen iaf.
Tillbaka i Döbelns park var det lite olika tal. Jag gillade nog Tasso Stafilidis bäst, även om jag morrade lite tyst om att han enbart talade om bögar hela tiden, han nämnde aldrig något om flatorna. Men, ananrs gillade jag hans tal och hans sätt att bemöta det hela med glädje och positiv anda trots motstånd.
Vi blev ju uppringda dagen före och uppmanade att ha bokbord, vilket resulterade i lite stress och att vi satt uppe här hemma natten före och jobbade med en flyer och lite annat. Men pga regnet så var det ingen som längre ville ha bord eftersom det inte fanns en nödlösning under tak. Till nästa år vore det nog inte så dumt med tält eller liknande.

På kvällen var det utgång på Scharinska villan. Anna, hennes (nästan identiska) syster Maria, Ulrika, Fanny och jag gick dit. Där mötte vi också Jenny, en återvändande fia som så smått börjar komma tillbaka till oss efter att ha fött barn och varit i Thailand på uppsatsarbete. Det blev ganska mycket folk till slut och väldigt god stämning. Anna och Maria gick tidigt men Fanny, Ulrika och jag satt kvar och tittade mest på folk tror jag, under tiden som Jenny dansade sig svettig på dansgolvet. Det var särskilt kul att titta på folk den kvällen, alla var så glada och vi fick se en annan sida av Umeå än den man ser annars på krogen. Det är lite trist. Det skulle verkligen behöva blandas ut lite i mainstreamen. Det enda mer tråkiga (möjligen tragikomiska) inslaget under kvällen var de två killarna som sista timmen satt vid bordet bredvid oss och desperat försökte få med sig ett tjejpar hem för aktiviteter som skulle spränga en heterohjärna i fantasiorgasm... De lyckades få flera tjejpar att sätta sig hos dem, men sen gick det inget bra. Desperat försökte de hångla med varann i syfte att kanske övertyga om något, men nej då. Lite patetiska var de allt. Eller ganska mycket. Och så malplacerade.

Det talas ofta om att Umeå är så homovänligt. Jag känner mig efter kvällen än mer övetygad om att det är kvalificerat BS. Umeå är inte öppet nog för att människor ska kunna göra vad de vill öppet med vem de vill, se ut som de vill eller manifestera sig själva utan risk för repressalier. Jag såg för första gången sedan jag kom till Umeå transvestiter i lördags. Var är de alla andra dagar på året? Var är alla enkönade hångelpar på krogen annars? Visst, jag är ute sällan, men jag ser dem aldrig ändå.
Bara grejen att Björklöven både fick ris och ros för sin medverkan i paraden säger en del. Vissa uttrycker i tidningens forum att "sådant ska de inte syssla med". Vad för något? Andra säger att det inte är nödvändigt för det finns inte längre en machokultur inom hockeyn. Jag tycker hela diskussionen visar tydligt var Umeå står. Vi är inte vänligare än någon annan.

Sen vill jag avsluta med att säga att det var ganska målande att samtliga partier utom Kd var representerade i paraden. Kd som hävdar att det inte har med sexualiteten att göra att de ville neka homosexuella par att adoptera. Nej, Kd i Umeå är väldigt homovänliga...

Pride Umeå och lägesrapport

Lite orkeslös och less just nu, vilket märks på bloggandet antar jag. Har fått tillfällig fart nu i och med att det vankas Pride i Umeå imorgon. Jag trodde vi hade läget under kontroll med banderoller och annat, men så ringer de från rfsl ikväll kl 18 och säger att de kommit på att de glömt säga att de gärna vill att vi ska ha bokbord där imorgon. Från början skulle inte politiska partier (som Fi räknas som då och då) ha en sådan delaktighet så vi hade som inte räknat med det. Men nu hade det ändrats och då hade man glömt berätta det för just Fi. Bra.
Det är inte direkt så att vi har ett lager med flyers och annat som är kalrt att användas vid olika tillfällen. Så nu är det lite tomteverkstad här igen. Jag sitter och väntar på att Mattias ska ha layoutat knappar och flyers som jag slängt ihop text till på ett par timmar så att själva tillverkningen sen kan börja.

Annars vad har hänt? Tja, inte så väldigt mycket ändå. Jag fortsätter att försvinna bort i wow-världen (and I love it), Joakim har klippt av sig sitt långa hår (väldigt fint, men ovant att se), Smilla katt fyllde 7 i tisdags och solen har försvunnit från Västerbotten.
Jo, i tisdags var vi ute och åkte båt. Vi skulle följa med Mattias föräldrar och hans yngre storasyster med familj till Skeppsviks herrgård och äta lunchbuffé. Supergod om än något dyr mat, by the way. Hans syster skulle sedan bege sig hemåt Linköping igen efter ett par veckor här. Så då tog vi Mattias pappas lilla motorbåt allihop genom skärgården till Skeppsvik. En ganska kort men trivsam färd på kanske en kvart enkel resa.

Man skulle ha båt. Och motorcykel. Och Mini Cooper. Jo, iofs har Mattias en båt här, men utan motor och icke seglingsbar så det är inte så väldigt roligt ändå.

Dagens hyckleri?

Det här måste vara dagens konstigaste i vart fall. Har han glömt var han arbetar? Det man kanske kan förvånas över om något är väl att DN ens ids skriva om eländet som en nyhet? Jag måste ha missat hans poäng eller ironi eller något... Jag fortsätter nog att tycka att han är skum ett tag till, Ronnie Sandahl... Men jag ska ev läsa hans bok så att jag kan veta säkert.

Två veckor kvar av semestern...

Några bloggfria dagar har passerat. Lillebror har åkt hem, han körde i lördags morse. Innan dess hann vi med att åka till Fredrika (och köra vilse på den kanske tristade vägen jag någonsin kört på) och kika på buddhist-statyn som sen invigdes i lördags. På vägen dit besökte vi även motormuséet i Vännäs. Bilder från detta kanske kommer senare.
Vi har även fått rycka in och hjälpa Mattias storasyster som hade en skadad häst. Hon skulle ge penicillinspruta och behövde hjälp eftersom hon var ensam hemma. Så det blev lite hästgosande i lördags. Sally, som hästen heter, har troligen trampat på något när hon gått runt i det stora naturbete som hon och hästvännen Pollux delar med ett gäng får och långhåriga kor. Naturbetet är en del i ett ekoprojekt som systern och några till i den byn har sedan några år.

Annars har det väl inte hänt så mycket. Blev lite låg när lillebror åkte hem, blir nog alltid så. Lite separationsångest, som jag faktiskt tror att jag delade med honom. Vi är, som sagt, ganska lika. Det känns fortfarande tomt utan honom här, det hade varit kul om han fanns närmare.

Idag har jag fortsatt mitt förhållande med Telia (berättar med om det senare kanske), besökt deras affär i stan samt varit hemma hos Anna och fikat. Vi promenerade kring Tomtebo och kikade på Nydalasjön och på det fina eko-bostadsrättshuset som byggdes där för något år sedan. Väldigt häftigt. Allt återvinns om det går, värme och vatten etc. Mycket smart. Och inte dyrare att bygga än andra hus. Så skulle man göra jämt. Alla byggnadsarbetare, arkitekter och andra skulle utbildas i ekologiskt byggande. Jag skulle gärna bo i ett sådant hus om jag hade möjlighet. Varför inte göra hyreshus likadant?